Vart tredje år brukar jakttiderna ses över. Senast var i juni
1996, så under våren 1999 är det dags igen. Utgångspunkten
för jakt måste naturligtvis vara om arten ifråga ökar eller
minskar. All jakt måste ju vara ekologiskt hållbar och inte
påverka en art negativt eller förstärka ekologiska hot. Många
fågelarter minskar idag såväl i det öppna odlingslandskapet
som i skog. Andra gynnas av övergödning och av att
biotoper trivialiseras och ökar i antal. Eftersom regeringen
dels uttryckt vilja att värna vår biologiska mångfald, dels
uttryckt ambition att Sverige skall gå före på väg mot ett
ekologiskt hållbart samhälle anser vi att jakttiden på
enkelbeckasin bör hanteras skyndsamt. Ingen annan fågelart
tycks gå tillbaka så kraftigt i landet.
Jakt ska beskatta "räntan"
Regeringen säger sig vilja skapa ett ekologiskt hållbart
samhälle. Det måste i det sammanhanget också vara av
yttersta vikt att vi hanterar naturen på ett sådant sätt att den
rikedom som finns idag finns kvar för kommande
generationer och naturligtvis också ökar. Ett samhälle kan
inte bli långsiktigt hållbart om naturens resurser, basen för
hela vår existens, minskar. Jakten måste ses i det
sammanhanget. Den blir bara långsiktigt hållbar om endast
"räntan" tas, men "kapitalet" består. Med det menas att
antalet föräldradjur inte får minska från en vår till en annan.
Viss variation är naturligtvis ofrånkomligt, men det kan
regleras genom ett mindre uttag kommande jaktsäsong.
Enkelbeckasinen minskar
För enkelbeckasin är det uppenbart att något tär på
"kapitalet". Antalet häckande par minskar hela tiden och har
så gjort under de senaste 20 åren i Sverige. Så sker även i
andra länder. I södra och mellersta England har arten gått
tillbaka sedan 50-talet. Även i Holland, Belgien, Norge,
Danmark, Tyskland och Litauen finns samma tillbakagång
dokumenterad. Arten har också uppmärksammats i EU som
en art som skall stå under särskild uppsikt.
I Sverige har arten minskat med 75 % sedan mitten av 70-talet. Orsaken
till tillbakagången är osäker, men en trolig orsak tros vara utdikningen av
sumpskog, en mycket produktiv men allt sällsyntare biotop. En korrelations-
analys visar sambanden mellan tillbakagången och mängden grävda diken i
sådan skog (Ryttman, Stolt Vår Fågelvärd 4/1996). Under de senaste 20 åren
har 350 000 hektar sumpskog försvunnit. De 4 200 hektar som enligt
Naturvårdsverekt skall tillskapas i jorbruksmarkslandskapet under de
kommande 5 åren kan svårligen ersätta dessa. Det finns således ingen "ränta"
att ta ut vid jakt på enkelbeckasin och som det ser ut nu är en snabb åter-
hämtning av arten knappast att vänta.
Om räkningar av populationen, ringmärkning och jakt sammanställs visar
samtliga kurvor på en stark tillbakagång. De fyra källor som använts är:
? Årsindex för utsträckande enkelbeckasiner räknade under hösten vid
Falsterbo (Gunnar Roos, i tabellsammanställning).
?
? Antal i landet årligen ringmärkta enkelbeckasiner (Naturhistoriska riks-
museet, Ringmärkningscentralen).
?
? Antalet årligen i Sverige skjutna enkelbeckasiner (Svenska jägarförbun-
dets statistik).
?
? Index för antalet registrerade enkelbeckasiner vid punkttaxeringar
(Svensson 1996).
?
Figur ur VF 4/1996
Jakten i Sverige
Enkelbeckasinen är en liten fågel. Bortsett från den långa
näbben är den stor som en stare och väger ca 100 g. Den
skjuts under flytten då den rastar i sankmarker.
Enkelbeckasinen jagas i hela landet från slutet av augusti till
slutet av november, i de sydligaste länen till slutet av
december. Enligt Jägarförbundets statistik sköts under
jaktåret 1995/96 600 enkelbeckasiner.
I det förslag till nya jakttider, som Naturvårdsverket presenterade i april
1996, omnämns enkelbeckasinen som en art som flera remissinstanser vill
skall undantas från jakt. I verkets avslag på detta framhålls att det är troligt
att artens situation kommer att förbättras, eftersom fler våtmarker tros
komma att anläggas under kommande år. Efter regeringens beslut i juni 1996
kvarstår jakten på enkelbeckasin.
Förväxling med
dubbelbeckasin
Enkelbeckasinen är nära släkt med dubbelbeckasinen, en
sällsynt art som häckar i fjällen. Dubbelbeckasinen finns på
Artdatabankens rödlista i hotkategori Hänsynskrävande. Man
räknar med att det finns ca 2 000 individer av arten.
Dubbelbeckasinen jagas naturligtvis inte, men arten är
mycket svår att skilja åt i fält från enkelbeckasinen och blir
troligen skjuten av misstag. I utvärderingen av
småviltsjakten ovan odlingsgränsen, som överlämnades till
departementet i april 1996, påtalas detta.
Freda enkelbeckasinen!
Det finns uppenbarligen ingen "ränta" att ta ut för jakt på
enkelbeckasinen. Om en population hela tiden minskar måste
detta vara skäl att upphöra med jakten annars åderlåts
populationen och en återhämtning blir än svårare. Jakten på
enkelbeckasin kan idag inte sägas vara långsiktigt hållbar.
Vad än skälet till den kraftiga tillbakagången är måste det
vara uppenbart för var och en att ett jakttryck knappast
hjälper upp situationen.
Det ter sig mycket märkligt för de ideella krafter som intresserar sig för
djur och natur om all den information man samlar in inte resulterar i beslut.
Under flera år har man påpekat att enkelbeckasinen minskar i antal och
framfört att jakten borde upphöra. En regeringen som mer värnar om
jägarnas möjlighet till skottillfällen än att lyssna på de väl underbyggda och
oroande propåer som kommer från den ideella naturvården kan knappast bli
trovärdig i talet om biologisk mångfald. Ska enkelbeckasinen kunna bevaras
i den svenska faunan för framtiden måste åtgärder till för att återskapa
biotoper som gått förlorade. Det kommer säkert att ta tid. För att bevara det
som nu finns måste arten fredas från jakt.
I fallet enkelbeckasin måste talet om att bevara den biologiska mångfalden
uttryckas i handling. Se till att enkelbeckasinen får en chans till återhämt-
ning. Ge Naturvårdsverket i uppdrag att utreda varför enkelbeckasinen går
tillbaka och att ta fram en handlingsplan för hur bevarandet skall gå till.
Under tiden: ta bort jakten på enkelbeckasin!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på enkelbeckasin i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en undersökning för att klarlägga varför enkelbeckasinen har
minskat så kraftigt i antal.
Stockholm den 20 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Per Lager (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Thomas Julin (mp)