Nyckelbiotoper är skogsområden med höga naturvärden som är av stor betydelse för att bevara och utveckla biologisk mångfald.
Familjeskogsbruket har alltid känt ansvar för detta.
Nyckelbiotoper innehåller ofta äldre och mycket värdefull skog. De ekonomiska konsekvenserna för den enskilde skogsbrukaren kan därför bli allvarliga när krav ställs på att dessa biotoper skall sparas.
Vid en inventering av skyddsvärda biotoper påträffas dessa inte sällan hos enskilda markägare. Skogsvårdsstyrelsen kräver såväl avverkning som bevarande av skog för att säkerställa de skyddsvärda biotoperna. Markägaren åläggs att åtgärda dessa insatser även utan ekonomisk ersättning.
Många lantbrukare har en kombination av skogs- och åkermark. De måste få sin utkomst av den jord de äger.
Det är orimligt att kräva att en skogsägare skall avstå mark utan ersättning.
I Sverige har vi betonat äganderätten mycket starkt och den är därför skyddad i grundlagen.
I grundlagen sägs även att markägaren har rätt till ersättning för den skada han lider när det allmänna tar mark i anspråk.
Om intrånget är mindre ges dock ingen ersättning.
För den mindre och medelstora företagaren/markägaren kan det som staten bedömer vara ett mindre intrång vara av stor betydelse för markägarens fortsatta verksamhet.
Det är av skäl som påtalas i denna motion nödvändigt att staten avsätter medel så att dels nyckelbiotoper kan bevaras på ett sådant sätt så att markägare får en rimlig ersättning när de åläggs att vidta åtgärder på sin ägda mark. Detta bör ges regeringen till känna.
Det måste till en ömsesidig överenskommelse. I annat fall riskerar man att få konflikter som ingen är betjänt av.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till mark/skogsägare.
Stockholm den 27 oktober 1998
Rigmor Ahlstedt (c)