Minerallagen och dess tillämpning under senare år har mötts
med starka protester. Man anser att äganderätten har kränkts.
Intressenter - inte minst utländska mineralletningsbolag -
har agerat i många fall på sätt som ur äganderättslig
synpunkt inte kan godtas.
Många markägare, exempelvis i trakten av Andrarum och Tomelilla på
Österlen i Skåne samt Tingsryd-Öljahult i Småland, har drabbats genom
inmutningar som syftat till prospekteringar och brytning av mineraler som
zink, koppar, silver och guld.
Redan vid givna undersökningstillstånd naggas äganderätten i kanten.
Huvudregeln i minerallagen innebär att det krävs tillstånd av bergmästaren
för undersökning av ett område där fyndigheter kan finnas
(undersökningstillstånd), om arbetena kan leda till skada eller intrång för
fastighetsägaren. Om väl fyndighet påträffas gäller enligt samma huvudregel
koncession för bearbetning (bearbetningskoncession).
Markägaren eller, efter dennes medgivande, annan utan undersöknings-
tillstånd, får bedriva undersökning av flertalet koncessionsmineral. Detta
dock inte om någon annan redan har tillstånd till koncession. För att
undersökningstillstånd skall kunna erhållas krävs att det finns anledning att
anta att en undersökning kan leda till fynd av koncessionsmineral och att
sökanden kan visa på möjlighet att fullfölja en undersökning. Under-
sökningstillstånd gäller i tre år och kan, om synnerliga skäl föreligger,
förlängas upp till 15 år!
Tillståndshavaren får ta mark i anspråk för att uppföra byggnader som är
oundgängligen nödvändiga för undersökningsarbetet. Mark får också tas i
anspråk för att bygga väg in i området eller för att använda befintlig väg.
Arbetet skall dock bedrivas så att mindre skada och intrång vållas.
Ägaren till mark där undersökningstillstånd medgivits skall underrättas
minst två veckor före påbörjandet. Innan arbetet igångsätts skall tillstånds-
havaren ställa säkerhet för ersättning till sakägare. Skada eller intrång som
orsakas då mark tas i anspråk och för eventuell bearbetning skall ersättas.
Fastighet skall också lösas in om synnerligt men drabbar ägaren, och om
ägaren begär det. Men i dessa fall tillämpas expropriationslagen vid
beräkning av ersättningen.
Även om det endast är ett fåtal av de fyndigheter som lokaliserats genom
prospektering som leder till brytning, sprider sig oro och irritation i områden
som kommer i fråga. Många människor och stora markområden berörs när
undersökningstillstånd givits. Markägaren kan endast erhålla ersättning för
intrång och skada. För övriga olägenheter utgår ingen ersättning och mark-
ägaren känner sig utlämnad och maktlös.
Berörda egendomars värden sjunker redan då undersökningstillstånd ges
och värdet av gjorda framtidsinvesteringar kan gå förlorade.
Utvecklingen i inmutningsområden hämmas. En "död hand" kan komma
att läggas över bygden och stora miljövärden kan komma att spolieras. Ägare
av bostads- och lantbruksfastigheter kan drabbas av stora förluster utan
någon som helst ersättning.
Vi har t.ex. fått kännedom om att belåningsvärdet på en fastighet belägen
inom ett s.k. inmutat område kraftigt minskat redan då de första undersök-
ningarna startat.
Exempel på att undersökningar inletts redan innan markägare underrättats
har påvisats, vilket torde vara brottsligt.
Av det anförda torde klart framgå att den nu gällande minerallagen ur
äganderättslig synpunkt fått orimliga konsekvenser. Vi anser därför att
minerallagen måste ses över i denna del, i syfte att säkerställa och stärka
äganderätten.
Vi konstaterar också att stora skillnader i många fall torde föreligga vid
tillämpning av lagen mellan områden som är belägna i ödebygder och
tätbebyggda områden. Uppenbart har dessa aspekter inte beaktats vid lagens
tillkomst.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen av regeringen begär en översyn av minerallagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.