I rasande fart är vi i Sverige på väg att slå sönder
förutsättningarna för utveckling av våra egna europeiska
städer. I rask takt beslutas om det ena köpcentrumet och
stormarknaden efter det andra utifrån amerikansk modell
baserad på separering av boende och handlande. En
samhällsplanering grundad på ett av bilsamhällets värsta
avarter. Handlandet förutsätter nämligen bil. Konsekvenser
för alla städer, stora som små och för större städers förorts-
centrum, är utarmning och i sista hand döda centrum. De
förortscentrum som är byggda på 60- och 70-talen är
förmodligen de som kommer att drabbas allra hårdast.
Konsumenterna vill ha köpcentrum och stormarknader sägs
det, i synnerhet vill barnfamiljerna ha köpcentrum säger en
del. Men än så länge har jag inte hört någon definiera vem
den här konsumenten med behov av köpcentrum är. Än
mindre har jag hört någon säga att de vill att deras eget
lokala centrum ska utarmas. Däremot vet jag att vid en
resvaneundersökning i Gävle frågades också om resvanor
vid butiksinköp. Undersökningen gav besked om att 50
procent av kundbesöken sker med bil och 40 procent går
eller cyklar. Det är alltså lokala dagligvarubutiker i lokala
centrum som svarar för en stor del av dagligvaruinköpen.
Om Gävle fullföljer planerna på köpcentrum beräknas 25
procent av dagligvarubutikerna i centrala Gävle slås ut.
Skräckexempel från Sörmland visar hur kommuner
konkurrerar med varandra om kunder och låter köpcentrum
byggas precis invid kommungränserna. Länsstyrelsens
samordnande roll fungerar väldigt olika i olika län. I Skåne
har regionförbundet gått ut och sagt att de inte klarar av
trycket av de tjugo stormarknader som vill etablera sig inom
regionen. Den amerikanska modellen tillämpas redan, en så
kallad developer knackar på dörren till kommunen och säger:
- vi vill bygga ett stort köpcentrum. Bra säger kommunens
företrädare, det ger jobb. I Tyskland ges befintliga
butiksägare utrymme att tala om vad de tycker innan någon
nyetablering av köpcentrum eller stormarknader sker. Det
tycker jag är ett gott exempel för en europeisk modell. I
Norge har de infört ett panikstopp för nya stormarknader och
köpcentrum, i Danmark finns en lagstiftning.
Jag tycker att vi ska införa ett moratorium nu vad gäller nya köpcentrum
och stormarknader. Det kan också behövas en lagstiftning. Men det som
känns allra mest angeläget just nu är ett moratorium och en bred
samhällsdiskussion om hur vi vill förädla det kulturarv som faktiskt utgör
grunden för alla våra svenska städer, den europeiska staden. I diskussionen
ska självklart också barns uppväxtmiljö vägas in. Är sovstäder en bra
uppväxtmiljö för barn. Nej, och fortsätter vi att bygga ett segregerat samhälle
kan vi inte längre låtsas bli förvånade om de som växer upp i det samhället
blir segregerade människor. Tillräcklig kunskap om hur vi påverkas av den
rumsliga miljön finns i dag. Riksdagen har till och med fattat beslut, i
samband med regeringens kulturproposition under föregående mandatperiod,
om att vi påverkas av vår omgivning. Det finns en klar risk, att innan vi har
hunnit fundera ut om vi i Sverige vill ha miljökonsekvensbeskrivningar eller
kanske människokonsekvensbeskrivningar, och eventuellt fattat ett beslut
med den inriktningen, och sedan även lärt oss hantera dessa konsekvens-
beskrivningar i den demokratiska beslutsprocessen, så har 100-tals nya köp-
centrum och/eller stormarknader hunnit byggas. Och själva grundförut-
sättningen, dagens städer, de vi vill skydda, ja de har slagits sönder. Därför,
inför ett moratorium nu!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa ett moratorium för köpcentrum och stormarknader nu.