Konkurrenslagen och svensk lantbruks- och livsmedelsnäring
Svensk jordbruks- och livsmedelsnäring är en bransch med stora
framtidsmöjligheter. Jordens minskande jordbruksarealer, den globala
befolkningsökningen och en allt högre efterfrågan på förnybara råvaror
ökar betydelsen av en livskraftig och ekologiskt hållbar jordbruksnäring i
Sverige.
Även om antalet direkt sysselsatta inom jordbruket minskat kraftigt under
de senaste decennierna har livsmedelsnäringen som helhet en mycket stor
betydelse för många människor och företagandet i Sverige. Totalt sett
genererar livsmedelssektorn sysselsättning för 340 000 personer i Sverige.
Det gör livsmedelsindustrin till den tredje största industrigrenen vad gäller
antalet sysselsatta. Mätt i produktionsvärde är livsmedelsindustrin Sveriges
näst största industrigren.
Lantbrukskooperationen spelar en central roll både i råvaru- och
förädlingsledet. Genom samverkan i ekonomiska föreningar kan produ-
centerna ta vara på fördelarna av liten eller medelstor skala i primär-
produktionen och storskaligheten inom förädling och marknadsföring.
Kooperation är inget unikt för Sverige. Samverkan mellan lantbrukare är
vanlig, både i Europa (i synnerhet i de stora jordbruksländerna Danmark och
Nederländerna) och USA.
Både livsmedels- och skogsindustrin inom EU går mot ökad koncentration
genom sammanslagningar. De svenska lantbrukskooperativa företagen är
förhållandevis små vid en internationell jämförelse. Arla omsätter 13
miljarder kronor medan Nestlé omsätter över 100 miljarder kronor enbart
inom mejerisektorn. Södra Skogsägarna kommer först på 12:e plats bland de
europeiska skogsföretagen. De stora livsmedelskedjorna på kontinenten
kräver inte bara bra produkter utan även stor leveranskapacitet.
Importen av livsmedel har ökat kraftigt efter Sveriges EU-inträde. Detta
ger ett större och mer varierat varuutbud åt konsumenterna. Importen av kött
ökade mellan 1994 och 1997 med 170 %. För mejerivaror var ökningen
57 %. Detta är exempel på varor som tidigare omfattades av jordbruks-
regleringen och som efter EU-inträdet kan importeras och exporteras utan
gränshinder. Priserna på dessa varor har sjunkit realt med 3-4 % sedan
Sverige gick med i EU (exklusive momssänkningen).
Om den svenska livsmedelssektorn ska ha en chans att utvecklas och
motsvara kundernas krav i Sverige och på den internationella arenan måste
den få samma spelregler som sina konkurrenter. Så är inte fallet idag.
Den nuvarande konkurrenslagens begränsningar
De svenska lantbrukarägda företagen inom livsmedelssektorn behöver
satsa ännu mer kraft på att bygga upp sin kompetens för att hålla jämna
steg med konkurrenterna, vilka ofta har lång erfarenhet av internationell
marknadsföring. I dag lägger dock konkurrenslagen hinder i vägen för
detta.
De lantbrukarägda företagen har sin tyngdpunkt i livsmedelsbranscher som
före det svenska EU-inträdet var reglerade. Detta medförde att företagen blev
hemmamarknadsorienterade vad gäller företagsstruktur, kapacitet, produkter,
kundrelationer och kompetens.
Den 1 juli 1993, ett och ett halvt år före det svenska medlemskapet i EU,
trädde en ny svensk konkurrenslag (KL) i kraft, en lag som är avsevärt
strängare sett ur företagens synvinkel än den tidigare. Den svenska
konkurrenslagen särbehandlar de lantbrukskooperativa företagen negativt
jämfört med EG-rätten och andra EU-länders lagar/tillämpning.
Erfarenheterna av den nya konkurrenslagen är sådana att man kan tala om
ett missgynnande av den svenska lantbrukskooperationen. Därmed hämmar
lagen utvecklingen inom stora delar av livsmedelssektorn och delvis inom
skogsindustrin. Företagen får svårare att utnyttja de möjligheter som EU-
marknaden erbjuder och deras konkurrenskraft på hemmamarknaden
försvagas.
Federationer kan skapas genom att primärföreningar blir medlemmar i och
överför vissa uppgifter/funktioner till en ny förening, som blir centralorgan i
federationen. Federationens syfte är att nå effektivitetsvinster. Federationer,
som anses innehålla konkurrensbegränsningar måste, bortsett från bagatell-
fall, uppfylla mycket strikta krav enligt KL och kan endast få ett tidsbestämt
undantag från förbudet mot samverkan. Federationen lever med nuvarande
KL under hotet av ett beslut om att undantaget återkallas, ändras eller att
förlängning vägras. Inom EU är synen på federationer på jordbruksområdet
betydligt mer liberal än i Sverige. KL bör ändras i syfte att möjliggöra sam-
verkan i federativ form på samma grunder som gäller för primärföreningar
inom lantbruket. Detta bör ges regeringen till känna.
För lantbrukskooperativa föreningar som handlar med medlemmarnas
produkter, utan vidareförädling, gäller speciella regler. En förening riskerar
att drabbas av förbud om dess andel av marknaden överstiger 25 %. Den kan
få ett tidsbegränsat undantag. Föreningen kommer då att leva under hotet av
ett beslut om att undantaget återkallas, ändras eller att förlängning vägras.
Södra Skogsägarna berörs av denna regel och kan tvingas att helt lägga om
sin strategi vad avser handel med oförädlade varor. Denna regel drabbar inte
föreningarnas konkurrenter i Sverige. Varken EG-rätten eller övriga EU-
länders lagstiftning innehåller motsvarande restriktioner. KL bör ändras så
att förbudet mot prissamverkan på oförädlade produkter i lantbruks-
kooperativa föreningar avskaffas. Detta bör ges regeringen till känna.
Producenter av vissa varor, t.ex. vallfrö, är många till antalet och ofta små.
De behöver en gemensam organisation för att kunna förhandla om priser och
villkor med köparna, som ofta är stora industriföretag. De måste normalt
söka undantag från samverkansförbudet och kan då få ett tidsbegränsat
undantag om de uppfyller vissa villkor. I Sverige har ingripanden skett med
stöd av KL. Motsvarande ingripanden hade rimligen inte skett med stöd i
EG-rätten eller övriga EU-länders lagstiftning. KL bör därför ändras så att
förhandlingskooperation likställs med övrig kooperation. Detta bör ges
regeringen till känna.
KL:s regler för förhållandet mellan kooperativ förening och medlemmar är
restriktiva. Föreningarna får svårigheter att etablera stabila relationer med
sina leverantörer/ägare. Föreningarnas agerande på marknaden, deras
finansiering och kreditvärdighet försvagas. EG-rätten och andra EU-länders
lagstiftning ger föreningar och medlemmar större frihet att utforma reglerna.
KL bör därför ändras så att förbudet mot att begränsa medlemmars fria
rörlighet utgår och ersätts med EG-rättens funktionsskydd för kooperativa
företag. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är angeläget att den svenska livsmedelsindustrin satsar ökade resurser
på marknadsföring utomlands i syfte att öka den svenska livsmedelsexporten.
De svenska livmedelsföretagens strävanden att genom samarbete och
sammanslagningar skapa ökade resurser för detta har i många fall uppfattats
negativt av de konkurrensvårdande myndigheterna. Det är speciellt de
lantbrukskooperativa föreningsföretagen inom livsmedelsbranschen, som
fram till Sveriges EU-inträde var hänvisade till hemmamarknaden, som
drabbats. Ett samarbete som bedöms som nödvändigt för att öka
konkurrenskraften på den internationella marknaden kan leda till att de
konkurrensvårdande myndigheterna bedömer att företaget får för höga
andelar på hemmamarknaden. Konsumenterna riskerar att drabbas av
försämrad priskonkurrens.
Risken för att så skulle bli fallet har avsevärt minskat tack vare
konkurrenstrycket från den gemensamma marknaden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
konkurrenslagen att samverkan i federativ form bör möjliggöras på samma
grunder som gäller för primärföreningar inom lantbruket,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
konkurrenslagen att förbudet mot prissamverkan på i en förening oförädlade
produkter bör utgå,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
konkurrenslagen att förhandlingskooperation bör likställas med övrig
kooperation,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
konkurrenslagen att förbudet mot att begränsa medlemmars fria rörlighet bör
utgå och ersättas med EG-rättens funktionsskydd för kooperativa företag.