Tillgång till energi är en förutsättning för välstånd. I
samhället använder vi energi såväl för vår produktion som
för vårt dagliga liv. Utan energi stannar Skåne och Sverige.
Skånes energiförbrukning ligger idag på 5.050 MW. Dessa erhålls genom,
egen produktion med vattenkraft 240 MW, kärnkraft 1.200 MW, mottryck
och kondens 1.400 MW, gasturbiner 500 MW (=snabbreserv) och import,
från norra Sverige 3.500 MW, från Själland 300 MW och från Tyskland
300 MW. Idag finns en effektmarginal om 1.890 MW, inkluderat importen.
Om Barsebäcks bägge reaktorer läggs ned minskar tillgången på energi med
1.200 MW.
Utan produktionen i Barsebäck finns i dag ingen inhemsk reservkraft att
tillgå, eftersom det i princip inte finns mer överföringskapacitet norr ifrån.
Vad som dessutom är mycket allvarligt är hur Skånes energiförsörjning ska
klaras av vid mycket sträng kyla då produktionen är i topp. Kraftindustrin i
Sverige håller förutom hotet om Barsebäcks stängning på att ställa av eller
har ställt av 6 oljeeldade kraftverk. Det motsvarar en effekt på 2.310 MW.
Statens Energimyndighet har uppmärksammat problemet med svag inhemsk
kapacitet vid sträng kyla. Analyser visar att Sverige måste importera
2.000 MW vid höglastsituationer. Frågan är om detta är möjligt, då kraftverk
läggs ner även i Danmark, Tyskland och Finland. Detta är en ohållbar
situation.
Med tanke på utvecklingstakten av andra energikällor kan Barsebäcks
produktion idag bara ersättas genom ökad import, då framför allt från
Danmarks koleldade kraftverk. Detta kommer att försämra luftkvaliteten i
Skåne genom ökade utsläpp. Bland annat kommer koldioxidutsläppen att öka
med cirka 5 miljoner ton, därtill kommer ökade utsläpp av svaveldioxid och
kväveoxider som också innebär ökad försurning i Skåne.
Företrädare för kraftindustrin anser att det kommer att ta 20-50 år att på ett
ekologiskt hållbart sätt ersätta energibortfallet från kärnkraften. För att nå
ett
samhälle där vi har tillgång till den energi som behövs krävs det målmed-
vetet och uthålligt utvecklingsarbete både av staten och av näringslivet,
framför allt från kraftindustrin. Statliga och internationella spelregler måste
vara klara och långsiktiga samt gynna satsningar på biobränsle, effektiv
kraftvärme, miljöanpassad vattenkraft, vindkraft, solenergi och ellagring.
Andra viktiga områden är utveckling av teknik och överföring och distribu-
tion av elenergi samt inte minst utnyttjande av informationsteknik inom
elsystemets alla delar. För att klara den tekniska utvecklingen krävs stora
forsknings- och utvecklingsinsatser, som bara kan bäras av en internationell
marknad. Sverige klarar inte utvecklingsarbetet ensamt. Kärnkraftsutbygg-
nad och utveckling av kärnkraftsteknik fortsätter i världen. För att kärn-
kraften ska uppnå ökad internationell acceptans krävs det långsiktiga
lösningar på säkerhets- och avfallsfrågor. En framtid inrymmer troligen
ingen ny svensk kärnkraft, men den förutsätter att vår nuvarande kärnkraft
utnyttjas så länge den är säker och ekonomisk. Genom att behålla kärn-
kraften kan det ökande elbehovet klaras med rimliga investeringar i
kraftvärme, samtidigt som vi får råd att göra forskningsinsatser på de mest
intressanta alternativen. Då skapas utrymme för utveckling av långsiktigt
hållbara alternativ.
Det rimliga måste vara att fortsätta att använda Barsebäcks bägge kärn-
kraftsreaktorer så länge det är säkerhetsmässigt, tekniskt och ekonomiskt
försvarbart, detta för att säkerställa energitillgången i Skåne och ge kraft-
industrin möjlighet till forskning och utveckling av långsiktigt hållbara
alternativa energiformer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Skånes energiförsörjning.
Stockholm den 26 oktober 1998
Ewa Thalén Finné (m)
Sten Andersson (m)
Gun Hellsvik (m)
Anna Åkerhielm (m)
Ingvar Eriksson (m)
Inga Berggren (m)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Margit Gennser (m)
Lars Lindblad (m)
Bertil Persson (m)
Bo Lundgren (m)
Maud Ekendahl (m)
Jan Backman (m)