I rasande fart är vi i Sverige på väg att slå sönder förutsättningarna för utveckling av våra egna europeiska städer. I rask takt beslutas om det ena köpcentrumet och stormarknaden efter det andra utifrån amerikansk modell baserad på separering av boende och handlande. En samhällsplanering grundad på ett av bilsamhällets värsta avarter. Handlandet förutsätter nämligen bil. Konsekvenser för alla städer, stora som små och för större städers förorts- centrum, är utarmning och i sista hand döda centrum. De förortscentrum som är byggda på 60- och 70-talen är förmodligen de som kommer att drabbas allra hårdast. Konsumenterna vill ha köpcentrum och stormarknader sägs det, i synnerhet vill barnfamiljerna ha köpcentrum säger en del. Men än så länge har jag inte hört någon definiera vem den här konsumenten med behov av köpcentrum är. Än mindre har jag hört någon säga att de vill att deras eget lokala centrum ska utarmas. Däremot vet jag att vid en resvaneundersökning i Gävle frågades också om resvanor vid butiksinköp. Undersökningen gav besked om att 50 procent av kundbesöken sker med bil och 40 procent går eller cyklar. Det är alltså lokala dagligvarubutiker i lokala centrum som svarar för en stor del av dagligvaruinköpen. Om Gävle fullföljer planerna på köpcentrum beräknas 25 procent av dagligvarubutikerna i centrala Gävle slås ut. Skräckexempel från Sörmland visar hur kommuner konkurrerar med varandra om kunder och låter köpcentrum byggas precis invid kommungränserna. Länsstyrelsens samordnande roll fungerar väldigt olika i olika län. I Skåne har regionförbundet gått ut och sagt att de inte klarar av trycket av de tjugo stormarknader som vill etablera sig inom regionen. Den amerikanska modellen tillämpas redan, en så kallad developer knackar på dörren till kommunen och säger: - vi vill bygga ett stort köpcentrum. Bra säger kommunens företrädare, det ger jobb. I Tyskland ges befintliga butiksägare utrymme att tala om vad de tycker innan någon nyetablering av köpcentrum eller stormarknader sker. Det tycker jag är ett gott exempel för en europeisk modell. I Norge har de infört ett panikstopp för nya stormarknader och köpcentrum, i Danmark finns en lagstiftning.
Jag tycker att vi ska införa ett moratorium nu vad gäller nya köpcentrum och stormarknader. Det kan också behövas en lagstiftning. Men det som känns allra mest angeläget just nu är ett moratorium och en bred samhällsdiskussion om hur vi vill förädla det kulturarv som faktiskt utgör grunden för alla våra svenska städer, den europeiska staden. I diskussionen ska självklart också barns uppväxtmiljö vägas in. Är sovstäder en bra uppväxtmiljö för barn. Nej, och fortsätter vi att bygga ett segregerat samhälle kan vi inte längre låtsas bli förvånade om de som växer upp i det samhället blir segregerade människor. Tillräcklig kunskap om hur vi påverkas av den rumsliga miljön finns i dag. Riksdagen har till och med fattat beslut, i samband med regeringens kulturproposition under föregående mandatperiod, om att vi påverkas av vår omgivning. Det finns en klar risk, att innan vi har hunnit fundera ut om vi i Sverige vill ha miljökonsekvensbeskrivningar eller kanske människokonsekvensbeskrivningar, och eventuellt fattat ett beslut med den inriktningen, och sedan även lärt oss hantera dessa konsekvens- beskrivningar i den demokratiska beslutsprocessen, så har 100-tals nya köp- centrum och/eller stormarknader hunnit byggas. Och själva grundförut- sättningen, dagens städer, de vi vill skydda, ja de har slagits sönder. Därför, inför ett moratorium nu!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett moratorium för köpcentrum och stormarknader nu.
Stockholm den 28 oktober 1998
Ewa Larsson (mp)