Medan svenska miljöbelastande utsläpp på ett flertal områden sjunker för
varje år, kan av tillgänglig statistik inte utläsas någon minskning av
vattendragens transport av fosfor och kväve till kusten. Den kustnära
övergödningen är ett stort problem i Skåne som helhet, inte minst vid
Skånes östkust där nu algblomning och tångdrivor längs kusten är
ständigt återkommande problem. Denna kustnära övergödning är i allt
väsentligt nationellt betingad och beror just av de åar och vattendrag som
avvattnar jordbruksbygden, och transporterar stora mängder fosfor och
kväve till kusten.
För att få ner jordbrukets miljöbelastning har många åtgärder föreslagits,
som t.ex. höjda miljöavgifter på handelsgödsel. Ytterligare ett sätt, med
kanske bättre förutsättningar att möta större tolerans av lantbrukarna, är att
ställa generella krav på att lämna en odlingsfri zon på 5-10 meter längs alla
vattendrag. Enligt tillgänglig sakkunskap skulle sådana gröna zoner verksamt
bidra till att ta upp kväve och fosfor så att åarna inte blir övergödda. Samma
funktion har också bevarade och nyanlagda våtmarker och översilningsängar.
Dräneringsvattnet kunde också samlas i dammar och under torrperioder åter
tillföras åkrarna, projekt som lämpligen kunde bekostas ur EU-stödet.
Traditionellt har tångtäkten vid Skånes kust varit en uppskattad
jordförbättring. Sedan många år har jordbrukarna i stället för att bärga och
kompostera tången och knyta det ekologiska kretsloppet samman föredragit
handelsgödsel. Länsstyrelsen i Skåne län bör aktivt verka för att Skånes
kustboende lantbrukare tar till vara den tång som annars i tiotals meter breda
stinkande mattor ruttnar bort på Skånes stränder. Någon positiv effekt för att
hindra sandflykt kan inte konstateras genom tångbältet i strandlinjen.
Däremot har den ruttna tången stor olägenhet för turister och badande.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot tång och alger vid Skånes kust.