Den nuvarande minerallagen (1991:45) togs av riksdagen
1991 och så sent som våren 1998 gjordes några smärre
förändringar i samma lag. Den grundsyn som präglar denna
lag utgår ifrån den långa svenska traditionen med
gruvbrytning. Gruvnäringen har otvivelaktigt haft en positiv
effekt för svensk industri och därmed välståndsutvecklingen.
Lagstiftningens utgångspunkt är att brytvärda mineraler som järnmalm,
guld, koppar m.m. är ett allmänintresse, som till exempel tar över enskilda
markägares äganderätt och betraktas som viktigare än exempelvis pågående
jord- och skogsbruk. Inriktningen är att företag ska ha rätt att muta in,
prospektera och sedan bryta de tillgångar som är ekonomiskt lönsamma.
Visserligen ska vederbörliga prövningar göras och gruvor ska uppfylla
samma miljökrav som annan industriell verksamhet. Likväl kan man utan
överdrift konstatera att grundsynen är positiv till mineralutvinning. Det ger
arbetstillfällen - inte så många med modern teknik, men ändå! Vidare kan
det bli fråga om förädling av råvaran och därmed högre exportinkomster.
Traditionerna sträcker sig från Falu koppargruva fram till LKAB och
Boliden och otvivelaktigt har gruvnäringen och därmed sammanhängande
industri betytt mycket för Sveriges utveckling.
Moderniseringen av lagen
När lagen moderniserades 1991 och putsades 1998 har
utgångspunkten varit att öppna för intresserat kapital att för
en billig penning undersöka den svenska berggrunden,
inmuta tänkbara områden och eventuellt sedan bryta
mineralen. Tidigare fanns en s.k. kronoandel, dvs en viss
andel tillföll staten vid gruvbrytning, en regel som togs bort.
"För att underlätta och effektivisera verksamheten för företagen och för att
förenkla myndigheternas tillståndsgivning föreslås ändringar i
minerallagen..." skrev man i regeringens proposition i december 1997.
Ur riksdagsdebatten i mars -98 kan ett citat belysa den helt dominerande
inställningen.
"Den nya minerallagen har alltså väsentligen fungerat bra - det är värt att
slå fast. Utvecklingen i branschen har varit positiv."
Liknande lagar och regler finns också i Finland, Norge, Kanada, Australien
och många andra länder med mineraltillgångar, vilket använts i debatten för
att peka på faran om Sverige skulle avvika och därmed förlora möjliga
investeringar i gruvor.
Aktuella konflikter
I Dingelvik i Dalsland kom 1995 företaget Svenska Koppar
AB till byn för att söka mineraler. Reaktionen från
ortsbefolkningen blev omedelbar och negativ. En eventuell
gruvdrift skulle helt förstöra en av Dalslands mest attraktiva
turistmarker och jordbruksnäringen i trakten.
Inmutningen och sökandet efter brytvärda tillgångar på guld, koppar, silver
eller annat betydde att en "död hand" la sig över övriga näringar och över
bygden.
Tiden gick och först i februari 1998 sa regeringen nej till tillstånd för
gruvan.
I Tingsryds och Ronnebys kommuner kom gruvföretaget Terra Mining
vintern 1997-98 och började med myndigheternas tillstånd att prospektera.
De boende togs med överraskning, men hämtade sig snabbt och har nu byggt
upp ett välorganiserat motstånd. Hela tiden har man hävdat sin rätt att med
jord- och skogsbruk och en långsiktig satsning på turism med innehåll, som
bygger på vacker och oförstörd natur, kunna vårda kulturarvet och säkra sin
försörjning.
I Nybyn i Alterälvens dalgång, norr om Pietå, har byborna också
protesterat mot den prospektering som Bergmästaren beviljat. Gruvintressena
går stick i stäv med kommunens och invånarnas planer. Här vill man
utveckla naturstigar och bäverdammar och på några ställen har man satsat på
vildmarksturism med fiske och jakt.
Samma sak hände också i Skåne på Österlen. Konflikt uppstod mellan
mineraljägarna och de som lever och bor i trakten och vill se sin bygd
överleva - inte med gruvhål, som stora sår i det öppna landskapet, och
slagghögar i stället för Österlens mjuka kullar.
Med nuvarande lagstiftning ges alltså rätten till exploatören att -
visserligen med regler och restriktioner som ram - trampa in i vilken del av
landet som helst, muta in tusentals hektar mark och börja prospektera. En
process, som även om den sköts enligt konstens alla regler ändå innebär "en
död hand" över alla andra aktiviteter, näringar och intressen. Det blir
märkligt nog lokalsamhällets människor och kommunen som ska bevisa sin
rätt att leva mot "allmänintressets" uppmätta mängd mineral som värderats
vara ekonomiskt lönsam på råvarubörsen.
Norrland, Bergslagen och
Spanien
Det är sant att gruvnäringen omsätter miljardbelopp och ger
arbetstillfällen i delar av Sverige som annars kanske vore än
glesare befolkade. Å andra sidan gör modern teknik att
antalet anställda inte blir särskilt många vid en modern gruva
som den vid Kringeltjärn - två mil nordväst om Edsbyn - i
Ovanåker kommun. På sikt bygger man dessutom där upp ett
allt större berg med avfall från brytningen med klart
försurande inverkan.
I Spanien inträffade i april i år en katastrof vid den Bolidenägda gruvan
Los Frailes, när en damm med lagrat miljöfarligt vatten kollapsade. Vattnet,
som innehöll sulfat, zink, koppar, bly och järn, svepte genom ett mycket
känsligt naturområde utanför Sevilla. Stora områden jordbruksmark har
förgiftats.
I Sverige har Boliden fyra dammar med anrikningsrester av den typ som
fanns i den kollapsade dammen i Spanien. De finns i Aitik, Laisvall,
Garpenberg och Boliden.
Gruvnäringen är i högsta grad internationell. Det gör det angeläget att
Sverige, samtidigt med att vi ändrar vår egen minerallag i syfte att försvåra
att naturtillgångarna exploateras, med kraft driver på i EU och övriga
internationella sammanhang för att förändra synen på jordens ändliga
tillgångar av mineral. Ett internationellt agerande är nödvändigt redan med
tanke på hur gruvdriften bedrivs i stora delar av tredje världen idag.
En ny syn
Med ovanstående kortfattade redovisning vill vi rikta
uppmärksamheten på att vårt behov av guld och andra
mineraler måste vägas - på ett helt annat sätt än tidigare -
mot våra andra behov och näringar. För att åstadkomma en
tillväxt som är en del av en hållbar utveckling och som leder
till ett kretsloppssamhälle måste vi våga vända
"bevisbördan" vid mineralutvinning:
? Var finns samhällsintresset som tvingar kommunerna att ändra sina
planer och markägare att ge upp sina näringar, i värsta fall flytta från hus
och hem, för att starka kapitalplacerare ser en möjlighet att få god
avkastning på en guldfyndighet?
?
? Inmutning och prospektering leder i sig till att viljan och intresset att
investera i jord- och skogsbruk, i turism och kulturmiljö stoppas under
lång tid, även om det senare visar sig att fyndigheten inte är brytvärd. Att
enskilda och drabbade företag kan få ersättning för uppkomna skador
räcker inte för att kompensera de skador som intrången leder till för
utvecklingen av hela bygder.
?
? Trycket på producenter och konsumenter att återanvända, att se till så att
värdefulla metaller och andra mineraler samlas in och går tillbaka i ett
fungerande kretslopp, minskar självfallet, när det hela tiden bjuds nya
billiga dagbrott med stora fyndigheter.
?
? Oftast leder gruvbrytning till djupa sår i naturen och stora mängder med
miljöbelastande avfall.
?
? Stat och kommuns intäkter i form av skatter m.m. är i förhållande till
miljöbelastningen mycket små. Särskilt nu när berörda företag ofta är
registrerade i andra länder och kronandelen avskaffats.
?
? Hur ska behovet eller marknadens avsättning av guld, silver och andra
mer eller mindre "ädla" metaller mätas och vägas mot en orörd natur
eller en bevarad kulturmark?
?
Förändringar i lagen
Det behövs en ny syn och en helt annorlunda utgångspunkt
för den minerallag och de övriga lagar som i miljöbalken
reglerar möjligheterna att exploatera ändliga resurser i form
av mineraler.
Enklast är att se över minerallagen så att berörd kommun, markägare och
företag ges större möjligheter att redan i ett tidigt skede stoppa prospek-
teringen. Exploaterande gruvföretag bör vara ålagda att inför och under
brytandet av mineral fondera en viss del av avkastningen för att trygga
återställande av gruvområdet och ev miljöåtgärder.
Därtill bör Sverige, i alla de internationella sammanhang som vi deltar i,
föra ut denna nya syn för att sprida ett synsätt där exploatering av
naturtillgångar ska grundas på en försiktighetsprincip. Det ska ligga på
exploatören att redovisa behovet av brytningen och att denna kan ske utan
allvarliga miljökonsekvenser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny minerallag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande internationellt vad gäller naturtillgångar.