Kolmårdens djurpark har under senare tid fått nya ägarförhållanden vilket skapat nya förutsättningar för verksamheten. Fortfarande kvarstår det orimliga faktum att staten inte iklätt sig ett nationellt ansvar för de delar av parkens verksamhet som hör samman med forsknings- och informationsarbetet syftande till att bevara djurarter som är utrotningshotade. Det innebär en satsning på att öka den biologiska kunskapen i samhället som på sikt medverkar till att rädda miljön med alla sina hundratusentals olika växt- och djurarter.
Djurparkerna har i samarbete med Internationella naturvårdsunionen (IUCN) utarbetat "Djurparkernas globala bevarandestrategi". Denna strategi har Kolmårdens djurpark tagit fasta på med en strategi och vision med tydliga naturvårdsmål. Detta har jag med flera i tidigare motioner detaljerat redovisat varför jag nu inte upprepar detta utan hänvisar till tidigare behandling. Noteras bör dock ännu en gång att parallellt med bevarande- arbetet med vilda arter, medverkar Kolmården också i genbanksprogram för olika hotade svenska husdjursraser. Industrialiseringen av jordbruket har gjort en rad urgamla lantraser överflödiga i den moderna animalie- produktionen, med påföljd att de raskt håller på att försvinna. Med dem försvinner då också unika, och sedan århundraden nedärvda anpassningar till den svenska naturen och det svenska klimatet, vilka kan bli ovärderliga i framtiden om förhållandena för produktionen ändras. Det finns fina genbanksgrupper av ett 15-tal sådana raser i Kolmården, bl a rödkullig boskap och allmogeget. En unik företeelse i Kolmården är den serum- och vävnadsbank som byggts upp sedan början av 70-talet och nu innehåller ett tusental prover från parkens djur. Med dagens nya DNA-teknik har helt nya möjligheter till utnyttjande av dessa vävnader öppnats. Bl a faderskaps- bestämning på delfin, släktskapsbestämning för djurparksvargar i relation till de vilda svenska vargarna m m. Även toxikologer, molekylärbiologer, endokrinologer samt myndigheter har utnyttjat och utnyttjar vävnadsbanken.
Nämnas bör också att Kolmården driver en egen räddningsstation som fungerar som ett akutsjukhus för skadat vilt, framförallt dagrovfåglar och ugglor. Dessa topprovdjur är extra hårt utsatta för en rad olika riskfaktorer som finns i det moderna samhället. Efter det att parkens veterinär har åtgärdar en skada tar fågelexperterna över och fullföljer rehabiliteringen med flygträning. De fåglar som inte blir så återställda att de kan släppas, kan sättas i avel och deras ungar kan släppas ut i frihet. Kolmården medverkar i Projekt berguv på detta vis.
Man måste fråga sig om det i längden är rimligt att Kolmårdens djurpark utan statliga insatser skall bedriva sådan verksamhet som ytterst är ett nationellt ansvar, att bevara utrotningshotade djur. Utan insatserna som görs i Kolmården skulle det svenska arbetet med bevarandeprogram och ökad förståelse för naturvård bli mycket fattigare.
Om man jämför Kolmårdens djurpark med Skansen kan man konstatera att den anläggningen bidragsfinansierats från kommunen och landstinget samt staten under många år. Till en del givetvis för dess kulturhistoriska insats men proportionerna i förhållande till att staten inte satsar någonting på en kultur- och naturverksamhet som Kolmårdens djurpark, verkar alltmer orimliga. Stiftelsen Bohus Avelscentrum - Nordens Ark i Bohuslän - har också fått statligt stöd i samband med att riksdagen antog propositionen om biologisk mångfald. Detta för att stärka förutsättningarna att rädda och bevara utrotningshotade svenska och utländska djurarter. Om det skälet kunde gälla för Nordens Ark måste samma synsätt definitivt kunna läggas på Kolmårdens djurpark som ju har en betydligt mer omfattande verksamhet.
Vid riksdagens tidigare prövning av om Kolmårdens djurpark skulle kunna få statliga anslag har de olika fackutskotten haft välvilliga skrivningar men sedan frånhänt sig ansvaret för denna verksamhet. Det är nu hög tid att ett nationellt ansvar tas för den verksamhet i Kolmårdens djurpark som kan hänföras till det nationella bevarandeintresset. Staten har också ett ansvar för det kultur- och naturhistoriska perspektivet i detta sammanhang. Lämpligen bör medel kunna anslås såväl från kulturbudgeten som från miljöbudgeten. Regeringen bör överväga om ett nationellt stöd kan utformas så att Kolmårdens djurpark tillförsäkras ett årligt statligt anslag för de verksamheter som är av nationellt intresse. Därmed skulle staten markera att Kolmårdens djurpark ses som en omistlig del i arbetet med att bevara utrotningshotade djurarter och som en del i Sveriges kultur- och naturhistoria.
Momsfrågan
Inom området kultur och nöjen har man nu allmänt en momssats på 6 % vilket berör bl a konserter, cirkus, biograf, teater, opera, balett och därmed jämförliga föreställningar. Bibliotek, arkiv- och museiverksamhet samt utställningar är helt undantagna från moms. Djurparker däremot är inte undantagna från momsplikt på inträde och erhöll heller inte den reducerade momssatsen när beslut om detta togs i riksdagen. Detta trots att utredningen om vissa mervärdesskattefrågor föreslog en reducerad skattesats för djurparker. Det intressanta med detta är att EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv innehåller detaljerade bestämmelser om hur skattebasen för mervärdesskatt skall vara utformad i unionens medlemsländer. Syftet är att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan medlemsstaterna. Direktivet bygger på principen om generell skatteplikt samt på att omfattningen och räckvidden av undantag från skatteplikten är densamma. Enligt direktivet får medlemsstaterna tillämpa reducerad momsskattesats för tillträde till shower, teatrar, cirkusar, nöjesparker, konserter, museer, djurparker, biografer, utställningar och liknande kulturella arrangemang och anordningar. Sverige tillämpar nu inte direktivets möjligheter fullt ut vilket missgynnar exempelvis svenska djurparker.
Detta kan inte vara riktigt ur allmän kultur- och naturupplevelsesynpunkt. Till detta kan också tilläggas att djurparker idag i hög grad bedriver forsknings- och utvecklingsarbete, utgör genbanker och är en garant för utrotningshotade djurarter och husdjursraser. Djurparker håller huvudsakligen vilda djur för förevisning men de är mycket mer än ett viktigt rekreationsmål för allmänheten.
Den folkbildande funktionen vad avser kännedom och kunskaper om djur skall inte underskattas. Vissa djurparker bedriver också zoologisk, etologisk och veterinärmedicinsk forskning. Mot bakgrund av detta är det uppenbart att djurparkerna har en funktion som kan jämställas med t ex biblioteks-, arkiv- och museiverksamhet. Djurparkerna är aktiv och levande kultur i ordets rätta bemärkelse.
Kolmårdens djurpark - som denna motion beskriver mest - har på senare år utvecklat en rad attraktioner som bygger på naturupplevelser och att ge ökad kunskap om djurens beteende. Man hyser också utställningsverksam- het. En utmärkande företeelse för Kolmården är att man har flera djurarter i samma hägn. Safariparken med dess många djurarter är en kulturupplevelse för den som färdas där. Delfinariets föreställningar är världsberömda. Den marina anläggningen har skapat ett bredare utbud. Vari skillnaden ligger mellan en delfinarieföreställning och en föreställning på cirkus med exempelvis sjölejon, elefanter eller hästar är inte lätt att förstå. Dessa verksamheter värderas idag ur mervärdesskattesynpunkt olika.
Nuvarande bestämmelser i mervärdesskattelagen medför egendomliga gränsdragningsproblem. De leder till att djurparker inte kan konkurrera på likvärdiga villkor. Som exempel kan nämnas museibesök som inte beskattas alls samtidigt som många museer utvecklas till att bli upplevelseattraktioner. De bedriver med andra ord en verksamhet med attraktioner som också är typiska i många djurparker. Ett annat exempel är att ett stort antal skol- ungdomar årligen gör studiebesök på djurparker för att öka sina kunskaper. Denna verksamhet påminner i hög grad om den som bedrivs av natur- museerna. Men återigen gäller olika regler. Entrén till djurparken är skattepliktig efter en skattesats om 25 % medan naturmuseet är helt undan- taget från skatteplikt.
Sverige bör utnyttja de möjligheter som ges i EU-direktivet för att åstadkomma en konkurrensneutral beskattning. Det innebär att momsskatte- satsen för djurparker bör sänkas till 6 %. Därigenom möjliggörs satsningar på parkernas kulturutbud och lämnas ett bidrag till utvecklingen av den svenska turistnäringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga om ett nationellt stöd kan utformas som tillförsäkrar Kolmårdens djurpark medel för bevarandearbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reducerad momssats för beskattning av djurparker.1
Stockholm den 27 oktober 1998
Dan Ericsson (kd)
1Yrkande 2 hänvisat till SkU.