Regeringen minskar miljömålen
I propositionen Svenska miljömål 1997/98:145 föreslår regeringen en minskning av antalet miljömål. Moderata samlingspartiet har länge hävdat att miljöpolitiken varit svåröverskådlig just när det gäller det stora antalet olika målsättningar som regering och riksdag slagit fast under de senaste decennierna. Vi välkomnar därför denna uppstädning i miljöpolitiken som leder till bättre förutsättningar för riktiga miljöbeslut och utvärderingar i den förda miljöpolitiken.
Delmålen
I propositionen föreslås en ny struktur för arbetet med miljömål. Riksdagen skall besluta om 15 stora nationella s.k. miljökvalitetsmål. Därefter skall regeringen själv svara för att delmål formuleras. Delmålen skall vara utgångspunkter för att precisera miljömål och miljöstrategier inom olika samhällssektorer på skilda nivåer.
Förslaget innebär att riksdagen lämnar över en stor del av sitt inflytande i miljöpolitiken till regeringen. När det t.ex. gäller luftvårdsfrågor skall riksdagen endast vara med och besluta om det övergripande miljö- kvalitetsmålet att luften skall vara ren så att människor, djur, växter och kulturvärden inte skadas. Riksdagen skall däremot inte få besluta om de delmål för olika sektorer, tidsperspektiv och luftföroreningar som måste formuleras, exempelvis vilka delmål som skall gälla för trafik- respektive energisektorn, eller hur målsättningarna för kväveoxid- respektive svaveldioxidutsläppen skall formuleras för olika tidsramar.
I fallet ovan är det uppenbart att det är delmålen, snarare än det allmänt formulerade miljökvalitetsmålet, som kommer att styra prioriteringarna inom luftvårdspolitiken. På motsvarande sätt kommer delmålen att styra prioriteringarna inom vattenvårds-, klimat-, skogs-, kulturmiljö- och fjäll- miljöpolitiken. Vi anser mot denna bakgrund att förslaget att helt lämna över rätten att formulera delmålen till regeringen är oacceptabelt. Arbetet med miljömålen bör fungera så att riksdagen löpande även godkänner de delmål som regeringen föreslår i anslutning till de nationella miljökvalitetsmålen.
Klimatpolitiken
Propositionens icke-politik när det gäller de klimatpåverkande utsläppen är en logisk följd av regeringens undfallenhet och misslyckande i denna fråga.
Hagelfrågan
I propositionen föreslås att användningen av blyhagel för all jakt förbjuds från och med år 2000. Regeringen följer därmed inte Kemikalieinspektionens förslag till avvecklingsplan som i första hand bygger på frivillig avveckling av blyet i jaktpatroner. Regeringens förslag baseras på uppfattningen att försäljningen av blyhagelpatroner inte minskat tillräckligt mycket, men regeringen kommenterar inte den minskning av blyhagelanvändningen som förväntas till följd av det sedan 1 juli 1998 gällande förbudet mot blyhagel vid jakt på änder och gäss.
Att döma av propositionen och debatten kring denna tycks regeringen inte heller ha analyserat konsekvenserna av ett totalt blyhagelförbud. Regeringen verkar bl.a. ha underskattat de säkerhetsrisker i form av rikoschetter som en övergång till stålhagel skulle medföra.
Inte heller kommenterar man övriga följder av de olika hagelalternativen. När det gäller skogsnäringen kan stålhagel leda till missfärgning av veden samt skador på skärande delar i förädlingsindustrin. Även andra alternativ än stålhagel kan ge missfärgning av veden.
Ett beslut om totalförbud mot blyhagel vid jakt borde vara bättre förberett än vad som nu är fallet. De olika konsekvenser som nämnts ovan bör bli bättre utredda innan ett beslut tas. Riksdagen bör därför avvisa det framlagda förslaget att utöka förbudet mot blyhagel.
Den västsvenska plastindustrin
Med propositionen överger regeringen den totalförbudslinje i PVC-frågan som tidigare artikulerats av den f.d. miljöministern. Moderata samlingspartiet välkomnar en ny, mer konstruktiv, debatt i denna fråga. Det är bl.a. glädjande att även regeringen nu talar om möjligheten att "utveckla bättre PVC" och nämner möjligheterna att bygga upp materialåtervinning av PVC och öka användningen av återvunnet PVC-material i nyproduktion.
Det är viktigt att kemikaliesäkerhetsarbetet utgår från riskvärderingar och att denna grundsyn präglar bedömningen av alla produkter och ämnen. En kemikaliepolitik som bygger på symbolfrågor är ingen effektiv kemikalie- politik.
När det gäller PVC finns dock alltjämt en tendens att man frångår regeln att basera bedömningen på riskvärderingar. Detta gäller avsnittet 6.4.9 i propositionen där regeringen inte redovisar en riskbedömning av den s.k. mjukgöraren DEHP, utan hänvisar till en riskutvärdering som inte är komplett. Detta förfarande innebär att förslaget om en frivillig avveckling av DEHP kan leda till att mindre undersökta mjukgörare kommer att väljas i stället.
Beslutet om DEHP bör vänta tills en komplett riskutvärdering kan ske med alla underlag enligt EU:s arbete med riskutvärderingar.
Skogen
När det gäller de skogliga frågorna lämnar propositionen mycket övrigt att önska. När det t.ex. gäller övergödningsproblematiken torde skogen närmast kunna betraktas som en kvävefälla för luftdepositionen av kväve över landet, men denna förtjänst med skogen och skogsbruket tas inte upp i förslaget. I stället tar man upp frågan om skyddsområden och influensområden för vattentäkter, utan att närmare precisera vad som avses med detta. Resonemanget borde härvidlag varit tydligare och mer balanserat vad gäller skogsbrukets förtjänster.
När det gäller skydd av skogsmark tycks förslaget underskatta problemen, framför allt när det gäller kostnaderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar godkänna de delmål som regeringen föreslår i anslutning till de nationella miljökvalitetsmålen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat blyhagelförbud,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvecklingen av mjukgöraren DEHP.
Stockholm den 27 oktober 1998
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m) Carl G Nilsson (m) Catharina Elmsäter-Svärd (m) Lars Lindblad (m) Per-Samuel Nisser (m) Berit Adolfsson (m) Inger René (m) Anders G Högmark (m) Patrik Norinder (m) Lars Björkman (m)