Ett viktigt inslag i den regionalpolitiska ersättningen till
jordbruket i norra Sverige är intransportersättningen av
jordbruksprodukter. Idag utgår en intransportersättning på
mjölk som ser ut enligt följande: I område 1 är ersättningen
4,3 öre/liter mjölk, i område 2 är ersättningen 3,9 öre/liter
mjölk, i område 3 är ersättningen 3,0 öre/liter mjölk. Före
Sveriges medlemskap i EU fanns det också en
intransportersättning på kött samt en ersättning till
äggpackerier för intransport av ägg, en ersättning som idag
är borttagen. Kostnaderna för att transportera mjölk från
producenter till mejerier varierar kraftigt inom Norrmejeriers
område.
Jordbruksverket har i sin rapport 1998:2 beräknat att den genomsnittliga
hämtningskostnaden i område 1 ligger på ca 40 öre/liter mjölk och i område
2 på drygt 15 öre/liter mjölk, något som får orimliga konsekvenser.
I Västerbotten och Norrbotten finns det mjölklinjer där kostnaden ligger på
54 öre/liter mjölk
Eftersom det idag inte finns några stopp- eller hämtningsavgifter i norra
Sverige på mjölkområdet betyder det att mjölkleverantörerna utanför
stödområde 1 solidariskt får ta kostnader för intransport av mjölk från dem
som finns inom de glesa områdena.
I rapporten 1998:2 pekar Jordbruksverket på att i stödområde 1 har antalet
kor minskat i snabbare takt än i övriga landet och att lönsamheten i
mjölkproduktionen är lägre. Ett ökat intransportstöd är en viktig signal till
lantbruksföretagen och skulle leda till en ökad stabilitet, framtidstro och
därmed en ökad investeringsvilja.
Övriga produktionsgrenar
För övriga produktionsgrenar utgår idag ingen ersättning för
intransport av produkterna men på samma sätt som för
mjölken visar de kostnadsskillnader som finns, att en
intransportersättning vore väl motiverad.
Inom äggproduktionen så har Norrlandsägg i genomsnitt 73 öre/kg högre
kostnader för intransporterna än andra packerier i landet. Kännetecknande
för äggproduktionen i norra Sverige är att insamlingen av ägg sker inom ett
ytmässigt stort område. Äggproducenterna i landsändan är också mycket små
i förhållande till producenter på andra håll i landet. Även kostnaderna för
intransporterna till slakterierna visar på höga kostnader.
För att skapa större stabilitet i lantbruksföretagen, öka framtidstron och
öka antalet arbetstillfällen är en höjd intransportersättning i någon form en
förutsättning. Den ordning som råder inom lantbruket idag är otillfreds-
ställande då näringens utövare får ta ett regionalpolitiskt ansvar och kostna-
der för det. Det torde knappast finnas någon annan näring i Sverige där
näringens utövare åläggs ett sådant regionalpolitiskt ansvar som jordbruket.
Det regionalpolitiska ansvaret och kostnaden ska naturligtvis ligga på staten.
Vad som behövs är en signal om att staten i framtiden är beredd att ta det
regionalpolitiska ansvaret, annars finns det risk för en minskad framtidstro i
norra Sveriges glesbygder.
I samband med omstruktureringen av EU:s jordbrukspolitik, Agenda 2000,
så kommer med stor säkerhet de regionalpolitiska ersättningarna att för-
ändras. Andra konsekvenser av Agenda 2000 är också att vänta. Under över-
gångsperioden skulle en höjd transportersättning sannolikt leda till ökad
stabilitet, framtidstro och därmed en ökad investeringsvilja bland lant-
brukarna i området.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av höjd transportersättning för lantbrukarna i norra
Sverige.