Mineralutvinning anses som en medborgerlig rättighet som
faktiskt är starkare än egendomsskyddet till marken.
Rättigheten har utvidgats under åren men är dock förenad
med vissa skyldigheter särskilt beträffande natur- och
kulturmiljö.
Svensk lagstiftning
Mineralutvinningen regleras främst i minerallagen (ML),
men också i andra lagar, såsom naturresurslagen,
miljöskyddslagen, naturskyddslagen och kulturminneslagen.
Genom miljöbalken införs en ny och skärpt miljösyn, som
ska tillämpas parallellt med ML, och särskilt viktiga blir då
miljökonsekvensbeskrivningarna.
Tillståndsgivningen gäller i princip alla mineral och sker i fyra etapper.
Undersökningstillstånd, alltså tillstånd till inmutning, meddelas om under-
sökning kan leda till mineralfynd och sökanden kan göra en ändamålsenlig
undersökning. Särskilda villkor ställs dock för vissa mineral. Undersök-
ningsarbete får bedrivas efter undersökningstillstånd och ska då utföras
varsamt. Hinder föreligger i vissa fall. Bearbetningskoncession, alltså
tillstånd för bearbetning, erhålles om det är ekonomiskt och inte är olämpligt.
Hinder kan föreligga i vissa fall och bearbetningen får inte skada jord- eller
skogsbruk. Markanvisningsförrättning genomförs för att bestämma den
aktuella marken för bearbetning av fyndigheten men får inte avse mark med
hinder för undersökningsarbete.
Vid mineralutvinning finns kompletterande regler om ersättning till bl.a.
markägare som vid expropriation samt om tillsyn och straff.
Beslutsmyndighet är Bergsstaten genom bergmästaren. Beslut kan fattas
även utan yttrande från berörda i vissa fall men bergmästaren får utnyttja
sakkunniga och ska ibland samråda med länsstyrelsen resp Jordbruksverket
samt i vissa fall hänskjuta till regeringen.
Tvister avgöres av bergmästaren. Överklagande av undersökningstillstånd
sker till förvaltningsdomstol och av bearbetningstillstånd till regeringen.
Även kommun har talerätt i vissa fall.
Några övriga regler handlar om återkallelse av tillstånd och ändring av
villkor.
Närmare om
tillståndsprövningen
Vid tillståndsprövning var den tidigare inställningen (se
prop. 1988/89:92 s. 58) att det endast erfordrades en
begränsad prövning och särskilt vid undersökningstillstånd
uttalades således att "- - - ingen miljöprövning bör ske då -
- -". Den nuvarande uppfattningen (se prop. 1997/98:90)
signalerar en utökad prövning och redan vid
undersökningsarbete "- - - då kan miljöprövning behövas -
- -".
Vid undersökningstillstånd är det villkor att allmänna intressen och enskild
rätt skyddas. Denna regel gäller olja, gas och diamant men inte t.ex. guld,
silver eller zink. Det krävs inte heller någon miljökonsekvensbeskrivning.
Undersökningsarbetet får starta omedelbart; utan att avvakta laga kraft.
Arbetet ska utföras varsamt och kan behöva miljöprövas vid mera
inkräktande åtgärder, exempelvis provborrning. Arbetet får dels inte skada
natur- och kulturvärden i fjällen och reservaten, dels inte inkräkta på vissa
speciella skyddszoner och dels inte strida mot detaljplan eller områdes-
bestämmelser. Koncession till bearbetning förutsätter att fyndighetens
belägenhet och art inte är olämplig, inte skadar jord- eller skogsbruk och inte
heller strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Dessutom måste
genomföras en miljökonsekvensbeskrivning. Markanvisningsförrättning får
inte avse mark med hinder för undersökningsarbete.
Rättslig bedömning
Minerallagen är alltför ensidig vad gäller prospektering, och
skyldighetssidan är otillräckligt beaktad. Den etappvisa
prövningen är osynkroniserad och det föreligger en uppenbar
obalans mellan de fyra etapperna, främst mellan
undersökningstillstånd via undersökningsarbete till
bearbetningstillstånd. Vid prövning av
undersökningstillstånd måste återstående etapper beaktas.
Det är nödvändigt med en helhetsbedömning.
Minerallagen karaktäriseras av en snårig lagstiftningsteknik. Lagen inne-
håller många "gummi"- paragrafer och är allmänt svårtolkad särskilt i
förhållande till miljöbalken. Vidare måste rättstillämpningen förbättras, bl.a.
mot bakgrund av bergmästarens uppfattning att "prospektering kan jämställ-
as med jord- och skogsbruk".
Rent allmänt kan sägas att den nya synen i miljöbalken måste genomsyra
hela minerallagstiftningen.
Förslag till förbättringar
Nuvarande minerallagstiftning måste bli föremål för en bred
utredning med en modern grundsyn som präglas av balans
mellan rättigheter och skyldigheter och tillgodoser behovet
av helhetssyn. Därvid är det viktigt med ökade krav för
undersökningstillstånd, generösa regler om skyddszoner och
en förbättrad ordning vid överklagande.
I avvaktan på en total omarbetning är det nödvändigt att genomföra fyra
viktiga förändringar. För det första måste hänsyn till allmänna intressen och
enskild rätt tas vid alla mineral och inte bara diamant, olja och gas. För det
andra krävs skydd av natur- och kulturvärden i hela landet och inte bara i
fjällvärden och reservaten. För det tredje måste den kommunala talerätten
utökas. För det fjärde måste lagfästas krav på laga kraft före undersök-
ningsarbetets startande.
Avslutning
Regeringen har alltför ensidigt drivit "prospekteringslinjen"
och dessutom fortsätter man på samma väg, bl.a. genom ett
pågående baskarteringsprojekt som omfattar stora områden.
Man underskattar uppenbarligen motstående intressen såsom
natur, kultur och jordbruk. Dessutom tas för liten hänsyn till
medborgarnas grundlagsfästa äganderätt till sin mark.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hänsyn till allmänna intressen och enskild rätt skall tas oavsett
vilket mineral som eftersöks,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd av natur- och kulturvärden i hela landet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökad kommunal talerätt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på laga kraft före undersökningsarbetets startande.