Läder naturligt eller miljöskadligt?
Läder använder vi varje dag. Tanken på att någonting så naturligt som läder skulle kunna innehålla ämnen som kan göra oss sjuka ligger inte nära till hands, men med den moderna framställningen av läder används en del kemikalier. Dessa ämnen påverkar oss människor och vår omgivande miljö. Det mesta av det läder vi använder importeras.
Lädret används till bl. a. skor, skärp, jackor, möbler och väskor, och de som handhar lädret vid tillverkningen, garvningen, kan vara utsatta, men även skomakare, handskmakare och tillverkare av arbetshandskar kan drabbas. Vid den typ av garvning av läder som görs i dag används en hel del gifter, såsom krom, färgämnen och konserveringsmedel.
Kromet är allergiframkallande och finns kvar i lädret till två procent efter kromgarvningen. Färgämnena är ofta s.k. azo-färger, vilka är klassade som cancerogena, och en del andra trendiga syntetfärger.
Långa transporter medför att konserveringsmedel används för att lädret inte skall mögla. Ett sådant konserveringsmedel är pentaklorfenol, vilket är förbjudet som träimpregneringsmedel, men är tillåtet i skor och även i barnskor. Sverige har begränsningar för pentaklorfenol, men i Tyskland tillåts 200 gånger mindre mängd än i Sverige. Kemikalieinspektionen har gjort en rapport om kläder där förbud skall komma och det är glädjande att nu också pentaklorfenol i läder uppmärksammas för ett kommande förbud.
Pentaklorfenol används i Indien och Kina med flera länder och på grund av att stora mängder billigare läder importeras till Sverige, så får vi också in konserveringsmedlet hit. Vid våra svenska garverier har användningen av pentaklorfenol minskat, men svårigheten ligger ju i att det importeras så mycket hudar.
Pentaklorfenoler bildar dioxiner
Militären har använt stora mängder pentaklorfenoler, bl.a. i maskeringsnät, som försvaret nu vill ha destruerat. När pentaklorfenoler bränns så bildas det dioxiner, vilka är än mer giftiga.
Läderavfall, gamla skor m.m. bränns i allmänhet vid avfallshanteringen. Detta är en av anledningarna till att läder borde klassas som miljöfarligt avfall, eftersom dioxiner kan bildas vid förbränningen. Trots att Sverige nu är restriktivt vid användningen av pentaklorfenol, så finns pentaklorfenol till 25 % i vårt blod.
Kromgarvat läder bör klassas som miljöfarligt avfall
Läder garvas med kemikalier, främst 3-värt krom, som används i 95 % av allt läder. 3-värt krom är allergiframkallande och kan omvandlas till 6-värt krom vid upphettning. 6-värt krom betecknas som giftigare än 3- värt och har förutom allergiframkallande effekt även en cancerframkallande effekt. Det är just på grund av att det 3-värda kromet, som används vid garvningen, omvandlas till den farligare sortens 6-värda krom vid förbränning, som uttjänt läder bör klassas som miljöfarligt avfall tillsammans med den ovan beskrivna risken för dioxinbildning.
Skor och övriga lädervaror, som är tillverkade enligt krommetoden, bör därför vara miljöfarligt avfall, när de hamnar på soptippen.
Vegetabilgarvning och barkgarvning
En lösning vore att framställa läder på ett mer naturenligt sätt genom att använda vegetabiliska ämnen. Detta sätt att garva läder har gamla anor i vårt land och innebär inte så stor fara för miljön och vid handhavandet av lädret.
Kromallergiker tål inte läder som är garvat med 3-värt krom och använder sig därför av vegetabilgarvat läder. Vegetabilgarvning och gammaldags barkgarvning tar lång tid, medan kromgarvat läder blir färdigt på en månad.
Anställda inom läderindustrin, såsom skomakare, försäljare i skoaffärer och konsumenter riskerar att drabbas av cancer, allergier och hormonella rubbningar. Vid garvningen binds kemiska ämnen i hudarna för att bibehålla och återskapa naturliga egenskaper som smidighet, skydd mot väta och temperaturskiftningar. Hudarna färgas eftersom kromgarvningen ger en grågrön färgton. Studier av exponering av kemiska ämnen och av förekomst av cancer, har gjorts på Yrkesmedicinska kliniken i Lund, på anställda inom garveriindustrin. Studierna härrör från tre stora, numera nedlagda, industrier. Förekomsten av cancer jämfördes med förväntad förekomst och det visade sig, att 33 fall mer än förväntat antal av 200 fall, blev resultatet.
Nasalcancer, myelom och sarkom var härvid överrepresenterade. Samband mellan läderdamm och sarkom, lösningsmedel och lungcancer, samt läderdamm och cancer i bukspottkörteln observerades.
Forskning kring hantering och användning av läder måste till, för att undvika ytterligare skador. Läder, som bärs nära kroppen skall inte vara en fara för hälsan och innebära så tydliga risker som nu är fallet.
Substitutionsprincipen skall användas även för lädertillverkning och här finns en lång tradition av en helt annan tillverkning med användning av naturliga, mer ofarliga ämnen. Traditionen går 1000-tals år tillbaka och den kunskapen är helt möjlig att ta till vara i dag, även i vårt moderna samhälle.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uttjänta lädervaror som är garvade enligt krommetoden skall klassas som miljöfarligt avfall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskning om riskerna med läderhantering och dess samband med cancer bör initieras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att substitutionsprincipen bör gälla för användningen av kemikalier vid lädertillverkning.
Stockholm den 28 oktober 1998
Barbro Johansson (mp)