Den totala artutrotningen under de senaste två decennierna är
globalt sett troligen den högsta i jordens historia. Bevarandet
av den biologiska mångfalden har, vid FN:s Riokonferens
1992, definierats som en av de viktigaste uppgifterna för
mänskligheten. I Sverige utgör groddjuren de proportionellt
sett mest hotade bland ryggradsdjuren. Nio av landets 13
arter är rödlistade av ArtDatabanken för hotade arter. De har
också visat sig vara lämpliga indikatorarter för biologisk
mångfald knuten till fuktiga landmiljöer och vatten. Genom
att tillgodose deras miljökrav skulle många andra arter också
kunna bevaras. Flera av de rödlistade arterna är också
medtagna i Bernkonventionens appendix. Sveriges
ratificering av konventionen innebär att vi förbundit oss att
skydda både de medtagna arterna och dess livsmiljöer.
Förutom den större vattensalamandern, som finns i Göta- och Svealand,
och gölgrodan, som finns i norra Upplands kustområden, så har de hotade
arterna sin huvudsakliga förekomst i Skåne. Där är det därför extra viktigt att
undersöka eventuell förekomst av hotade groddjur innan man beslutar om
något som kan skada småvatten.
Vilka är hoten?
Den främsta anledningen till groddjurens kraftiga minskning
det senaste seklet är den totala omdaningen av
jordbrukslandskapet. På 150 år har ca 90 % av södra
Sveriges våtmarker dikats ut eller fyllts igen. Samtidigt har
stenrösen, åkerholmar, smådiken och andra "odlingshinder"
tagits bort. Intensivjordbrukets giftspridning och
konstgödsling med påföljande övergödning samt försurning
och annan miljöpåverkan har också drabbat groddjuren hårt.
En global minskning av groddjur, även i avlägsna och orörda
områden, har gjort att man även diskuterat den ökade UV-
strålningen p.g.a. ozonuttunning som en möjlig orsak. Stora
problem lokalt är den ökade biltrafiken med överkörning vid
grodornas vårvandring till leklokalen, liksom fisk- och
kräftutplanteringar som på några få år slår ut en population
av lövgroda eller större vattensalamander.
Grodor drabbas extra hårt
P.g.a. groddjurens livscykel, med behov av både en bra
vattenmiljö och bra landmiljöer med övervintringsplats och
goda "jaktmarker" har de drabbats extra hårt av landskaps-
förändringarna. Deras tunna och känsliga hud gör dem
dessutom extra känsliga för kemiska utsläpp och försurning.
När arterna har minskat till den nivå som de flesta svenska grodarterna har
idag kommer nästa problem: isolering. Grodor kan inte flyga. Om det är
kilometer eller till och med mil mellan grodlokalerna så isoleras de.
Populationen blir inavlad och kan då lätt slås ut av rena slumpskäl även om
miljön där är bra. Det är idag det största problemet för många arter. Bristen
på dammar och avstånden emellan dem är ett mycket stort hot, och nya
småvatten behöver skapas.
Vad kan man göra?
Kunskaperna om arternas utbredning och miljökrav är ofta
mycket bristfälliga. Steg 1 för ett bra artbevarandearbete är
kunskap om utbredning och status. Det finns nu en del for-
skning i Sverige kring detta. Den måste uppmuntras och
stödjas. De dammar och våtmarker som håller hotade arter
måste skyddas. Speciellt viktiga har små gårdsdammar visat
sig vara. Skyddszoner, utan spridning av gödsel och
bekämpningsmedel, runt dammar och vattendrag är viktigt
för att undvika övergödning och giftackumulering i vattnet.
Innan tillstånd till fisk- eller kräftutplantering ges bör
konsekvenserna för livet i dammen utredas. Det är extra
viktigt i områden med hotade groddjur. Skogsbruket spelar
också en viktig roll. Hyggen direkt in på dammar och
"bortstädning" av lågor och död ved bör t ex undvikas. I
Storbritannien och på kontinenten är det vanligt med
grodtunnlar under bilvägar som korsar grodornas väg. Ett par
sådana är gjorda även i Sverige och sådana kan rädda
populationer som fått sin väg korsad av bilar.
Ovanstående måste prioriteras och beaktas för att de hotade groddjuren
och deras biotoper skall bli kvar i den svenska naturen.
Vatten i landskapet
Småvatten är livsviktiga också för många andra
organismgrupper, t ex trollsländor, många mollusker och
vattenväxter, men också för mer rörliga grupper som fåglar
och däggdjur. Förstörelsen av småvatten har därför stor
inverkan på den biologiska mångfalden. Förutom att skydda
de få som finns kvar kan man också anlägga nya. De kan
också vara bra studieobjekt för skolor. I många kommuner
har man med hjälp av Naturskyddsföreningen anlagt dammar
som förenar "grodomsorg" med studieobjekt för skolor. I
Örebro har man beslutat anlägga 100 dammar på 10 år, något
fler kommuner borde göra. Det behövs!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av kunskap om utbredning och status för landets
groddjur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av skydd av dammar och våtmarker som håller hotade
grodarter och då speciellt små gårdsdammar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skyddszoner, utan spridning av gödsel och
bekämpningsmedel, runt dammar och vattendrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utplantering av fisk och kräftor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av åtgärder i skogsbruket så att biotoper med groddjur inte
ödeläggs,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småvattens stora betydelse för den biologiska mångfalden och om
behovet att skydda och anlägga nya sådana.
Stockholm den 27 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)
Birger Schlaug (mp)
Barbro Johansson (mp)
Matz Hammarström (mp)
Ewa Larsson (mp)
Kerstin-Maria Stalín (mp)
Kia Andreasson (mp)