Frågan om de kooperativa företagens kapitalförsörjning har behandlats vid olika tillfällen både av statliga utredningar och av riksdagen. Senast i Företagskooperativa utredningen vars betänkande Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU 1996:31) resulterade i proposition 1996/97:163 Den kooperativa företagsformen. Den propositionen har behandlats av riksdagen och har lett till lagstiftning som innebär vissa förbättringar för de kooperativa företagen. Riksdagen har befattat sig med frågan mera ingående vid flera tillfällen och många olika försök har gjorts att förbättra kooperationens möjligheter att få likvärdiga möjligheter till kapitalförsörjning med andra typer av företag. Vi anser oss kunna konstatera att försöken inte lyckats till alla delar.
I den ovan nämnda proposition 1996/97:163 förbättrades de ekonomiska föreningarnas möjligheter att genom förlagsinsatser förbättra föreningarnas egna kapital. Det förslaget tillsammans med förslaget att införa möjlighet till s.k. insatsemissioner antogs av riksdagen och är naturligtvis välkomna instrument för att förbättra kapitalförsörjningen. De nya möjligheterna torde dock främst komma att användas av befintliga kooperativa företag och är inte lika ägnade att stimulera till startande av kooperativa företag.
Behovet av kapital för att starta nya företag är generellt oavsett associa- tionsform. Även problemen i samband med sådan kapitalanskaffning torde i huvudsak vara universella oberoende av associationsformen. Bland annat Företagskooperativa utredningen har emellertid pekat på att presumtiva kooperativa småföretagare bemöts med större misstänksamhet än andra företagare i kontakter med t.ex. banker och olika myndigheter. I Sverige saknas i motsats till förhållandet i många andra länder särskilda finansie- ringsinstrument i form av institut o.dyl. för kooperativa företag.
Nybildning förekommer och kan tänkas förekomma i olika situationer. Det rör sig både om i huvudsak tjänsteföretag inom den helt privata sektorn och företag som uppstår som ett resultat av omstruktureringar och besparingar inom den offentliga sektorn. Även om det årliga nytillskottet av kooperativa företag ter sig rätt blygsamt i ett nationellt perspektiv är det inte betydelselöst i de kommuner och regioner där det förekommer som mest frekvent. I de fall nya kooperativa företag har startats med viss hjälp av statliga bidrag har den statliga insatsen varit endast en bråkdel av vad ett nytt arbetstillfälle kostar staten om arbetstillfället har skapats i traditionella former. Detta framgår av en nyligen av Statskontoret publicerad rapport som därmed bekräftar de resultat som Riksrevisionsverket kom fram till år 1992.
Vi vill också peka på de beskrivningar av system i olika länder och de förslag som Småföretagsdelegationen lämnat i betänkandet Kapitalförsörj- ning till småföretag (SOU 1998:93).
Vi anser att ett mera systematiskt utnyttjande av företag i kooperativ eller kooperativliknande former skulle ha en mycket gynnsam inverkan på antalet nybildade små och medelstora företag i Sverige. En väsentlig förutsättning är emellertid att det skapas effektiva finansiella instrument för att stimulera och möjliggöra en sådan utveckling. En grundlig utredning av möjligheterna till nya finansieringslösningar för kooperativa och liknande företagsformer borde enligt vår mening företas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av möjligheterna till nya finansieringslösningar för kooperativa och liknande företagsformer.
Stockholm den 22 oktober 1998
Eva Arvidsson (s)
Tomas Eneroth (s) Ann-Kristine Johansson (s)