När den nya minerallagen antogs av riksdagen var det få som
insåg dess konsekvenser. Det visar den debatt som blossat
upp under de senaste åren. Miljöpartiet motsatte sig den
lagstiftning som blev följden av riksdagsbeslut under
mandatperioden 1988-91.
Halva Sverige är inmutat för sökande efter mineraler. Minst 20 000
markägare är berörda. Många kommuner påverkas. Statens inflytande är
begränsat, tidigare regler om del av vinsten är borttagna. Minerallagen
bygger på att exploateringen skall underlättas och att staten driver aktiv
internationell marknadsföring.
Berättigad oro och ilska sprider sig hos många av de människor vars
marker, tomter och omgivning hotas av mineralletande företag som får söka
mineral ända in på husknuten. Företagens rätt att inmuta och leta efter
mineral lägger en död hand på hela bygder. Många känner sig djupt kränkta
och upplever att demokratin har eroderat med hjälp av minerallagen.
Minerallagen i korthet
Minerallagen innehåller något förenklat en process i tre led:
1 Undersökningstillstånd med påföljande undersökningsarbete
2 Bearbetningskoncession
3 Markanvisningsförrättning
Var får man leta efter mineral?
Man får undersöka på de flesta ställen oavsett vem som är
markägare. Det finns dock undantag, t ex vid vägar,
järnvägar, kyrkor, skolor, boningshus, område med
byggnadsplan etc. Det finns ingen bestämd storlek på
området. Storleken skall vara anpassad till de
undersökningar som avses utföras.
Att ansöka
Undersökningstillstånd söks hos bergmästaren. I ansökan
skall uppges vilket mineraliskt ämne man tänker leta efter
och inom vilket område man vill utföra undersökningar. Om
ansökan avser någon annan mineral än alunskiffer, olja,
gasformiga kolväten eller diamant skall anges vilka
fastigheter som berörs av undersökningen samt namn och
adress på fastighetsägare och andra sakägare som man
känner till. Om det finns hinder mot undersökningsarbete
inom det område man vill undersöka, skall man tala om var
detta är beläget. En karta som visar undersökningsområdet,
fastigheter samt hinder skall insändas tillsammans med
ansökan. En vanlig ekonomisk karta kan vanligen användas.
Bergmästaren får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstillstånd
utan att någon annan än sökanden haft tillfälle att yttra sig. Någon laglig rätt
att stoppa prospekteringen har varken markägare eller kommun. Inom två
månader från det att tillståndet är givet meddelas beslutet i en kungörelse i
ortstidningen. Fastighetsägaren skall ges kopia. Fastighetsägaren kan över-
klaga undersökningstillstånd till allmän förvaltningsdomstol. Kommunen kan
överklaga endast om det gäller ett detaljplanelagt område. Minst två veckor
innan undersökningsarbetet påbörjas ska bergmästaren och fastighetsägaren
underrättas.
Vad kostar det?
Kostnaden är 300 kronor för ansökan samt en avgift per
hektar mark, f n 15 kr/ha för den första treårsperioden,
därefter 15 kronor per hektar och år. För alunskiffer,
gasformiga kolväten eller diamant gäller andra belopp.
Markägare får ersättning endast för själva intrånget. Om
någon annan gjort inmutningen får han inte själv söka efter
eller bryta guld. Markägaren måste enbart underrättas senast
två veckor innan undersökningen påbörjas.
Hur länge får man leta?
Tillståndet gäller tre år. Tiden kan förlängas med tre år och
sedan med ytterligare högst fyra år. Det innebär att man
inom sex år måste påbörja undersökningar och efter tio år
skaffa sig koncession för att öppna en gruva. I annat fall
upphör tillståndet. Under tiden som undersökningen pågår
kan den som har tillståndet få uppföra byggnader och bygga
vägar till och inom området. Markägaren kan inte hindra
undersökningen.
Om man hittar brytningsvärd mineral
Om man hittar brytningsvärd mineral kan
bearbetningskoncession sökas för fyndigheten.
Undersökning och funnen mineral i tillräcklig omfattning är
en av förutsättningarna för bearbetningskoncession och
koncessionen är en av förutsättningarna för
markanvisningsbeslut. För att få bryta mineral krävs tillstånd
för verksamheten enligt Miljöskyddslagen, eftersom
verksamheten är miljöfarlig och tillståndspliktig.
Ingen regel utan undantag...
Undersökning får inte ske:
- inom nationalpark eller område som regeringen har begärt ska avsättas
som nationalpark
- i strid med föreskrifter som har meddelats beträffande naturreservat med
stöd av naturvårdslagen
- inom befästningsområde
- på kyrkogård och annan gravplats
- inom område av riksintresse enligt 3:5 naturresurslagen (dvs vissa
fjällområden)
Undersökning får inte ske inom följande områden om inte bergmästaren
ger sitt medgivande:
- trettio meter från väg
- område inom 100 m från tomt med byggnad (detta gäller inte sommar-
stuga. Det innebär att
man i princip kan gå inpå knuten av sommarstugan och borra).
- detaljplanelagt område
Tillståndsgivning: Takten
ökar
Tillstånd enligt minerallagen ges av bergmästaren. Antalet
ansökningar har ökat de senaste åren, liksom antalet tillstånd.
Främst är det utländska prospektörer som har tillkommit. Det
har också tillkommit nya mineraler, främst diamanter. I maj
1998 hade bergmästaren 350 ansökningar på bordet. Tidigare
beviljades nytt bearbetningstillstånd i snitt vart femte år,
medan det nu sker vartannat år.
1997 gavs sammanlagt 218 tillstånd för en sammanlagd yta av 570 000 ha.
68 tillstånd var för södra distriktet, vilket innebär alla län förutom de fyra
nordligaste: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland. Under
de senaste tre åren har ungefär 500 undersökningstillstånd utfärdats för södra
distriktet.
Företagen måste ha bedrivit ändamålsenligt undersökningsarbete för att få
fortsätta leta efter tre år. Då koncentrerar man undersökningsområdet.
Flertalet företag i mineralbranschen är internationella. Idag grävs bl a efter
guld i Åkerberg (Boliden Mineral) och i Björkdal (Terra Mining, med
kanadensiskt ägande). I Tomelilla har Geoforum Scandinavium från Ludvika
fått undersökningstillstånd för att leta efter bly, kobolt, guld, koppar, silver
och zink. Bakom Geoforum står utländska intressen.
Överklaganden: Sällsynta
Tillstånd för undersökning enligt minerallagen kan
överklagas, med protest i sak eller formellt fel. Det
överklagas i knappt en procent av fallen. Överklaganden är
vanligare i södra Sverige. Endast en liten del av
överklagandena bifalls.
Drabbade
Halva Sverige är inmutat för sökande efter värdefulla
mineraler. Minst 20 000 markägare är drabbade. De som
drabbats av minerallagen finns runt om i Sverige, från norr
till söder. Några exempel ges nedan.
Tomelilla
Bland de som hotas finns t.ex. Mariavalls kloster utanför
Tomelilla. "Ett stort dagbrott här vore en katastrof för både
oss och för hela Österlen. Både Tomelilla och Ystads
kommuner och en rad organisationer har gjort gemensam sak
med oss och överklagat, men så här långt har det varit
förgäves. Vi har protesterat kraftigt och överklagat till
Länsrätten i Falun. Där har vi förlorat och det har vi också
gjort i Kammarrätten. Nu står vårt hopp till Regeringsrätten",
redovisar syster Benedicta. Företaget Geoforum
Scandinavium har fått undersökningstillstånd för att leta
efter bly, kobolt, guld, koppar, silver och zink i första hand.
Ansökan grundar de på geologiska tolkningar och
basmetallförhöjningar i området.
Tingsryd och Urshult
Gruvföretaget Terra Mining har mutat in nästan 9 000 hektar
söder om Urshult och i marken mellan Tingsryd och
Öljehult. Runt 600 markägare berörs. Området vid Urshult
är gammal kulturbygd klassad som område av riksintresse.
Det är omgärdat av en mängd restriktioner som begränsar
fastighetsägarnas intressen - men inte mineralletarnas.
Guldfynden har lagt en död hand över bygden.
Gruvföretagets geologer har samlat moränsten i skogarna
och i dikeskanter, och på åtskilliga platser har de grävt upp
sten ur marken. De har grävt gropar med 300 meters
mellanrum över ett stort område. Terra Mining hänvisar till
allemansrätten, som de hävdar ger företaget rätt till
förprospektering. Nu har gruvföretaget mutat in hela
området, och därmed är det fritt fram för dem att göra större
undersökningar, men det innebär också att markägarna skall
underrättas. I undersökningsrätten ingår att företaget får föra
in grävmaskiner och borrmaskiner på området, anlägga vägar
och uppföra byggnader, allt utan speciella tillstånd.
Gruvindustrin: Utlandsägd
och expanderande
Den svenska gruvdriften beräknades ha omsatt ungefär nio
miljarder kronor 1996. Cirka 8 200 personer sysselsattes i
gruvdriften, inklusive tjänstemän. Av de anställda var 88 %
män. Energiförbrukningen för gruvindustrin ligger på ca 2,5
TWh el. Sverige hade samma år den största produktionen av
bly, guld, silver och järnmalm inom EU. Mineral- och
gruvföretagen går generellt sett mycket bra, bl.a. redovisade
Boliden Mineral AB kraftigt höjda vinster för 1997 jämfört
med tidigare år.
Reviderad minerallag:
Ytterligare försämringar för
markägarna
Riksdagen antog i början av 1998 propositionen om ändring
av minerallagen. Regeringen lade fram den med argumentet
att den svenska gruvdriften blivit så betydande, att lagen
som togs 1991 måste moderniseras. Förslagen kom till stor
del från den statliga utredningen "Gruvor och framtiden".
Undersökningstiden, alltså den tid som gruvföretaget har på sig att
prospektera området, förlängs från tio till femton år. När undersöknings-
tillstånd eller bearbetningskoncession upphört att gälla får inte ny prövning
göras förrän efter ett år. Nuvarande karenstid är tre år och omfattar endast
den som innehaft tillståndet. Den som har undersökningstillstånd skall
redovisa undersökningsresultatet i form av rådata för bergmästaren. Har man
t.ex. koncession för guld men hittar bly, så kan ett annat bolag få koncession
för den brytningen. En skyddszon på 1 000 meter införs runt igångvarande
gruvor.
Ansökningsavgiften blir arealberoende och lika stor för alla koncessions-
mineral. Undersökningsavgiften, som betalas vid beslut om nytt under-
sökningstillstånd, höjs vid förlängning efter de första sex åren och skärps
ytterligare efter 10 år. Minerallagens miljöregler för undersökningstillstånd i
bl.a. de obrutna fjällområdena förtydligas, så att ett undersökningstillstånd
ska kunna förenas med villkor som förhindrar påtaglig skada på natur- och
kulturmiljö. De två bergmästardistrikten med säte i Falun ersätts av en
central myndighet i Luleå. Ändringarna träder i kraft den första juli 1999.
Miljöpartiet: Ge veto åt
markägare, kommun och
stat
Miljöpartiet har tre huvudkrav på förändringar i
minerallagen. De är i huvudsak desamma som vi
motionerade om redan 1989, men har blivit allt aktuellare i
takt med att mineralsökandet sprider sig och tar sig alltmer
skrämmande uttryck. Vi föreslår:
1) Vetorätt mot undersökningstillstånd för markägare, kommun och stat,
var för sig. Det skall alltså vara tillräckligt att en part sade nej för att
undersökning ej skall ske.
2) En del av den uppkomna vinsten vid exploatering skall hamna hos
staten, kommunen och/eller markägaren.
3) Försiktighetsprincipen skall gälla. Finns hot mot t.ex. grundvattnet, den
biologiska mångfalden eller liknande så skall tillstånd ej ges.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vetorätt i minerallagen mot undersökningstillstånd för markägare,
kommun och stat, var för sig,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i minerallagen införa att del av uppkommen vinst vid
exploatering skall tillfalla staten, kommunen och/eller markägaren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försiktighetsprincipen skall gälla vid prövning enligt
minerallagen.
Stockholm den 15 oktober 1998
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Lars Ångström (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Per Lager (mp)