I propositionen Svenska miljömål 1997/98:145 föreslår
regeringen en minskning av antalet miljömål. Moderata
samlingspartiet har länge hävdat att miljöpolitiken varit
svåröverskådlig just när det gäller det stora antalet olika
målsättningar som regering och riksdag slagit fast under de
senaste decennierna. Vi välkomnar därför denna uppstädning
i miljöpolitiken som leder till bättre förutsättningar för
riktiga miljöbeslut och utvärderingar i den förda
miljöpolitiken.
Delmålen
I propositionen föreslås en ny struktur för arbetet med
miljömål. Riksdagen skall besluta om 15 stora nationella s.k.
miljökvalitetsmål. Därefter skall regeringen själv svara för
att delmål formuleras. Delmålen skall vara utgångspunkter
för att precisera miljömål och miljöstrategier inom olika
samhällssektorer på skilda nivåer.
Förslaget innebär att riksdagen lämnar över en stor del av sitt inflytande i
miljöpolitiken till regeringen. När det t.ex. gäller luftvårdsfrågor skall
riksdagen endast vara med och besluta om det övergripande miljö-
kvalitetsmålet att luften skall vara ren så att människor, djur, växter och
kulturvärden inte skadas. Riksdagen skall däremot inte få besluta om de
delmål för olika sektorer, tidsperspektiv och luftföroreningar som måste
formuleras, exempelvis vilka delmål som skall gälla för trafik- respektive
energisektorn, eller hur målsättningarna för kväveoxid- respektive
svaveldioxidutsläppen skall formuleras för olika tidsramar.
I fallet ovan är det uppenbart att det är delmålen, snarare än det allmänt
formulerade miljökvalitetsmålet, som kommer att styra prioriteringarna inom
luftvårdspolitiken. På motsvarande sätt kommer delmålen att styra
prioriteringarna inom vattenvårds-, klimat-, skogs-, kulturmiljö- och fjäll-
miljöpolitiken. Vi anser mot denna bakgrund att förslaget att helt lämna över
rätten att formulera delmålen till regeringen är oacceptabelt. Arbetet med
miljömålen bör fungera så att riksdagen löpande även godkänner de delmål
som regeringen föreslår i anslutning till de nationella miljökvalitetsmålen.
Klimatpolitiken
Propositionens icke-politik när det gäller de
klimatpåverkande utsläppen är en logisk följd av regeringens
undfallenhet och misslyckande i denna fråga.
Hagelfrågan
I propositionen föreslås att användningen av blyhagel för all
jakt förbjuds från och med år 2000. Regeringen följer
därmed inte Kemikalieinspektionens förslag till
avvecklingsplan som i första hand bygger på frivillig
avveckling av blyet i jaktpatroner. Regeringens förslag
baseras på uppfattningen att försäljningen av
blyhagelpatroner inte minskat tillräckligt mycket, men
regeringen kommenterar inte den minskning av
blyhagelanvändningen som förväntas till följd av det sedan 1
juli 1998 gällande förbudet mot blyhagel vid jakt på änder
och gäss.
Att döma av propositionen och debatten kring denna tycks regeringen inte
heller ha analyserat konsekvenserna av ett totalt blyhagelförbud. Regeringen
verkar bl.a. ha underskattat de säkerhetsrisker i form av rikoschetter som en
övergång till stålhagel skulle medföra.
Inte heller kommenterar man övriga följder av de olika hagelalternativen.
När det gäller skogsnäringen kan stålhagel leda till missfärgning av veden
samt skador på skärande delar i förädlingsindustrin. Även andra alternativ än
stålhagel kan ge missfärgning av veden.
Ett beslut om totalförbud mot blyhagel vid jakt borde vara bättre förberett
än vad som nu är fallet. De olika konsekvenser som nämnts ovan bör bli
bättre utredda innan ett beslut tas. Riksdagen bör därför avvisa det framlagda
förslaget att utöka förbudet mot blyhagel.
Den västsvenska
plastindustrin
Med propositionen överger regeringen den totalförbudslinje i
PVC-frågan som tidigare artikulerats av den f.d.
miljöministern. Moderata samlingspartiet välkomnar en ny,
mer konstruktiv, debatt i denna fråga. Det är bl.a. glädjande
att även regeringen nu talar om möjligheten att "utveckla
bättre PVC" och nämner möjligheterna att bygga upp
materialåtervinning av PVC och öka användningen av
återvunnet PVC-material i nyproduktion.
Det är viktigt att kemikaliesäkerhetsarbetet utgår från riskvärderingar och
att denna grundsyn präglar bedömningen av alla produkter och ämnen. En
kemikaliepolitik som bygger på symbolfrågor är ingen effektiv kemikalie-
politik.
När det gäller PVC finns dock alltjämt en tendens att man frångår regeln
att basera bedömningen på riskvärderingar. Detta gäller avsnittet 6.4.9 i
propositionen där regeringen inte redovisar en riskbedömning av den s.k.
mjukgöraren DEHP, utan hänvisar till en riskutvärdering som inte är
komplett. Detta förfarande innebär att förslaget om en frivillig avveckling av
DEHP kan leda till att mindre undersökta mjukgörare kommer att väljas
i stället.
Beslutet om DEHP bör vänta tills en komplett riskutvärdering kan ske med
alla underlag enligt EU:s arbete med riskutvärderingar.
Skogen
När det gäller de skogliga frågorna lämnar propositionen
mycket övrigt att önska. När det t.ex. gäller
övergödningsproblematiken torde skogen närmast kunna
betraktas som en kvävefälla för luftdepositionen av kväve
över landet, men denna förtjänst med skogen och
skogsbruket tas inte upp i förslaget. I stället tar man upp
frågan om skyddsområden och influensområden för
vattentäkter, utan att närmare precisera vad som avses med
detta. Resonemanget borde härvidlag varit tydligare och mer
balanserat vad gäller skogsbrukets förtjänster.
När det gäller skydd av skogsmark tycks förslaget underskatta problemen,
framför allt när det gäller kostnaderna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar godkänna de delmål som regeringen föreslår i
anslutning till de nationella miljökvalitetsmålen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökat blyhagelförbud,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avvecklingen av mjukgöraren DEHP.
Stockholm den 27 oktober 1998
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lars Lindblad (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Björkman (m)