Liberal politik utgår från den enskilda människan. Den enskilda
människan är också utgångspunkten för liberal miljö- och
naturresurspolitik. Naturens skönhet och rikedom är viktig för vår
livskvalitet. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för
människans överlevnad, men också en ständig källa till inspiration och
rekreation. Att bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden och
biologisk mångfald är därför ett viktigt mål för liberal miljö- och
naturresurspolitik.
Vårt mål - den enskilda människans frihet och livschanser - kombineras
med insikten om att mänskligheten är beroende av jordens resurser. En
människas frihet får inte inskränka andra människors frihet. Därmed har vi
också ansvar att vårda jordens resurser för kommande generationer.
Förvaltarskapstanken är därför vår utgångspunkt för hur vi ser på
människans förhållande till naturen. Vår rätt att bruka är inte en rätt att
förbruka. Miljöpåverkan av mänsklig verksamhet får inte överskrida
gränserna för det som är ekologiskt hållbart.
Hotet mot miljön har bytt karaktär. Från att främst ha varit en fråga om
synliga och omedelbara fabriksutsläpp med nationella eller högst regionala
skador har miljöproblemen blivit både globala och diffusa. Fortfarande är
föroreningar stora hot mot miljön. Det är tydligt att de största
miljöproblemen - som klimatförändringar och förtunningen av stratosfärens
ozonskikt - till stor del är globala och beror på människors levnadsmönster.
En säkrad god livsmiljö i det globala perspektivet är en utmaning som delas
av hela jordens befolkning.
Det är lätt att slå an en pessimistisk grundsyn när det gäller miljö-
problemen. Dagligen matas vi med information om lokala miljökatastrofer i
världen samtidigt som det publiceras nya rapporter om tilltagande globala
problem som klimatförändringar. Men vi liberaler har en i grunden
optimistisk syn på framtiden och en tilltro till varje generations förmåga att
finna lösningar på sin tids problem och känna ett ansvar för kommande
släkten. Vi har också en positiv teknikvänlig syn på verkligheten. Genom
tekniska framsteg har mänskligheten kunnat upptäcka flera miljöhot och i
många fall också minskat dess inskränkningar på den framtida friheten. Den
positiva liberala inställningen innebär dock inte att vi aningslöst menar att
det går att tänja naturens spelregler hur lång som helst. Men vi förnekar inte
heller naturens partiella förmåga att läka sig själv. Det är dock tydligt att
när
miljöns intresse står i konflikt med miljöfarlig verksamhet måste alltid
naturlagarna på ett tidigt stadium ges företräde. En viktig slutsats av detta är
att en försiktighetsprincip måste prägla all mänsklig relation till naturen.
I Naturvårdsverkets rapport deFacto;98 beskrivs att miljötillståndet inte
har förändrats i någon stor utsträckning de senaste åren. Vi liberaler är över-
tygade om att miljöhoten går att bemästra. Men det kräver att ord blir
handling. Det är hög tid att fatta de beslut som omsätter den politiska
retoriken till konsekventa och medvetna åtgärder som ger konkreta resultat i
miljöarbetet.
Den biologiska mångfalden
Skyddet av den biologiska mångfalden står högt upp på Folkpartiets
politiska miljödagordning. Varannan dag avverkas i Sverige ett område
där man är väl medveten om att det finns hotade arter. Ett sätt att skydda
naturskog och därmed den biologiska mångfalden är att undanta viss
skogsmark från skogsbruk. För att en del av Sveriges sista naturskog ska
kunna bevaras för kommande generationer måste mer skog skyddas i
reservat.
Stärk älvskyddet
Den absoluta merparten av våra älvar är exploaterade för att utvinna
elektrisk kraft. I dag återstår endast ett fåtal av de stora älvarna och
andra betydande vattendrag i outbyggt skick. En utbyggd älv med
följande miljöskador kan inte återställas. Det är därför av stor betydelse
för naturvården att de orörda älvarna och andra vattendrag bevaras. De
besitter unika naturvärden och utgör ofta viktiga ekosystem för hotade
djurarter. Vid ett flertal tillfällen har under den innevarande
mandatperioden dock frågan om att bygga ut vattenkraften förts på tal.
Frågan om skyddet för de så kallade nationalälvarna, Torne älv, Kalix älv,
Piteälv och Vindelälven regleras i dag i 3 kap Naturresurslagen. Dessa regler
har inarbetats i den nya miljöbalken i oförändrat skick under rubriken
"Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa
områden i landet". Endast några redaktionella ändringar har gjorts.
Folkpartiet liberalerna har under flera decennier drivit kravet på ett starkt
lagstadgat skydd för Sveriges orörda älvar och vattendrag. Trots framgångar
är det legala skyddet, enligt vår mening, fortfarande för svagt. Regeringen
har för avsikt att snabbavveckla kärnkraftsreaktorer trots att miljövänliga
alternativ för närvarande inte finns utbyggda. Detta äventyrar eltillgången i
framtiden och det är också uppenbart att hotet mot värdefulla vattenområden
har ökat dramatiskt.
Hotet mot skyddsvärda vattendrag skärps ytterligare av att företrädare för
vattenkraftsindustrin allt oftare hävdar att "miljöanpassad vattenkrafts-
utbyggnad" inte ger lika stora skador på miljön som tidigare. Att regeringen
via NUTEK samfinansierar ett utredningsprojekt om sådan vattenkraft-
utbyggnad är mycket alarmerande.
Begreppet "miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad" är oriktigt och
innehållslöst. Teknikutveckling och effektivisering av kraftutvinning är
självfallet välkommen, men all vattenkraftsutbyggnad som förutsätter
reglering av vattendrag skadar naturvärden. Folkpartiet liberalerna menar
att bidrag till så kallad småskalig vattenkraftsutbyggnad inte bör utgå. Vi
vill därför att 1 § punkt 4 och 9 § i förordningen (1998:22) om statliga
bidrag till vissa investeringar inom energiområdet tas bort. Istället bör
regeringen ge Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en inventering
av uppdämda vattendrag som kan restaureras i syfte att återskapa
strömmande vatten.
Mot bakgrund av de ökade hoten finns det mycket starka skäl att skärpa
älvskyddet för att göra långsiktigt trovärdigt att vattenkraftsutbyggnaden i
vårt land är ett avslutat kapitel. Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning
skall miljöbalkens älvskydd skärpas på tre punkter.
- För det första skall det vara det för ett vattendrag redovisade
skyddsbehovet som skall bedömas och detta oberoende av vilket syfte
ett planerat ingrepp skulle tjäna.
-
- För det andra skall inget generellt undantag från skyddet göras för
några exploateringsskäl. Åtgärder för att utveckla befintliga tätorter, att
utveckla det lokala näringslivet eller att utföra anläggningar som
behövs för totalförsvaret bör generellt inte undantas från skyddet.
-
- För det tredje skall kraven på åtgärder som ofta kallas mindre
ombyggnader av sådana vattenområden och älvsträckor som omfattas
av älvskyddet skärpas så att dessa med säkerhet utesluter en faktisk
utbyggnad. Införande av ny och effektivare teknik för kraftutvinning
skall självfallet välkomnas, men denna får aldrig förutsätta
tillkommande reglering av skyddade vattendrag. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
-
Skogen
Naturens skönhet utgör en viktigt dimension på livskvalitet. Tillgången
på naturupplevelser utgör således ett viktigt mått av frihet för
medborgarna. För att säkra naturvärdena krävs insatser över hela det
miljöpolitiska fältet, eftersom samtliga miljöhot i slutändan alltid går ut
över naturens skönhet. Vissa former av skogsbruk med dess
brukningsmetoder utgör ett hot mot den biologiska mångfalden i skogen.
Genom den nuvarande skogsvårdslagen och genom ökade kunskaper hos
skogsbrukarna har viktiga framsteg gjorts. Vi ser med glädje hur ett
konstruktivt samarbete utvecklats mellan skogsägare och
miljöorganisationer.
I skogen återfinns unika biotoper och ekosystem som utgör grunden för
många arters överlevnad. Dessa förutsättningar måste återspeglas i
avverknings- och reproduktionsreglerna för att den biologiska mångfalden
skall bevaras. Skyddsskog, svårföryngrad skog och fjällnära skog har vi ett
speciellt intresse att bevara. Där inte vardagshänsynen räcker till är olika
former av områdesskydd nödvändigt för att bevara större ekosystem och
unika biotoper. För detta ändamål måste dock avsättas tillräckligt med
resurser för markinlösen.
En bra riktlinje för hur mycket mark som ska skyddas återfinns i
Miljövårdsberedningens uppmärksammade förslag (SOU 1997:97).
Miljövårdsberedningen menar att 250 000 hektar bör skyddas i reservat och
25 000 hektar genom biotopskydd. Omkring 600 000 hektar bedöms att
kunna skyddas inom ramen för frivilliga åtaganden. Idag har skogsbruket
frivilligt skyddat 250 00 ha nedanför den fjällnära skogen.
Beträffande reservat i skogsmark har riksdagen tidigare ställt sig bakom ett
uttalande att 5 procent av den produktiva skogsmarken nedanför det fjällnära
området kan behöva skyddas i reservat. Detta förutsätter att riksdagens mål
för miljöanpassning av skogsbruket uppfylls. Nås inte målet ökar reservats-
behovet upp till emot 15 procent. Senast år 2010 bör reservatsbehovet vara
uppfyllt.
Med rådande system där intrångsersättning måste betalas till markägarna
även vid skydd av mindre biotoper krävs trots regeringens tillskott ytterligare
ökade budgetanslag till markinlösen. Det finns många unika naturområden
som är akut hotade. Det är framförallt stora områden av ovärderlig s k
gammelskog som står på spel. Effekten av det otillräckliga anslaget blir att
värdefulla biotoper förstörs och att den biologiska mångfalden utarmas. På
några timmar kan värdefulla områden försvinna som kommer att ta
hundratals år att återskapa.
I Världsnaturfondens genomgång av skogspolitiken i Europa får Sverige
kritik för att inte skydda tillräckliga delar av skogsmarken. Folkpartiet har i
flera år föreslagit kraftigt höjda anslag för skydd av skogsmark, finansierat
med minskade anslag till statsministerns anslag till så kallade ekologiska
byggprojekt. Det är glädjande att regeringen höjt anslaget - men vi före-
språkar att anslaget höjs ytterligare enligt tidigare motioner.
Folkpartiet menar också att genom en försäljning av Assi Domän skapas
en unik möjlighet att snabbt rädda naturskog genom att byta kommersiellt
användbar skog mot avverkningshotad skog med stort skyddsvärde. Det är
just takten i skyddsarbetet som är och kommer att vara den avgörande
faktorn för om Sverige klarar målet att bevara den biologiska mångfalden.
För att komma upp till en rimlig nivå vill Folkpartiet under UO 20 Allmän
miljö- och naturvård utöka anslaget A3 Åtgärder för att bevara den
biologiska mångfalden med ytterligare 70 miljoner kronor utöver regeringens
förslag.
Nordens Ark
Den ideella Stiftelsen Bohus Avelscentrum driver verksamheten vid
Nordens Ark, en djurpark med i huvudsak bevarandekaraktär som
startades 1988. Syftet med anläggningen är att rädda och bevara
utrotningshotade djur. Den huvudsakliga inriktningen går ut på att bevara
nordiska gamla lantraser. Men parken hjälper också till med att försöka
rädda hotade exotiska vilda djur som trivs i vårt klimat. Nordens Ark gör
mycket värdefulla insatser för bevarandet av den biologiska mångfalden
genom avel och uppfödning, återinplantering när så är möjligt, forskning
och utbildning samt information om behovet av insatser.
En annan stor del av verksamheten går ut på att vårda ett kulturarv av
gamla lantraser. 1993 fick Nordens Ark ett särskilt statligt engångsanslag.
Folkpartiet vill i avvaktan på att en momssänkning kan genomföras för
parken anslå ytterligare ett engångsanslag om 6 miljoner kronor. Vi menar
vidare att regeringen bör utreda möjligheterna för att momsbefria Nordens
Ark.
Växthuseffekten
Det finns ett antal globala utmaningar som vi ställts inför. Framförallt
utgör omfattande klimatförändringar och ozonurtunningen de två största
hoten mot mänsklighetens överlevnad. Eftersom klimatfrågan i mycket
hög utsträckning är en global miljöfråga fordras det internationellt
samarbete för att minska utsläppen av växthusgaser.
I Rio de Janeiro undertecknades 1992 en klimatkonvention. Man kom
överens om att koldioxidutsläppen måste begränsas över hela världen för att
ge någon effekt. I konventionen beskrivs dock på flera ställen att det krävs
mer av industrinationer som till exempel Sverige - vilket naurligtvis är
rimligt.
Under uppföljningsmötet i Kyoto i december 1997 fastställdes att EU
sammanlagt skall minska utsläppen med 8 procent. För Sveriges del innebär
det dock att regeringen förhandlat fram en kvot som innebär att utsläppen
tillåts att öka med 4 procent. Detta är beklagligt med tanke på att Sverige bör
agera med kraft och minska koldioxidutsläppen för att på ett trovärdigt sätt
kunna driva frågan på det internationella planet.
I Sverige har riksdagen fattat beslut om att koldioxidutsläppen ska
stabiliseras år 2000 på 1990 års nivå för att därefter minska. Utsläppen från
trafiken är en av de främsta orsakerna till att Sverige ännu inte lyckats med
att stabilisera koldioxidutsläppen enligt riksdagens miljömål. Trots detta
finns en del att glädjas åt. Idag har Sverige tillsammans med bl a Kalifornien
ur miljösynpunkt de allra bästa fordonsbränslena i världen. Det är också bra
att regeringen nu tagit intryck av behovet att uttala långtgående mål som bl a
bilindustrin kan rätta sig efter.
Men vi liberaler oroar oss över att koldioxidutsläppen med stor sannolikhet
kommer att öka när kärnkraftverket Barsebäck avvecklas. Det är också svårt
att förstå varför regeringen och avvecklingspartierna inte har gjort någon
MKB (miljökonsekvensbeskrivning) av avvecklingen. Regeringen bör
snarast se till att en sådan översyn görs. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Vatten
Vår planet, den blå planeten, är den enda i vårt solsystem som har vatten
i fast, flytande och gasform. Vatten är också ett dominerande inslag i
livets materia. Det är för vår egen överlevnads skull viktigt att minimera
de vattenrelaterade miljöproblemen.
Östersjön
Östersjöregionen är av särskilt stor betydelse för Sverige. Situationen i
länderna runt Östersjön har skapat "nygamla" förutsättningar för ett
utvidgat Östersjösamarbete. Innanhavet Östersjön fortsätter att
nedsmutsas genom utsläpp och läckage från samtliga länder. Detsamma
gäller vårt gemensamma luftrum som tillförs utsläpp som försurar våra
skogar och marker. Samverkan med våra grannländer bör bl a inriktas på
att minska koldioxidutsläppen på effektivast möjliga sätt.
Den extremt dåliga hushållningen med energi i Central- och Östeuropa gör
att marginalkostnaden för att reducera utsläppen där ligger långt under vår
kostnad här hemma för motsvarande effekt. Den bästa miljöinsatsen vi kan
göra på lång sikt för att stärka regionen kring Östersjön är att arbeta för att
våra grannländer blir medlemmar i EU. På kort sikt krävs dock vissa
punktinsatser, bl a ökade resurser för att minska oljeutsläppen i Östersjön.
Det krävs framför allt en ökad och samordnad övervakning av sjöfarten i
Östersjön.
Sekretariatet för Östersjörådet skall koordinera och initiera insatser för att
uppfylla Agenda 21-kraven om en hållbar utveckling inom regionen. För att
intensifiera arbetet kring Östersjön bör det lokala samarbetet mellan vänorter
stärkas.
Fosfor- och kväveläckage
Övergödningen av våra kustvatten är ett omfattande miljöproblem som vi
sett effekterna av under flera årtionden. Tillväxt av alger och blomning
av växtplankton har ökat och allt fler bottenytor saknar syre. Detta beror
till stor del på kväve- och fosforutsläppen från land. Det är nödvändigt att
utsläppen av både kväve och fosfor minskar. Dessutom är det angeläget
att restaurera våtmarker och förbjuda markavvattning i det kustnära
området längs Norrlandskusten samt i södra Sverige.
Avrinningsdistrikt
Ofta begränsar de administrativa kommun- och länsgränserna samt
bristande samordning arbetet att uppnå en god vattenkvalitet.
Miljösamverkan på det lokala planet, exempelvis mellan jordbrukare
inom ett delavrinningsområde, ökar det lokala engagemanget. SMHI har
definierat 119 huvudavrinningsområden och cirka 11 000
delavrinningsområden i Sverige. Till dessa kommer kustområden med
direktavrinning i havet. Den svenska kusten har sedan delats in i 55
kustvattenområden. Folkpartiet anser att landet bör delas in i tio
avrinningsdistrikt med huvudavrinningsområdena.
Färskvatten
En del av det material som omsätts i samhället används inte som varor
utan tillhandahåller snarare tjänster. Exempel på detta är vatten som
kylmedium eller transportmedium för avlopp. I den mån användningen
orsakar dålig resurshushållning eller orsakar miljöproblem bör införandet
av ekonomiska styrmedel övervägas.
Färskvatten är med vissa lokala undantag ingen bristvara i Sverige, men
avloppssystemen vållar miljöproblem trots långtgående rening. En avgift på
utsläpp av förorenat vatten bör införas för alla källor av betydelse. På så sätt
skulle färskvattenanvändning minska, ett mer resurshushållande
avloppssystem skapas och näringsämnena i avloppet missgynnas.
Grön skatteväxling
Folkpartiet liberalerna är positivt till en grön skatteväxling. Ett viktigt
inslag i den stora skattereformen 1990/91, som Folkpartiet stod bakom,
var just höjd skatt på energi och miljö samt sänkt skatt på
arbetsinkomster. Genom att genomgripande växla skatt på arbete mot
skatt på miljöförstöring förenas miljömålen med målen för den
ekonomiska politiken. För att uppfylla kriterierna för begreppet
skatteväxling är det viktigt att det sker motsvarande sänkningar av
skatten på andra områden. Annars är det inte grön skatteväxling, utan
snarare en missriktad svartväxling till dålig kurs. De höjningar av
energiskatterna som riksdagen beslutat är just av sådant slag.
Vi anser det vara viktigt att Sverige driver en offensiv miljöpolitik och
därigenom verkar pådrivande i det internationella miljöarbetet. Samtidigt är
det angeläget att beakta industrins internationella konkurrenskraft och att
miljöskatterna inte driver företag att lägga verksamheten i andra länder. I
värsta fall skulle detta till och med kunna försämra miljön, nämligen om
miljökraven i dessa andra länder var avsevärt mildare än i Sverige. Det är
också viktigt att notera att effektiva miljöskatter leder till att skattebasen
minskar, vilket naturligtvis reducerar möjligheten att finansiera andra
skattesänkningar. Sammantaget anser vi emellertid att det finns goda
möjligheter till en fortsatt grön skatteväxling.
Kretsloppet
Ett mål med miljöavgifter och grön skatteväxling är att sluta kretsloppen
i naturen. Men i grunden är det ännu viktigare att så långt som möjligt
genom olika styrmedel försöka minska materialflödet istället för att det i
ett kretslopp bara går runt. Genom särskilda avgifter på vissa råvaror och
på visst avfall kan detta lättare uppnås.
Naturresurser och råvaror används i alla tillverkningsprocesser. De varor
och kemikalier som tillförs används för sina olika ändamål och sprids ut i
naturen eller blir slutligen avfall som slängs på tippen eller förbränns. Avfall
uppkommer också i vart och ett av de tidigare leden. Behovet av att det finns
verkligt fungerande marknader för material som skall återvinnas måste också
beaktas. Annars finns risk att vi hamnar i en situation där producenterna
sitter med stora mängder återvinningsbart material som inte återanvänds
därför att nya råvaror är billigare.
Miljöforskning
Sverige är världsledande när det gäller miljöforskning. Det görs idag
mycket värdefulla satsningar på forskning och övervakning kring
Östersjön. Det är bra. Men havsmiljön i västerhavet har regelbundet
undersökts på ett antal fasta mätstationer sedan 1989. De långa
mätperioderna har gjorts för att kunna studera signaler om hur
havsmiljön förändras. Nu har dessa mätningar lagts ned sedan ett år
tillbaka.
Det är mycket angeläget att fortsätta miljöforskningen på västkusten. Inte
minst för att kunna fortsätta den långsiktiga uppbyggnaden av svensk
miljöforskning och för att upprätthålla den kunskapsbank som finns på
universiteten. Miljöforskning och miljöövervakning är också väsentlig för att
få svar på till exempel vilka faktorer som leder till ogynnsamma alg-
blomningar. Resultatet av forskning och övervakning är också viktiga
instrument för att kunna ta reda på faktorer som kan återställa balansen i
naturen.
Miljöåklagare
Folkpartiet föreslår att en miljöåklagare (MÅ) inrättas. Erfarenhet visar
att åklagare i allmänhet har bristande kunskaper och intresse att ta sig an
miljöbrott. För att förstärka lagtydligheten inom miljöområdet föreslår vi
att miljöåklagaren - med justitieombudsmannen som förebild - ges
befogenheter att väcka åtal mot dem som gör sig skyldiga till brott mot
miljöförfattningarna. MÅ skall vara underställd Riksåklagaren.
MÅ bör ha till uppgift att ta emot och utreda enskilda personers klagomål
över olika förhållanden inom miljöområdet. Men även organisationer bör ha
möjlighet att vända sig till MÅ i sådana frågor. MÅ skall kunna vidare-
befordra klagomål och synpunkter till tillståndsmyndigheter och även till
dem som förorsakar miljöproblemen. MÅ bör även, när så är tillämpligt,
framföra förslag till nya eller ändrade föreskrifter inom miljöområdet.
Miljöåklagaren är en utveckling av Folkpartiets gamla krav att inrätta en
miljöombudsman. Om MÅ erhåller den ställning och kan tillerkännas de
befogenheter som vi föreslår, kommer han att fylla en viktig roll i skyddet av
miljön.
Kemikalier
Spridningen av miljöfarliga kemikalier och metaller i vår miljö måste
minska. Det finns idag cirka 10 miljoner kemiska föreningar registrerade
i världen. Det tillkommer dessutom ständigt ett stort antal nya ämnen.
Vetenskapen har idag endast grepp om miljö- och hälsoriskerna för cirka
10 procent av de idag kända kemikalierna. Det är således omöjligt att
överblicka effekterna av dagens kemikaliesamhälle. Farliga kemikalier
sprids i näringskedjorna och genom dess ackumulation hotas den
biologiska mångfalden.
Kemikalie- och metalläckaget skall begränsas genom ett omfattande
producentansvar och strikta regler för destruktion av miljöfarligt avfall. För
att minimera tillförseln av skadliga ämnen i miljön finns det i svensk
kemikalielagstiftning en så kallad substitutionsprincip eller en utbytesregel.
Den innebär att var och en som hanterar en kemisk produkt själv måste
bedöma om hon kan minska risken för miljöskador genom att använda en
annan produkt eller på ett annat sätt minska miljörisken. Målet är att endast
använda material som varken i sig själva eller som nedbrytningsprodukter är
miljöfarliga.
En brist i lagstiftningen är att den gör skillnad på tillämpning av
utbytesregeln mellan kemiska produkter och varor som behandlats med en
kemisk produkt. Utbytesregeln bör därför fullt ut omfatta även varor som
behandlats med kemiska produkter.
Kärnsäkerhet i öst
Av de 58 reaktorer som 1994 användes i före detta Sovjetunionen och
Östeuropa gör internationella experter bedömningen att 25 stycken bör
läggas ned på grund av bristfällig säkerhet. Det lönar sig inte ens att
reparera dem eftersom de idag är alltför dåliga och farliga ens för detta. I
vårt närområde finna några av dessa de allra farligaste reaktorerna,
nämligen två av de fyra reaktorerna i Sosnovyj Bor utanför S:t
Petersburg och två av de fyra reaktorerna på Kolahalvön. Förutom dessa
åtta mer eller mindre farliga ryska reaktorer finns ytterligare två reaktorer
i Ignalina i Litauen. I Murmansk i nordvästra Ryssland finns dessutom ca
100 kärnvapenbestyckade atomubåtar i tjänst, ca 60 utrangerade
atomubåtar i dåligt skick och en stor mängd osäkert lagrat kärnbränsle
och kärnavfall. Kärnvapendepåer i anslutning till flygbaser finns också i
detta område. Norr därom, i Barents hav och Karahavet, har Sovjet
dumpat minst 17 fartygsreaktorer och minst sex av dessa innehåller
använt kärnbränsle.
FOA har arbetat fram spridningskartor för radioaktivt nedfall i
händelse av en olycka på Kolahalvön. Modellen visar att det mesta av
nedfallet skulle drabba främst norra Skandinavien, men också de baltiska
staterna skulle få mycket nedfall från en sådan olycka.
Folkpartiet har tidigare fört fram konkreta förslag.
1 Lös ansvarsfrågorna. Sverige bör i bilaterala direktkontakter och
relevanta internationella fora verka för att alla de länder som ännu inte
skrivit under de relevanta konventionerna gör det. Krävs ytterligare stöd
för att utveckla adekvat nationell lagstiftning bör sådan ställas till
förfogande.
2 Fortsätt avregleringsarbetet. Sverige bör, inte minst av
säkerhetsskäl, verka för att integrationen av elsystemen fortsätter och
också omfattar Baltikum, Polen och Ryssland. Ersättningsel för förlorad
kapacitet i nedlagda kärnkraftverk kan då lättare ordnas.
3 Prioritera Östersjöområdet och Murmansk/Kola. Sverige bör
aktivera det nordiska samarbetet och utarbeta en strategi för att genom
matchande bidrag prioritera tekniskt och finansiellt bistånd till
Östersjöområdet. Även amerikanska bidrag bör kunna poolas, framförallt
avseende Kola och Murmansk. För varje EU-, EBRD- och andra bidrag
bör Norden satsa det dubbla, förutsatt att insatsen görs i vårt närområde.
Sverige bör arbeta aktivt för att det träningscenter, med autentiska
simulatorer som Greifswalds-reaktorerna efter stängningen byggts om
till, kan hållas öppet. Sverige bör också bidra till finansieringen av kurser
för kärnkraftstekniker från Ryssland och övriga Östeuropa.
4 Bekämpa kriminaliteten. Sverige bör verka för att EU:s
Europolsamarbete effektiviseras och att bekämpandet av smuggling och
annan internationell brottslighet kring radioaktiva produkter bekämpas
med kraft. Sverige bör också se till att insatser görs för att förbättra
kontrollen över mängden lagrat bränsle och avfall. Hjälp till balternas
tullmyndigheter att stoppa transithandeln med restprodukterna bör också
utvecklas.
5 Stävja slöseriet. Sverige bör verka för att prisreformer,
energihushållning och energieffektivisering prioriteras i EU:s
östbiståndsprogram TACIS och PHARE, för att den vägen också söka
påskynda stängningen av de farligaste reaktorerna.
6 Stäng Tjernobyl. Sverige bör fortsätta att vara pådrivande för att
Tjernobylanläggningen snarast kan stängas. Svensk expertis kan ställas
till förfogande för det fortsatta arbetet med inkapslingen av den
havererade reaktorn.
7 Utbilda och upplysa svenska folket. Svenska folket måste ges
utbildning i vad de skall ta sig till vid en olycka i ett östaggregat.
Myndigheter, kommuner, civilförsvar osv har självfallet ett ansvar, men
även frivilligorganisationer, som Röda korset, och bildningsförbunden
bör göra en insats. Kommunalpolitiker och riksdagsledamöter måste
studera frågorna noga och också informera sig på plats i öst. FOA bör
omedelbart göra sina spridningskartor tillgängliga för allmänheten.
En olycka i något av de farliga kärnkraftverken i Östeuropa skulle alltså få
dramatiska effekter för svenska medborgare, liksom självfallet för andra
människor kring de berörda verken. Risken för en olycka är avsevärt större
än risken vid något av de svenska kärnkraftverken. Det borde därför vara
självklart att en regering, som sätter säkerheten först, föreslår ett omfattande
program för att öka säkerheten vid dessa verkligt farliga kärnkraftverk.
Folkpartiet föreslår därför i vår finanspolitiska motion att 100 miljoner
kronor avsätts för kärnsäkerheten i öst.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skärpa älvskyddet enligt tre punkter,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förordning 1998:22 om statliga bidrag till vissa investeringar
inom energiområdet,2
3. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket ges i uppdrag att
genomföra en inventering av uppdämda vattendrag som kan restaureras i
syfte att återskapa strömmande vatten,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöåklagare,3
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillföra Nordens Ark ett särskilt statligt engångsanslag om 6
miljoner kronor.
6. att riksdagen hos regeringen begär en miljökonsekvensbeskrivning för
avvecklingen av Barsebäck,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utökat vänortssamarbete kring Östersjön,4
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fortsatt grön skatteväxling,5
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utbytesregeln bör omfatta även varor som behandlats med
kemiska produkter,
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
enligt uppställning:
Anslag
Regeringens förslag
Anslagsförändring
A 3 Åtgärder för att
bevara den biologiska
mångfalden
577 975
+ 70 000
Nordens Ark
+ 6 000
Stockholm den 28 oktober 1998
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)
Siw Persson (fp)
Yvonne Ångström (fp)
Harald Nordlund (fp)
Lennart Kollmats (fp)