Statliga exportkrediter och riskgarantier världen över stöder idag handel och investeringar som utgör mer än 10 % av världens totala export. Över 550 miljarder kronor per år går till långfristiga lån och garantier för exportaffärer till främst olika typer av projekt i tredje världen och i östländerna. Att svenska staten ställer upp med riskgarantier (genom Exportkreditnämnden, EKN) och krediter (genom AB Svensk Exportkredit, SEK) är idag ett viktigt sätt att stödja svensk export på. Enbart EKN har på detta sätt medverkat till att exportaffärer för över 80 miljarder har genomförts.
Det finns dock stora brister i dagens statliga exportfinansieringssystem. Idag finns inga krav på att EKN och SEK skall ta hänsyn till projektens miljökonsekvenser vid beviljandet av statsstödda exportgarantier eller exportkrediter, annat än i den mån miljörisker påverkar statens ekonomiska risktagande. Statlig finansiering kan med andra ord beviljas till projekt som ger allvarliga miljöproblem i andra länder, bara inte svenska staten riskerar att förlora pengar. Detta överensstämmer mycket illa med Sveriges inter- nationella åtaganden inom miljöområdet.
Att Sverige inte väger in miljöhänsyn i denna verksamhet är anmärknings- värt sett i relation till den svenska utrikes- och biståndspolitikens prioriterade miljömål, Sveriges åtaganden i till exempel Agenda 21 och i flera inter- nationella miljökonventioner. Detta inte minst mot bakgrund av att sådana hänsyn faktiskt tas av de flesta multilaterala exportkreditorganisationer. Nordiska Investeringsbanken (NIB), Europeiska Utvecklingsbanken (EBRD), Nordiska Utvecklingsfonden och Världsbankens gren för utlåning till privata projekt (IFC), tar alla på olika sätt miljöhänsyn och ställer miljökrav vid sin kredit- eller garantigivning.
EKN:s amerikanska motsvarighet, Export-Import Bank (Ex-Im Bank), har sedan 1995 tillämpat omfattande och detaljerade miljökriterier för sin kreditgivning i en miljöpolicy. Overseas Private Investment Corporation (OPIC), en annan amerikansk kreditinstitution, tillämpar amerikansk miljö- lagstiftning vid sina bedömningar och finansierar dessutom över huvud taget inga projekt i ekologiskt särskilt känsliga områden som till exempel tropisk regnskog. Enligt Ex-Im Banks egna uppgifter har tillämpandet av miljö- kriterierna lett till att de negativa miljöeffekterna av beviljade projekt har kunnat minskas. Dessutom gav dessa förbättringar den amerikanska industrin ökade beställningar till ett värde av 75 miljoner dollar, under de första ett och ett halvt åren med de nya reglerna.
Till sist är det även viktigt att uppmärksamma den omfattande sekretessen som råder kring den statliga exportkreditfinansieringen. EKN tillämpar en mycket hård sekretess. Inte bara ärenden under utredning och handläggning sekretessbeläggs, utan även avslutade ärenden där beslut föreligger beläggs med sekretess rutinmässigt.
Öppenhet och insyn är dessutom avgörande för att en demokratisk diskus- sion ska komma till stånd i vilken för- och nackdelar kan ställas mot varandra och beslutsunderlaget förbättras. Att miljöintressena förlorar på en sekretess som omöjliggör en kritisk granskning av projekt är ställt utom allt tvivel. Den omfattande sekretessen kring dessa frågor kan i praktiken bidra till negativa konsekvenser för miljön i länder i tredje världen och i östländerna.
När det gäller de amerikanska institutionerna, tillämpar både Em-Im Bank och OPIC en öppenhet och insyn i verksamheten som är överlägsen de svenska motsvarigheterna, där den i det närmaste är obefintlig. Bland annat tillhandahåller man projektunderlag och miljökonsekvensbeskrivningar på sina hemsidor på Internet, 60 dagar i förväg innan beslut fattas.
Den statliga utredning, Staten och exportfinansieringen, som kom med sitt betänkande tidigt i våras har haft i uppdrag att göra en översyn av export- finansieringssystemet, redovisa hur viktigare förändringar i omvärlden påverkar detta system samt lägga förslag till förändringar. Jag anser att det är mycket anmärkningsvärt att det inte ingått ett uppdrag att även granska de miljömässiga och sociala effekter som projekten för med sig.
Om regeringen nu går vidare endast med utredarens förslag som grund, betyder det att Sverige på ett mycket påtagligt sätt avsäger sig det miljö- ansvar som vi hävdar i andra sammanhang. En genomgång av den statliga exportfinansieringen skulle kräva att man analyserar hela verksamheten i relation till såväl Sveriges internationella åtaganden, som till de svenska bistånds- och miljömålen. Underlåter man att göra det så kan statliga export- krediter och riskgarantier även fortsättningsvis användas för att direkt mot- arbeta de positiva miljöförbättringar som Sverige med andra medel är med och finansierar.
Det finns därför all anledning att tillsätta en ny utredning som granskar exportfinansieringssystemet utifrån Sveriges internationella åtaganden för främjande av miljöhänsyn och uthållig utveckling, samt de svenska bistånds- och miljömålen, med uppdrag att formulera bindande kriterier för miljöprövning och kraftigt ökad offentlighet vad gäller projektförslag och miljökonsekvensbedömningar. En sådan ny utredning bör vara genomförd innan riksdagen fattar beslut om de förslag som framförs i den befintliga utredningen.
Vidare bör syftet med en ny utredning även vara att snarast möjligt lägga fram förslag till kompletterande anvisningar för EKN och SEK vad gäller miljökriterier. För att öka kraften i agerandet bör även Sverige parallellt med detta driva på inom EU och OECD för att få till stånd internationella regler på området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöprövning av statliga exportkrediter och risk- garantier.
Stockholm den 23 oktober 1998
Martin Nilsson (s)