Statliga exportkrediter ses idag som ett allt viktigare redskap att hjälpa svenska företag att bli mer konkurrenskraftiga. Detta gäller speciellt på nya och i många fall s k riskfyllda marknader i Östeuropa och tredje världen. Under 90-talet har t ex Svenska Exportkreditnämnden (EKN) medverkat till att exportaffärer på ca 80 miljarder kronor kommit till.
I dag stöder statliga exportkrediter och riskgarantier världen över handel och investeringar som utgör mer än 10 % av världens totala export. Totalt går 550 miljarder kronor per år till långfristiga lån och garantier för investeringar i utvecklingsländer. Projekten ger ofta stor negativ påverkan på miljö och sociala förhållanden.
I Sverige saknar dock den statliga exportfinansieringen riktlinjer för insyn, miljöprövning och sociala hänsyn vid beviljandet av dessa statliga exportkrediter. T ex finns idag inga krav på att Svenska Exportkredit- nämnden (EKN) och AB Svensk exportkredit (SEK) ska bedöma projektens miljökonsekvenser. Exempelvis har det mycket kontroversiella dammbygget Tre Raviner i Kina kunnat beviljas statligt svenskt stöd. Dammbygget innebär att stora naturvärden förstörs och att minst 1 miljon människor tvingas flytta. Om reglerna inte ändras kan statliga exportkrediter även fortsättningsvis användas till projekt som direkt motverkar svenska bistånds- och miljömål.
De flesta multilaterala kreditinstitutioner har idag krav på miljöprövning, men endast USA har hittills infört sådana bestämmelser för bilaterala exportkrediter. Enligt Export-Import Bank (Ex-Im Bank), den amerikanska motsvarigheten till EKN, har de nya reglerna lett till att de negativa miljöeffekterna av beviljade projekt har kunnat minskas. Dessa förbättringar gav under de första 18 månaderna den amerikanska industrin ökade beställningar till ett värde av 75 miljoner dollar.
Overseas Private Investment Corporation (OPIC), motsvarigheten till SEK USA:s andra stora exportfinansiär, har gått vidare med att införa ännu strängare miljökrav, som bl a innebär ett totalt förbud mot att finansiera stora dammbyggen, mot avverkning och infrastrukturprojekt i primär regnskog samt projekt som kräver förflyttning av mer än 5 000 personer. Vidare ökar man på ett dramatiskt sätt offentligheten och insynen i verksamheten, som i Sverige paradoxalt nog är i det närmaste obefintlig, genom att på OPIC:s hemsida tillhandahålla miljökonsekevensanalyserna för varje enskilt aktuellt projekt under minst 60 dagar före ett beslut.
Denna erfarenhet nämns inte med en rad i exportfinansieringsutredningens betänkande, som kom tidigt i våras. Utredningens enda konkreta förslag på miljöområdet är att EKN skall tillföras särskild kompetens för att kunna bedöma hur miljörisker påverkar projektens återbetalningsförmåga. Därmed kan EKN fortsätta att finansiera projekt med stor miljöpåverkan, bara det inte äventyrar statens pengar.
Om regeringen nu går vidare endast på grundval av utredarens förslag betyder det att Sverige på ett mycket påtagligt sätt avsvär sig det miljöansvar som vi hävdar i andra sammanhang. En fullständig översyn av den statliga exportfinansieringen skulle kräva att man analyserar hela verksamheten i relation till såväl Sveriges internationella åtaganden - exempelvis från FN:s Riokonferens om miljö och utveckling - som till de svenska bistånds- och miljömålen.
Underlåter man att göra det så kan statliga krediter även fortsättningsvis användas för att tillintetgöra de positiva miljöförbättringar som Sverige med andra medel är med och finansierar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa regler för exportkrediterna, så att inte statliga exportkrediter beviljas till projekt som innebär orimliga skador på människor och miljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillföra Exportkreditnämnden och AB Svensk Exportkredit kompetens att göra miljökonsekvensbedömningar för aktuella projekt som står inför överväganden att beviljas exportkrediter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom OECD verkar för att miljökriterier och sociala kriterier skall vägas in vid beviljandet av statliga exportkrediter och riskgarantier.
Stockholm den 22 oktober 1998
Sven Bergström (c)
Åsa Torstensson (c)
Lena Ek (c)