Under de närmaste åren kommer ett stort antal naturreservat
att tillskapas för att vi skall kunna leva upp till de mål som
riksdagen fastställt om bland annat skogsskydd och biologisk
mångfald.
I budgetpropositionen föreslår regeringen en betydande förstärkning av
medlen för inköp av värdefulla naturområden, främst skogsmark. Nästa år
föreslår regeringen att anslaget höjs med 150 miljoner kronor till totalt 340
miljoner kronor. Regeringen höjer sedan anslaget till 390 miljoner kronor år
2000 och till 500 miljoner kronor år 2001.
Detta ställer stora krav på det arbetssätt som används för att rättsligt säker-
ställa naturskyddet och samtidigt ge ekonomisk kompensation till de berörda
fastighetsägarna.
Mot den bakgrunden borde naturvårdsfrågor hanteras på samma sätt som
flertalet detaljplaner, järnvägsplaner, ledningskoncessioner, med mera. Det
vill säga genom ett så kallat förrättningsförfarande.
Skyddet för vår skogsmark regleras i första hand i naturvårdslagen (NVL).
Enligt NVL kan beslut meddelas om åtgärder i naturvårdande syfte, som på
olika sätt kan innebära inskränkningar i en fastighetsägares eller andra rättig-
hetshavares förfoganderätt över fastigheten. I vissa situationer kan det även
bli aktuellt med förvärv av den berörda egendomen. En viktig fråga i genom-
förandeprocessen är tidsfaktorn. Om ett naturreservat omfattar många mark-
ägare tar det ofta lång tid från reservatsbeslutet till dess att alla
erforderliga
avtal slutits. I normalfallet tar det cirka tre år att genomföra ett
naturreservat.
I extremfall kan det ta mer än tio år.
Det är därför synnerligen angeläget att finna former för ett mer rationellt
förfarande vid genomförandet av naturskyddet och därigenom underlätta
processen för såväl berörda markägare som naturvårdsmyndigheterna.
Förrättningsförfarande
Ett arbetssätt som leder till ökad rationalitet utan att
rättssäkerheten äventyras är förrättningsförfarandet. Själva
grundtanken med en lantmäteriförrättning är att proceduren
förenar den förhandlings- och avtalsprocess, som är en
självklar komponent i en genomförandesituation med en
medlings- och beslutsfunktion för de fall där parterna har
svårt att själva nå fram till en överenskommelse. En
lantmäteriförrättning har dessutom en sakrättslig funktion,
genom att de förändringar som sker av fastighetsindelningen
och av servitut och andra rättigheter automatiskt införs i det
officiella fastighetsregistret och således får rättsverkan mot
andra intressenter i egendomen.
Erfarenheterna visar tydligt att den aktiva medlings- och utredningsroll
som är kärnan i ett förrättningsförfarande i det stora flertalet fall leder fram
till ett resultat som tillfredsställer de berörda i en konfliktsituation.
Antalet
fall där ersättningsbeslut vid lantmäteriförrättning överprövas av domstol är
inte särskilt många. En annan viktig faktor i sammanhanget är att de
sammanlagda kostnaderna kan minskas, genom att lantmäterimyndigheten
utför officialutredningar i stället för att berörda parter tar fram var sin
utredning i samma fråga.
Lantmäterimyndigheten arbetar också aktivt för att få till stånd skadeföre-
byggande åtgärder, till exempel markbyten, vilket lindrar konsekvenserna för
enskilda fastighetsägare och samtidigt minskar kostnaderna för en för-
värvare. Förrättningsförfarandet är vidare tämligen unikt i sina möjligheter
att på ett samtidigt rättssäkert och effektivt sätt hantera stora
sakägargrupper.
Sammantaget framstår det som angeläget att även beslut till skydd för
naturmiljön skall kunna genomföras med det etablerade förrättningsför-
farandet. En förändrad lagstiftning bör dock inte utformas så att den helt
ersätter den nu gällande ordningen. Förrättningslösningen bör istället vara ett
alternativ i de fall där antingen berörda fastighetsägare eller berörda myndig-
heter finner ett sådant förfarande mer ändamålsenligt.
En inskränkning i pågående markanvändning kan schematiskt ses som en
tvåstegsprocess. I ett första steg görs en intresseavvägning som leder till ett
beslut om att en inskränkning får ske.
Denna prövning bör inte ske inom ramen för en förrättning. Förrättningen
kommer istället in i det andra skedet, dvs vid det rättsliga, ekonomiska och
praktiska genomförandet av beslutet.
Den av Kristdemokraterna föreslagna ordningen med en naturvårdsförrätt-
ning kan sannolikt lagregleras på flera olika sätt. Det sätt som förefaller
enklast är att göra erforderliga ändringar i NVL eller i miljöbalken, genom
att föreskriva en rätt att begära förrättningsprövning i de aktuella fallen.
Själva förrättningshandläggningen, som finns reglerad i 4 kap. fastighetsbild-
ningslagen, kan göras tillämplig med hänvisningar och vissa smärre tillägg.
Hela systemet bör kunna lagregleras utan särskilt omfattande förändringar i
de gällande lagarna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagreglerna om naturvårdsförrättning bör ändras så att
hanteringen av naturreservatsbildning kan ske enklare, snabbare och till lägre
kostnad än vad nuvarande regler ger möjlighet till.