Få områden i svensk ekonomi besitter en sådan möjlighet till
ökning av sysselsättningen inom ett konkurrensutsatt
exportområde som turismen. En fördubbling av resandet från
utlandet räknat i omsättning motsvarar cirka 25 000 nya
arbetstillfällen. En fördubbling av all turism i Sverige skulle
motsvara cirka 100 000 nya arbetstillfällen. En sådan tillväxt
har inte på något sätt kunnat förverkligas. Den politik som
den socialdemokratiska regeringen har fört har varit ett
effektivt hinder.
Tillväxten har uteblivit trots att Sverige kan antas ha en stor tillväxt-
potential i form av outnyttjade kapaciteter och andra resurser. Turismens
råvaror, d.v.s. natur, kultur, evenemang, aktiviteter m.m., finns i rik mängd.
Kapacitet för tillväxt finns i fysiska anläggningar, boende, restauranger,
handel m.m. Infrastrukturen tål i flertalet avseenden en tillväxt utan att ens
komma i närheten av sådana trängseleffekter som förekommer på mer
etablerade turistresmål.
Svensk reseproduktion är redan i dag småskalig och inriktad på hög andel
individuellt resande (något som man tror kommer att vara mycket efterfrågat
i framtiden). Miljö, säkerhet, kvalitet och information är områden där svensk
reseproduktion har eller kan utveckla konkurrensfördelar. Hög kompetens
finns att tillgå inom strategiska områden som språk, IT och drift av boende-
och transportföretag.
De begränsningar för vilka branschen själv kan anses bära ansvaret för att
råvarorna i form av natur, kultur och sevärdheter inte omsätts på ett
kommersiellt lönsamt sätt. En särskild begränsning är bristen på fungerande
paketlösningar och dåligt fungerande system för att prissätta och bredda
aktivitetsutbudet.
En effektiv samordning sett ur kundens synvinkel saknas eller behöver
utvecklas mellan dem som levererar deltjänster som boende, transporter och
olika aktiviteter. Många resmål tar inte ansvar för hur de fungerar utifrån
besökarens behov - garanterad leverans av det som omtalas i t.ex. resmålets
informationsmaterial.
Arrangörs- och återförsäljarleden har för liten kapacitet att föra ut
nischprodukter på svensk och internationell marknad. Det finns tydliga
brister i samspel/rollfördelning mellan privata företag och de olika aktörerna
inom den offentliga sektorn. Om ingenting görs kommer det snart att märkas
tydliga brister i den kompetens som behövs för att kunna hantera produktion
på morgondagens villkor.
Näringen upplever inget stöd från den förda näringspolitiken och det gäller
lokalt, regionalt och centralt.
Rese- och turistindustrins
villkor
De villkor som gäller för allt annat företagande gäller också
för turistnäringen. Rese- och turistindustrin är också
beroende av att de regler som bestäms i politisk ordning är
långsiktigt stabila och likvärdiga med dem i andra länder och
i andra näringar. Det gäller skatteregler, förutsättningar för
finansiering och insatser för marknadsföring. Det handlar om
att uppnå konkurrensneutrala skattenivåer- och skattesystem.
Vi konstaterar att den socialdemokratiska politiken har
misslyckats härvidlag.
Det moderata alternativet handlar bl.a. om att lagar och tillämpnings-
föreskrifter skall utformas så att näringens konkurrenskraft stärks. Vi vill
att
näringens företag ges möjlighet att arbeta under rimliga finansieringsvillkor.
Statens insatser för underhåll och nyinvesteringar i infrastruktur skall ske
med hänsynstagande även till turistnäringens behov.
De insatser som den offentliga sektorns olika aktörer gör för företags-
utveckling skall också omfatta turistnäringen. Fungerande och anpassade
finansieringslösningar är särskilt viktiga för nya entreprenörer och utveck-
lingsföretag. De förslag till regler på arbetsmarknaden som vi föreslår
kommer också att svara mot de särskilda krav som finns i turistnäringen.
Flexiblare arbetstider ger ökade möjligheter till varaktiga anställningar och
ökad produktivitet. Insatserna inom arbetsmarknadspolitiken innebär en sats-
ning på att stärka de allmänna basförutsättningarna för näringslivet. Det
kommer också att stärka önskvärda strukturer och arbetssätt inom turist-
näringen.
Samverkan kan ge fördelar
Den svenska turistprodukten formas och utvecklas i
samverkan och samarbete mellan enskilt företagande,
turistorganisationer, kommuner och statliga myndigheter och
ideella organisationer. Det är företagen som skall agera
motor i utvecklingen av svensk turism.
De offentligt finansierade turistiska organisationerna kan komplettera men
inte ersätta enskilt företagande. Såväl de lokala som regionala turistorganisa-
tionerna har en central roll när det gäller att stärka det lokala nätverket.
Över
90 procent av Sveriges kommuner uppger att de satsar på marknadsföring av
turism i någon form. I knappt hälften finns en turistbyrå, många av dem är
endast öppna sommartid. Knappt hälften av kommunerna genomför någon
marknadsundersökning över huvud taget och mycket få utnyttjar
informationen som beslutsunderlag. Mycket tyder på att många kommunala
skattekronor satsas på ett slumpmässigt eller missriktat sätt på olika
aktiviteter som ryms under rubriken turistfrämjande. Principiellt mer allvar-
ligt är det när kommunerna på ett ännu mer aktivt sätt ger sig in som aktörer
på marknaden.
Kommunernas konkurrens
måste stoppas
Det kommunala engagemanget på turismens område medför
svårigheter såväl för redan etablerade företag som för företag
som vill komma in på områden där kommunen engagerat sig.
Den kommunala turistverksamhetens uppbyggnad kan
finansieras med skattemedel och den fortsatta driften ske
med kontinuerliga kommunala driftbidrag, vilket ger en
annan kostnadsbild än för konkurrenterna. Därigenom kan
kommunen hålla lägre priser på t.ex. kanotuthyrning,
lägerskolor eller stuguthyrning än den privata aktören. En
annan snedvridning äger rum genom att en kommun eller ett
kommunägt bolag förfogar över strategiskt viktiga resurser
som man inte låter konkurrerande aktörer utnyttja på lika
villkor. Ett exempel från den svenska fjällvärlden visar hur
ett kommunägt bolag som äger en skidlift och driver egen
skidskola inte låter en konkurrerande privat skidskola
utnyttja förtursrätten i liftkön. Ett näraliggande problem är
att det för småföretagaren kan vara svårt att hävda sig mot
kommunen i de fall tvister uppstår.
Ett annat problem är att utvecklingsinsatser kan bidra till att konkurrensen
snedvrids på olika områden. Offentliga insatser tenderar att fixeras vid
byggandet av anläggningar och annan fysisk infrastruktur. För många
turistföretagare är den stora bristvaran ofta konkurrensneutral kunskap i form
av marknadsinformation, utvärdering och analys. Denna typ av insatser
borde kunna utgöra ett alternativ till byggandet.
Kommunen skall inte engagera sig i sådana aktiviteter som de på mark-
nadsekonomiska villkor baserade företagen kan sköta bättre. Inga syssel-
sättningsaspekter får utgöra alibi för sådan kommunal näringsverksamhet.
Under ALU:s täckmantel har många kommuner bedrivit med privata
företag konkurrerande verksamhet inom turismområdet, t.ex. guideverksam-
het.
Underprissättning i samband med konkurser kan förekomma inom hotell-
branschen där kapitalkostnaderna spelar stor roll för rumspriset.
De ideella föreningarna som är verksamma inom turistområdet har bland
annat genom sin annorlunda skattesituation möjlighet att erbjuda aktiviteter,
inte bara till sina medlemmar utan även till allmänheten, till ett lägre pris än
företagen. Det är viktigt att rollerna klargörs och att det slås fast var
gränser-
na går mellan det som är rekreation för en medlemskategori och det som är
kommersiell turistverksamhet.
Det är viktigt att Konkurrensverket fortlöpande bevakar turistnäringens
område och kraftfullt reagerar på enskilda kommuners övertramp.
Regelverket och
myndigheternas arbetssätt
måste förändras
I ett ordnat samhälle måste enskilt företagande kunna
granskas vad gäller t.ex. skatter, miljöfrågor, arbetsmiljö,
fysisk planering eller alkoholfrågor. Så långt det är möjligt
bör myndigheter på alla nivåer samordna sina kontakter med
företagen och eftersträva en så liten byråkratisk belastning
som möjligt. Relationerna bör mer präglas av service än av
krångel. Onödig byråkrati och oförutsett stränga
tillämpningar hindrar både nyetableringar och övergången
till heltidsföretagande.
Även om det är viktigt att slå fast att inte alla regler och bestämmelser som
omgärdar företagandet i turistnäringen uppfattas som hinder, finns det i
regelverket inslag som verkligen inte underlättar nyetableringar och
utveckling. Dessutom är den sammanlagda effekten av de avgifter som är
förknippade med de olika tillstånden betungande.
I NUTEK:s databas kan den som är intresserad av att starta verksamhet
inom hotell- och restaurangbranschen konstatera att ett stort antal lagar
reglerar sådan verksamhet: alkohollagen, alkoholförordningen, lagen om
hotell- och pensionatsrörelse, hälsoskyddslagen, livsmedelslagen, livs-
medelsförordningen, lotterilagen, lagen om anordnande av visst automatspel,
lagen om skatt på spel, lagen om lotteriskatt, miljöskyddslagen, miljö-
skyddsförordningen, miljöskadelagen, förordningen om miljöfarligt avfall,
m.fl. lagar och förordningar. Antalet inblandade myndigheter är stort.
Ansökningsförfarandet och blankettifyllandet kan misstänkas ta avsevärd tid
i anspråk.
Även den som fått sitt tillstånd kan finna att nya problem kan uppstå. Olika
situationer bedöms inte på samma sätt i hela landet. Många gånger upplever
turistföretagaren en onödigt byråkratisk hantering av vissa frågeställningar.
Fler myndigheter borde lära sig att ett tillsynsuppdrag inte inskränker sig
till
myndighetsutövning utan även har en viktig servicefunktion. Svensk
turistnäring har rätt att kräva att tillsynsmyndigheterna i ännu större
utsträckning går från krångel till service och fullt ut inser att man har en
möjlighet att medverka till att göra svensk turism bättre och på så vis bidra
till ökad sysselsättning och välfärd.
Inom många områden finns det dubbla kontroller. För kontroll av t.ex.
hissar, ventilation och kylanläggningar krävs att ett auktoriserat företag utför
besiktningen. Därutöver sker även en kontroll av besiktningen av ansvarig
myndighet. Företaget får stå för kostnaderna för bägge besiktningarna. Ett
system som liknar bilbesiktningen, att det är den certifierade kontrollanten
som granskas av myndigheten i stället för anläggningen, skulle ge samma
trygghet till lägre kostnad. Vissa myndighetskontroller, som inte kräver
specialkompetens skulle kunna samordnas, i stället för att som nu olika
tjänstemän måste utföra sin speciella kontroll. Inspektionstätheten borde
kunde anpassas till om problem har uppstått eller inte. De företag som sköter
sig och undgår anmärkningar vid tillsyn och kontroll borde kunna slippa
avgift eftersom de sparar extraarbete åt dem som utför kontrollen. Därmed
bygger man också in incitament i systemet för att företagarna skall sköta sig
bättre.
Den småskaliga livsmedelsproduktionen, som är ett väsentligt inslag i
turistnäringens utbud av upplevelser, möter stora problem, både vad gäller
förädling och försäljning i gårdsbutiker och vidareförsäljning till
restauranger och andra försäljningsställen. Tillämpningen av livsmedels- och
hälsovårdslagstiftningen kan bli ett hinder för utvecklingen av en lokal
livsmedelsförädling. För att få fart på den lokala produktionen krävs en mer
generös tillämpning av lagstiftningen och en anpassning till de speciella
förutsättningarna. En lösning skulle kunna vara att en projektgrupp med
representanter för olika berörda specialområden utarbetade en liten handbok
med exempel på hur små lokaler för olika typer av livsmedelsproduktion kan
se ut utan att för den skull äventyra hygienkrav eller kvalitet. Om de regler
som emanerar från EU:s förordningar skulle innebära oöverstigliga hinder
för att skapa bättre villkor för den småskaliga livsmedelsproduktionen måste
staten ta på sig uppgiften att påverka dessa.
Särskild uppmärksamhet bör riktas mot frågeställningar där nationella och
internationella regler skiljer sig åt. I samarbetet med EU bör Sverige dels
hävda behov av minskad byråkrati, dels eftersträva att svenska regler också i
detaljer anpassas till EU-regler i samma takt som i konkurrentländerna, där
nationella särförhållanden inte motiverar annat.
Även om det på vissa områden behövs genomgripande förändringar av
regelverket handlar det väldigt mycket om attityder och värderingar när det
existerande regelverket tillämpas på ett för turistföretag och andra
småföretag försvårande sätt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rese- och turistindustrins villkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om risken för illojal kommunal konkurrens inom turismområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av regler för kontroll och tillsyn inom
turismområdet.
Stockholm den 28 oktober 1998
Per Westerberg (m)
Karin Falkmer (m)
Ola Karlsson (m)
Ola Sundell (m)
Stefan Hagfeldt (m)
Jan-Evert Rådhström (m)
Sten Tolgfors (m)
Jan Backman (m)
Mikael Odenberg (m)
Olle Lindström (m)