Inledning
Den totala artutrotningen under de senaste två decennierna är globalt sett troligen den högsta i jordens historia. Bevarandet av den biologiska mångfalden har, vid FN:s Riokonferens 1992, definierats som en av de viktigaste uppgifterna för mänskligheten. I Sverige utgör groddjuren de proportionellt sett mest hotade bland ryggradsdjuren. Nio av landets 13 arter är rödlistade av ArtDatabanken för hotade arter. De har också visat sig vara lämpliga indikatorarter för biologisk mångfald knuten till fuktiga landmiljöer och vatten. Genom att tillgodose deras miljökrav skulle många andra arter också kunna bevaras. Flera av de rödlistade arterna är också medtagna i Bernkonventionens appendix. Sveriges ratificering av konventionen innebär att vi förbundit oss att skydda både de medtagna arterna och dess livsmiljöer.
Förutom den större vattensalamandern, som finns i Göta- och Svealand, och gölgrodan, som finns i norra Upplands kustområden, så har de hotade arterna sin huvudsakliga förekomst i Skåne. Där är det därför extra viktigt att undersöka eventuell förekomst av hotade groddjur innan man beslutar om något som kan skada småvatten.
Vilka är hoten?
Den främsta anledningen till groddjurens kraftiga minskning det senaste seklet är den totala omdaningen av jordbrukslandskapet. På 150 år har ca 90 % av södra Sveriges våtmarker dikats ut eller fyllts igen. Samtidigt har stenrösen, åkerholmar, smådiken och andra "odlingshinder" tagits bort. Intensivjordbrukets giftspridning och konstgödsling med påföljande övergödning samt försurning och annan miljöpåverkan har också drabbat groddjuren hårt. En global minskning av groddjur, även i avlägsna och orörda områden, har gjort att man även diskuterat den ökade UV- strålningen p.g.a. ozonuttunning som en möjlig orsak. Stora problem lokalt är den ökade biltrafiken med överkörning vid grodornas vårvandring till leklokalen, liksom fisk- och kräftutplanteringar som på några få år slår ut en population av lövgroda eller större vattensalamander.
Grodor drabbas extra hårt
P.g.a. groddjurens livscykel, med behov av både en bra vattenmiljö och bra landmiljöer med övervintringsplats och goda "jaktmarker" har de drabbats extra hårt av landskaps- förändringarna. Deras tunna och känsliga hud gör dem dessutom extra känsliga för kemiska utsläpp och försurning.
När arterna har minskat till den nivå som de flesta svenska grodarterna har idag kommer nästa problem: isolering. Grodor kan inte flyga. Om det är kilometer eller till och med mil mellan grodlokalerna så isoleras de. Populationen blir inavlad och kan då lätt slås ut av rena slumpskäl även om miljön där är bra. Det är idag det största problemet för många arter. Bristen på dammar och avstånden emellan dem är ett mycket stort hot, och nya småvatten behöver skapas.
Vad kan man göra?
Kunskaperna om arternas utbredning och miljökrav är ofta mycket bristfälliga. Steg 1 för ett bra artbevarandearbete är kunskap om utbredning och status. Det finns nu en del for- skning i Sverige kring detta. Den måste uppmuntras och stödjas. De dammar och våtmarker som håller hotade arter måste skyddas. Speciellt viktiga har små gårdsdammar visat sig vara. Skyddszoner, utan spridning av gödsel och bekämpningsmedel, runt dammar och vattendrag är viktigt för att undvika övergödning och giftackumulering i vattnet. Innan tillstånd till fisk- eller kräftutplantering ges bör konsekvenserna för livet i dammen utredas. Det är extra viktigt i områden med hotade groddjur. Skogsbruket spelar också en viktig roll. Hyggen direkt in på dammar och "bortstädning" av lågor och död ved bör t ex undvikas. I Storbritannien och på kontinenten är det vanligt med grodtunnlar under bilvägar som korsar grodornas väg. Ett par sådana är gjorda även i Sverige och sådana kan rädda populationer som fått sin väg korsad av bilar.
Ovanstående måste prioriteras och beaktas för att de hotade groddjuren och deras biotoper skall bli kvar i den svenska naturen.
Vatten i landskapet
Småvatten är livsviktiga också för många andra organismgrupper, t ex trollsländor, många mollusker och vattenväxter, men också för mer rörliga grupper som fåglar och däggdjur. Förstörelsen av småvatten har därför stor inverkan på den biologiska mångfalden. Förutom att skydda de få som finns kvar kan man också anlägga nya. De kan också vara bra studieobjekt för skolor. I många kommuner har man med hjälp av Naturskyddsföreningen anlagt dammar som förenar "grodomsorg" med studieobjekt för skolor. I Örebro har man beslutat anlägga 100 dammar på 10 år, något fler kommuner borde göra. Det behövs!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kunskap om utbredning och status för landets groddjur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av skydd av dammar och våtmarker som håller hotade grodarter och då speciellt små gårdsdammar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skyddszoner, utan spridning av gödsel och bekämpningsmedel, runt dammar och vattendrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utplantering av fisk och kräftor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av åtgärder i skogsbruket så att biotoper med groddjur inte ödeläggs,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småvattens stora betydelse för den biologiska mångfalden och om behovet att skydda och anlägga nya sådana.
Stockholm den 27 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)
Birger Schlaug (mp) Barbro Johansson (mp) Matz Hammarström (mp) Ewa Larsson (mp) Kerstin-Maria Stalín (mp) Kia Andreasson (mp)