En ny minerallag (1991:45) trädde i kraft den 1 juli 1992.
Lagen, som ersatte 1974 års gruvrättsliga lagstiftning, dvs
gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter, reglerar
rätten till och utnyttjandet av mineraltillgångar. Lagen
bygger på koncessionssystemet men har starka
inmutningsrättsliga inslag. Reglerna om rätt till
undersökning överensstämmer i stora delar med vad som för
närvarande gäller om inmutning enligt gruvlagen. Reglerna
om rätt till bearbetning har inslag som syftar till att trygga
gruvföretagens möjligheter att utvinna påträffade
fyndigheter.
I mars 1998 beslutade riksdagen om vissa ändringar i minerallagen (prop.
1997/98:47NU7). Enligt näringsutskottet, som tillstyrkte regeringens förslag,
är syftet med förändringarna att underlätta och effektivisera verksamheten
för prospektörer och gruvföretag.
I prop. 1993/94:117 om inkorporering av Europakonventionen och andra
fri- och rättigheter föreslogs ett utvidgat skydd för grundläggande fri- och
rättigheter i regeringsformen (RF). I 2 kap. 18 § RF föreslogs en närmare
precisering av det egendomsskydd som Europakonventionen anger. I
bestämmelsen om egendomsskyddet föreslogs ett uttryckligt förbehåll för
allemansrätten. Konstitutionsutskottet och riksdagen tillstyrkte regeringens
förslag och lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1995 (1993/94:KU24).
I propositionen kommenterades förslaget till lag om ändring i
regeringsformen (2 kap. 18 §) och egendomsskyddet i relation till allmänna
intressen enligt följande:
Den enskildes egendom kan av det allmänna inte ovillkorligt tryggas.
Samhällets behov av mark för naturvårds- och miljöintressen,
totalförsvarsändamål och för bostadsbyggande, trafikleder, rekreation och
andra liknande ändamål måste självfallet kunna tillgodoses. För sådana
särskilt angelägna ändamål måste som en sista utväg finnas möjlighet att
tvångsvis ta i anspråk annans egendom eller begränsa ägarens möjligheter att
fritt använda sin egendom. Det måste även vara möjligt att kunna vidta
sådana åtgärder till förmån för enskild för att t ex anordna lämplig utfartsväg
eller förhindra olämplig eller störande bebyggelse i grannskapet. Sådana
ingrepp i annans egendom får emellertid ske endast när det krävs för att
tillgodose angelägna allmänna intressen, vilket framgår av sista meningen av
första stycket. Detta kriterium skall vara uppfyllt för att ingrepp genom
lagstiftning eller myndighetsbeslut i enskilds egendom över huvud taget skall
få ske. Den närmare innebörden av uttrycket angelägna allmänna intressen
är det inte möjligt att i detalj beskriva. Det är emellertid sådana ingrepp
som är motiverade med hänsyn till intresset av att kunna tillgodose
allmänhetens berättigade krav på en god miljö och möjligheterna att kunna
bevara och skydda områden som är av särskild betydelse från
naturvårdssynpunkt som i första hand åsyftas, liksom intresset av att kunna
ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv. - - -
Vad som är angeläget allmänt intresse måste till slut bli föremål för en
politisk värdering där hänsyn då även måste tas till vad som är godtagbart
från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle. Det
skall även framhållas att uttrycket anknyter till vad som gäller i fråga om
egendomsskyddet enligt Europakonventionen.
I sammanhanget kan nämnas att reglerna i 2 kap. 18 § RF
sedan år 1995 har prövats en gång i Högsta domstolen.
Arrangör av organiserad forsränning på annans fastighet
förbjöds vid vite att fortsätta verksamheten, då den medförde
skador och olägenhet som överskred vad som måste tålas på
grund av allemansrätten (H 1996:445).
Prospekteringen har ökat sedan bl a minerallagen ändrades. Detta har
medfört att även ett ökat antal utländska prospektörer har visat intresse för
den svenska berggrunden. Ett trendbrott inträffade 1994 då prospekteringen
ökade till drygt 146 miljoner kronor. Ökningen fortsatte under 1995 till
drygt 181 miljoner kronor. Under 1996 investerade företagen ca 180
miljoner kronor i prospektering. De utlandsägda företagen stod för mer än
hälften av dessa investeringar. Ett av världens största gruv- och mineral-
prospekteringsföretag, brittiska Rio Tinto, har nu öppnat Sverigekontor i
Luleå, efter att i många år dessförinnan ha varit verksamt i landet. Alla
sorters mineral, inklusive diamanter, intresserar Rio Tinto. Det redan stora
utländska intresset för mineralprospektering i Sverige väntas växa ytterligare.
Sverige torde idag ha den kanske mest liberala minerallagen i världen. I en
annons i den australienska tidningen Gold Gazette talar SGU om gratis mark
i Sverige, att Sverige är oexploaterat och uppmanar gruvbolagen att söka sig
hit. "Dont wait, free ground" - heter det i annonsen.
Insatserna för prospekteringen år 1995 beräknas vara fördelade med drygt
40 procent på prospektering inriktad mot guld (Sverige torde idag vara det
guldrikaste landet i Europa) och knappt 60 procent på prospektering inriktad
på basmetaller. Sverige är också Europas största guldproducent. 80 % går
till smycken, resten till tandlagningar och industri- och guldtackor för
centralbankernas reserver.
Mycket talar för att förändringarna i minerallagen först på senare år fått ett
påtagligt genomslag. På sina håll har förändringarna i lagstiftningen jämte ny
letningsteknik banat väg för en ren guldfeber. Men nu börjar också opinionen
runtom i landet att växa kraftigt mot gruvbolagens inmutningar som ger
bolagen möjlighet att leta mineraler nästan var som helst utan att fråga
markägare. Kostnaderna för mineralletning är också mycket låga - 15 kronor
per hektar. Det nationella intresse som hävdats i sammanhanget börjar
komma på undantag, eftersom prospektörerna allt oftare är utländska företag.
Kronoandelen, dvs den del av vinsten som skulle tillfalla staten, finns inte
längre. Till skillnad från tidigare får inte heller markägaren någon del av
kakan. Och varken berörd kommun eller markägaren har vetorätt. Staten och
samhället tappar makt och kontroll i förhållande till storföretag. De
internationella företagen får en allt starkare roll.
På Österlen i Skåne, i Alterbruk utanför Piteå och i Tingsrydstrakten har
konflikter mellan markägare och gruvföretag blossat upp på grund av
företagens omfattande och närgångna inmutningar och undersökningar.
Österlen i Skåne är ett relativt oexploaterat område med oskattbara
naturvärden. Nu är miljön hotad av Ludvikaföretaget Geoforum
Scandinavias planer på att leta efter mineralfyndigheter i området, där 8 000
hektar mark mutats in med avsikten att under tre års tid leta bly, kobolt, guld,
silver, koppar och zink. Blir en gruva verklighet kan Mariavalls kloster och
hundratalet andra fastigheter exproprieras, med andra ord tvångsinlösas.
Sökandet efter guld på ett 4 500 hektar stort område i småländska Tingsryd
och norra delen av Ronneby kommun avbröts efter kraftiga protester från
markägare och allmänhet.
Minerallagen har kommit i fokus efter mineralletningsföretagens allt
aggressivare marknadsföring. Ivern att finna guld tycks på sina håll ha an-
tagit sådana proportioner att man kan befara ren rovdrift, om inga åtgärder
vidtas. Den utveckling som nu äger rum på mineralexploateringsområdet
måste påkalla statsmakternas uppmärksamhet och leda till en översyn av
minerallagen. I en sådan översyn måste markägarens och kommunens ställ-
ning stärkas och garantier för skälig ersättning vid godkänd mineralletning
beaktas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av minerallagen.