Mineralutvinning anses som en medborgerlig rättighet som faktiskt är starkare än egendomsskyddet till marken. Rättigheten har utvidgats under åren men är dock förenad med vissa skyldigheter särskilt beträffande natur- och kulturmiljö.
Svensk lagstiftning
Mineralutvinningen regleras främst i minerallagen (ML), men också i andra lagar, såsom naturresurslagen, miljöskyddslagen, naturskyddslagen och kulturminneslagen. Genom miljöbalken införs en ny och skärpt miljösyn, som ska tillämpas parallellt med ML, och särskilt viktiga blir då miljökonsekvensbeskrivningarna.
Tillståndsgivningen gäller i princip alla mineral och sker i fyra etapper. Undersökningstillstånd, alltså tillstånd till inmutning, meddelas om under- sökning kan leda till mineralfynd och sökanden kan göra en ändamålsenlig undersökning. Särskilda villkor ställs dock för vissa mineral. Undersök- ningsarbete får bedrivas efter undersökningstillstånd och ska då utföras varsamt. Hinder föreligger i vissa fall. Bearbetningskoncession, alltså tillstånd för bearbetning, erhålles om det är ekonomiskt och inte är olämpligt. Hinder kan föreligga i vissa fall och bearbetningen får inte skada jord- eller skogsbruk. Markanvisningsförrättning genomförs för att bestämma den aktuella marken för bearbetning av fyndigheten men får inte avse mark med hinder för undersökningsarbete.
Vid mineralutvinning finns kompletterande regler om ersättning till bl.a. markägare som vid expropriation samt om tillsyn och straff.
Beslutsmyndighet är Bergsstaten genom bergmästaren. Beslut kan fattas även utan yttrande från berörda i vissa fall men bergmästaren får utnyttja sakkunniga och ska ibland samråda med länsstyrelsen resp Jordbruksverket samt i vissa fall hänskjuta till regeringen.
Tvister avgöres av bergmästaren. Överklagande av undersökningstillstånd sker till förvaltningsdomstol och av bearbetningstillstånd till regeringen. Även kommun har talerätt i vissa fall.
Några övriga regler handlar om återkallelse av tillstånd och ändring av villkor.
Närmare om tillståndsprövningen
Vid tillståndsprövning var den tidigare inställningen (se prop. 1988/89:92 s. 58) att det endast erfordrades en begränsad prövning och särskilt vid undersökningstillstånd uttalades således att "- - - ingen miljöprövning bör ske då - - -". Den nuvarande uppfattningen (se prop. 1997/98:90) signalerar en utökad prövning och redan vid undersökningsarbete "- - - då kan miljöprövning behövas - - -".
Vid undersökningstillstånd är det villkor att allmänna intressen och enskild rätt skyddas. Denna regel gäller olja, gas och diamant men inte t.ex. guld, silver eller zink. Det krävs inte heller någon miljökonsekvensbeskrivning. Undersökningsarbetet får starta omedelbart; utan att avvakta laga kraft. Arbetet ska utföras varsamt och kan behöva miljöprövas vid mera inkräktande åtgärder, exempelvis provborrning. Arbetet får dels inte skada natur- och kulturvärden i fjällen och reservaten, dels inte inkräkta på vissa speciella skyddszoner och dels inte strida mot detaljplan eller områdes- bestämmelser. Koncession till bearbetning förutsätter att fyndighetens belägenhet och art inte är olämplig, inte skadar jord- eller skogsbruk och inte heller strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Dessutom måste genomföras en miljökonsekvensbeskrivning. Markanvisningsförrättning får inte avse mark med hinder för undersökningsarbete.
Rättslig bedömning
Minerallagen är alltför ensidig vad gäller prospektering, och skyldighetssidan är otillräckligt beaktad. Den etappvisa prövningen är osynkroniserad och det föreligger en uppenbar obalans mellan de fyra etapperna, främst mellan undersökningstillstånd via undersökningsarbete till bearbetningstillstånd. Vid prövning av undersökningstillstånd måste återstående etapper beaktas. Det är nödvändigt med en helhetsbedömning.
Minerallagen karaktäriseras av en snårig lagstiftningsteknik. Lagen inne- håller många "gummi"- paragrafer och är allmänt svårtolkad särskilt i förhållande till miljöbalken. Vidare måste rättstillämpningen förbättras, bl.a. mot bakgrund av bergmästarens uppfattning att "prospektering kan jämställ- as med jord- och skogsbruk".
Rent allmänt kan sägas att den nya synen i miljöbalken måste genomsyra hela minerallagstiftningen.
Förslag till förbättringar
Nuvarande minerallagstiftning måste bli föremål för en bred utredning med en modern grundsyn som präglas av balans mellan rättigheter och skyldigheter och tillgodoser behovet av helhetssyn. Därvid är det viktigt med ökade krav för undersökningstillstånd, generösa regler om skyddszoner och en förbättrad ordning vid överklagande.
I avvaktan på en total omarbetning är det nödvändigt att genomföra fyra viktiga förändringar. För det första måste hänsyn till allmänna intressen och enskild rätt tas vid alla mineral och inte bara diamant, olja och gas. För det andra krävs skydd av natur- och kulturvärden i hela landet och inte bara i fjällvärden och reservaten. För det tredje måste den kommunala talerätten utökas. För det fjärde måste lagfästas krav på laga kraft före undersök- ningsarbetets startande.
Avslutning
Regeringen har alltför ensidigt drivit "prospekteringslinjen" och dessutom fortsätter man på samma väg, bl.a. genom ett pågående baskarteringsprojekt som omfattar stora områden. Man underskattar uppenbarligen motstående intressen såsom natur, kultur och jordbruk. Dessutom tas för liten hänsyn till medborgarnas grundlagsfästa äganderätt till sin mark.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hänsyn till allmänna intressen och enskild rätt skall tas oavsett vilket mineral som eftersöks,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av natur- och kulturvärden i hela landet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad kommunal talerätt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på laga kraft före undersökningsarbetets startande.
Stockholm den 21 oktober 1998
Siw Persson (fp)