Kolmårdens djurpark har under senare tid fått nya ägarförhållanden
vilket skapat nya förutsättningar för verksamheten. Fortfarande kvarstår
det orimliga faktum att staten inte iklätt sig ett nationellt ansvar för de
delar av parkens verksamhet som hör samman med forsknings- och
informationsarbetet syftande till att bevara djurarter som är
utrotningshotade. Det innebär en satsning på att öka den biologiska
kunskapen i samhället som på sikt medverkar till att rädda miljön med
alla sina hundratusentals olika växt- och djurarter.
Djurparkerna har i samarbete med Internationella naturvårdsunionen
(IUCN) utarbetat "Djurparkernas globala bevarandestrategi". Denna strategi
har Kolmårdens djurpark tagit fasta på med en strategi och vision med
tydliga naturvårdsmål. Detta har jag med flera i tidigare motioner detaljerat
redovisat varför jag nu inte upprepar detta utan hänvisar till tidigare
behandling. Noteras bör dock ännu en gång att parallellt med bevarande-
arbetet med vilda arter, medverkar Kolmården också i genbanksprogram för
olika hotade svenska husdjursraser. Industrialiseringen av jordbruket har
gjort en rad urgamla lantraser överflödiga i den moderna animalie-
produktionen, med påföljd att de raskt håller på att försvinna. Med dem
försvinner då också unika, och sedan århundraden nedärvda anpassningar till
den svenska naturen och det svenska klimatet, vilka kan bli ovärderliga i
framtiden om förhållandena för produktionen ändras. Det finns fina
genbanksgrupper av ett 15-tal sådana raser i Kolmården, bl a rödkullig
boskap och allmogeget. En unik företeelse i Kolmården är den serum- och
vävnadsbank som byggts upp sedan början av 70-talet och nu innehåller ett
tusental prover från parkens djur. Med dagens nya DNA-teknik har helt nya
möjligheter till utnyttjande av dessa vävnader öppnats. Bl a faderskaps-
bestämning på delfin, släktskapsbestämning för djurparksvargar i relation till
de vilda svenska vargarna m m. Även toxikologer, molekylärbiologer,
endokrinologer samt myndigheter har utnyttjat och utnyttjar vävnadsbanken.
Nämnas bör också att Kolmården driver en egen räddningsstation som
fungerar som ett akutsjukhus för skadat vilt, framförallt dagrovfåglar och
ugglor. Dessa topprovdjur är extra hårt utsatta för en rad olika riskfaktorer
som finns i det moderna samhället. Efter det att parkens veterinär har
åtgärdar en skada tar fågelexperterna över och fullföljer rehabiliteringen med
flygträning. De fåglar som inte blir så återställda att de kan släppas, kan
sättas i avel och deras ungar kan släppas ut i frihet. Kolmården medverkar i
Projekt berguv på detta vis.
Man måste fråga sig om det i längden är rimligt att Kolmårdens djurpark
utan statliga insatser skall bedriva sådan verksamhet som ytterst är ett
nationellt ansvar, att bevara utrotningshotade djur. Utan insatserna som görs i
Kolmården skulle det svenska arbetet med bevarandeprogram och ökad
förståelse för naturvård bli mycket fattigare.
Om man jämför Kolmårdens djurpark med Skansen kan man konstatera att
den anläggningen bidragsfinansierats från kommunen och landstinget samt
staten under många år. Till en del givetvis för dess kulturhistoriska insats
men proportionerna i förhållande till att staten inte satsar någonting på en
kultur- och naturverksamhet som Kolmårdens djurpark, verkar alltmer
orimliga. Stiftelsen Bohus Avelscentrum - Nordens Ark i Bohuslän - har
också fått statligt stöd i samband med att riksdagen antog propositionen om
biologisk mångfald. Detta för att stärka förutsättningarna att rädda och
bevara utrotningshotade svenska och utländska djurarter. Om det skälet
kunde gälla för Nordens Ark måste samma synsätt definitivt kunna läggas på
Kolmårdens djurpark som ju har en betydligt mer omfattande verksamhet.
Vid riksdagens tidigare prövning av om Kolmårdens djurpark skulle kunna
få statliga anslag har de olika fackutskotten haft välvilliga skrivningar men
sedan frånhänt sig ansvaret för denna verksamhet. Det är nu hög tid att ett
nationellt ansvar tas för den verksamhet i Kolmårdens djurpark som kan
hänföras till det nationella bevarandeintresset. Staten har också ett ansvar för
det kultur- och naturhistoriska perspektivet i detta sammanhang. Lämpligen
bör medel kunna anslås såväl från kulturbudgeten som från miljöbudgeten.
Regeringen bör överväga om ett nationellt stöd kan utformas så att
Kolmårdens djurpark tillförsäkras ett årligt statligt anslag för de
verksamheter som är av nationellt intresse. Därmed skulle staten markera att
Kolmårdens djurpark ses som en omistlig del i arbetet med att bevara
utrotningshotade djurarter och som en del i Sveriges kultur- och
naturhistoria.
Momsfrågan
Inom området kultur och nöjen har man nu allmänt en momssats på 6 %
vilket berör bl a konserter, cirkus, biograf, teater, opera, balett och
därmed jämförliga föreställningar. Bibliotek, arkiv- och
museiverksamhet samt utställningar är helt undantagna från moms.
Djurparker däremot är inte undantagna från momsplikt på inträde och
erhöll heller inte den reducerade momssatsen när beslut om detta togs i
riksdagen. Detta trots att utredningen om vissa mervärdesskattefrågor
föreslog en reducerad skattesats för djurparker. Det intressanta med detta
är att EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv innehåller detaljerade
bestämmelser om hur skattebasen för mervärdesskatt skall vara utformad
i unionens medlemsländer. Syftet är att åstadkomma
konkurrensneutralitet mellan medlemsstaterna. Direktivet bygger på
principen om generell skatteplikt samt på att omfattningen och
räckvidden av undantag från skatteplikten är densamma. Enligt direktivet
får medlemsstaterna tillämpa reducerad momsskattesats för tillträde till
shower, teatrar, cirkusar, nöjesparker, konserter, museer, djurparker,
biografer, utställningar och liknande kulturella arrangemang och
anordningar. Sverige tillämpar nu inte direktivets möjligheter fullt ut
vilket missgynnar exempelvis svenska djurparker.
Detta kan inte vara riktigt ur allmän kultur- och naturupplevelsesynpunkt.
Till detta kan också tilläggas att djurparker idag i hög grad bedriver
forsknings- och utvecklingsarbete, utgör genbanker och är en garant för
utrotningshotade djurarter och husdjursraser. Djurparker håller
huvudsakligen vilda djur för förevisning men de är mycket mer än ett viktigt
rekreationsmål för allmänheten.
Den folkbildande funktionen vad avser kännedom och kunskaper om djur
skall inte underskattas. Vissa djurparker bedriver också zoologisk, etologisk
och veterinärmedicinsk forskning. Mot bakgrund av detta är det uppenbart att
djurparkerna har en funktion som kan jämställas med t ex biblioteks-, arkiv-
och museiverksamhet. Djurparkerna är aktiv och levande kultur i ordets rätta
bemärkelse.
Kolmårdens djurpark - som denna motion beskriver mest - har på senare
år utvecklat en rad attraktioner som bygger på naturupplevelser och att ge
ökad kunskap om djurens beteende. Man hyser också utställningsverksam-
het. En utmärkande företeelse för Kolmården är att man har flera djurarter i
samma hägn. Safariparken med dess många djurarter är en kulturupplevelse
för den som färdas där. Delfinariets föreställningar är världsberömda. Den
marina anläggningen har skapat ett bredare utbud. Vari skillnaden ligger
mellan en delfinarieföreställning och en föreställning på cirkus med
exempelvis sjölejon, elefanter eller hästar är inte lätt att förstå. Dessa
verksamheter värderas idag ur mervärdesskattesynpunkt olika.
Nuvarande bestämmelser i mervärdesskattelagen medför egendomliga
gränsdragningsproblem. De leder till att djurparker inte kan konkurrera på
likvärdiga villkor. Som exempel kan nämnas museibesök som inte beskattas
alls samtidigt som många museer utvecklas till att bli upplevelseattraktioner.
De bedriver med andra ord en verksamhet med attraktioner som också är
typiska i många djurparker. Ett annat exempel är att ett stort antal skol-
ungdomar årligen gör studiebesök på djurparker för att öka sina kunskaper.
Denna verksamhet påminner i hög grad om den som bedrivs av natur-
museerna. Men återigen gäller olika regler. Entrén till djurparken är
skattepliktig efter en skattesats om 25 % medan naturmuseet är helt undan-
taget från skatteplikt.
Sverige bör utnyttja de möjligheter som ges i EU-direktivet för att
åstadkomma en konkurrensneutral beskattning. Det innebär att momsskatte-
satsen för djurparker bör sänkas till 6 %. Därigenom möjliggörs satsningar
på parkernas kulturutbud och lämnas ett bidrag till utvecklingen av den
svenska turistnäringen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överväga om ett nationellt stöd kan utformas som tillförsäkrar
Kolmårdens djurpark medel för bevarandearbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reducerad momssats för beskattning av djurparker.1