Vänsterpartiet menar att en kraftsamling måste till för att bryta
utvecklingen mot ökade regionala klyftor. En framgångsrik
regionalpolitik bygger på en helhetssyn, utgår från regionens egna
förutsättningar och förmår, genom lokal och regional förankring,
mobilisera regionernas egna utvecklingskrafter. Den vilar också på
insikten att regionen har såväl förutsättningar som intresse av att själv
skapa utvecklingsförutsättningar. Regionen själv måste bidra till att
mobilisera resurser för angelägen samhällsservice. Detta innebär dock på
intet sätt att statens ansvar för regional balans minskar i betydelse.
De främsta hoten mot den regionala balansen och utvecklingen i glesbygd
har under senare år varit en negativ befolkningsutveckling, en ensidig
näringsstruktur, vikande sysselsättning och undermålig standard på främst
vägnätet på orter med betydande tjällossning. Särskilt oroväckande är att
nettoutflyttningen till en betydande del består av kvinnor och unga
välutbildade människor. Den pågående utflyttningen minskar statsbidragen
för utflyttningskommunerna. Den befolkning som stannar blir allt äldre.
Kompensationen i det interkommunala utjämningssystemet är otillräcklig.
Statsbidragen minskar i betydligt större omfattning än den kompensation
som utgår för ett minskat befolkningsunderlag medan servicebehovet
kvarstår i lika hög grad, eftersom de gamla är kvar liksom barnfamiljerna
med skolbarn. Här behövs en översyn och utredning om ett mer socialt
träffsäkert system.
Det är viktigt med tillgång till välutbildad arbetskraft, en god infrastruktur,
goda utbildningsmöjligheter, bra koppling till forskning och en offensiv
regional kulturpolitik.
Vänsterpartiet vill ha ett näringsliv med olika ägarformer, privat,
kooperativ och samhällsägt. Alla regioner är beroende av hög tillväxt.
Näringslivet behöver breddas, det ska bygga på varje regions förutsättningar,
och vidareförädling, utvecklingsarbete, forskning, administration och
miljöteknik, som är knutna till regionens naturtillgångar, ska i ökad
utsträckning etableras i regionen.
Mer av jämställdhetsperspektiv måste genomsyra regional- och glesbygds-
politiken. Medel för en offensiv regionalpolitik måste fördelas mer rättvist
mellan könen.Vi kräver att resurser från EU återförs på ett rättvisare sätt och
att svensk regionalpolitik inte skall klavbindas av Brysselbyråkratin. I
motionen kräver vi bl.a.:
- Att ge statliga verk och bolag vidgat ansvar för regional utveckling.
- Att utnyttja regionernas råvaruförutsättningar för vidareförädling och
företagsväxt.
- Att stimulera småföretag och nyföretagande med riskkapital och
kompetensutveckling.
- Utred utbyggnaden av de öst-västliga kommunikationerna i landet och
förstärk insatserna i Norrland och på Gotland.
- ROT-bidrag till utbyggnad av fibernät så att hela befolkningen får
tillgång till IT.
- Att utvidga distansutbildningen till fler människor och större
glesbygdsregioner.
- Att utveckla utrymmet för resurscentrum för kvinnor, såväl nationellt
som lokalt.
- Utred att reducera studielån vid flytt till utsatta regioner.
- Att utveckla regionala riskkapitalfonder för investeringar i utsatta
regioner, t.ex. Bergslagen.
- Återför en del av vattenkraftsvinsterna till de producerande länen.
- Att decentralisera arbetsmarknadspolitiken i hela Sverige - inte bara i
några frilän.
- Att demokratisera svensk regionalpolitik: Forma direktvalda läns-
parlament som styr mer av de regionala resurserna.
2 Vad utredningen bör göra!
Regeringen aviserar i budgetpropositionen den parlamentariska utredning
om regionalpolitiken, som riksdagen beslutade om under vårsessionen
1998 på initiativ av Vänsterpartiet. Som vi skrev redan i motionen till
den regionalpolitiska propositionen Regional tillväxt - för arbete och
välfärd (1997/98:62) bör utgångspunkten för utredningen ha den
inriktning som beskrivs i nedanstående beskrivning av problematiken för
utsatta regioner och glesbygder.
Till stor del saknas en väl genomarbetad politisk strategi för både den stora
och lilla regionalpolitiken trots ett rikhaltigt underlag i form av ett stort
antal
fakta - och expertrapporter som levererats in av NUTEK, Glesbygdsverket
och många andra myndigheter, organisationer och forskare.
Regeringen tycks medveten om att starka krafter hotar utvecklingen i de
utsatta regionerna. Det handlar både om globala marknadskrafter och om
politiska processer, men även om att samhällsutvecklingen så grovt miss-
lyckats att tillgodose de regionalpolitiska målen om social och ekonomisk
rättvisa och balanserad tillväxt.
I utredningen måste hela arsenalen av regionalpolitiska företagsstöd
utvärderas i syfte att åstadkomma en regionalpolitisk inriktning byggd på
aktivt stöd till regional utvecklingskraft snarare än passiva driftsbidrag. Mot
bakgrund av de dramatiska förändringarna i omvärlden måste utredningen
låta analysera regionalpolitikens hittillsvarande effekter och förutsätt-
ningarna för att upprätthålla regional balans i Sverige. Både den lilla och den
stora regionalpolitiken måste ingå.
Utredningen måste få ett tydligt genusperspektiv. Inom ramen för en sådan
parlamentarisk beredning kan även en starkare politisk förankring åstad-
kommas under förhandlingsarbetet gällande förändringen av EU-finansierade
regional- och strukturpolitiska åtgärder.
3 Jämställdhetsperspektiv i regionalpolitiken
3.1 Könsuppdelad statistik
Om man vill jämföra kvinnors och mäns situation i de regioner som har
en stor utflyttning eller låg förvärvsfrekvens stöter man på betydande
svårigheter. Vi är starkt kritiska till att Näringsdepartementet inte
redovisar på vilket sätt mäns och kvinnors levnadsförhållanden skiljer sig
åt. En icke könsuppdelad statistik riskerar att skapa underlag för
"könsblinda" politiska förslag som inte tar hänsyn till den inbyggda
bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor. Vänsterpartiet menar att
det är viktigt att all statistik är könsuppdelad i regeringens propositioner.
Vad som ovan sagts om könsuppdelad stati- stik bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
3.2 Jämställdhetsanalys
Regeringen har i ett särskilt beslut gett alla statliga kommittéer i uppdrag
att anlägga ett jämställdhetsperspektiv i sitt utredningsarbete.
Vänsterpartiet ser positivt på detta beslut. Vi menar dock att regeringen i
sina egna propositioner mer regelmässigt och på ett tydligare sätt borde
redovisa förslagens konsekvenser för jämställdheten. Vad som ovan sagts
angående konsekvensanalyser av regeringens förslag bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
4 En framgångsrik regionalpolitik
En framgångsrik regionalpolitik bygger på helhetssyn och utgår från
regionens egna förutsättningar och förmår, genom lokal och regional
förankring, mobilisera regionens egna utvecklingskrafter. Den vilar
också på insikten att regionen har såväl förutsättningar för och intresse av
att själv skapa utvecklingsförutsättningar; regionen själv måste bidra till
att mobilisera resurser för angelägen samhällsservice. Detta innebär dock
på intet sätt att statens ansvar för regional balans minskar i betydelse.
Skogslän, jordbruksbygd och landsort har i grunden goda utvecklingsförut-
sättningar, men har under flera år tampats med svåra strukturproblem. Till de
starka sidorna hör stora naturresurser, en framgångsrik exportindustri och en
- med tanke på den stora ytan - god tillgång till nationella och internationella
transportsystem. De främsta hoten mot den regionala utvecklingen i glesbygd
har under senare år varit en negativ befolkningsutveckling, neddragningar
inom offentlig sektor, en ensidig näringsstruktur, vikande sysselsättning och
undermålig standard på främst vägnätet på orter med betydande tjällossning.
Särskilt oroväckande är att nettoutflyttningen till en betydande del består av
kvinnor och unga välutbildade människor.
Det är viktigt att finna metoder att stoppa och vända den pågående
utflyttningen från de allt glesare regionerna utanför storstadsregionerna och
universitetsstäderna för att minska trycket på storstäderna. Ny forskning
visar att de flesta som försöker fly från arbetslösheten i exempelvis skogs-
länen ofta flyttar till fortsatt arbetslöshet, men utan det sociala kontaktnät
som fanns på hemorten. Det är främst ungdomar som flyttar och kom-
munerna ute i landet tappar skatteintäkter samtidigt som en allt mer åldrande
befolkning stannar kvar med de kostnader för vård och omsorg som detta
innebär. Vänsterpartiet har även uppmärksammat detta problem i vår
storstadsmotion.
Det är viktigt med tillgång till välutbildad arbetskraft, en god infrastruktur,
goda utbildningsmöjligheter, bra koppling till forskning och en offensiv
regional kulturpolitik. Kulturens betydelse uppmärksammas i den statliga
Regionberedningens slutbetänkande Regional framtid (1995) där man menar
att kulturen är en viktig lokal och regional utvecklingsfaktor.
Ett rikt kulturliv och en levande kulturmiljö medverkar till att en bygd, en
region eller en landsdel blir attraktiv vid företagsetableringar som skapar nya
arbetstillfällen men också val av bosättningsort, väl marknadsförda
kulturmiljöer och kulturminnen bidrar till ökat turistiskt intresse och ger
därmed fler sysselsättningstillfällen i regionen.
Den offentliga sektorns betydelse bör också betonas. Vänsterpartiet vill i
detta sammanhang betona de statliga företagens och affärsverkens
betydelse. Regeringen uppmärksammade i den regionalpolitiska
motionen våren 1998 hur nedskärningar inom flera affärsverk på samma
ort kunnat ställa till stora problem för både de anställda och orten ifråga.
Man menar nu att omstruktureringar måste samordnas så att de inte slår
för hårt mot vissa orter. Detta är bra. Vi skulle dock vilja se ett mer
offensivt handlande från statens sida.
Vänsterpartiet vill ha ett näringsliv med olika ägarformer, privat,
kooperativt och samhällsägt. Det svenska näringslivet domineras av starkt
koncentrerat privat ägande. Statligt ägande kan vara en rimlig motvikt till
denna privata maktkoncentration. Statligt ägande är främst motiverat inom
strategiska sektorer av näringslivet. Affärsverk och bolag som Vattenfall och
Telia bör förbli statliga och utvecklas i rollen som kraftcentra för teknologisk
utveckling.
Alla regioner är beroende av hög tillväxt. Till det kommer att regionerna i
Sverige är beroende av varandra: stad och land. Utan ett byggande av villor i
städer får inte husfabrikerna i Småland någon avsättning. En annan vinkling
på hur stad och land är beroende av varandra gäller tillgängligheten vad
gäller statlig och kommunal service. En snedvriden befolkningsutveckling i
landet leder till försämrad tillgänglighet både på landsbygden och i tätorten.
I Vänsterpartiets näringspolitiska program betonar vi vikten av
kunskapsutveckling och teknikförnyelse för att de i dag utsatta regionerna
skall hänga med i den internationella utvecklingen och konkurrensen. Staten
kan här bidra med ett antal verktyg för att denna utveckling skall ske. Det är
dock bara att erkänna att den viktigaste kraften måste komma från regionen
själv. Underifrånperspektivet måste vara det vägledande. Troligen måste en
blandning av att ligga långt framme i teknikutveckling och inslag av den s.k.
sociala ekonomin vara den mix, som kan vända de värst utsatta regionerna.
En internationaliserad ekonomi betyder inte att den lokala närvaron och
miljön har blivit mindre viktig för det enskilda företaget och dess anställda.
I Sverige går det att identifiera ett antal cluster inom t.ex. bilindustri,
läkemedel, massa och papper, telekommunikationer och IT. Om man
skärskådar dessa cluster ser man att få av dem ligger i regioner i norra
Sverige. Dessutom (främst vad gäller massa och papper) är dessa kapital-
intensiva och inne i en stark produktivitetsutveckling, vilket inte kommer att
leda till en ökning av antalet anställda i framtiden, snarare tvärtom. Ett
exempel är Assi Domäns senaste investering på 200 miljoner kronor som
betydde en 100-procentig produktivitetshöjning utan att det skedde en ökning
av antalet anställda över huvud taget! Näringslivet måste i dessa regioner
breddas om antalet sysselsatta skall öka. Till detta kommer att när det finns
regioner med arbetsintensiv industri är dessa industrier ofta svagväxande
med en relativt enkel produktion. De är också utsatta för en intensiv
låglönekonkurrens från t.ex. de baltiska staterna och risken för att hela
produktionen flyttas till ett låglöneland är överhängande. Även här måste
näringslivet breddas mot produkter som med mer kunskapsinnehåll kan hålla
konkurrensen stången.
Staten har genom bl.a. NUTEK bidragit med stöd som har betytt en ökad
privat tjänsteproduktion i glesbygdsregionerna, ofta med bra resultat. I
Vänsterpartiets motion (1993/94:A57) till den borgerliga regeringens
regionalpolitiska proposition 1993/94:140, Bygder och regioner i utveckling,
betonade vi vikten av att utveckla och förstärka den lokala och regionala
demokratin, göra regionerna mindre sårbara och mera oberoende samtidigt
som man stärker regionernas speciella kulturella identitet. Regionerna skulle
kort sagt ges möjlighet att bestämma sin inriktning själva. Medlet skulle vara
långsiktiga tvärsektoriella regionala program för att skapa en
genomskinlighet av regionens utveckling och visa om lokala och regionala
aktörer drog åt samma håll. Detta skulle vara en förutsättning för att tilldelas
regionala utvecklingsmedel. Ett annat medel är tillväxtavtalen. Nästa steg
måste vara att staten i egenskap av aktör och i det här fallet arbetsgivare
också drar åt samma håll
Som vi tidigare konstaterat behövs det allt färre människor i produktionen.
Näringslivet behöver därför breddas. Konkret har vi tidigare exempelvis
föreslagit att, för att bygga på varje regions förutsättningar, vidareförädling,
utbildning, utvecklingsarbete, forskning, administration och miljöteknik, som
är knutna till regionens naturtillgångar i ökad utsträckning etableras i
regionen. Vänsterpartiet har nyligen i motion om förändringar i minerallagen
föreslagit att regeringen i samband med omorganisation av Bergmästar-
ämbetet flyttar det till Malå i Västerbotten (mitt i gruvregionen) i stället för
att behålla det i Luleå. Tyvärr sade riksdagen nej till förslaget. Likaså anser
Vänsterpartiet att vattenfallsadministration, renforskning, administrativa
tjänster inom Assi Domän m.m. bör placeras där själva grunden för dessas
existens finns. Vi vill se en utredning över vilka verksamheter som är
möjliga att omlokalisera enligt denna princip.
Vänsterpartiet vill betona betydelsen av samverkan mellan stad och land.
Den regionala utvecklingen har under de senaste åren accelererat emot en allt
större obalans. Flyttlassen går mot universitetsorter och storstäder. Det
behöver dock inte vara en utveckling som är omöjlig att stoppa om de rätta
åtgärderna sätts in, men det kräver en väldig politisk kraftsamling både
nationellt och regionalt för att vända den så gott som konstanta nedgången i
befolkningsutvecklingen i de utsatta regionerna under de senaste 35 åren.
Många har menat att flyttlassen i dag har större omfattning än på 60-talet.
Det är viktigt att analysera läget noga för att se vilka faktorer som har
förstärkt den senaste utvecklingen. Det finns nu tecken som tyder på att
inflyttningen till Stockholm med omnejd har mattats, fortfarande är den dock
stark till universitetsstäderna. När nu konjunkturen har förbättrats ökar
flyttandet markant eftersom de nya arbetstillfällena först kommer till de
största städerna, inte minst inom den offentliga sektorn. Dessutom bidrar det
minskade antalet flyktingar till Sverige till att vissa orter har fått en
drastiskt
minskad tillströmning, samtidigt som många tidigare flyktingar har flyttat till
storstäderna. Antalet högskoleplatser har samtidigt under 90-talet i det
närmaste fördubblats vilket har betytt att många ungdomar har flyttat till
högskoleorter. Det är i dag också allt vanligare att de mantalsskriver sig på
studieorten än tidigare. Vi vet ännu inte hur många av dessa "nya"
studerande som kommer att återvända hem. Utan att förringa allvaret i
nedgången menar vi att staten kan bidra med en riktig utveckling genom att
skapa förutsättningar för ett återflyttande.
Den pågående utflyttningen minskar statsbidragen för utflyttnings-
kommunerna. Mellan 30 och 40 % av ungdomen flyttar till studier.
Befolkningen blir allt äldre. Kompensationen i det interkommunala
utjämningssystemet är otillräcklig, statsbidragen minskar i betydligt större
omfattning än den kompensation som utgår för ett minskat befolknings-
underlag medan servicebehovet kvarstår i lika hög grad, eftersom de gamla
är kvar, liksom barnfamiljerna med mindre barn och barn i grundskoleåldern.
Statsbidragen till kommunerna fördelas generellt lika mycket per invånare
oavsett en kommuns åldersprofil och ekonomiska förutsättningar. Här
behövs en översyn och utredning om ett mer socialt träffsäkert system för att
fördela dessa medel.
5 Infrastrukturen för kommunikationer
I det prekära läge som vissa regioner befinner sig, behöver ytterligare
satsningar utredas och planeras för att förbättra kommunikationerna. Det
behövs en strategi för att utveckla ett långsiktigt hållbart och säkert
trafiksystem som tillförsäkrar hela landet bästa möjliga
utvecklingsförutsättningar genom att:
- stimulera framväxten av energisnåla och ekologiskt hållbara transport-
system,
- utveckla de inomregionala förbindelserna för att förbättra de lokala
arbetsmarknadernas funktion och tillgängligheten till privat och
offentlig service,
- förbättra samverkan mellan olika trafikslag och trafiksystem,
- utveckla kollektivtrafiken för att minska behovet av privatbilism.
Sveriges kommunikationer är i dag i stor utsträckning i syd-nordlig
riktning. Delvis beroende på landets geografi, men delvis beroende på de
semikoloniala inslag som Sydsveriges förhållande till Norrland
innehållit. Men nu är det dags att göra Sverige rundare! För Norrland
exempelvis blir relationerna till Norge, Finland och Ryssland allt
viktigare. De öst-västliga kommunikationerna får allt större betydelse.
Vänsterpartiet föreslår att följande satsningar på kommunikationer utreds:
- En utbyggnad av en Sälenbana. Turistområdet Sälen är Sveriges största
skidort. Flera vägar leder dit men däremot ingen järnväg. Den slutar i
Malung. Vi vill se en utredning om en renovering av banan mellan
Borlänge och Malung och en vidareutbyggnad till Sälen.
- Utveckling av Mittbanestråket Härnösand-Sundsvall-Ånge-Östersund-
Trondheim.
- Utveckling av kustsjötrafiken.
- Behovet av vägar, järnvägar och godsterminal för att öka möjligheterna
till ett utvecklat samarbete inom Barentsregionen.
- NordBotniabanan mellan Umeå och Haparanda genom kuststäderna.
- Tidigareläggning av dubbelspår på banan Gävle-Uppsala mellan
Älvkarleby och Bomansberget.
- Bil- och tågmöjligheterna både för turister och åkare på Norrlands-
trafiken.
- Vägarnas beskaffenhet i Norrlands inland, bland annat med tanke på
turismen.
6 Telefrågor och IT
Vänsterpartiet har i ett flertal motioner under senare år betonat vikten av
att hela befolkningen skall få tillgång till IT. Precis som hela landet,
genom statens satsningar, fått tillgång till telefon skall inte surfandet på
nätet ske mellan några datortäta storstadsöar. Vi föreslår därför att staten
ger Telia i uppdrag att utreda vad ett fibernät till alla, dvs., 100 % av
företagen, skulle kosta. Vi är nämligen ganska övertygade om att
merparten av de 5 % av företagen som i dag inte kan få bredband till
enhetstaxa ligger inom stödområdet. Vänsterpartiet anser också att Telia
samtidigt skall få i uppdrag att utreda kostnaden för att få fibernät till alla
hushåll i landet. För att förnya strukturen föreslår vi att man genom ett
ROT-bidrag gynnar fiberutbyggnaden i hela landet.
Telia har i dag i princip monopol på ISDN-abonnemang. Man har
dessutom 70 % av kabeltevenäten och de viktigaste frekvenserna för NMT
450-nätet, som är alternativen för höghastighetsmodem. Det betyder att man
i princip kan diktera kostnaden för utbyggnaden. För att inte Telia skall
lockas till att ta ut ohemula priser av hushåll som ligger litet illa till
föreslår
vi att kabeltevenätet flyttas över i eget bolag alternativt överflyttas till
Svenska kraftnät.
IT-kommissionens rapport, IT och regionalutveckling, SOU 1998:19 inne-
håller en sammanställning av de viktigaste IT-satsningarna runt om i landet.
Rapporten pekar också ut de problem som projekten står inför. Man menar
här att rader av IT-projekt saknar överlevnadsförmåga.
En risk är att de enbart offentligt finansierade projekten får slut på medel,
anpassade som de ofta är till att passa bidragsregler i Sverige och EU, medan
de mer marknadsfinansierade projekten har en annan stryktålighet.
Datorteken, som drivs i offentlig regi, samordnas sällan med övriga IT-
aktiviteter i länen. Det är påfallande hur t.ex. arbetsmarknadspolitiken och
dess omfattande medel lever sitt liv regionalt och lokalt och hur de mer
näringspolitiska ansträngningarna lever ett annat liv, med ett eget lokalt
nätverk. Vänsterpartiet anser att en samordning måste till mellan dessa olika
satsningar.
7 Utbildning och FoU
Den decentraliserade utbildningen och distansutbildningen skall byggas
ut med minst 1 500 platser senast år 2000 i första hand inom stödområde
1 (dvs. de allra mest behövande områdena).
Behovet av kurser både som fort- och vidareutbildning och som delar av
grundläggande högskoleutbildning utanför högskoleorterna är stort. Flera
högskolor och universitet har i dag också s.k. distansundervisning på orter
utanför högskolan om än i ganska blygsam omfattning. Det finns emellertid
för närvarande inga incitament för den högre utbildningen att öka
distansutbildningen. Att anordna distansundervisning är nämligen oftast
"ingen bra affär" för högskola så till vida som det i allmänhet är kost-
sammare att anordna distansutbildning än traditionell campusundervisning.
Detta oavsett om distansutbildningen är IT-stödd eller inte. Än dyrare blir det
om utbildningen skall utgå från lokala behov eller anpassas till näringsliv och
arbetsmarknad på orten.
Den regionala utbildnings- och forskningspolitiken bör inriktas mot ökad
samverkan mellan näringsliv, högskola och folkbildning - högskolans "tredje
uppgift" - som även tillgodoser de små och medelstora företagens behov.
Vi anser också att former för samverkan mellan exempelvis folkhögskolan
och högskolan bör komma till stånd för ett bättre resursutnyttjande vid
distansutbildning på högskolenivå. Vi har tidigare lagt fram förslag på öppna
folkliga universitet där folkhögskolorna har en plats som regionala
studiecentra för de goda mötena mellan studerande. I väntan på modifiering
av systemet för resurstilldelningen till den grundläggande högskole-
utbildningen för att främja distansutbildning anser Vänsterpartiet att det är
angeläget med utbyggnad av den decentraliserade utbildningen och distans-
utbildningen. Vänsterpartiet anser att antalet distansutbildningsplatser är
alltför snålt tilltaget. Det är oerhört angeläget att distansutbildning på alla
nivåer utökas och utvecklas. För att satsningar i glesbygd skall ge utdelning
krävs en satsning på mindre och medelstora högskolor. Det är särskilt viktigt
att stödja högskolorna så att de kan bygga upp egna forskningsresurser. På
det sättet kan dessa högskolor dels utveckla sin egen särart utifrån regionens
näringsstruktur och förutsättningar, dels utveckla ett nära samarbete med det
lokala näringslivet och kommuner och landsting för att främja tillväxt och
utveckling i regionen. Det är också avgörande för att behålla kompetens i
regionen. Regeringen har att återkomma med förslag till utveckling av fasta
forskningsresurser vid de mindre och medelstora högskolorna.
8 Regionala kompetenscentrum
Behovet av regionala kompetenscentrum ökar för att tillgodose
arbetsmarknadens behov av yrkeshögskoleutbildade. Dessa kan även
säkerställa ett varierat och högkvalitativt utbud av fort- och
vidareutbildning som tillgodoser behovet av ett livslångt lärande. Ett
särskilt utvecklingscentrum etableras för att stödja utvecklingen av
distansutbildning baserad på modern informationsteknik, i första hand
inom högskolan och folkbildningen.
Vi anser även att det finns behov att ytterligare samverkan mellan
folkbildning och högskola inom IT-området och distansutbildning. Det finns
all anledning att skapa forum även för samarbete när det gäller annan
utbildning för vuxna på gränsen mellan gymnasium och högskola än bara
distans- och IT-baserad utbildning. Större möjligheter borde komma till
stånd exempelvis för samverkanskurser på folkhögskolor som ger
högskolepoäng.
Vänsterpartiet vill ge regeringen till känna vad i motionen anförs om
samverkan mellan folkhögskola och högskola.
9 Angående EUs strukturfondspolitik
Även om mycket talar för att det bör finnas en överensstämmelse mellan
nationella stödområden och områden i vilka EU:s strukturfonder verkar
för att åstadkomma en effektiv planering grundad på en gemensam
regional strategi är det orimligt att EU-byråkratin skall ges ett veto i
frågan om vilka områden i Sverige som kan beviljas nationellt stöd. Ett
exempel är att regeringen nyligen (1998-03-06) tvingats utfärda en
förordning som förbjuder att regionalt utvecklingsstöd utbetalas inom de
områden i Sverige, som godkänts av EU-kommissionen som s.k.
strukturomvandlingsområden. Detta innebär allvarliga problem för
industriorter i bl.a. Bergslagsregionen och en oacceptabel inskränkning
av den nationella beslutanderätten till men för den regionala
utvecklingen. Regeringen måste verka för att åstadkomma en förändring.
I det bekymmersamma läge som många kommuner i stödområdet befinner
sig i på grund av arbetslöshet, utflyttningar och överflyttningar av
verksamhet från staten, uppstår det ofta en direkt jakt på EU-stöd till olika
projekt. Det är viktigt att i detta sammanhang framhålla att risken finns att
"Brysselanpassningen" betyder att man tar alltför litet hänsyn till lokala
förutsättningar. För att klara av att medfinansiera projekt finns risk att man
undandrar medel från "ordinarie" verksamhet. Dessutom kan, på grund av
projektregler, projekttiden bli alltför kort. Verksamheten snuttifieras. Vi
skulle, för att förhindra den här typen av missgrepp, vilja se en utredning om
möjligheten att släppa in privat finansieringsverksamhet, som medfinansiärer
i samband med näringslivssatsningar.
När nu målområdena kommer att förändras blir det alltmer viktigt att
regionerna tar ett regionalt helhetsansvar. T.ex. kommer Umeå och gles-
bygdskommunen Dorotea att hamna i samma målområde. Här får inte allt
intresse tippa över mot den starka kommunen Umeå.
10 Glesbygds- och landsbygdspolitik
I den framtida politiken får man inte bara se till problem och brister utan
i stället se till landsortens möjligheter. Utan engagemang och en stark
tilltro till den egna förmågan och den egna ortens möjligheter hjälper det
inte med stöd. Från statens sida måste man lära sig att ta till vara ned-
ifrån-och-upp-perspektivet. Det är först då som man kan få optimal och
kreativ användning av de offentliga resurserna. Det är till exempel helt
otillfredsställande att landsbygdsstödet är så ojämlikt fördelat ur
könsperspektiv. I budgetpropositionen på utgiftsområde 19, Regional
utjämning och utveckling, kan man utläsa att av detta stöd beräknas 70 %
gå till manliga företagare, medan endast 27 % av arbetstillfällena
beräknas gå till kvinnor!
För att få full effekt av glesbygdpolitiken är en avsektorisering av stora
delar av den offentliga sektorn en nödvändighet, här mer än annorstädes.
Utredningen Småkom pekar på de kvaliteter som finns i de små kommunerna
trots ett tufft 1990-tal:
- relativt måttliga kostnader för bristerna i det sociala försäkrings-
systemet,
- ett bra förenings- och fritidsutbud tack vare ideellt arbete och närheten
till naturen,
- ett kulturutbud där invånarna själva ofta deltar,
- att kommunerna samarbetar med byalag, hembygdsföreningar m.fl.,
- en relativt väl fungerande äldreomsorg i små enheter,
- samt att barn och ungdom oftare finns i ett positivt socialt sammanhang
via släkt, grannar och skola.
Dessa positiva möjligheter måste bevaras och kunna erbjudas till fler
människor. Skapas det bara långsiktiga, uthålliga lösningar, som också
öppnar för eget agerande, vad gäller arbete och service skall detta inte
vara någon utopi. Men då måste också det lokala inflytandet öka. En
bygds initiativrätt, dvs. rätten att beskriva problem och lösningar, bör
gälla frågor som rör det lokala samhällets utveckling kring just arbete
och service.
- Resurser bör avsättas för att utveckla den nya politiker- och
planerarrollen. Glesbygdsverket föreslår ett utbildningsprogram för
dialoginriktade förhållningssätt, som skall bygga vidare på erfarenheterna
från hittillsvarande satsningar såsom 90-talets byapolitik, Kvinnor,
Omsorg, Demokrati (KOD), Leader etc. Särskilt ungdomars och kvinnors
sätt att driva påverkansarbete skall uppmärksammas. Metoder och
redskap för ökat lokalt inflytande måste utvecklas, så att nya former för
att organisera verksamheter fångas upp och den demokratiska processen
kan garanteras.
- Kommunerna bör uppmuntras till att i bred samverkan med bygde-
representanter och lokalt näringsliv upprätta och genomföra kommunala
landsbygdsprogram.
- Den entreprenörsanda som finns i många gles- och landsbygder kan
utvecklas vidare. Detta bör ske redan i grundskolan. Skolans roll i det
lokala samhällets utveckling kan förstärkas genom en ökad integrering
med bl.a. lokalt näringsliv.
- FoU-resurser bör avsättas dels för att utveckla småskaliga kretslopps-
system, dels för att utveckla bioteknisk småskalig produktion. Detta bör
ske på plats i glesbygden.
- Skogsvårdslagen bör ändras, så att det vid fastighetsöverlåtelser inte går
att avverka förrän man fått lagfart. Förbud av ransoneringsskäl bör kunna
ske vid slutavverkning även på fastigheter understigande 100 ha.
- Kooperativt företagande och mikroföretagande bör få ökad uppmärk-
samhet eftersom de attraherar kvinnorna. De sista fördomsfulla resterna
vad gäller rådgivning, kreditgivning och regelverk vad gäller kooperativ
verksamhet måste försvinna.
- Stimulera möjligheten att ta fram lokala servicestrategier i samarbete
mellan offentlig verksamhet, byutvecklingsgrupper och näringsliv.
Dessa förslag bygger i stort på synen att myndigheterna gör verktygen
tillgängliga. Rätt redskap behövs för att stärka individers och företags
förmåga att möta det nya arbetslivet och framtidens marknader; hjälp till
självhjälp är parollen. Helt avgörande för landsbygden är att kvinnorna
stannar kvar, åtminstone 40 % av landsbygdsstödet bör tillfalla kvinnors
företagande och skapande av nya arbetstillfällen. Detta bör ges
regeringen till känna.
I den kommande regionalpolitiska utredningen menar Vänsterpartiet att
anslaget måste vara att utgå från de punkter vi skisserar här ovanför.
Vad gäller Gotland har vi tidigare pekat på jordbrukets betydelse för
landsbygden, en mycket viktig del av Gotlands näringsliv. I samband med att
man diskuterar skärgårdens problem bör man även ta ställning till vårt
tidigare förslag att betrakta Gotland som en "öregion". Vänsterpartiet har
även föreslagit att bl.a. Gotland skall få bli en s.k. fri region.
Den småskaliga turistutbildningen är bra, men som vi skriver i den
näringspolitiska motionen i allmänna motionstiden hösten 1998 anser vi att
turistnäringen behöver förstärkas och utvecklas ytterligare. Sverige ligger
fortfarande långt efter sina nordiska grannar vad gäller satsningar på att
sprida att reklam och turistinformation.
Obalansen vad gäller universitetsutbildning är markant till glesbygdens
nackdel. För att utveckla ett allsidigt näringsliv och höja kompetensen mot
mer kunskapsintensiva företag i glesbygden måste denna obalans minskas.
Vänsterpartiet föreslår en utredning kring möjligheterna att reducera
studielånen för högskoleutbildade som efter några års yrkesutövning flyttar
till t.ex. stödområde 1.
11 Jämställdhetsexperter
Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att det skall finnas
jämställdhetsexperter på heltid vid varje länsstyrelse. Vi upprepar här
vårt krav. Under senare år har ett antal länsstyrelser minskat sina resurser
och jämställdhetsexperterna arbetar inte längre heltid med
jämställdhetsfrågor. Minst ett län har avvecklat tjänsten och köper i
stället resurser från närliggande länsstyrelse. Det innebär att en
jämställdhetsexpert arbetar över flera län. De minskade resurserna till
jämställdhetsexperterna kan inte förklaras av att behovet minskat eller av
att situationen för kvinnorna i länet har förbättrats mätt i andel av
regionalpolitiskt stöd eller andel nystartade företag. Det handlar helt
enkelt om en nedprioritering av jämställdhetsområdet.
Länens jämställdhetsexperter bör ges utökade befogenheter och resurser
genom att tilldelas en tillsynsfunktion, analogt med vad som finns inom
andra sektorer som räddningstjänst och socialtjänst. Tillsynsfunktionen bör
bl.a. omfatta att alla företag som får regionalt företagsstöd har en
jämställdhetsplan och på sikt att medverka till att jämställdhetsmärka företag,
universitet, kommuner och andra offentliga institutioner i länet. Vad som
ovan sagts om jämställdhetsexperter bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna redan nu inför arbetet med budgetpropositionen år
2000.
11.1 Nationella och regionala resurscentrum (NRC), (RRC)
Enligt NUTEK har resurscentrum över hela landet bidragit till att antalet
kvinnor som startat eget företag ökat. Detta bidrar till en mer jämställd
och ökad regional balans.
Vänsterpartiet anser att verksamheten bör utvecklas och garanteras en
långsiktig finansiering för att man skall kunna planera och genomföra sina
projekt med såväl kortsiktiga som långsiktiga målsättningar. Det är rimligt
att garantera kvinnor åtminstone en viss del av de regionalpolitiska medlen.
Länsstyrelsen är huvudman för regionala resurscentrum (RRC) och bör
därför ansvara för basverksamheten. Kommunerna bör på motsvarande sätt
vara huvudman för lokala resurscentrum. Vad som ovan sagts om en
utveckling och långsiktig finansiering av nationella och regionala
resurscentrum bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna inför
budgetpropositionen år 2000.
12 Kvinnor i regionalpolitiken
Det är viktigt att kvinnor får del av de regionala medlen och att
jämställdhetspolitiken integreras i det regionalpolitiska fältet. I dag
uppfylls inte de regler som föreskriver en viss könsfördelning inom
exempelvis det regionala företagsstödet. Andelen kvinnliga företagare
som får regionalt företagsstöd kan vid vissa länsstyrelser vara mindre än
10 %. En helt oacceptabel snedfördelning, som om den fortgår riskerar
att permanenta den könssegregerade arbetsmarknaden. Det är viktigt att
bryta denna snedfördelning. Vänsterpartiet föreslår att det regionala
företagsstödet skall riktas i lika stor omfattning till kvinnor som till män.
Detta som ett incitament för länsmyndigheterna att utveckla metoder och
samverkansformer som stimulerar och lyfter fram kvinnligt företagande.
Länsstyrelserna skall årligen redovisa fördelningen av stödet och i de fall
de misslyckas med att nå upp till målet, skall de presentera ett
åtgärdsprogram för att höja kvinnors andel av företagsstödet.
Kvinnorepresentationen i statliga myndigheter på regional nivå har ökat
markant, men i något lägre takt än på den centrala nivån. Skillnaden mellan
länen och mellan olika typer av organ är mycket stora. I dag växer det fram
nya samverkansformer i regionalpolitiken - inte minst de nya "frilänen"-
men också i samverkansformer, där de regionala tillväxtavtalen innebär att
nya beslutsgrupper bildas. För att kvinnor skall garanteras en rimlig
representation i regionala beslutsgrupper föreslår Vänsterpartiet att kvinnor
skall vara representerade med minst 40 %. Inte minst erfarenheterna från
sammansättningen av de lokala arbetsförmedlingsnämnderna talar för att
regeringen bör ge klara anvisningar om beslutsorganens könssamman-
sättning. Vänsterpartiet föreslår att länsstyrelserna får i uppdrag att
kartlägga
och utveckla en länsstrategi för att säkra kvinnors rätt till arbete och rimliga
livsvillkor.
13 Riskfinansiering
Vid enkäter med företagare i de speciellt utsatta regionerna framträder
mycket tydligt brister när det gäller riskkapitalförsörjningen. Problemet
gäller såväl etablerade som nystartade företag. Det visar sig att större
delen av det riskkapital som i dag finns på marknaden söker sig till
storstäder och universitetsorter. Vänsterpartiet anser dock att dessa
behöver kompletteras med regionala fonder och börser för att få en
garanti för att alla regioner kan få tillgång till riskkapital.
Tyvärr finns det i dag en benägenhet att de placerare som finns på
marknaden i alltför stor utsträckning söker sig till de traditionella
börsföretagen, även om de finns ute i landet och inte i Stockholm. Alla
regioner behöver sina marknadsplatser. En möjlighet är att upprätta regionala
fonder, som har en större lokalkännedom och förhoppningsvis en större
uthållighet i investeringarna.
De flesta finansiella organisationer är belägna i Stockholm. Delvis har
detta historiska förklaringar (man var tidigare tvungen att finnas på
Stockholms Fondbörs rent fysiskt för att utföra transaktioner). Det finns
bland småföretag utanför Stockholm en definitiv motvilja att vända sig till
fondkommissionärer i Stockholm för att söka externt ägarkapital.
Småföretagarna vänder sig i stället till det nätverk som ligger närmast:
banker, kommuner, företagarföreningar och länsstyrelser. NUTEK har på
senare tid bidragit med medel till småföretagsbörser för att stimulera nya
företag. Vi föreslår att man undersöker möjligheterna att vidga dessa insatser
till fler aktörer ute i landet.
I tidigare regionalpolitiska motioner under 90-talet har Vänsterpartiet lagt
förslag om en särskild fond av samma typ som Norrlandsfonden för
Bergslagen.
Strukturomvandlingen har drabbat regionen hårt. Storindustrier och mindre
bruk har i många fall lagts ner och övergivit många orter. I en del fall har
näringslivet kunnat förnyas och småföretag inom olika branscher kunnat
etableras. Men detta har skett i alldeles för liten omfattning. Problemen kan
avläsas på många sätt bl.a. genom negativ befolkningsutveckling, ålders-
sammansättning, mycket hög arbetslöshet, högt ohälsotal med stor
omfattning på förtidspensioneringar samt låg utbildningsnivå. På samma sätt
som Norrlandslänen har en fond för utveckling av infrastruktur och
investeringar, nyföretagande och kompetenshöjande insatser menar vi att
denna region bör tillföras motsvarande resurser.
14 1-öring på vattenkraften
Vänsterpartiet har upprepade gånger föreslagit att en del av vinsterna
från vattenkraftsproduktionen skall återföras till de producerande länen.
Motsvarande 1 öre per kWh från vattenkraft producerad i de norra
skogslänen skulle ge drygt 500 miljoner kronor per år. På sikt bör
regeringen lägga ett förslag om återföring av vattenkraftsvinster till
samhällsinvesteringar i de producerande länen.
15 Förslag till mer flexibel medelsanvändning på
regional nivå
15.1 Friare användning av arbetsmarknadsmedel
Vänsterpartiet har under en följd av år kritiserat överbelastningen av
arbetsmarknadspolitiken som blivit en följd av den ekonomiska
politikens inriktning och starka nedskärningar inom offentlig sektor. I
stället för att vara tillväxtsskapande genom att den aktiva
arbetsmarknadspolitiken samverkar med expansiva näringspolitiska
initiativ har regeringen låt