År 1987 infördes i kärntekniklagen en bestämmelse (6 §)
som stadgar att "Ingen får utarbeta konstruktionsritningar,
beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra
sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra
en kärnkraftsreaktor." För brott mot bestämmelsen - som i
dagligt tal kommit att få benämningen "tankeförbudet" eller
"hjärntvättsparagrafen" - stadgas fängelse med en straffsats
motsvarande den som gäller för vållande till annans död.
Av lagens förarbeten framgår att den dåvarande regeringens syfte var att
"ytterligare klargöra att de energipolitiska riktlinjerna ligger fast". Tanke-
förbudet utgör alltså en sorts markering av statsmakternas intention att så
småningom avveckla den svenska kärnkraften. Till sitt materiella innehåll
var och är bestämmelsen meningslös, eftersom det redan av kärntekniklagens
5 a § framgår att "tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte med-
delas".
Den statliga utredning som senast såg över kärntekniklagen ansåg i sitt
betänkande Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95)
att tankeförbudet borde slopas. Utredningen konstaterade att paragrafen inte
är motiverad av säkerhetsskäl och därför inte hör hemma i en utpräglad
säkerhetslag som kärntekniklagen.
Utvecklingen mot säkrare
kärnteknik
Bevisligen ligger Sverige som nation i topp när det gäller
kärnkraftverk och säkerhet. Det är ingen tillfällighet.
Svenska forskare och tekniker var mycket aktiva i
inledningsskedet när tekniken växte fram. Det var i detta
skede som våra lättvattenreaktorer konstruerades med
reaktorinneslutningar och säkerhetssystem som, i förening
med mycket subtila säkerhets- och övervakningsrutiner, i det
allra närmaste garanterar total säkerhet mot en härdsmälta
eller läckage av radioaktiv strålning.
Just nu pågår i de stora kärnenergiländerna intensiv forskning och
vidareutveckling av reaktortekniken. Det handlar bl a om möjligheten att
använda dagens högaktiva bränsleavfall som bränsle i nya typer av reaktorer.
Det är angeläget att Sverige deltar i den internationella forskningsansträng-
ningen på dessa områden. Det råder heller ingen tvekan om att nuvarande
ordning är skadlig. I remissvaren på Energikommissionens betänkande av
Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM) uppmärksammades tanke-
förbudet av den statliga tillsynsmyndigheten Statens strålskyddsinstitut (SSI)
som i sitt remissvar påpekade att fortsatt forskning på kärnenergiområdet kan
leda till väsentligt förbättrad säkerhet och miljövänlighet. KASAM ansåg att
tankeförbudsparagrafen bör slopas och anförde i sitt remissvar att detta
... har betydelse inte minst för att ge bättre förutsättningar för forskning om
nya principiella lösningar inom kärnenergiområdet. Ur KASAMs perspektiv
är det av särskilt intresse med forskning kring effektivare utnyttjande av
kärnbränslet, minimering av avfallsmängder, transmutation av befintligt
kärnavfall m.m. Kvalificerade svenska kärntekniker och forskare skall inte
behöva stå bredvid och passivt betrakta denna utveckling, som kan leda till
resultat av stort intresse även för vårt land. Stimulerande arbetsuppgifter och
ekonomiska förutsättningar är nödvändiga för att attrahera goda forskare till
kärnkraftsområdet. Detta behövs inte minst då avveckling av kärnkraftverken
och ett säkert omhändertagande av avfallet blir aktuellt.
Den akademiska friheten
Tankeförbudet har kritiserats från principiella
utgångspunkter allt sedan det tillkom. Förbudet har
uppfattats som oförenligt med de principer om yttrande- och
tankefrihet som bör ligga till grund för all lagstiftning och
det har ansetts helt artfrämmande att använda en lagtext till
att göra allmänna, politiska "markeringar".
Professor emeritus i numerisk analys vid Lunds universitet, Carl-Erik
Fröberg, tog hösten 1995 initiativ till ett upprop till regeringen. I uppropet
krävde 102 av våra främsta forskare vid universiteten i Lund, Uppsala,
Stockholm, Linköping och Umeå, KTH i Stockholm, Chalmers i Göteborg,
Högskolan i Luleå m fl lärosäten att tankeförbudet avskaffas.
Vi delar den uppfattningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3).