Motion till riksdagen
1998/99:MJ909
av Gudrun Lindvall (mp)

Jakt på dykänder ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen


Inledning
 Såväl jakten som sådan på dykänder ovan odlingsgränsen
och på renbetesfjällen som tiden för densamma har
diskuterats i olika sammanhang. De änder det handlar om är
alfågel, svärta, sjöorre, vigg och knipa. Men även bergand
och salskrake finns i området under jakttiden och såväl
ungfåglar som honor är svåra att skilja från de andra arterna.
De två sistnämnda återfinns i Artdatabankens Rödlistade
ryggradsdjur under hotkategori 4 Hänsynskrävande.
I Bilagor till utvärdering av småviltjakten, som Jordbruksverket, Natur-
vårdsverket och Sametinget sammanställt, finns diskussioner runt en del arter
som påverkas av jakten som den bedrivs idag. Som bilaga 3.14 finns dyk-
ändernas situation. Efter samtal med författaren, fil dr Olof Pehrsson, har vi
givits möjlighet att använda texten, som förkortats och omarbetats.
Änderna påverkas indirekt
av tillgången på smågnagare
En viktig populationsreglerande faktor för småvilt ovan
odlingsgränsen är tillgången på smågnagare såsom
fjällämmel och gråsiding. Under ett gnagarår med rik
tillgång på smågnagare under häckningstid inriktas
rovdjurens, predatorernas, födosök helt på de lättfångade
smågnagarna. Predatorerna i området är rödräv, fjällräv och
olika rovfåglar. Detta innebär att häckningarna lyckas för
många änder. Hos alfågeln kan mer än dubbelt så många
kullar kläckas under gnagarår som under mellanliggande
icke-gnagarår. Under ett gnagarår föds dessutom stora kullar
hos rovdjuren, medan reproduktionen kan utebli under icke-
gnagarår, med påföljd att rovdjurstrycket kan bli mycket
stort under efterföljande gnagarfattiga år. Detta varierande
tryck kan också påverka ripornas reproduktion. Småviltjakt
under icke-gnagarår, när populationerna av ripa kan vara
uttunnade, skulle i högre grad kunna locka till jakt på
dykänder.
Jakt under reproduktionen
Den möjliga tiden för andfåglarnas reproduktion ovan
trädgränsen är kort. Den är anpassad till den tillgängliga
perioden mellan islossning och isläggning, som dessutom
kan variera avsevärt år från år, beroende på om våren är tidig
eller sen. På Tsåktso-platån noterades nykläckta ungar av
alfågel från den 5 till den 22 juli. Kullar av sjöorre och
bergand kan uppträda så mycket som 2-3 veckor senare än
alfågeln.
Få observationer finns över de aktuella dykandungarnas ålder vid flyg-
kunnighet. För sjöorren finns uppgift om 6,5 veckor. Alfåglar i fångenskap
blev flygga efter 5 veckor. Viggens ungar anges i litteraturen bli flygfärdiga
först efter 9 veckor, knipans efter 8. Detta innebär att många ungfåglar blir
flygkunniga först i september och att jakt under nuvarande förhållanden i stor
utsträckning kan bedrivas på ej flygkunniga ungar.
De häckande alfågelhonorna, liksom också honor av de andra dykand-
arterna, börjar inte sin ruggning av vingpennorna förrän ungarna nått en viss
storlek. Under den tiden kan honorna inte flyga. De är fortfarande kvar i
häckningsområdet. Detta innebär att både färdigruggade honor och ungar kan
bli flygkunniga vid ungefär samma tidpunkt, vilket torde vara en viktig
biologisk anpassning. Honorna har en viktig uppgift i att leda ungkullar till
vatten med god tillgång på föda sedan ungarna blivit flygfärdiga.
Hanar av alfågel lämnar häckningssjöarna efter att ha hävdat nödvändiga
häckningsrevir före ungarnas kläckning. De ruggar tidigare än honorna i
andra, okända, områden. Hanar av sjöorre ruggar vingpennor vid danska
kuster i augusti och tidigt i september. Gamla hanar uppsöker översomrande
ungfåglar, sådana som är för unga för att häcka, i danska vatten från början
av juli till mitten av augusti. Även gamla hanar av svärta uppsöker över-
somrande ungfåglar i danska vatten under juli-augusti.
Jakttiden under ruggningsperioden
då ungarna inte är flygga
Jakt på alfågel, sjöorre, svärta, vigg och knipa infaller mellan
den 25 augusti och 30 november ovan trädgränsen. Det inne-
bär att jakt i stor utsträckning bedrivs på ej flygkunniga
ungfåglar och honor. De flesta småviltsjägare uppges vara
mest aktiva under tiden 25/8-3/9, d.v.s. i början av
jaktsäsongen. Dessa arter, i synnerhet alfågeln, som kan
närma sig av ren nyfikenhet, kan - med sin exponerade
förekomst på öppna och gärna små vatten - drabbas hårt av
ansvarslös jakt. Såväl alfågeln som sjöorren är ovanliga som
häckfågel i Sverige.
Det finns inga regler avseende jakt på arter inom den aktuella dyk-
andgruppen. I flera avseenden avviker dessa dykänders beteende från sim-
änderna. Vid störning söker sig ej flygkunniga fåglar ut till det djupaste
partiet i ett vatten, där de genom dykning har störst möjligheter att und-
komma sina naturliga fiender medan simänder drar sig in i vegetationen.
Dykändernas beteende underlättar jakten för jägaren i mindre vatten.
Ta bort jakten på dykänder
ovan odlingsgränsen
I och med den fria småviltsjakten ovan skogsodlingsgränsen
finns numer betydligt fler jägare i området än tidigare.
Eftersom jakten på dykänder i tid anpassats till ripjakten,
d.v.s. till hönsfåglar som har helt avvikande ekologi och
beteende, så kan denna jakt med ett utökat jakttryck få
mycket negativa effekter på en dykandgrupp, vars arter
dessutom är utsatta för andra hot, som exempelvis oljan, i
sina vinterkvarter.
Det är svårt att skilja ungfåglar och honor av dykänderna åt . Risken är
uppenbar att rödlistade arter som bergand och salskrake skjuts i tron att de är
alfågel, svärta, sjöorre, vigg eller knipa. Många som avlägger jägarexamen
anser att just kravet på att känna igen olika änder är en stötesten. Vad det
handlar om då är hanar i praktdräkt. Att skilja honor av dessa arter åt kräver
betydligt mer kunnande. I dag kommer många jägare från andra länder till
fjällen för att jaga. Deras artkunskap torde i många fall vara ännu mindre och
redan idag vet vi fall där jakt bedrivits på fredade arter.
Att bedriva jakt på icke flygga ungar och ruggande honor bör inte före-
komma.
Allt talar för att alla dykänder bör fredas i sina häckningsområden ovanför
odlingsgränsen och i renbetesfjällen, vilket vi härmed föreslår och att därmed
jakten på alfågel, sjöorre, knipa, svärta och vigg upphör i dessa områden.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på dykänder, det vill säga alfågel, sjöorre, knipa, svärta och
vigg ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen.

Stockholm den 26 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)