Befolkningsminskningen i skogslänen har under senare tid
varit mycket omfattande och fortgår alltjämt. Omflyttningen
av främst unga kvinnor fortsätter från glesbygd till tätort,
från små kommuner till större från skogslän till
storstadsregioner. För att minska utflyttningen och också för
att stimulera "återvändande" måste kvinnornas möjligheter
till arbete och studier förbättras. En långsiktigt hållbar
utveckling kan endast nås om kvinnor ges förutsättningar att
verka och utvecklas på sin hemort. Kvinnorna måste vara
delaktiga i utvecklingen av samhällsbygget.
I skogslänen har länsövergripande nätverk utvecklats, många med stor
framgång. Nätverken har inneburit att framgångsrika strategier för utveckling
och tillväxt, i lokalsamhället och i sin förlängning för länet som helhet, har
utarbetats. För en långsiktigt hållbar utveckling ur socialt, kulturellt och
ekonomiskt perspektiv krävs särskilda insatser och särskilda resurser för
kvinnor för regionalt och lokalt utvecklingsarbete. De resurser som är avsatta
för regionala och lokala resurscentrum är oerhört viktiga för kvinnor i gles-
och landsbygd, likaså projektet med affärsrådgivare för kvinnliga företagare.
Det är bra och viktiga insatser men inte på långa vägar tillräckliga. Vi
föreslår att länsstyrelsernas roll förstärks när det gäller att stödja kvinnors
utveckling, studier och företagande i gles- och landsbygd. Delar av de
regionalpolitiska medlen till länsstyrelserna bör öronmärkas för regionala
och lokala resurscentrum.
Mer kunskaper om kvinnors
och mäns villkor
Kvinnors och mäns resurser och olika erfarenheter måste tas
tillvara inom alla områden. Från statens sida är det klart
uttalat att jämställdhetsaspekterna ska omsättas i det
regionala utvecklingsarbetet. Jämställdhetsperspektivet ska
integreras inom de olika politikområdena. Inom
regionalpolitikens område kan vi dock konstatera att mycket
lite av detta arbete har genomförts eller planerats.
På det regionala och lokala planet saknas än idag kunskaper om kvinnors
och mäns olika villkor i samhällslivet. Fortfarande är en stor del av den
statistik som används inte könsuppdelad. Det gör det svårt att analysera hur
beslut, åtgärder eller projekt på olika sätt påverkar kvinnor och män. Detta
måste rättas till. Könsuppdelad statistik och bedömningar av konsekvenser
för kvinnor och för män måste alltid användas. Vi tror att kommunernas
prioriteringar där 40 % av fritidsnämndens budget går till flickor och 60 %
till pojkarna skulle se annorlunda ut med andra kunskaper.
Kvinnors jobb garanterar
välfärden
Kvinnorna i skogslänen arbetar i mycket stor utsträckning i
den offentliga sektorn, inom vård, omsorg och skola.
Samtidigt som kommuner och landsting är den självklara
arbetsgivaren för kvinnorna, utgör de garanten för välfärdens
kärna: vården av våra gamla på sjukhemmen, omsorgen om
våra barn på daghemmen, barnens utveckling och lärande i
skolorna.
Under lång tid har skogslänen haft svårt att rekrytera viss personal. Ett
exempel är att en stor del av vårdcentralerna i de små inlandskommunerna
ofta har vikarierande distriktsläkare eller "staffettläkare" av olika slag.
Ett annat område där rekryteringsproblem förutspås är vårdpersonalen. För
att få ungdomar och män att söka sig till vårdyrket måste särskilda åtgärder
vidtas. Deltidstjänster måste ersättas av heltidstjänster. Vårdpersonal måste
ges möjlighet att påverka sin arbetssituation.
Ökad kompetens för
kvinnor ger ökat
företagande
Nyföretagandet bland svenska kvinnor har traditionellt varit
mycket lågt. Det är mycket glädjande att kunna konstatera att
senaste statistik från Jobs and Society visar på ett trendbrott:
det kvinnliga företagandet ökar. Denna trend måste fortsätta.
Efter en tid av barnafödande och deltidsarbete, känner sig många kvinnor
redo för nya utmaningar: högre studier och eget företagande. Utbyggnaden
av universitet och högskolor, den påbörjade decentraliseringen av hög-
skolestudier och möjligheten till distansstudier har varit speciellt gynnsam
för kvinnorna. Den utvecklingen är en förutsättning för kvinnornas ökade
andel i yrkeslivet och inom det privata näringslivet. Kvinnorna har fort-
farande huvudansvaret för hem och familj. Det är därför särskilt viktigt att
erbjuda kvinnorna både utbildning och arbete på hemmaplan.
Denna utveckling får inte förhindras av onödiga begränsningar.
Åldersgränsen för studielån måste därför höjas från 45 år.
Kvinnors utbildningsambitioner och utbildningsnivå skapar goda
möjligheter till ökat företagande bland kvinnor.
Dagens regler för företagsstöd som är uppbyggt utifrån ett traditionellt
näringsliv med tillverkningsindustrin som grund stimulerar inte kvinnligt
företagande. Kvinnliga företagare finns företrädesvis inom service- och
tjänstesektorn och missgynnas alltså av regelsystemet för företagsstöd.
För att stimulera kvinnligt företagande krävs ändring av regelsystemet
liksom en fortsättning av verksamhet med kvinnliga affärsrådgivare.
För att kommunerna i skogslänen ska kunna vända den pågående trenden
att befolkningen minskar och att det till stor del är kvinnorna som lämnar
inlandskommunerna måste särskilda åtgärder vidtas.
En del av dessa är att:
? specialdestinera resurser för regionala och lokala resurscentrum
?
? ersätta deltidstjänster med heltidstjänster
?
? decentraliseringen av högskolestudier får än större omfattning
?
? åldersgränsen för studielån höjs från dagens 45 år
?
? regelsystemet för företagsstöd förändras.?
? 10F?
? P
?
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors möjligheter till studier och arbete i skogslänen.
Stockholm den 28 oktober 1998
Kristina Zakrisson (s)
Carin Lundberg (s)
Berit Andnor (s)
Agneta Lundberg (s)
Sinikka Bohlin (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Monica Öhman (s)
Susanne Eberstein (s)
Agneta Brendt (s)
Ann-Kristine Johansson (s)
Laila Bäck (s)
Lena Sandlin (s)
Birgitta Ahlqvist (s)
Kerstin Kristiansson (s)
Marina Pettersson (s)