Behovet av en översyn av minerallagen framstår klart. Syftet
är att stärka markägares och andra på orten boendes ställning
och därigenom skapa en bättre balans mellan lokala
intressen, andra verksamheter och gruvnäringens intressen.
Ersättningsfrågorna måste ses över. Det gäller såväl ersättning för intrång
och skada som del i utbyte vid en eventuell brytning både för samhälle och
markägare. Regionala och mellankommunala konsekvenser måste belysas.
Det finns skäl att granska det sätt på vilket allemansrätten utnyttjas vid
prospektering och undersökningsarbete.
En omedelbar ändring genomförs som innebär att Bergmästarmyndigheten
skall inhämta markägarens och länsstyrelsens yttrande över ansökan om
undersökningstillstånd.
Översyn av minerallagen
Sedan den nya minerallagens tillkomst har intresset för
mineralletning och undersökning av förmodat brytvärda
mineralfyndigheter varit stort i hela landet. Detta har visat
sig ge negativa och allvarliga konsekvenser för både den
enskilde och för samhället.
Minerallagen ger uttryck för uppfattningen att prospektering och brytning
av mineral är ett mycket stort allmänintresse. I miljölagstiftningen finns
bestämmelser som reglerar hänsynstagandet till miljön i samband med
utvinning av mineraler, men det finns ingen lagstiftning som på ett rimligt
sätt balanserar gruvnäringens intresse gentemot de människor som berörs.
Minerallagen och mineralförordningen åsidosätter den enskilda äganderätten,
och lokalbefolkningens reaktioner i några aktuella fall bör ge anledning till
eftertanke.
Den privata äganderätten måste
stärkas
Ett sådant fall, där regeringen för övrigt tagit ställning, är en
kopparfyndighet i Dalsland. Den gruvdrift som planerades
där, och som nu inte kommer till stånd, föranledde
omfattande protester från de boende i området. Det var inte
endast berörda markägare som protesterade utan motståndet
mot den planerade gruvdriften var massivt i hela området.
Samma reaktioner kommer nu på flera platser i södra
Sverige där prospektering pågår och där i en del fall också
undersökningstillstånd beviljats.
Hänsyn till andra verksamheter
Hänsyn måste också tas till att prospektering och
undersökningsarbete - även om det sällan leder till brytning
- under lång tid kan verka mycket hämmande på
utvecklingen av andra verksamheter, t ex landsbygdsturism.
Ersättning
Det är endast ett fåtal av de fyndigheter som lokaliserats
genom prospektering som leder till brytning. Däremot
kommer stora områden och många människor att beröras av
undersökningstillstånd. Det finns därför skäl att särskilt
uppmärksamma bestämmelserna för sådana tillstånd. Den
som har undersökningstillstånd ges stora befogenheter.
Förutom att ta marken i anspråk för undersökningsarbete,
kan tillståndshavaren också ta mark i anspråk för att uppföra
byggnad och anlägga väg eller nyttja befintlig väg. Det enda
markägaren erhåller i kompensation är ersättning för intrång
och skada. För övriga olägenheter utgår ingen ersättning.
Den nuvarande minerallagen har inga bestämmelser om del i utbyte av ev.
vinst om en undersökning leder till brytning av en fyndighet. Det synes
egendomligt, för att inte säga orimligt, att Sverige som nation har frånskrivit
sig all rätt till sådan vinst. En jämförelse med oljenationerna i världen visar
hur noga man är att hävda nationens intresse av del i oljepengarna.
Likaledes är det egendomligt att markägaren, offentlig eller privat, endast har
förhandlingar eller expropriation som möjlighet att hävda sitt intresse för
intrång och olägenheter i samband med undersökningar liksom för del i en
framtida vinstgivande brytning.
Undersökningstillstånd
Bergmästarmyndigheten utfärdar undersökningstillstånd
efter en i mineralförordningen 1992:25 noga reglerad
ordning. Det är nödvändigt att denna ändras så att
markägaren får behålla inflytande över den mark han är
uppförd i fastighetsregistret som ägare av och betalar skatt
för.
Vidare medför ett utfärdat undersökningstillstånd att fastighetsägare som
vill avyttra sin egendom kan få svårt att finna köpare därför att en presumtiv
köpare är osäker på hur fastigheten kommer att nyttjas under den tid
undersökningstillståndet gäller eller om den kan komma att tas i anspråk för
brytning. Eftersom ett undersökningstillstånd kan gälla upp till 15 år råder
osäkerhet under lång tid. Att egendomens värde minskar under sådana
förhållanden är odiskutabelt.
Regionalt samråd
Regionala och mellankommunala intressen har en alltför låg
prioritet när fråga om tillstånd för prospektering och
undersökning är föremål för prövning. Så kan exempelvis
anföras att i gränsområdet mellan Kronobergs och Blekinge
län har tillstånd för prospektering och undersökning beviljats
utan att någon analys gjorts beträffande konsekvenserna för
nedströms liggande kommunala dricksvattentäkter. På
samma sätt måste någon myndighet samordna mångas
intressen när tätbebyggda områden berörs som t ex i Skåne.
Sådana analyser bör göras av länsstyrelsens experter och i
fall som dessa, där frågan berör flera län och kommuner, i
samråd mellan berörda länsstyrelser.
Allemansrätten
I detta sammanhang bör också påtalas det sätt på vilka försök
att utnyttja allemansrätten gjorts i samband med
prospektering och undersökning. Det kan t ex ifrågasättas
om det inom ramen för allemansrätten är tillåtet att i
undersökningssyfte utföra borrning för laboratorieanalys av
jordprov eller att i samma syfte bortföra mineralhaltigt
material.
Bergmästarmyndigheten
skall tillfråga markägaren
och länsstyrelsen
En total översyn av ett lagkomplex tar lång tid, oftast flera
år. Bergmästarmyndigheten har ett ganska stort antal
ansökningar om undersökningstillstånd under behandling.
Därför måste en omedelbar ändring av mineralförordningen
vidtas innebärande att Bergmästarmyndigheten som del i
underlaget för sitt beslut om undersökningstillstånd skall
begära yttrande dels av markägaren, dels av länsstyrelsen.
Markägarens uppfattning om rätten att äga och råda över sin
mark måste ges en starkare ställning och länsstyrelsens skall,
utöver att väga samman synpunkter om kulturminnesvård,
naturvård och naturresurser m fl tillämpliga lagar, också
genomföra samråd om kommunala och vid behov
angränsande läns intressen.
Sammantaget innebär detta att mineralförordningen måste omarbetas på
flera punkter för att kraven skall tillgodoses.
Om länsstyrelsen vid sina överväganden finner det olämpligt att undersök-
ningstillstånd meddelas bör detta väga mycket tungt vid Bergmästarmyndig-
hetens beslut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av minerallagen,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om ändring av
mineralförordningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 28 oktober 1998
Harald Bergström (kd)
Stefan Attefall (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Helena Höij (kd)
Göran Hägglund (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Maria Larsson (kd)
Per Landgren (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Inger Strömbom (kd)
Mats Odell (kd)
Tuve Skånberg (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)