Allemansrätten ger den enskilde rätt att vistas i skog och mark, en frihet under ansvar, en frihet att nyttja naturen men inte att utnyttja den. Denna sedvanerätt är unik för Sverige och den måste värnas.
Allemansrätten kan dock missbrukas. Skador och olägenheter kan uppstå som följd av allmänhetens vistelse i naturen.
Konsekvenserna för markägare och andra brukare har fått ökad upp- märksamhet under de senaste åren. Ridning och motorfordonstrafik i naturen är exempel på aktiviteter som kan medföra skador och olägenheter för jord- och skogsägare.
Kommersiell verksamhet på annans mark har varit föremål för rättslig prövning, det s k forsränningsfallet. Högsta Domstolen avgjorde målet till markägarens fördel, men uttalade samtidigt att det inte föreligger hinder mot att allemansrätten utnyttjas kommersiellt. Detta uttalande innebär att rätts- läget endast kan ändras genom lagstiftning.
Naturvårdsverket fick i uppdrag att redovisa praktiska åtgärder för att komma till rätta med problemen med kommersialiseringen av allemansrätten. Något konkret förslag presenterades inte. Inte heller i Miljöbalken finns skydd mot att allemansrätten utnyttjas på detta sätt. Markägarens rätt är här närmast försvagad.
Det kommersiella missbruket av allemansrätten är en äganderättslig fråga av stor principiell betydelse. Den berör alla markägare. Kommersiell verk- samhet på annans mark med åberopande av allemansrätten bör inte vara tillåten utan tillstånd av och avtal med markägaren. Detta bör tillgodoses genom ändring i lagstiftningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till kompletteringar av lagstiftningen om allemansrätten i enlighet med vad som i motionen anförts.
Stockholm den 27 oktober 1998
Inger Strömbom (kd)