Motion till riksdagen
1998/99:N312
av Sören Lekberg och Marianne Carlström (s)

De naturliga monopolen på energimarknaden


Efter elmarknadens avreglering, den 1 januari 1996, består elkostnaderna för
elkunder inom bostadssektorn av tre ungefär lika stora delar:
1. Elenergi, som kan köpas av olika leverantörer på elmarknaden.
2. Nätavgift, som skall täcka kostnaderna för elnätet.
3. Skatt, som utgörs av den allmänna energiskatten samt av
moms på energiskatt, elenergikostnad och nätavgift.
Som kund kan man endast påverka elenergikostnaden. Nätföretagens
verksamhet är däremot även efter avregleringen en monopolverksamhet och
elkunderna måste betala de nätavgifter som nätkoncessionären fastställer.
Statens energimyndighet har dock som uppgift att granska och kontrollera
nätföretagens verksamhet, så att de inte utnyttjar sin monopolsituation och
tar ut oskäliga nätavgifter av sina kunder.
Bostadsbranschens avgiftsgrupp genomför varje år en rikstäckande
granskning av bl.a. nätavgifterna för ett typhus (ett fiktivt flerbostadshus med
15 lägenheter). Den senaste rapporten, som avser förhållandena våren 1998,
redovisar en mycket stor spridning mellan nätföretagens avgifter.
Skillnaden mellan den lägsta och den högsta avgiften är ca 22 kr/m2 och år,
vilket motsvarar närmare 150 kr/månaden för en normalstor (80 m2)
lägenhet. Till viss del förklaras spridningen av att kostnaderna för nätet är
högre i glesbygd än i tätort. Men det finns t.ex. nätföretag, med stor andel
glesbygdskunder, som ändå har förhållandevis låga nätavgifter och vice
versa. Det finns därför anledning att förmoda att många nätföretag inte drivs
rationellt eller att intäkterna från nätverksamheten inte stannar inom nät-
företaget. Enligt vissa bedömare finns det en rationaliseringspotential för
nätföretagen på i storleksordningen 20-40 procent.
Den kontroll som Energimyndigheten genomför av nätföretagens
verksamhet kan således inte anses vara tillräcklig.
Bostadsbranschens avgiftsgrupp har också granskat fjärrvärmetaxorna.
Den senaste rapporten redovisar att det även för dessa avgifter  finns en
mycket stor spridning i avgifter mellan de olika fjärrvärmeföretagen.
Skillnaden mellan den lägsta och den högsta fjärrvärmetaxan är ca 70
kr/m2 och år, vilket motsvarar närmare 470 kr/månaden för en normalstor (80
m2) lägenhet. Så stora kostnadsskillnader är helt oacceptabla, eftersom
fjärrvärmekunden knappast kan byta uppvärmningssystem.
För att främja kundens ställning, inom de båda naturliga monopolen, elnät
och fjärrvärme, bör Statens energimyndighet få en förstärkt roll att påverka
såväl elnätsföretagens som fjärrvärmeverkens verksamhet med sikte på
sänkta nätavgifter och taxor.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förstärkt tillsyn av de naturliga monopolen på
energimarknaden.

Stockholm den 28 oktober 1998
Sören Lekberg (s)

Marianne Carlström (s)