Riksdagen fattade i juni 1997 beslut om en ny energipolitik.
Beslutet innebar bl a att en reaktor vid Barsebäcks
kärnkraftverk skulle stängas före den 1 juli 1998. Den andra
reaktorn vid kärnkraftverket skall stängas av före den 1 juli
2001 under förutsättning att bortfallet av elenergi kan
kompenseras genom tillförsel av ny elenergi eller minskad
användning av el. I besluten ingick också ett omfattande
program för åtgärder som tar sikte på att stimulera en
effektivare energianvändning och användning av förnybara
energislag.
Kristdemokraterna har instämt i huvuddragen när det gäller omställnings-
programmet men vi beklagar riksdagens beslut när det gäller avställningen
av den första Barsebäcksreaktorn. De villkor som riksdagen fastslagit för
stängning av den andra reaktorn i Barsebäck, dvs att ny elenergi ska tillföras
eller motsvarande mängd sparas, borde ha fått gälla också för den första
reaktorn. Genom att maktpolitiska ambitioner fått företräde framför sak-
politiska skäl drevs uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Centern och
Vänsterpartiet igenom helt utan miljökonsekvensanalyser. Konsekvensen blir
ökat beroende av fossila bränslen med ökande koldioxidutsläpp som följd.
Således har ett miljöproblem, kärnkraften, bytts mot ett annat.
Regeringsrätten beslutade i maj 1998 att inhibera regeringens beslut att
stänga den första reaktorn i avvaktan på den rättsliga prövningen. Detta visar
att grunden för uppgörelsen mellan partierna inte vilar på en stark rättslig
grund.
Riksdagens beslut föregicks av ett omfattande utrednings- och förhand-
lingsarbete. Kristdemokraterna, som tog initiativet till tillsättandet av
energi-
kommissionen eftersträvade breda politiska uppgörelser och långsiktigt
stabila spelregler för aktörerna på energimarknaden. Vår inriktning var att
genom eleffektivisering, utveckling och infasning av förnybar elproduktion
kunna fasa ut kärnkraft och på sikt också energitillförsel som bygger på
fossila bränslen.
I partiöverläggningarna om energipolitiken växte det fram en insikt om hur
en balanserad omställning av energisystemet skulle kunna genomföras. En
utgångspunkt var att samla största möjliga parlamentariska majoritet bakom
ett beslut där också näringsliv, fackförbund och de som skall arbeta aktivt
med de förnybara bränslena, skogsägare och lantbrukare, skulle involveras.
Vidare var principen att tillföra el baserat på förnybara bränslen och
elsparande/effektivisering motsvarande en reaktor innan avställningen skulle
påbörjas. Fossila bränslen skulle inte tillföras systemet. Målet var ett
omställ-
ningarbete syftande till att bygga det ekologiskt uthålliga energisystemet utan
drastiska prisförändringar, risk för elbrist och därmed ytterligare påfrest-
ningar på välfärd och sysselsättning.
I ett sent skede av partiöverläggningarna bytte regeringen fot och lämnade
de principer som dittills varit bärande. Dessa ersattes med en överens-
kommelse om att en reaktor skall stängas av och ersättas med fossilbränslen.
Avsaknaden av miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska analyser
är total.
Riksdagens beslut togs utan att de ekonomiska effekterna är kända. Den
uppläggning som riksdagens majoritet tvingade igenom kränker riksdagen
som folkets främsta företrädare. Ordningen strider dessutom mot budget-
lagen. Den rimliga ordningen borde ha varit att regeringen efter slutförda
förhandlingar kommit till riksdagen med ett besked om kostnaden och
förslag till finansiering.
Regeringens förslag om ett bemyndigande och ett anslag - som det på
förhand går att fastställa kommer att överskridas - bör avslås.
Från kristdemokratiskt håll beklagar vi denna händelseutveckling på ett för
Sveriges ekonomi, miljö, sysselsättning och företagande så centralt område
som energipolitiken.
Riktlinjer för
energipolitiken
Energipolitikens mål
Långsiktigt skall Sveriges energiförsörjning baseras på
inhemska förnybara energikällor och bränslen. På så sätt
byggs det ekologiskt uthålliga energisystemet. Industri och
hushåll skall tillförsäkras säkra elleveranser till fortsatt
konkurrenskraftiga och rimliga priser.
Utfasningen av såväl fossila bränslen som kärnkraft ur energisystemet är
den stora energipolitiska utmaning som vårt land står inför. Strävan skall
vara att möjliggöra en successiv utfasning av kärnkraftsreaktorer genom att
el sparas bort och el från förnybara energikällor tillkommer. Fossila bränslen
skall också kunna ersättas av förnybara bränslen när det gäller uppvärmning.
Kärnkraften
Vår uppfattning är att den första kärnkraftsreaktorn bör fasas
ut när vi tillfört och/eller sparat bort motsvarande el.
Tillförseln ska baseras på förnybar elproduktion. Olika
lösningar för hur man praktiskt kan stänga av reaktorer finns.
Vid partiöverläggningarna om energipolitiken genomfördes
inte en mer omfattande analys av de olika vägarna:
lagstiftning, ägardirektiv för att stänga en statligt ägd reaktor,
ekonomiska styrmedel eller en förhandlingslösning med
berörda kraftföretag. Istället hastades ett beslut fram som är
en mix av dessa olika handlingsalternativ, en mix som kan
leda till ett misslyckande vad gäller omställningen av
energisystemet.
Atomansvarighet
Kring förslag om förändringar av atomansvarighetslagen
råder stor politisk enighet. Att anläggningshavarnas
ersättningsskyldighet ska utökas har varit ett
kristdemokratiskt krav under lång tid. Med stigande
förvåning konstaterar vi att regeringen ännu inte presenterat
några förslag i denna del.
Klimatpolitiken inom energiområdet
Avsaknaden av ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram
från regeringens sida är anmärkningsvärd. De ökade
koldioxidutsläppen med påföljande växthuseffekt är det allt
överskuggande stora miljöhotet mot vårt jordklot.
Regeringen och de partier som står bakom
energiuppgörelsen bidrar nu dessvärre till en negativ
utveckling vad gäller växthuseffekten. Genom att medvetet
planera för ökade koldioxidutsläpp och därmed också
medvetet bryta de internationella åtaganden Sverige gjort
vad gäller koldioxidutsläppen gör regeringen ett allvarligt
missgrepp.
Den årliga miljörapporten "Tillståndet i världen" har de senaste åren
utförligt beskrivit konsekvenserna av fossilförbränningen, därmed följande
koldioxidutsläpp och en fortsatt ökad medeltemperatur på jordklotet.
Man räknar med en fortsatt medeltemperaturförhöjning på 1-3,5 grader de
närmaste 100 åren med fortsatta föroreningar av lufthavet. Det innebär att
havsytan kommer att stiga. Oväder som orkaner blir vanligare och dessutom
med ökad styrka. Över hela världen kommer vädret att bli mer extremt;
torka, översvämningar och värmeböljor väntas öka. Uppräkningen av
effekter av dessa klimatförändringar kan göras lång.
För att förhindra en sådan utveckling måste alla länder, också Sverige, ta
ansvar för att hejda utsläppen av koldioxid och snabbt minska desamma. Att
gå i motsatt riktning, öka koldioxidutsläppen, är definitivt att skicka fel
signaler ut i världen. Varken inom energi- eller transportsektorn kan vi tillåta
ökade utsläpp utan tvärtom måste ett kraftfullt handlingsprogram upprättas
som minskar utsläppen. Det handlar om utfasning av fossilbränslen i såväl
energiproduktionen som transportsektorn, begränsning av metanavgång,
åtgärder för att öka kolbindningen samt återvinning och lagring av koldioxid.
Det är nu helt nödvändigt att ett nationellt klimatpolitiskt handlingsprogram
upprättas, antas och genomförs. Regeringen bör för riksdagen presentera ett
sådant förslag.
"Negawatt"
En metod för att minska elanvändningen är att finna ett
system som premierar "nega-watt-arbete", d v s tillskapa
ekonomiska incitament som stimulerar elbolag och
leverantörer att hjälpa hushåll och industrier att spara el. Ju
mer man får konsumenterna att spara, ju mer premieras de
som levererar el. Regeringen bör till riksdagen komma med
förslag som kan stimulera en sådan process.
Biobränslebaserad kraftvärme
Kristdemokraterna är positiva till satsningarna på biobaserad
kraftvärme. Det är ett effektivt sätt att i det närmaste
fördubbla verkningsgraden av biobränsleanvändningen. Vi
anser att det finns skäl att upprätta en särskild
miljökonsekvensanalys av ett kraftigt ökat biobränsleuttag
från skogen. Uttaget måste givetvis ske på sådant sätt att den
biologiska mångfalden också fortsättningsvis garanteras.
Den förnybara energi- och elproduktionen måste få
ekonomiska incitament för att långsiktigt kunna stå för en
växande andel av Sveriges energiförsörjning.
Energiforskning, bidrag till
Energiteknikfonden och
introduktion av ny
energiteknik
För samtliga program delar vi regeringens principiella
uppfattning. En ökad tonvikt på samarbetet kring Östersjön
är dock önskvärd. Likaså vill vi betona nödvändigheten av
demonstrationsanläggningar för att i full skala pröva
förgasningsteknik för biobränslen.
Vi vill särskilt betona att en fortsatt framgångsvis utveckling av solceller
kan bli av betydelse för energiförsörjningen i Sverige. En kraftig sänkning av
kostnaderna för solceller i kombination med genombrott inom
batteritekniken kan komma att förändra delar av energitillförseln och ge nya
möjligheter till decentraliserad elproduktion.
Sverige är tillsammans med Turkiet det enda landet i Europa som saknar
investeringsstöd för solceller. Detta trots att svenska forskare ligger i den
absoluta frontlinjen när det gäller forskning på detta område. Forsknings-
resultaten kommersialiseras därmed inte i Sverige men väl i USA. Bl a har
tunnfilmsteknik som utvecklats vid Ångström Center i Uppsala börjat
kommersialiseras av Siemens Solar i USA eftersom svenska intressenter inte
stod att finna. Sannolikt kommer ökande volymer snabbt att minska
produktionskostnaderna under de kommande åren.
Inom EU knyts stora förhoppningar till solcellsteknologin. Enligt vitboken
om förnybara energikällor anges ett mål om att ytan för installerade solceller
ska öka från 6,5 miljoner kvadratmeter till 100 miljoner kvadratmeter från
1995 till år 2010.
Också värmepumpstekniken kan utvecklas så att mer av spillvärme kan tas
tillvara. Det är väsentligt att redan etablerade tekniker via vidareutveckling
får större möjligheter att bidra till det ekologiskt uthålliga energisystemet.
Åtgärder för el- och
värmeförsörjningen i
Sydsverige
Det är helt uppenbart att regeringen nu avser att storskaligt
satsa på naturgas - eller riktigare benämnt fossilgas - för att
ersätta kärnkraft. Det var dock inte på detta sätt som
kärnkraft skulle ersättas, vare sig enligt folkomröstningens
linje 1, 2 eller 3. Detta är ett klart brott mot
folkomröstningens resultat.
Den särskilda delegation som tillsatts för Sydsverige är med den politik vi
kristdemokrater pläderar för obehövlig. De speciella insatser som kan
komma att behövas för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige kan hanteras
av Energimyndigheten. De medel som är avsatta för delegationens
verksamhet under 1999 bör minskas. Det innebär en kostnadsbesparing med
60 miljoner kronor.
Slutförvaringen av utbränt
kärnbränsle
Enligt planerna skall utbränt kärnbränsle slutförvaras i berg.
Omfattande undersökningar för lokalisering av detta
slutförvar har redan genomförts. Kommunala
folkomröstningar har så här långt sagt nej till fortsatta
förstudier om lokalisering i de aktuella kommunerna.
På senare tid har man också allt mer börjat diskutera möjligheten av att i
en framtid kunna omhänderta detta avfall på ett bättre och säkrare sätt. Att då
nu avhända sig denna möjlighet genom att göra avfallet oåtkomligt kan vara
förhastat. Slutförvaring får inte omöjliggöra att avfallet i framtiden kan tas
om hand på ett annat sätt. Alternativa lösningar bör undersökas och
ytterligare forskning kring denna fråga initieras.
Tankeförbudet
År 1987 infördes i kärntekniklagen en bestämmelse (6 §)
som stadgar: "Ingen får utarbeta konstruktionsritningar,
beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra
sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra
en kärnkraftsreaktor." För brott mot bestämmelsen - som i
dagligt tal kommit att få benämningen "tankeförbudet" eller
"hjärntvättsparagrafen" - stadgas fängelse med en straffsats
motsvarande den som gäller för vållande till annans död.
Till sitt materiella innehåll var och är bestämmelsen emellertid menings-
lös, eftersom det redan av kärntekniklagens 5 a § framgår att "tillstånd att
uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas".
Tankeförbudet har kritiserats från principiella utgångspunkter allt sedan
det tillkom. Förbudet har uppfattats som oförenligt med de principer om
yttrande- och tankefrihet som bör ligga till grund för all lagstiftning och det
har ansetts helt artfrämmande att använda en lagtext till att göra allmänna
politiska "markeringar". Tankeförbudet har en hämmande effekt på den
akademiska friheten. Det kan t.o.m. ifrågasättas om det överhuvudtaget är
möjligt att - utan lagbrott - presentera genomarbetade och kostnads-
beräknade alternativ till prövning i den energipolitiska debatten.
I remissvaren på Energikommissionens betänkande uppmärksammades
tankeförbudet såväl av den statliga tillsynsmyndigheten Statens
strålskyddsinstitut (SSI) som av Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM).
Statens strålskyddsinstitut påpekade i sitt remissvar att fortsatt forskning på
kärnenergiområdet kan leda till väsentligt förbättrad säkerhet och miljö-
vänlighet. KASAM ansåg att tankeförbudsparagrafen bör slopas och anförde
i sitt remissvar att detta - - - "har betydelse inte minst för att ge bättre
förut-
sättningar för forskning om nya principiella lösningar inom kärnenergi-
området. Ur KASAM:s perspektiv är det av särskilt intresse med forskning
kring effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering av avfallsmängder,
transmutation av befintligt kärnavfall m.m. Kvalificerade svenska kärn-
tekniker och forskare skall inte behöva stå bredvid och passivt betrakta denna
utveckling, som kan leda till resultat av stort intresse även för vårt land.
Stimulerande arbetsuppgifter och ekonomiska förutsättningar är nödvändiga
för att attrahera goda forskare till kärnkraftsområdet. Detta behövs inte minst
då avveckling av kärnkraftverken och ett säkert omhändertagande av avfallet
blir aktuellt."
Förslag om slopande av tankeförbudet har tidigare behandlats av riksdagen
vid ett flertal tillfällen, senast vid 1997/98 års riksmöte. En bidragande orsak
till att förslagen har avvisats torde vara att frågan har ansetts kopplad till
den
vidare energipolitiska frågeställningen om kärnkraftens framtid i vårt land.
Något sådant samband föreligger emellertid inte, vilket bl.a. framgår av att
t.o.m. Miljöpartiet i Energikommissionen instämde i att tankeförbudet utgör
"en inskränkning av medborgerliga fri- och rättigheter som inte står i rimlig
proportion till motiven".
Den statliga utredning som senast såg över kärntekniklagen ansåg i sitt
betänkande Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95)
att tankeförbudet borde slopas. Utredningen konstaterade nämligen att
paragrafen inte är motiverad av säkerhetsskäl och därför inte hör hemma i en
utpräglad säkerhetslag som kärntekniklagen. Den omständigheten att
principiell kritik mot tankeförbudet numera framförs helt oberoende av
inställningen till kärnkraftens utnyttjande i Sverige - och att denna senare
fråga dessutom har avhandlats i ett särskilt energipolitiskt riksdagsbeslut
våren 1997 - borde nu möjliggöra en omprövning av tankeförbudet utan
ovidkommande hänsynstaganden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om riktlinjer för
energipolitiken,
2. att riksdagen beslutar att avskaffa anslaget B 11 Ersättning för
avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen att
överskrida anslaget B 11 Ersättning för avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket,
4. att riksdagen beslutar att upphäva beslutet om att bemyndiga regeringen
att träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med
eventuella andra parter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energipolitiska insatser på klimatområdet, såväl nationellt som
internationellt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att minska elanvändningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en miljökonsekvensanalys om effekterna av ökat biobränsleuttag
från skogen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av teknik för framtidens energisystem,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Delegationen för åtgärder för el- och värmeförsörjningen i
Sydsverige,
10. att riksdagen beslutar att upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3) med
anledning av vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi med följande
uppställning:
Anslag
Regeringens
förslag
Anslagsändring
B 9 Åtgärder för el- och värme-
försörjningen i Sydsverige
200 000
-60 000
Totalt
200 000
-60 000
Stockholm den 26 oktober 1998
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Per Landgren (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Helena Höij (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Stefan Attefall (kd)
Maria Larsson (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Inger Strömbom (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Harald Bergström (kd)