Utkastat i Kattegatts skummande vågor ligger det mångbeprisade och lovsjungna Kullaberg - Nordens pärla - dit tusentals turister från in- och utlandet varje sommar flytta för att söka vila och förströelse i en levande natur. Få platser i Norden kunna i naturens skönhet mäta sig med Kullen. /.../ Med sina susande bok- och granskogar, sina romantiska klippgrottor, sina vilda, brant i havet stupande klippor med milsvid utsikt över blånande vatten har Kullen år efter år lockat till sig en stigande ström av främlingar från när och fjärran. (Visit Kullaberg 1915:3-4)
Kullaberg är en långsmal, relativt hög urbergstyp, som bildar spetsen av en halvö mellan Skälderviken och Öresund i nordvästra Skåne. Området omfattar två naturreservat - västra och östra Kullaberg.
De båda reservaten ger möjligheter att bevara en gammal kulturbygd med betydande naturvetenskapliga värden. Ur botanisk, zoologisk, geografisk och geologisk synvinkel är området unikt. Sålunda har Kullaberg i samband med den fysiska riksplaneringen betecknats som naturvårdsobjekt av riksintresse. Området ingår dessutom som ett av elva områden i Sverige, vilka av "Nordiska arbetsgruppen för skydd av naturtyper och biotyper" ansetts vara oersättliga dokument i nordisk natur.
Naturen skiftar i sin mångfald och bjuder bl a på hav, raviner, klippor, skog och kulturmark. Den inbjuder till dykning, klättring, promenader och många andra aktiviteter. Genom denna sin omväxlande natur är Kullaberg av utomordentligt stor betydelse för rekreation och turism. Årligen söker sig mer än 300.000 besökare till området.
Naturreservatet västra Kullaberg förvaltades fram till den 30 juni 1997 av AB Kullabergs Natur (vars huvudägare är Fysiografiska sällskapet i Lund) enligt en av länsstyrelsen fastställd skötselplan. Från och med den 1 juli övergick området genom Naturvårdsverket i statlig regi. Östra Kullaberg ägs och förvaltas av Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen.
Förvaltningen av Kullabergsområdet har vid ett flertal tillfällen genom åren varit föremål för riksdagsbehandling. Vid 1978/79 års riksmöte väckte sju socialdemokratiska ledamöter av Sveriges riksdag två motioner med anknytning till Kullaberg. I den ena motionen hemställdes om åtgärder för att säkerställa en fortsatt bemanning av Kullens fyrplats med staten som huvudman. Syftet med denna motion uppfylldes sedermera genom att Sjöfartsverket först i samverkan med SMHI och sedan ensamt garanterat en fortsatt bemanning av fyrplatsen. I den andra motionen yrkades att staten genom t.ex. Naturvårdsverket eller Skogsvårdsstyrelsen skulle gå in som huvudman för området och att möjligheterna att avsätta naturreservatet som nationalpark skulle prövas. Motionen avvisades av den dåvarande borgerliga riksdagsmajoriteten med en rösts övervikt. I sammanhanget bör nämnas att områdets intressenter, såväl ägare som länsstyrelse, vid denna tidpunkt visade ett mycket ljumt intresse för att avsätta området som nationalpark.
I dag råder bland områdets intressenter en utbredd uppfattning att bevarande- och naturvårdsintressen, turism, fritids- och upplevelseaktiviteter samt säkerheten kring Kullaberg kräver en stark samordning och ett konstruktivt samarbete mellan de aktörer som i ett eller annat avseende har intressen att bevaka i området (Höganäs kommun, Länsstyrelsen i Skåne län, Naturvårdsverket, Sjöfartsverket, AB Kullabergs Natur, Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen och de många ideella organisationer och föreningar som livligt frekventerar området). Vid en överläggning mellan dessa intressenter på Kullaberg den 14 augusti 1997 slogs också från bl.a. Naturvårdsverkets och länsstyrelsens sida fast att Kullaberg i alla avseenden uppfyller de kriterier som kan ställas på att ett område med starka skyddsvärden ur naturvårdssynpunkt skall kunna avsättas som nationalpark. Vid ett samman- träde i kommunfullmäktige i Höganäs kommun den 16 december 1997 vann ett förslag om att göra Kullaberg till nationalpark enhälligt bifall. Höganäs kommun är tillika en av försökskommunerna i ett nationellt projekt. Projektet har till syfte att försöka minska arbetslösheten och göra kommunen mer attraktiv för besökare, de nuvarande kommuninvånarna såväl som de som skulle vilja flytta in till kommunen.
För att den numera allmänt omfattade tanken att omvandla Kullaberg till nationalpark skall kunna realiseras erfordras sannolikt en samordning mellan områdena västra och östra Kullaberg, som idag har olika ägare, då enbart västra Kullaberg torde vara för litet för att ensamt kunna motivera en övergång till nationalpark. Förutsättningarna för en sådan samordning måste bedömas som mycket goda.
Sedan gammalt gäller den ordningen att eventuella ingrepp i national- parkerna skall underställas riksdagens prövning, lika väl som riksdagen skall lämna sitt medgivande till att nya nationalparker inrättas (se 7 kap. 2 § miljöbalken).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avsätta naturreservaten vid Kullaberg som nationalpark.
Stockholm den 19 oktober 1998
Bengt Silfverstrand (s)
Annika Nilsson (s) Kent Härstedt (s) Anders Karlsson (s)