Minerallagen och dess tillämpning under senare år har mötts med starka protester. Man anser att äganderätten har kränkts. Intressenter - inte minst utländska mineralletningsbolag - har agerat i många fall på sätt som ur äganderättslig synpunkt inte kan godtas.
Många markägare, exempelvis i trakten av Andrarum och Tomelilla på Österlen i Skåne samt Tingsryd-Öljahult i Småland, har drabbats genom inmutningar som syftat till prospekteringar och brytning av mineraler som zink, koppar, silver och guld.
Redan vid givna undersökningstillstånd naggas äganderätten i kanten.
Huvudregeln i minerallagen innebär att det krävs tillstånd av bergmästaren för undersökning av ett område där fyndigheter kan finnas (undersökningstillstånd), om arbetena kan leda till skada eller intrång för fastighetsägaren. Om väl fyndighet påträffas gäller enligt samma huvudregel koncession för bearbetning (bearbetningskoncession).
Markägaren eller, efter dennes medgivande, annan utan undersöknings- tillstånd, får bedriva undersökning av flertalet koncessionsmineral. Detta dock inte om någon annan redan har tillstånd till koncession. För att undersökningstillstånd skall kunna erhållas krävs att det finns anledning att anta att en undersökning kan leda till fynd av koncessionsmineral och att sökanden kan visa på möjlighet att fullfölja en undersökning. Under- sökningstillstånd gäller i tre år och kan, om synnerliga skäl föreligger, förlängas upp till 15 år!
Tillståndshavaren får ta mark i anspråk för att uppföra byggnader som är oundgängligen nödvändiga för undersökningsarbetet. Mark får också tas i anspråk för att bygga väg in i området eller för att använda befintlig väg. Arbetet skall dock bedrivas så att mindre skada och intrång vållas.
Ägaren till mark där undersökningstillstånd medgivits skall underrättas minst två veckor före påbörjandet. Innan arbetet igångsätts skall tillstånds- havaren ställa säkerhet för ersättning till sakägare. Skada eller intrång som orsakas då mark tas i anspråk och för eventuell bearbetning skall ersättas. Fastighet skall också lösas in om synnerligt men drabbar ägaren, och om ägaren begär det. Men i dessa fall tillämpas expropriationslagen vid beräkning av ersättningen.
Även om det endast är ett fåtal av de fyndigheter som lokaliserats genom prospektering som leder till brytning, sprider sig oro och irritation i områden som kommer i fråga. Många människor och stora markområden berörs när undersökningstillstånd givits. Markägaren kan endast erhålla ersättning för intrång och skada. För övriga olägenheter utgår ingen ersättning och mark- ägaren känner sig utlämnad och maktlös.
Berörda egendomars värden sjunker redan då undersökningstillstånd ges och värdet av gjorda framtidsinvesteringar kan gå förlorade.
Utvecklingen i inmutningsområden hämmas. En "död hand" kan komma att läggas över bygden och stora miljövärden kan komma att spolieras. Ägare av bostads- och lantbruksfastigheter kan drabbas av stora förluster utan någon som helst ersättning.
Vi har t.ex. fått kännedom om att belåningsvärdet på en fastighet belägen inom ett s.k. inmutat område kraftigt minskat redan då de första undersök- ningarna startat.
Exempel på att undersökningar inletts redan innan markägare underrättats har påvisats, vilket torde vara brottsligt.
Av det anförda torde klart framgå att den nu gällande minerallagen ur äganderättslig synpunkt fått orimliga konsekvenser. Vi anser därför att minerallagen måste ses över i denna del, i syfte att säkerställa och stärka äganderätten.
Vi konstaterar också att stora skillnader i många fall torde föreligga vid tillämpning av lagen mellan områden som är belägna i ödebygder och tätbebyggda områden. Uppenbart har dessa aspekter inte beaktats vid lagens tillkomst.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen av regeringen begär en översyn av minerallagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Ingvar Eriksson (m) Ewa Thalén Finné (m)