Miljöpolitik för hållbar utveckling och nya möjligheter
1 Inledning
Användningen av förnybara energislag och material är grunden för en
hållbar utveckling. Genom att återanvända varor och återvinna material
kan kretsloppet slutas. Konsumtion som skadar miljön måste successivt
minskas. Det är en utmaning för Sverige och övriga västvärlden att gå
före och visa att en hållbar livsstil går att förena med hög levnads-
standard. Respekt för människan kräver respekt för naturen.
Vägen till det ekologiskt hållbara Sverige handlar inte om en återgång till
gamla tiders samhälle. Det är istället fråga om att utveckla ett modernt
samhälle som utnyttjar högteknologiska lösningar för att nå en hållbar
tillväxt. Vi skall gemensamt växla spår och ge den ekonomiska utvecklingen
en hållbar inriktning. Dit kommer man inte i första hand genom stora
centraliserade statliga program, utan genom ett livskraftigt näringsliv och en
väl fungerande marknadsekonomi.
Länge uppfattades miljökrav enbart som en börda och en negativ begräns-
ning av näringslivet. Idag vet vi att miljöhänsyn ofta är ett viktigt
marknadsföringsargument och miljötänkande en drivkraft till teknik- och
affärsutveckling.
I utvecklingen mot ett hållbart samhälle kan välgrundade miljökrav i
princip aldrig på lång sikt vara en hämsko för ekonomiska framsteg. Tvärtom
anger dessa krav villkoren för att kunna skapa en stark och hållbar ekono-
misk utveckling.
Denna insikt leder, för Centerpartiet, till en förändrad syn på miljö-
frågornas roll i politiken. Agendan handlar numera om miljö tillsammans
med utveckling. Inte minst näringspolitiken måste vara nära integrerad med
miljöpolitiken.
Svensk miljöpolitik har varit, och är fortfarande på flera områden, världs-
ledande. Men det svenska näringslivet har inte på samma sätt skaffat sig en
position i de växande miljöbranscherna. Idag importerar vi exempelvis mer
miljöteknik än vi exporterar.
Det är hög tid för Sverige som land att forma en stark grön näringspolitik
med tydliga gemensamma mål och visioner. Det kräver ett grundläggande
samförstånd mellan stat, näringsliv, forskarsamhälle, kommuner, intresse-
organisationer och medborgare. Nya stora möjligheter för arbete, ekonomisk
utveckling och bättre miljö och livskvalitet ligger framför oss. Centerpartiet
lägger i denna motion förslag om att satsa 30 miljoner per år under en
treårsperiod på att utveckla den svensk miljöexporten.
Att forma en tydlig vision och gemensam färdriktning är viktigt för att
villkoren för företagande och investeringar ska bli långsiktiga och inbjuda till
satsningar på nya kretsloppsanpassade lösningar.
Det ekologiska lyftet ska få Sverige att växa. Kretsloppsutvecklingen blir
drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell utveckling och ett klimat för
företagande och innovationer. Kretsloppssamhället innebär en mäktig för-
nyelse av varje del i samhället. Det är grunden för medveten resurshushåll-
ning och för ökad användning av förnybara resurser, samt återvinning av
lagerresurser. Det kommer att stimulera forskningen, hela utbildnings-
samhället och den tekniska utvecklingen.
2 Regeringens förda miljöpolitik
Under fyrpartiregeringen utvecklades en tydlig strategi för
kretsloppsanpassning av samhället. Miljöpolitiken under den förra
mandatperioden präglades av bristen på strategi. Det fanns ingen plan för
hur miljöarbetet skulle bedrivas eller vilka mål regeringen önskade
uppnå. De konkreta och framåtsyftande förslagen på miljöområdet var få,
i stället var det ständiga förseningar och passivitet som utmärkte
regeringens arbete på detta område.
Vid ett flertal tillfällen avvaktade riksdagen med att ta beslut i miljöfrågor
i väntan på den miljöpropositionen som det ständigt hänvisades till.
Regeringen meddelade att den avsåg att lämna en samlad miljöproposition i
slutet av mandatperioden. Regeringen levde inte ens upp till detta blyg-
samma löfte. Miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) lämnades till riksdagen
så sent att riksdagen inte kommer att kunna besluta om den framtida
miljöpolitiken förrän en bit in på år 1999.
Vi måste tyvärr konstatera att regeringen under den förra mandatperioden
inte tog miljöarbetet på allvar. Riksdagen förhindrades att fatta nödvändiga
beslut på miljöområdet. Än värre är att regeringen genom sitt agerande inte
tog till sig det breda miljöarbete som sker runt om i landet av enskilda,
organisationer och företag.
Bidrag och subventioner kan inte vara en huvudstrategi för att utveckla ett
hållbart samhälle. Tyvärr har regeringens politik allt för ofta haft den inrikt-
ningen inom miljöområdet. I stort sett har regeringens insatser på
miljöområdet under förra mandatperioden begränsat sig till de 5,4 miljarder
kronor som under en treårsperiod skall satsas på åtgärder för en hållbar
ekologisk utveckling. Centerpartiet kan, i likhet med bland annat Natur-
skyddsföreningen, konstatera att delar av 5,4 miljarder använts till projekt
vars miljönytta inte alltid är tydlig.
Miljöpropositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145) lades på
riksdagens bord på våren 1998, men den kommer inte att behandlas i
riksdagen förrän en bit in på år 1999.
De som haft förhoppningen att den långa perioden på fyra år skulle inne-
bära att miljöpropositionen, när den väl kom, skulle innehålla många kraft-
fulla åtgärder har anledning att känna sig besvikna. Förslagen i propositionen
är urvattnade och bidrar inte på ett offensivt sätt till en bättre miljö.
Regeringen har utelämnat många konkreta förslag som skulle kunna vara
kraftfulla i arbetet att nå en hållbar utveckling.
Regeringens förslag till miljökvalitetsmål är allmänt formulerade och
innehåller inga delmål med en tydlig tidsbestämning. Det är mycket oklart
när delmålen slutligen kan fastställas, eftersom de först skall passera en
parlamentarisk beredning. Dessutom föreslår regeringen att besluten om
delmålen skall flyttas från riksdagen till departement och myndigheter.
Arbetet med att kretsloppsanpassa Sverige inleddes av fyrpartiregeringen.
Den socialdemokratiska regeringen tappar nu tempo i den fortsatta
kretsloppsutvecklingen. Inga nya steg tas mot ökat producentansvar.
Regeringens passivitet leder till att Sverige är på väg att tappa positionen
som föregångsland på miljöområdet. Sverige riskerar att missa de positiva
möjligheter som en utveckling mot ett ekologiskt samhälle för med sig. Den
kraftiga expansionen inom den miljörelaterade företagssektorn riskerar att
avta. Resultatet blir försämrad ekonomisk tillväxt och färre nya
arbetstillfällen.
2.1.1 De föreslagna miljömålen
I propositionen förslås att de nuvarande miljömålen skall samlas under
15 övergripande miljökvalitetsmål, vilka skall fastställas av riksdagen.
Centerpartiet välkomnar en systematisering av miljömålen. Det är en klar
fördel om miljömålen kan struktureras och göras mera överskådliga än
vad som är fallet i dag.
Den allvarligaste invändningen mot de föreslagna miljökvalitetsmålen är
att det endast är de övergripande målen som riksdagen skall ta ställning till.
Att anta de övergripande miljökvalitetsmålen kommer i sig inte att vara
något kontroversiellt beslut. Vem är emot miljömål av typen frisk luft,
levande skogar eller storslagen fjällmiljö?
Det är delmålen, under de nationella miljökvalitetsmålen, som är av
betydelse. Dessa föreslås dock bestämmas av regeringen, utan inblandning
av riksdagen. Till skillnad från regeringen anser Centerpartiet att det är
viktigt att även delmålen beslutas av riksdagen. Delmålen fungerar som
riktmärke för miljöarbetet inom näringsliv, kommuner, föreningsliv etc.
Därför är det viktigt att de antas av riksdagen för att garantera en
parlamentarisk förankring. Breda riksdagsmajoriteter är av betydelse för att
uppnå långsiktiga lösningar även inom miljöområdet.
Delmålen måste vara mätbara och tidsbestämda. Alla delmål måste kunna
utvärderas. Det får inte råda osäkerhet om delmålen uppnåtts eller ej. I
normalfallet bör delmålen ha en relativt kort tidsperiod för att ge incitament
till omedelbara åtgärder. Ju mer akuta miljöproblemen är, desto kortare bör
delmålens tidsperiod vara.
Centerpartiet ställer sig tvekande till den hantering av utarbetandet av
delmålen som föreslogs i propositionen. I stället för att sätta upp ambitiösa
mål, och därefter analysera vilka medel som skall användas för att nå målen,
finns en uppenbar risk att den föreslagna beredningsprocessen kommer att
fokuseras på hur långt det går att nå med nuvarande styrmedel och teknik.
Centerpartiet anser att det är riksdagens uppgift att fastställa målen. Sedan är
det upp till myndigheter och marknadens aktörer att uppfylla målen. Den i
propositionen föreslagna beredningsprocessen får ses som en olycklig
sammanblandning av dessa olika ansvarsområden.
De delmål som skall vara uppfyllda redan inom de första åren på nästa
sekel borde varit förberedda och föreslagna av regeringen redan nu, så att
riksdagen kunnat fatta beslut om dem. Delmål med en längre tidshorisont
skulle kunna vara föremål för den av regeringen föreslagna berednings-
processen.
Det är viktigt att olika aktörer har tillfälle att delta i beredningsprocessen.
Frivillighet kan ibland vara bra för att nå uppsatta mål. Det är dock oroande
att regeringen inte haft kraften att lägga förslag på åtgärder som leder till en
hållbar utveckling. Regeringen har inga ambitioner att med hjälp av
styrmedel verka för att uppsatta mål skall nås.
- Avslutningsvis vill Centerpartiet peka på några uppenbara brister bland
de föreslagna delmålen:
- Delmålet om skydd av skogsmark saknar slutår. Miljövårdsberedningen
har förslagit att 275 000 hektar skogsmark bör skyddas inom en 10-års-
period. Regeringen överlåter avgörandet om slutår till den parlamen-
tariska beredningen. Centerpartiet anser inte att det finns några skäl för
detta. Miljövårdsberedningens förslag bör antas av riksdagen.
- Mål om utsläpp av klimatpåverkande gaser saknas helt.
Naturvårdsverket har lagt förslag om en 20-procentig minskning av
koldioxidutsläppen till år 2020, och 60 procent till år 2050 (räknat från år
1995). Centerpartiet anser att de av Naturvårdsverket föreslagna målen
bör antas som ett första steg.
- Delmålet för utsläpp av kväveoxider är begränsat till att gälla endast
transporter. Naturvårdsverket har inte föreslagit någon sådan begräns-
ning. Centerpartiet anser i likhet med Naturvårdsverket att en 40-pro-
centig minskning bör ske till år 2005. Till år 2020 bör minskningen vara
minst 70 procent, räknat från 1995 års nivå.
Det föreslagna delmålet för begränsning av kväveläckage saknar slutår.
Centerpartiet anser, i likhet med Naturvårdsverket, att de svenska
utsläppen av kväve till havet söder om Ålands hav bör kunna minskas
med 40 procent till 2005, räknat från 1995 års nivå.
Hemställan vad gäller miljömålen återfinns i Centerpartiets kommitté-
motion från våren 1998 (1997/98:Jo69).
2.2 Miljöåtgärder med anledning av 1999 års
budgetproposition, UO 24
Centerpartiet välkomnar att anslaget till skyddsvärd skog ökar, i enlighet
med tidigare centerkrav. Regeringen anslår även medel för sanering och
återställande av förorenande områden, något som Centerpartiet tidigare
motionerat om.
Det är dock uppseendeväckande att regeringen helt bortsett från det beslut
riksdagen tog våren 1998 om att öka anslaget till kalkning med 40 miljoner
kronor. Centerpartiet kritiserade regeringen för detta redan i samband med
den ekonomiska vårpropositionen.
Genom kalkningsverksamheten avgiftas våra sjöar och vattendrag så att en
normal flora och fauna kan återskapas. Den är även av avgörande betydelse
för arter som vandrar mellan söt- och saltvatten som lax och laxöring. Även
skogskalkningen har betydelse för att minska försurningens påverkan på
landets skogar. För att förbättra möjligheterna att minska försurningen av
landets sjöar och vattendrag behövs ökade insatser.
Regeringens undermåliga redovisning i budgeten gör det omöjligt att
utläsa hur mycket som anslås för kalkning under de kommande åren. Med
hänvisning till andra uppgifter om hur anslaget A 3 skall användas
framkommer dock att medlen till kalkning minskar i förhållande till 1998 års
nivå. Detta anser Centerpartiet vara oacceptabelt. Dessutom innebär det att
regeringen ignorerar riksdagens beslut om ökat anslag till kalkning. Vi
förelår därför i förhållande till regeringens förslag en ökning av anslaget A 3
med 40 miljoner kronor att användas till kalkning. Detta bör ges regeringen
till känna.
Det bör noteras att de samlade anslagen för en hållbar utveckling inte ökat
i budgeten. Pengar har omfördelats från de 5,4 miljarder som under en
treårsperiod anslagits för ekologisk omställning i kommunerna. Centerpartiet
har tidigare kritiserat regeringen för att dessa medel hittills inte alltid
använts
till åtgärder med en tydlig miljöprofil. Vi välkomnar därför att regeringen nu
överger sin tidigare inställning och öppnar för att dessa pengar kan användas
för andra miljörelaterade åtgärder.
För att uppnå ett ekologiskt hållbart samhälle måste vi ständigt tillgodo-
göra oss nya kunskaper och utnyttja modern och resurseffektiv teknik.
Centerpartiet har ambitionen att utveckla Sverige till ett ekologiskt före-
gångsland. Detta förutsätter bland annat att den svenska miljöforskningen
ges tillräckliga resurser. Regeringen har givit Naturvårdsverket i uppgift att i
samverkan med Forskningsrådsnämnden se över den svenska miljöforsk-
ningen. Vi välkomnar en översyn men anser att miljöforskningen redan nu
måste ges ökade resurser. Därför vill vi tillföra forskningen ytterligare 50
miljoner kronor från och med 1999. Detta bör ges regeringen till känna.
3 En långsiktig politik för hållbar utveckling
3.1 Livsmedel
Jordbruket är en del av det moderna samhället och jordbruksmiljön
påverkas ständigt av samhällsutvecklingen. Utbyggnaden av tätorter,
industrier, vägar och trafikplatser förändrar odlingslandskapets utseende.
Jordbruket har en viktig funktion i kretsloppssamhället, såväl som
mottagare av organiska restprodukter som producent av förnybara
bränslen och biologiska råvaror. Åker och betesmark tar emot tätorternas
och industriernas restprodukter och utsläpp, dels genom avloppsslam och
utsläpp, dels genom luftnedfall. För att hela samhället ska bli en del av
växtnäringens kretslopp måste det leva upp till jordbrukets krav på renare
slam och lägre halter av skadliga ämnen i luften.
För att ett uthålligt jordbruk ska kunna uppnås måste cirkulationen av
fosfor och andra näringsämnen från tätort tillbaka till åkermark ökas.
Åkermarken bör så långt möjligt bevaras som en betydelsefull produk-
tionsresurs genom att förnybara resurser utnyttjas inom ramen för
ekosystemens produktionsförmåga. För att samhällets behov av dessa tjänster
ska kunna tillgodoses krävs ett livskraftigt jordbruk i Sverige, EU och övriga
världen.
Varje samhällssektor måste ta ett eget ansvar för miljöfrågorna. Detta
gäller även för jordbruket. I syfte att stärka jordbrukets miljöhänsyn bör
information och utbildning till jordbrukare intensifieras. Dessutom har
näringen ett ansvar för att på frivillig väg vidta åtgärder som innebär
miljöförbättringar. Genom ekonomiska styrmedel bör samhället få jordbruket
att välja miljövänliga produktionsmetoder eller att sköta miljöer på ett visst
sätt.
Jordbrukets läckage av kväve och fosfor utgör en miljöbelastning. Sverige
har en särskild miljöskatt på handelsgödsel för att minska användningen av
gödselmedel och därigenom minska läckaget av kväve och fosfor. Det råder
idag delade meningar om vilken miljöstyrande effekt denna skatt har. För att
öka miljöstyrningen bör även Sverige på försök införa ett system liknande
det man har i Danmark. Det systemet innebär att lantbrukarna måste tala om
hur mycket växtnäring de tänker sprida. För att den danska jordbrukaren ska
följa reglerna får han inte använda mer växtnäring än vad som behövs.
Använder han mer tvingas lantbrukaren betala en miljöavgift. Målet är att
halvera kväveutsläppen till havet. Systemet har visat sig effektivt eftersom
överanvändningen av kväve har minskat. Vad som ovan anförts om ett
system för minskad kväveanvändning bör ges regeringen till känna. I detta
sammanhang är det viktigt att den svenska regeringen i EU är pådrivande i
arbetet att få bort kadmium i handelsgödsel.
Trots att livsmedelsproduktionen i världen har ökat under många år finns
det idag ungefär 800 miljoner människor som inte får tillräckligt med mat.
Det finns flera förklaringar till varför en stor del av jordens befolkning inte
har möjlighet att äta sig mätt, men ingen enkel lösning på problemet. En
fortsatt befolkningsökning innebär ett behov av fortsatta produktions-
ökningar för att den genomsnittliga tillgången av livsmedel per person ska
förbli konstant. Den nuvarande produktionen tär ofta på ändliga resurser
vilket på sikt försämrar möjligheterna till en ökande produktion.
Dagens jordbruk medför även negativ miljöbelastning orsakad av kemiska
bekämpningsmedel, handelsgödsel och fossila bränslen. Därför måste arbetet
med att minska de negativa effekterna av dagens jordbruksproduktion
ständigt fortgå. Den framtida jordbruksproduktionen bör därför ske på ett sätt
som bevarar naturresurserna för att på lång sikt minska risken för
miljöförstöring, resursbrist och därmed stigande miljökostnader. Riksdagen
har fastställt en målsättning om att öka den ekologiska odlingen i Sverige.
Konsumenternas efterfrågan på ekologiskt odlade produkter har ökat kraftigt
under senare år, vilket medför att målet sannolikt kommer att nås snabbare
än förväntat.
Centerpartiet strävar efter att uppnå ett kretsloppsanpassat jordbruk. För att
uppnå det krävs olika åtgärder. Främst handlar det naturligtvis om att jorden
brukas så att rena livsmedel kan produceras på ett miljövänligt sätt så att
markens långsiktiga produktionsförmåga tryggas. Energianvändning inom
livsmedelsproduktionen bör minskas och producentansvar införas i högre
grad för varor inom sektorn.
Jordbruket skapar också det öppna odlingslandskapet med sin unika biolo-
giska mångfald och sina kulturvärden. Kulturlandskapet är betydelsefullt ur
natur- och miljösynpunkt och bör bevaras. Det kan ske genom stöd till bruk
av kulturlandskapet i mindre gynnade områden och miljöstöd. En
grundförutsättning för kulturlandskapet är en livskraftig jordbruksnäring.
Centerpartiet anser att en förbättrad lagstiftning för skydd av värdefulla
biotoper måste till och att särskilda hänsynsregler för biotoper inlemmas i
skötsellagen.
Det behövs en successiv reformering av den gemensamma jordbruks-
politiken inom hela EU. Ett av skälen till reformer är för att kunna hantera
jordbrukspolitiken i ett utvidgat EU. Ett annat mycket viktigt syfte är de
förändringar som krävs för att kunna uppnå ett uthålligt jordbruk. Miljöstöd
bör utgå till ekologisk produktion och konventionellt resurshushållande
jordbruk inom livsmedelssektorn. Balansen mellan djurhållning och växt-
odling är viktig i ett hållbart jordbruk. Alltför stor övervikt åt ena sidan
inom
ett område bidrar till höga påfrestningar på miljön. Detta bör ges regeringen
till känna.
Användningen av bekämpningsmedel inom livsmedelsproduktionen måste
minskas. Genom ökad information och rådgivning om biologiska bekämp-
ningsmedel och alternativa bekämpningsmetoder, skärpt kemikalielagstift-
ning och avgifter på bekämpningsmedel kan användningen minimeras.
3.2 Boende/byggande
Vi tillbringar den mesta tiden inomhus - hemma, på jobbet, eller i
skolan. Både boendet och byggandet har stora effekter på miljön och
människors hälsa.
Det finns allt för många hus där kravet på att arbetet skulle gå snabbt och
användningen av billiga material gjort att huset inte är en bra miljö att vistas
i. Husen har blivit alltför täta och en naturlig ventilation har varit svår att
få
att fungera. Det är en av orsakerna till att antalet allergier har ökat mycket
under senare år.
För att belastningen på miljön skall begränsas gäller att minska energi-
åtgången för uppvärmning, belysning, ventilation, varmvatten och drift av
maskiner. I dag används ungefär 40 procent av energiåtgången i Sverige till
bostäder och lokaler. Vid nybyggnation av hus bör naturmaterial och
återvunnet material användas i första hand.
Byggande av hus och andra anläggningar kräver mycket material.
Återanvändningen av byggmaterial i form av återbruk eller materialåter-
vinning blir allt viktigare för att begränsa användningen av lagerresurser.
System med byggreturer/återbrukshandlare bör kunna utvecklas ytterligare
när efterfrågan ökar på användningen av restprodukter från nyproduktion,
ombyggnad och rivning. Privata och offentliga fastighetsägare kan ställa
krav på användandet av begagnade byggvaror vid upphandlingar inför
framtiden.
Mer än hälften av landets vattenförbrukning sker i bostäderna. I
genomsnitt förbrukar varje hushållsmedlem cirka 200 liter vatten per dag,
varav den personliga hygienen tar en tredjedel. Endast 5 procent används
som livsmedel. Hela 20 procent spolas ut via toaletter. Olika åtgärder kan
vidtas för att minska vattenanvändningen och underlätta rening och
tillvaratagandet av avloppsvatten från hushåll.
Samhälls- och bostadsplaneringen har betydelse för miljön. En centrali-
serad stadsbebyggelse med få centrala enheter kan ha miljöfördelar genom
att det kan underlätta vid återvinning och avfallshantering. Avlopp kan renas
och återvinnas i ett modernt avloppssystem. Samtidigt har stadsbebyggelsen
nackdelar genom att miljöbelastningen koncentreras till ett begränsat
område. Ett decentraliserat boende är lättare att kombinera med stor biolo-
gisk mångfald. Samhällsplaneringen bör göras så att det blir kortare transpor-
ter, att det finns förutsättningar att använda förnybara energikällor och att
man ger plats för naturen. Vad som ovan anförts om boende/byggande bör
ges regeringen till känna.
3.3 Kommunikationer
Transporter och trafik är en viktigt del av välfärdssamhället. Moderna
distributionssystem ser till att vi snabbt kan få de varor och material vi
behöver. Vi utnyttjar bil, buss, tåg, flyg och båt för att kunna förflytta oss
i jobbet eller på fritiden.
Samtidigt som täta person- och godstransporter är en förutsättning för
välfärdssamhället medför de ofta betydande utsläpp och hotar vår miljö. För
att masskommunikation även skall vara en realitet i framtiden måste
transportsystemen vara långsiktigt hållbara. Vi kan inte tillåta oss att
förbruka mer material, energi och naturresurser än vad som kan nybildas.
Föroreningar och buller måste hållas på en nivå som människor och natur
klarar av.
Samhället skall inte detaljstyra människors vardag, inte heller hur de reser.
Däremot är det en viktig uppgift att bestämma spelreglerna som skall följas
för att även transporter och kommunikationer skall vara miljömässigt
hållbara. Under förutsättning att det håller sig inom de gemensamt uppsatta
spelreglerna är det sedan upp till var och en att välja transport- och kommu-
nikationssätt.
3.3.1.1 Vilka krav ställer vi på kommunikationerna?
Ofta är det viktigt att kunna resa med ett snabbt och effektivt färdsätt.
Geografiskt långa sträckor ökar behovet av snabba transporter, särskilt
om resorna sker i tjänsten. Det är viktigt att resan sker så störningsfritt
som möjligt. På så sätt ges ökade möjligheter till att vila eller arbeta
under resan.
Alla delar av landet skall kunna nås på ett godtagbart sätt. Transport-
medlen bör anpassas efter behov och lämplighet. Kollektiva transportsätt är
bra i staden. På landsbygden är individuella transporter i bil ibland det enda
alternativet.
Strävan måste vara att minimera energianvändning och miljöpåverkan vid
alla typer av transporter. Miljövänliga transporter bör uppmuntras.
Transport- och resalternativ måste erbjudas i flera olika prisnivåer. De som
t.ex. kan acceptera ett långsammare transportalternativ mot att betala ett
lägre pris bör erbjudas sådana möjligheter.
3.3.1.2 Hur når vi dit?
Genom att minska avståndet mellan bostaden, affären, skolan och annan
service kan det dagliga resandet minska. En metod kan vara att arbeta för
ökad lokal produktion av basvaror som t.ex. mat. En annan metod är att
förtäta bebyggelsen i stället för att glesa ut den. Den senare metoden blir
naturligtvis mindre intressant om man samtidigt anser att det finns ett
egenvärde i att människor kan bo och jobba i alla delar av landet.
En väl utbyggd informationsteknik innebär att vissa transporter kan
begränsas. Information flyttas i stället för material och människor. En större
del av arbetet kan ske med datoruppkoppling i hemmet. Exempelvis kan
datakommunikation, videokonferenser och telefonsammanträden vara ett
effektivt alternativ till att resa långa sträckor för ett arbetsmöte.
Med bättre teknik kan fordonens utsläpp och energiförbrukning minskas
betydligt. Även miljöegenskaperna hos däck, batterier, drivmedel och
smörjmedel kan förbättras. Den stora miljöförbättringen nås genom
övergången från fossila bränslen som bensin och diesel till förnybara
bränslen. Biobränslen som t.ex. etanol, metanol och biogas kommer att få
stor betydelse.
Centerpartiet anser att det bör införas en nollvision för fossila bränslen.
Det bör därför läggas fast en plan för hur fossila bränslen successivt skall
fasas ut och ersättas med förnybara bränslen. Tillgängligheten för alternativa
drivmedel måste öka i alla landets kommuner. Bensinstationer bör vara
skyldiga att tillhandahålla drivmedel baserade på förnybara råvaror. Samma
metod bör användas som den i förordningen om blyfri bensin. Regeringen
bör samla bilindustri och bränslebolag för att introducera biodrivmedel i stor
skala. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet delar den analys och de förslag till etappmål som Kommu-
nikationskommittén anförde och som innebär att det bör sättas upp mål om
låginblandning av motoralkoholer i bensin senast från år 2002. En
låginblandning av motoralkoholer skall genomföras i första hand genom
frivilliga åtgärder inom drivmedelsbranschen med sikte på att inblandnings-
delen skall motsvara ca 5 procent.
Riksdagen bör således redan nu ta ställning till detta mål, dock utan att nu
ta ställning till hur målet skall nås. Regeringen bör samla bilindustrin och
bränslebolagen för att möjliggöra målsättningen. Parallellt med detta skall en
lagstiftning förberedas så att målet med introduktionen kan nås senast till år
2002. Detta bör ges regeringen till känna.
På senaste tiden har utvecklingen mot energisnålare bilar snabbats på. Allt
fler konsumenter efterfrågar energisnåla bilar. Detta har satt press på
biltillverkarna att producera små men ändå säkra bilar. Även tillverkare av
stora bilar arbetar allt intensivare med att minska motorernas bränsle-
förbrukning.
Sverige har en av Europas äldsta bilparker. Gamla bilar förbrukar mycket
bränsle och har ofta undermålig avgasrening. Dessutom är de sämre ur
trafiksäkerhetssynpunkt än nyare bilar. Centerpartiet vill därför genomföra
en tillfällig höjning av skrotningspremien under 1999 från dagens 1 500
kronor till 8 000 kronor. Den höjda premien skall finansieras ur skrotnings-
fonden och fördelas över en femårsperiod. Detta bör ges regeringen till
känna.
En viktig åtgärd är att effektivisera transporterna. Ju färre lastbilar, tåg och
båtar som krävs för nuvarande transportmängd desto bättre. Ökad logistisk
planering av företagens transporter och goda möjligheter för enkel och snabb
omlastning till annat transportsätt är viktiga delar i effektiviseringen.
Naturligtvis gäller detta även för persontransporter. Samåkning och bättre
kollektivtrafik har stor betydelse.
Energisnåla och utrymmeseffektiva transportslag bör gynnas. Person- och
godstransporter på långa sträckor kan flyttas från väg till järnväg och sjöfart.
Detta minskar energiförbrukningen. I tätorter kan gång-, cykel- och
kollektivtrafiken öka och ge minskad biltrafik. Detta under förutsättning att
alternativen till bilen är så väl utbyggda att det lockar människor att välja
bort bilen. En sådan utveckling har även den fördelen att markutnyttjandet
effektiviseras och problemen med trängsel kan minska.
Centerpartiet anser att det bör införas differentierade landningsavgifter för
att driva på utvecklingen av motorer med lägre utsläpp, främst vad gäller
kolväten och kväveoxider. Även motorbuller bör ligga till grund för
beräkningen av landningsavgifterna. Detta bör ges regeringen till känna.
3.4 Energi
Ett samhälles energiomställning är av avgörande betydelse för om en
hållbar utveckling kan uppnås. Tre huvudlinjer bör vara vägledande för
att forma ett hållbart energisystem.
3.4.1 Effektivare energianvändning
Energi måste tillföras samhället för att det ska fungera. Förutom energi
till människokroppen behövs energi för att förse oss med en hel rad
funktioner som vi efterfrågar: ljus, värme, transport,
informationsförmedling etc. Genom hushållning och modern effektiv
teknik kan vi få ut fler nyttigheter med mindre energiinsats. Vi kan också
minska energiefterfrågan genom klok samhällsplanering och val av
livsstil i vardagen.
Effektiviseringar minskar behovet av tillförd energi och därmed belast-
ningen på ekosystemen. Effektivare användning är dessutom ofta ett bättre
ekonomiskt alternativ än stora investeringar i ny energitillförsel. Ett hållbart
energisystem måste till allra största delen bygga på förnybara energikällor.
En effektiv energianvändning innebär framförallt att vi hushållar bättre
med energikvalitet. Elektricitet är den mest kvalificerade av alla energi-
former och kan användas till nästan vad som helst. Den kan framförallt
användas där ingen annan energiform duger. Att använda el till lågkvalitativa
ändamål som uppvärmning av hus är däremot slöseri. Till detta räcker det
utmärkt med exempelvis biobränsle, jordvärme eller spillvärme vid ganska
låga temperaturer.
3.4.2 Förnybara energikällor
Fossila bränslen är solenergi som lagrats och sammanpressats i fossil
under årmiljoner. Dessa resurser har vi under ett fåtal generationer eldat
upp i allt högre takt. Vi tär på naturkapitalet och effekten av att
överskrida de långsiktiga villkoren för hållbarhet börjar nu visa sig. Hela
jordens klimat påverkas.
Riksdagen beslutade 1993 att ratificera FN:s klimatkonvention. I samband
med det antogs som delmål att de svenska koldioxidutsläppen ska
stabiliseras till 1990 års nivå till år 2000, och därefter minska. I samband
med FN:s klimatkonferens i Kyoto 1997 har EU-länderna nu åtagit sig att
minska utsläppen av koldioxid med 8 % till perioden 2008-2012. Världens
alla industriländer ska gemensamt reducera utsläppen med 5,2 % i
förhållande till basåret 1990.
Under lång tid minskade Sveriges utsläpp av koldioxid men sedan 1990
har utsläppen ökat med nästan 10 miljoner ton/år. Trots detta har Sverige,
jämfört med andra industrialiserade länder, låga utsläpp per capita av
koldioxid. Detta bör inte tas som ursäkt för att agera passivt i klimat-
politiken.
Sverige bör tvärtom vara en föregångare med höga ambitioner och i enlig-
het med riksdagens beslut sträva efter att minska utsläppen av klimat-
påverkande gaser. Det förutsätter framförallt insatser inom transportområdet.
Centerpartiet har tidigare kritiserat regeringen för att det inte finns några
nationella mål för minskad klimatpåverkan. Regeringen bör dessutom
upprätta en långsiktig åtgärdsplan för minskad klimatpåverkan. Detta bör ges
regeringen till känna.
Kärnkraften bryter fullständigt med kretsloppsprincipen. Råvaran, uran, är
en ändlig resurs och avfallsproblemet överlämnas olöst till framtida
generationer. Därtill kommer risken för allvarliga olyckor med radioaktiva
utsläpp - olyckor med låg sannolikhet men med fruktansvärda konsekvenser
när de inträffar. Den civila atomkraften underlättar också för spridningen av
atomvapen.
Internationellt har kärnkraftsavvecklingen pågått länge. Antalet reaktorer i
drift minskar. I USA har inga nya reaktorer beställts sedan slutet av 70-talet.
Italien har avvecklat sin kärnkraft, och Holland kommer att ha avvecklat sina
reaktorer fram till år 2003. Österrike har efter en folkomröstning avstått från
att ta en färdig reaktor i drift. Som en del i den internationella avvecklingen
ska hela den svenska kärnkraften avvecklas, i enlighet med utfallet av
folkomröstningen 1980. Riksdagen har beslutat att stänga de två reaktorerna i
Barsebäck, och att successivt avveckla all kärnkraft i Sverige. Vad som ovan
anförts om kärnkraftens avveckling bör ges regeringen till känna.
3.4.3 Ett decentraliserat energisystem
Kärnkraftverk och stora fossilkraftverk bildar en centraliserad och
därmed också sårbar energiförsörjning. Samma nackdel har också de
stora svenska vattenkraftverken. I takt med att kärnkraft och
fossilbränslen avskaffas bör de ersättas av ett mer decentraliserat
energisystem. Det ger minskade överföringsförluster, större flexibilitet
och är mindre sårbart för störningar. Det är därutöver en fördel om
energiresurserna finns inom landets gränser.
I Sverige kommer därmed biobränslen att under överskådlig tid ha en
central betydelse för ett hållbart energisystem. Viktiga utvecklingssteg är en
bred marknadsintroduktion av biodrivmedel samt elproduktion från
biobränslen.
En omställning av energisystemet efter dessa riktlinjer bygger på att vi tar
till oss nya högteknologiska lösningar. Genom att leda utvecklingen kan vi
forma en samhällsekonomiskt effektiv energiförsörjning och samtidigt skapa
exportmöjlighet för svensk miljöteknik.
3.5 Bioteknik
Bioteknik är ett samlingsnamn för olika tekniker som använder levande
organismer för att producera olika varor och tjänster. Det innefattar
därmed uråldriga tekniker för öljäsning och yoghurtframställning likaväl
som modern genteknik.
Den moderna biologin har gett människan kunskap om livets egen kod,
generna. Vi lär oss att bättre förstå själva livet, men också att förändra andra
livsformer likaväl som oss själva. Den genetiska koden är gemensam för allt
levande vilket gör det möjligt att flytta arvsmassa mellan organismer av helt
olika slag.
Den moderna biotekniken är antagligen det starkaste tekniska redskap som
människan någonsin hållit i sina händer, ett tekniskt genombrott fullt
jämförbart med informationstekniken eller när vi lärde oss att klyva atomen.
En sådan kraftfull teknik rymmer självfallet såväl stora löften som faror.
Framförallt är det mycket svårt att överblicka och förutsäga utvecklingen.
Inom det medicinska området har biotekniken varit mycket betydelsefull.
Exempelvis kan man med biotekniska metoder framställa tillväxthormon och
insulin av hög kvalitet. Modern bioteknik, tillsammans och i symbios med
informationsteknik, bör i många fall kunna forma nya resurseffektiva och
hållbara lösningar. Vi kan lära oss av naturens egna metoder och kanske
ersätta miljöskadliga ämnen eller resurskrävande mekaniska processer.
Växtförädling, nya kretsloppsanpassade material, och hållbara energi-
processer är exempel på områden där biotekniken redan är eller kan bli ett
viktigt instrument.
Växtförädlarrätten inskränker inte, så som patentsystemet, mångfalden och
tillgängligheten för det genetiska materialet. Det är viktigt för den enskilde
jordbrukaren, likaväl som för växtförädlare och forskare att inte bli beroende
av genteknikföretagen. Patent på växter styr på ett omotiverat sätt
växtförädlingen till att använda genteknik i stället för andra metoder som i
många fall vore att föredra. Växtförädlarrätten bör utvecklas och man bör
undersöka om det är motiverat med liknande system för djuravel. Detta bör
ges regeringen till känna.
Introduktion av främmande organismer kan leda till svåra miljöproblem av
ett alldeles eget slag, problem som tillväxer av sig själva. En organism som
har fått egenskaper som ger bättre möjlighet till överlevnad än naturligt
förekommande arter och som börjar växa och sprida sig kan vara mycket
svår eller omöjlig att hejda. Och det är inte ens säkert att vi märker att det
har
skett.
Så som den moderna biotekniken hittills utvecklats kan den medföra även
indirekta problem av annat slag. Bland annat tycks den delvis förstärka
utvecklingen mot en allt smalare genetisk bas i jordbruket. Detta gör
människans livsmedelsförsörjning allt mer sårbar.
Patenträttigheter är på väg att ge några få stora kemiföretag ensamrätt till
en allt större del av det genetiska materialet på jorden. Det är fullt rimligt
att
utfärda industripatent på tekniska instrument och metoder men patent på
gener och levande organismer bör inte vara tillåtet. Patentsystemet är inte
lämpat för det levande området. Det skapar osunda maktförhållanden och
riskerar dessutom att bli en hämsko för teknikens positiva utveckling.
Regeringen måste aktivt arbeta för att motverka patent på liv i EU, Världs-
handelsorganisationen (WTO) och Europeiska patentorganisationen (EPO).
Detta bör ges regeringen till känna.
Vi står inför en teknik med stora potentiella möjligheter. Tekniken är dock
förenad med risker som kan vara mycket långsiktiga och svåra att i tid
upptäcka om de blir verklighet. Gentekniken reser också många svåra etiska
frågor. Vad kan människan tillåta sig gentemot sig själv och andra levande
varelser?
Centerpartiet ställer sig i huvudsak positivt till en utveckling av bio-
tekniken som kombineras med ständig vaksamhet, en öppen offentlig debatt
och tydliga gränser för vad som är tillåtet. Eftersom vår kunskap ännu är så
begränsad måste prövningen ske från fall till fall vid tillämpning av modern
genteknik. Försiktighetsprincipen bör inom detta område tolkas relativt
strikt.
Det går därutöver att lägga fast vissa generella gränslinjer. Exempelvis ska
ingrepp som, med motiv om högre avkastning, leder till lidande eller
permanenta sjukdomstillstånd för våra husdjur inte tillåtas. Skapandet av
grödor som är motståndskraftiga mot bekämpningsmedel leder jordbruket i
fel riktning och bör heller inte godkännas. Så kallade markörgener som ger
antibiotikaresistens ska inte förekomma i produkter på marknaden.
Flera studier visar att systematisk användning av antibiotika i djurfoder för
tillväxtsyfte leder till att resistenta bakterier är på väg att bli ett allt
större
hälsoproblem. Förutom att det är motiverat av djurskyddsskäl, är ett förbud
mot antibiotika i djurfoder det enda sättet att garantera att vi i framtiden kan
använda antibiotika för att bekämpa bakteriesjukdomar. Den regelmässiga
användningen av antibiotika och andra medicinska preparat i foder i
tillväxtsyfte måste därför förbjudas inom hela EU. I dag är det förbjudet i
Sverige och Finland. Den svenska regeringen måste med kraft fortsätta att
driva frågan i EU, där det finns en allt större acceptans för den svenska
linjen. Utgångspunkten måste vara att det svenska förbudet skall finnas kvar
i väntan på att ett liknande införs på EU-nivå. Detta bör ges regeringen till
känna.
Den biotekniska revolutionen drivs till stor del framåt av privat forskning
och utveckling. Men dagens regelverk ger en obalans i det att teknikens
möjliga vinster tillfaller företagen medan riskerna till största delen får bäras
av samhället och skattebetalarna.
Därför bör ett strikt skadeståndsansvar gälla för den som önskar
introducera en gentekniskt förändrad organism i begränsade försök eller på
marknaden. För att det ekonomiska ansvaret ska fungera i praktiken bör det
kombineras med en obligatorisk ansvarsförsäkring. Därmed blir riskkost-
naden tydlig för bioteknikföretagen och deras kunder. Marknadsekonomin
ger tydligare prissignaler och självkontrollen hos företagen inför vilka
projekt som genomförs ökar radikalt. Ett producentansvar av denna typ
ersätter inte utan kompletterar myndigheternas tillståndsprövning. Detta bör
ges regeringen till känna.
För närvarande pågår en översyn av det EU-direktiv som reglerar
utsättandet av gentekniskt modifierade (GMO) jordbruksgrödor. I väntan på
att regelverket ses över har Frankrike infört ett tvåårigt moratorium för
utsättande av GMO-raps. Storbritannien överväger att införa ett liknande
moratorium för alla gentekniskt modifierade jordbruksgrödor. Centerpartiet
anser att även Sverige omgående bör införa ett moratorium i avvaktan på att
det EU-direktiv som reglerar utsättande av GMO-grödor ses över. Detta bör
ges regeringen till känna.
För att göra utvecklingen synlig och ytterligare förbättra medborgarnas
möjligheter att påverka teknikutvecklingen bör obligatorisk märkning införas
av alla produkter som består av, eller har tillverkats av, gentekniskt
förändrade organismer. För att en sådan märkning skall vara möjlig krävs
särhållning av gentekniskt modifierade organismer under hela produktions-
kedjan. På detta område krävs att EU arbetar för att åstadkomma
internationellt bindande regler. Detta bör ges regeringen till känna.
Den offentligt finansierade forskningen inom biotekniken bör förstärkas.
Det finns många områden där vi kan ha stor nytta av biotekniken och där mer
forskning behövs, inte minst inom det medicinska området. Samtidigt bör
forskningen om risker och ekologiska effekter utvecklas. Vi lär oss idag
snabbt allt mer om hur den levande cellen kan manipuleras men vet
fortfarande väldigt lite om hur detta påverkar den komplicerade väven i de
ekologiska systemen.
Biotekniken kan tyvärr också användas för framställande av biologiska
vapen. Genetiskt modifierade biologiska stridsmedel är idag en realitet och
den fortsatt snabba utvecklingen kan resultera i nya hot. Det är viktigt att
internationella konventioner kommer till stånd för begränsning av
framställning och användande av biologiska vapen. Detta bör ges regeringen
till känna.
3.6 Biologisk mångfald och naturvård
Biologisk mångfald som är nödvändig för naturen och därmed
människan är idag tyvärr hotad på många sätt. Växter och djurarter
riskerar att dö ut och för alltid gå förlorade. Alla arter måste ges
förutsättningar att livskraftigt fortleva i en naturlig miljö. Det är också
viktigt att de ekologiska processerna och den genetiska variationen
bevaras. Skydd av biologisk mångfald och restaurering av för arterna
värdefulla livsmiljöer måste därför prioriteras.
Ekologisk hållbarhet i moderna samhällen förutsätter ett uthålligt nyttjande
av ekosystem och arter. Biologisk mångfald ger också upphov till
decentraliserade samhällen. Exempel är ursprungsbefolkningar som lever i
samhällen som bygger på ekosystemets bärkraft. Närhet till naturen och bred
försörjningsbas ger god insikt i hur naturens resurser kan hanteras och vad
som inte är hållbart. Även ett öppet svenskt landskap med betes- och
hagmarker kräver att någon bor och brukar dem. Således bevaras biologisk
mångfald bäst i decentraliserade samhällen.
Jordbrukets förändring under de senare årtiondena har påverkat olika arters
förutsättningar. Den biologiska mångfalden i jordbruket består både av den
vilda och av den brukade mångfalden i flora och fauna. Bevarande av ängar
och naturbetesmarker, övergång till mer ekologisk odling och ökad
inriktning mot betessystem för uppfödning av köttdjur är åtgärder för
bevarad biologisk mångfald i jordbruk.
I Sverige avsätts skyddad mark i form av naturskyddsområden, reservat
och nationalparker främst genom statliga markinköp. Nationalstadsparkerna
och grönområden i tätorterna är mycket betydelsefulla för rikedomen i djur-
och växtlivet och människornas välbefinnande. De områdena bör vårdas
aktivt och varsamt.
Men det finns sannolikt dessutom hos en engagerad allmänhet en större
betalningsvilja för att skapa sådana naturskyddade miljöer. Staten bör
medverka till att det blir enklare för företag och enskilda att frivilligt
avsätta
pengar i t.ex. en fond för skyddande av värdefulla naturmiljöer. Detta bör ges
regeringen till känna.
Regeringen har beslutat att staten skall köpa 900 000 hektar av Assi
Domäns mark. Det är av största betydelse att all skyddsvärd skog tas undan
och skyddas i samband med affären. Dessutom bör mark avsättas för den
långsiktiga skogs- och miljöforskningen. En del av marken bör också
avsättas som markbank vid markbyte. Det skulle göra det lättare och billigare
för staten reservera skyddsvärda marker. Centerpartiet vill i sammanhanget
betona vikten av att staten inte förblir ägare av den produktiva delen av
skogsmarken utan säljer den vidare till enskilda markägare. Detta bör ges
regeringen till känna.
Centerpartiet anser att miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk
mångfald. Detta är motiverat med hänsyn till utarmningen av många
värdefulla biotoper och minskningen av vissa arter. Det är möjligt att ett visst
antal individer, av t.ex. en särskild djurart eller visst antal biotoper av
något
slag, inom ett område föreskrivs som miljökvalitetsnorm. Miljökvalitets-
normer är föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet för vissa
geografiska områden eller för hela landet. Detta bör ges regeringen till
känna.
4 Beslutsnivåer för ett hållbart samhälle
Kunskapen och insikten om miljöproblemen har ökat starkt under de
senaste årtiondena. Diskussionen förs överallt, vid köksbordet likaväl
som bland statsmän och diplomater.
Genom Agenda 21 har FN satt en global dagordning för det 21:a
århundradet som i högsta grad också gäller den lokala nivån och enskilda
individer.
Detta innebär att miljöarbetet idag har så många fler aktörer. Enskilda
människor, miljöorganisationer, kommuner, företag, fackföreningar, yrkes-
grupper, stater och internationella sammanslutningar arbetar på olika sätt
med miljö- och kretsloppsfrågor.
4.1 Medborgarna
Det är viktigt att alla medborgare känner ett personligt ansvar för miljön.
Var och en ska försöka göra vad man kan för att nå ett hållbart samhälle
och se möjligheter och fördelar med vårt agerande. Det ger t.ex.
ekonomiska vinster med att hushålla med material och energi. Det ger
god hälsa om vi tar cykeln istället för bilen. Medborgarna måste ges
möjligheter att välja rätt och hitta sätt för ett mer miljöanpassat agerande.
Det kan främst ske genom utbildning och information om t ex
miljömärkning eller möjlighet att återvinna och återanvända.
4.2 Kommun och region
Det lokala arbetet är grunden för ett kretsloppsanpassat samhälle. Många
har gjort mycket på lokalt plan genom Agenda 21 och engagemanget där.
Det är också lokalt det först märks när människor vill vara med och ta ett
större ansvar för miljön. Kommunerna bör vara föregångare och goda
exempel samt ge möjligheter att styra marknaden genom t ex miljövänlig
upphandling. Nyckeltal på förbrukning av olika naturresurser och
påverkan av kretsloppen i kommunen böra vara en del av kommunens
ekonomiska redovisning.
Kommunernas arbete har på miljöområdet gått från tillsyn till mer
rådgivning och att bistå kommuninnevånarna. Kommunerna ska inte längre
behöva sopa upp efter alla andra genom renhållning och sophantering, så
som det länge varit, utan istället ha som uppgift att vidareutveckla
producentansvaret. Det tryck vad avser miljöansvar som finns hos företagen
kommer att avsätta motsvarande krav på den kommunala verksamheten och
då främst den tekniska delen rörande avlopp, energi och renhållning.
För att nå ett hållbart samhälle krävs internationella åtaganden och
nationella miljömål. Centerpartiet sätter därutöver stor tilltro till det lokala
ansvaret och den lokala utvecklingskraften och vill ge större handlings-
utrymme för miljöåtgärder i kommunallagen. Det bör t.ex. finnas möjlighet
att ta ut trafikavgifter i tätorten och andra miljöstyrande avgiftssystem.
Centerpartiet vill ha direktvalda regionala organ som kan ta ett samlat
grepp om bl a sjukvården i regionen, om regional utveckling och infra-
struktur. Naturligt är att dessa regioner också ges en större plats i miljö-
politiken. Regionorganen kan överta mycket ansvar från länsstyrelserna. De
regionala organen är viktiga för att forma ett hållbart samhälle, t.ex. genom
att arbeta fram kloka regionala transportlösningar, kollektivtrafik och annan
samordning.
4.3 Riksdag och regering
När det aktiva miljöarbetet startade var det nästan bara lokalt. Sedan blev
under några årtionden staten den viktigaste pådrivande aktören. Nu
minskar statens roll till förmån för internationella organ men också till
kommunerna i ny form och med nya uppgifter.
Fortfarande är dock staten en mycket viktig aktör. De nationella parla-
menten har direkt demokrati och sanktionsmöjligheter som internationella
beslutsfattande organ ofta saknar. Sverige ska vara världsledande inom
miljöområdet och verka på såväl nationellt som internationellt plan. Genom
att skapa nationell samling och en nationell strategi, stödja kommunerna och
arbeta kraftullt internationellt ska Sverige lyfta kretsloppssamhället.
Tydliga och bindande miljömål bör fastställas av riksdagen, som då får ett
klart ansvar för kontinuiteten. Det är viktigt att man kan göra återkoppling
till målen vid utvärderingar och att de fungerar tillsammans med de
styrmedel och andra miljöinstrument som brukas. Uppföljning bör ske
genom gröna nyckeltal i budgetarbetet.
Centerpartiet arbetar i riksdagen för att upphäva den begränsning av
utbytesprincipen som gjordes i samband med förslaget till miljöbalk. Det
innebär att utbytesprincipen endast gäller för kemiska produkter och
biokemiska organismer vid användning och försäljning av en produkt.
Utbytesprincipen bör enligt Centerpartiet omfatta mer än kemiska produkter
och dessutom omfatta all hantering och metoder för framställning. Det ger
möjlighet till utveckling av miljöanpassade alternativ och utfasning av
miljöfarliga produkter. Detta bör ges regeringen till känna.
En miljöombudsman bör inrättas för att förbättra medborgarnas rättigheter
och möjlighet till inflytande i miljöfrågorna. En miljöombudsman skulle
genom sin roll komplettera miljöorganisationer och andra ideella
organisationers arbete och stärka deras rätt att föra talan vid domstol.
Nästan samtliga myndigheter som i dag agerar inom det miljörättsliga
området har i någon utsträckning dubbla roller. För att ge Miljö-
ombudsmannen tillräcklig styrka och garantera en fristående ställning mot
andra myndigheter, och mot dem som förorsakar miljöstörningar, bör
ombudsmannen organiseras genom inrättandet av en ny myndighet med
namnet Miljöombudsmannen. Förutom att ta emot, bistå och utreda enskilda
personers klagomål över olika förhållanden inom miljöområdet bör även
organisationer ha möjlighet att vända sig till myndigheten i sådana frågor.
Miljöombudsmannen bör även följa tillämpningen av lagstiftningen inom
miljöområdet och verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med ett förslag till inrättande av en
Miljöombudsman i enlighet med vad som ovan anförts. Detta bör ges
regeringen till känna.
4.4 EU, FN och andra internationella organ
Många miljöproblem är gränsöverskridande och det krävs internationella
överenskommelser för att komma till rätta med problemen. EU är inte
alltid ett geografiskt lämpligt område att hantera dessa problem, men
även små förändringar i EU:s regelverk kan ge mycket stora
miljöförbättringar. Dessutom är EU en stark aktör gentemot andra stater
och internationella organ. Handel och ekonomi styrs till stor del av EU
och den utvecklingen är viktig för miljön. Därför är antagligen EU i dag
det allra viktigaste organet för att påverka mot en hållbar utveckling.
EU:s regelverk ska vara i form av minimiregler där medlemsstaterna ska
uppmuntras ha striktare krav. Miljöhänsyn bör i EU:s fördrag få större tyngd
i relation till den fria rörligheten. Centerpartiet säger ja till
majoritetsbeslut
om miniminivåer på miljöskatter.
Alltfler problem är idag gränsöverskridande och globala. I frågor som rör
klimatet, ökenutbredning, resursfördelning är även sammanslutningar som
EU för litet. FN och dess underorgan är och förblir av central betydelse för
hantering av de globala frågorna. Lika viktigt är att påverka andra organ,
som OECD, Världsbanken m.fl.
4.5 Företag och handel
Miljöarbetet drivs inte längre enbart, eller kanske ens främst, framåt av
lagar och myndighetskrav. En stor del av initiativet har övergått till andra
än staten. Konsumenterna ställer exempelvis miljökrav på företagen och
företagen konkurrerar miljömässigt med varandra.
Detta är dock inte detsamma som att miljöpolitiken inte längre behöver
lagar eller offentliga insatser. Det är en illusion att tro att miljöarbetet nu
helt kan övertas av framsynta företag. Tvärtom är det viktigt att vi med
politiska beslut skapar sådana förutsättningar för marknadsekonomin att den
leder till god hushållning och stimulerar miljöansvar.
Företagen bör uppmuntras att fortsätta utvecklingen av miljölednings-
system, livscykelanalyser, produktinformation och andra redskap för hållbar
produktion och konsumtion. En klok och framsynt politik i kombination med
ett livskraftigt och innovationsinriktat näringsliv erbjuder stora framtids-
möjligheter.
Miljöproblem orsakas av olika produktions- och konsumtionsaktiviteter
men inte av internationell handel i sig, förutom i de fall miljön påverkas av
ökade varutransporter. Frihandel kan vara ett viktigt instrument för att
skydda miljön, förutsatt att handeln grundar sig på verkningsfulla och
rättvisa miljöregler. Handel som inte grundar sig på dessa kriterier kan dock
leda till okontrollerad miljöförstöring.
Protektionism är dåligt för miljön. När industri och annan närings-
verksamhet skyddas från konkurrens leder det till minskad effektivitet och
ekonomisk stagnation. Det leder i sin tur till att miljöskadlig industri kan
leva
vidare och utvecklingen av miljöteknik och miljölagstiftning hålls tillbaka.
Miljöhänsyn och handelsintressen kan komma i konflikt med varandra på
flera sätt. Dels kan produkten i sig vara skadlig ur miljösynpunkt vid
konsumtion när den tjänat färdigt. Dels kan tillverkningsprocessen vara
miljöförstörande. Därtill kan olika miljönormer skapa ojämlika konkurrens-
villkor. Det finns därför ett stort behov av att se över relationen mellan
handels- och miljöregler. Dessa två politikområden måste samspela i strävan
att uppnå en hållbar utveckling.
En utgångspunkt är att globala miljöproblem ska lösas genom multilateralt
samarbete. Det är viktigt att det i GATT/WTO (Världshandelsorganisa-
tionen) bereds utrymme för att upprätthålla överenskomna miljökonven-
tioner. Det internationella regelverket kring miljö och handel måste för-
stärkas ytterligare. Det kan ske genom bl a en harmonisering av reglerna
inom det internationella miljöarbetet och handelssystemet samt genom
integration av miljömål i exportfrämjande åtgärder. Centerpartiet anser att
det krävs förändrade direktiv vad gäller statliga exportkrediter och
exportgarantier. Goda miljöhänsyn, baserade på offentligt tillgängliga miljö-
konsekvensbedömningar och generella miljökriterier, bör vara avgörande för
beslut om kreditgivning. Detta bör ges regeringen till känna.
I förhandlingar om multilaterala handelsavtal måste målet vara
demokratiskt förankrade avtal som utgår ifrån folkrätten med hänsyn till
ägande, miljö, arbetsrätt och de fattiga ländernas situation. Småföretagande
och böndernas möjlighet till att hållbart bruka jorden bör stärkas för en
positiv utveckling i länderna. Naturresurserna bör komma landet tillgodo
före multinationella företags intressen. Vad som ovan anförts om företag och
handel bör ges regeringen till känna.
5 Styrmedel
Miljöpolitikens redskap består i huvudsak av tre typer av styrmedel:
5.1 Informativa styrmedel
Information är ibland tillräckligt för att förändra ett beteende eller
förhindra misstag. Och det är alltid ett nödvändigt komplement till andra
styrmedel. Det kan gälla att informera om allemansrättens bestämmelser,
eller skapa system för miljömärkning av produkter eller miljöcertifiering
av företag. Många sådana system kan med fördel utformas på frivillig
väg.
5.2 Administrativa styrmedel
Detta är traditionell lagstiftning och föreskrifter som påbjuder vad som
ska göras och fastställer påföljd för den som inte uppfyller lagens krav.
En väl utvecklad och tydlig miljölagstiftning, som samverkar med
rättssamhällets övriga regler, är en förutsättning för en god modern
miljöpolitik.
5.3 Ekonomiska styrmedel
Marknadsekonomin fungerar så att köpare och säljare möts på
marknaden och bestämmer priset på varor och tjänster. Detta pris
avspeglar därmed varans relativa knapphet, eller den värdering som
konsumenter och producenter gör av en viss vara eller tjänst.
En fungerande marknadsekonomi kräver väl definierade och väl
försvarade äganderätter. Problemet är att miljövärden är att de ofta inte har
någon ägare. Vem äger ozonlagret, den biologiska mångfalden eller
klimatet? Därmed får de heller inget pris på marknaden, vilket leder till
överutnyttjande och de miljöproblem som vi känner alltför väl; övergödning
av havet, förstöring av ozonlagret, ökenutbredning etc.
I något fall kan miljöproblem bemästras genom att klargöra äganderätts-
förhållanden. Men ofta måste andra instrument användas för att miljön ska få
ett pris på marknaden. Genom miljöavgifter eller -skatter blir staten en slags
"ställföreträdande ägare" till miljövärden som därmed får ett värde i
marknadsekonomin. Subventioner, överlåtelsebara utsläppsrättigheter inom
så kallade "bubblor", särskilda räntevillkor eller avskrivningsregler är andra
exempel på ekonomiska styrmedel.
En modern miljöpolitik bygger på en kombination av olika former av
styrmedel. Olika styrmedel är olika väl anpassade till olika problem.
Centerpartiet vill begränsa de administrativa regleringarna och i större
utsträckning använda kombinationer av information och ekonomiska
styrmedel, framförallt i form av miljöavgifter och miljöskatter.
Väl utformade ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa
tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar kreativitet och
utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön och effektivisera resurs-
användningen genom ständiga förbättringar. Marknadsekonomins dynamik
och utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst.
För att skapa en sådan god marknad är det viktigt att också se över
existerande subventioner och stöd från stat och kommun så att inte dessa
motverkar en hållbar utveckling. Miljardsubventionerna till Europas
kolgruvor är kanske det tydligaste exemplet på hur stöd av detta slag
snedvrider ekonomin och motverkar viktiga miljömål.
5.4 "Bubblor"
En form av ekonomiska styrmedel som ännu inte använts i Sverige är så
kallade överlåtelsebara utsläppsrättigheter. Det innebär att myndigheten
fastställer en maximal utsläppsnivå i ett visst område, istället för att
reglera utsläppen från varje enskild källa. Inom en sådan "bubbla" kan
sedan aktörerna köpa och sälja utsläppsrättigheter mellan varandra.
Sådana system är teoretiskt mycket effektiva men har visat sig förknippade
med flera praktiska problem och det finns även internationellt sett ännu få
lyckade exempel. Samma princip kan användas även vad gäller resurs-
användning, vilket har prövats till exempel i form av överlåtelsebara
fiskerättigheter.
Bubblor och utsläpprättigheter är inte, så som ibland utmålas, någon
universallösning som kan göra alla parter nöjda. Om myndigheten inte
skänker bort rättigheterna gratis fungerar de för övrigt i princip på samma
sätt som en miljöskatt eller avgift men kräver mer administrativa regleringar.
Internationella erfarenheter ska utvärderas och instrument utvecklas för att
kunna prövas i Sverige.
5.5 Producentansvar
Till de marknadsbaserade styrmedlen kan också räknas principen om
producentansvar. Den lyftes högt på den miljöpolitiska dagordningen
under Centerpartiets senaste regeringsperiod. Producentansvaret ska i
första hand tas genom frivilliga överenskommelser inom branscherna och
i andra hand via lagstiftning. Centerpartiet vill införa ett generellt
producentansvar för alla producenter innebärande att alla producenter ska
ta ansvar för att deras varor kretsloppsanpassas.
Producentansvaret innebär att den som producerar en vara är ansvarig för
att den kan återanvändas, återvinnas eller omhändertas på något annat
miljöriktigt sätt. Producenten ska även minska miljöbelastningen under
produktens alla faser, inklusive användningsfasen. Varorna ska göras så lite
giftiga och så material- och energisnåla som möjligt. Produkterna ska därtill
vara konstruerade så att de aldrig behöver bli avfall utan kan användas som
insats i nya varor när de är uttjänta. Konsumenterna bör få information om
hur de ska bete sig för att minska miljöbelastningen vid användande av
varan.
Producentansvar är ett medel för att nå det hållbara samhället. Det gäller
att tänka efter före. Man kan lätt fastna i sopsortering och problematik kring
efterbehandlingen. Enda lösningen på avfallsproblemet är att inte skapa
något avfall. Även om konsumenten är duktig på att sortera sina sopor är det
ständiga inköpet av avfallsgenererande varor fortfarande ett olöst problem.
Endast genom att producenterna ser på vilken typ och mängd avfall deras
vara kommer att bli efter användande och minimerar den volymen, får
producentansvaret konkreta resultat.
Kretsloppsdelegationen har utformat ett förslag till producentansvar för
uttjänta varor som skulle ge drivkraft till en kretsloppsanpassad produkt-
utveckling, och som samtidigt är konkurrensneutralt. (Producentansvar för
varor, 1997:19) Delegationens idéförslag bör kunna ligga till grund för en ny
lagstiftning på området.
Producentansvaret bör även medföra informationsplikt. Producenten skall
vara tvungen att lämna information om sina varor vad gäller varornas
innehåll av material och ämnen. Upplysningar skall också ges om
förhållanden av betydelse för att bedöma möjligheterna att demontera och
materialåtervinna varorna. Producenterna ska även informera om sina varors
innehåll av stoppämnen, d.v.s. dels organiska av människan framställda
ämnen som är både långlivade och bioackumulerbara, dels metallerna
kadmium, kvicksilver och bly. I ett nästa steg bör producenterna även
informera om andra avvecklingsämnen, d.v.s. ämnen som är cancer-
framkallande, arvsmassepåverkande eller hormonstörande.
För att se till att producenterna tar sitt ansvar ska det finnas en ekonomisk
garanti i form av en försäkring för varorna redan när de sätts ut på
marknaden. Det garanterar att även oseriösa producenter, som bara finns på
marknaden en kort tid, tvingas ta ansvar för sina produkter när de är uttjänta.
Tanken är att försäkringen skall administreras av privata försäkringsgivare.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en lag om generellt
producentansvar i enlighet med Kretsloppsdelegationens idéförslag. Detta
bör ges regeringen till känna.
6 En grön näringspolitik
Länge uppfattades miljökrav enbart som en börda och en negativ
begränsning på näringslivet. Idag är miljöhänsyn ofta ett viktigt
marknadsföringsargument och miljötänkande en drivkraft till teknik- och
affärsutveckling.
I utvecklingen mot ett hållbart samhälle kan välgrundade miljökrav i
princip aldrig på lång sikt vara en hämsko för ekonomiska framsteg. Tvärtom
anger dessa krav villkoren för att kunna skapa en stark och hållbar
ekonomisk utveckling.
Denna insikt leder till en förändrad syn på miljöfrågornas roll i politiken.
Agendan handlar numera om miljö tillsammans med utveckling. Inte minst
näringspolitiken måste vara nära integrerad med miljöpolitiken.
Miljötekniksektorn är idag globalt sett den snabbast växande industri-
sektorn av alla. Den amerikanska miljöteknikindustrin omsatte 1996 ca 1 500
miljarder kronor, vilket i stort sett motsvarar hela Sveriges bruttonational-
produkt.
Men kretsloppsomställningen av näringslivet är något mycket större än så.
De företag som kan definieras som rena miljöteknikföretagen kommer alltid
att utgöra en begränsad del av näringslivet. Den stora förändringen inträffar
när alla industrigrenar och all tjänsteproduktion omorienteras för fungerande
kretslopp. Denna förändring har redan börjat och har ibland kallats för en ny
industriell revolution.
Svensk miljöpolitik har varit, och är fortfarande på flera områden,
världsledande. Men det svenska näringslivet har inte på samma sätt skaffat
sig en position i de växande miljöbranscherna. Idag importerar vi exempelvis
mer miljöteknik än vi exporterar. För att stärka den svenska exporten av
miljöanpassad teknik föreslår Centerpartiet att 30 miljoner kronor anslås till
exportfrämjande insatser på detta område. Detta tillkännagivande återfinns i
Centerpartiets ekonomiskpolitiska motion (1998/99:Fi210).
Det är hög tid för Sverige som land att forma en stark grön näringspolitik
med tydliga gemensamma mål och visioner. Det kräver ett grundläggande
samförstånd mellan stat, näringsliv, forskarsamhälle, kommuner, intresse-
organisationer och medborgare. Nya stora möjligheter för arbete, ekonomisk
utveckling och bättre miljö och livskvalitet ligger framför oss.
Att forma en tydlig vision och gemensam färdriktning är viktigt för att
villkoren för företagande och investeringar ska upplevas som långsiktiga och
inbjuda till satsningar på nya kretsloppsanpassade lösningar.
Staten kan använda flera instrument för att förstärka den önskade
utvecklingen. Till en början bör skatte- och avgiftssystemet stegvis förändras
så att miljökostnaden blir synlig i priset på marknaden. Vidare bör den
offentliga upphandlingen användas till att stödja introduktion av ny
miljöteknik. Den offentliga sektorn upphandlar årligen produkter och tjänster
för omkring 200-250 miljarder kronor. Staten bör föregå med gott exempel
vad gäller miljökrav i offentlig upphandling. Regeringen bör vara pådrivande
inom EU för att förändra upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att
ställa offensiva miljökrav vid offentlig upphandling. Detta bör ges
regeringen till känna.
Producentansvaret bör utvecklas ytterligare för att stimulera till nya och
innovativa lösningar. För att utvecklingen ska få verklig kraft måste också de
små företagen bli del i kretsloppsomställningen. För de mindre företagen är
bristen på kapital och rätt kompetens de viktigaste hindren för en miljödriven
teknikutveckling.
Ökad tillgång till kapital för kretsloppsinvesteringar kan dels skapas
genom ökad kompetens i befintliga institutioner för kapitalförsörjning, såsom
ALMI och sjätte AP-fonden. En annan möjlighet är att skapa särskilda
resurser för att stimulera investeringar i nya kretsloppsanpassade lösningar så
som under senare år skett med stöd av Centerpartiet.
De små företagens möjligheter kan stärkas genom att nätverk av småföre-
tag bildas inom en viss sektor eller region. Tillsammans med högskola,
regionala och lokala myndigheter, ideella miljöorganisationer och andra kan
företagen utbyta kompetens och gemensamt söka utvecklingsvägar. Sådana
nätverk eller grupper av företag har visat sig framgångsrika i samarbeten för
miljödriven utveckling både i Sverige och i bl a USA.
7 Skatteväxling
Ekonomiska styrmedel i form av skatter och avgifter eller prissatta
utsläpprättigheter ger som en sidoeffekt inkomster till statskassan. Det
innebär att staten kan sänka andra skatter och avgifter som är störande
för samhällsekonomin.
Idag kommer cirka hälften av EU-ländernas skatteintäkter direkt eller
indirekt från produktionsfaktorn arbete medan endast en tiondel belastar
användningen av naturresurser. Förhållandet är ungefär detsamma i Sverige.
Kostnaderna för arbetskraft har de senaste decennierna mångdubblats medan
energipriset under samma period endast har höjts med ca 25 %. Dessa
relationer beror till stor del på den förda skattepolitiken.
I en tid med hög arbetslöshet och uppenbara miljöproblem anser
Centerpartiet att den självklara strategin är att sänka skatten på arbete och
öka skatten på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. På
så vis kan fler människor få jobb samtidigt som vi stimulerar en effektivare
resursanvändning och kretsloppsanpassad produktion.
Miljöskatter kan uppdelas i två större kategorier: skatt på utsläpp och skatt
på resursanvändning. I Sverige har vi hittills främst använt oss av skatter och
avgifter på direkta utsläpp. De har visat sig fungera som effektiva
styrinstrument i miljöpolitiken. Naturgrusskatten, och i viss mån koldioxid-
skatten och skatten på handelsgödsel, kan dock betecknas som natur-
resursskatter.
Ekonomiska styrmedel riktade mot utsläpp kan utvecklas ytterligare.
Exempelvis saknas ännu sådana instrument vad gäller utsläpp till vatten. Det
finns också flera skäl att utveckla miljöskatter på naturresurser, även om en
sådan skatt inte är lika direkt kopplad till ett visst påtagligt miljöproblem.
Sådana skatter är ett verkningsfullt instrument för att bidra till en
effektivare resursanvändning och ett långsiktigt hållbart samhälle. Använd-
ningen av naturresurser skapar också en bredare och större skattebas för
miljöskatterna vilket ger större utrymme för skattesänkningar på andra
områden. Även ur ett rent skattepolitiskt perspektiv kan skatt på en
naturresurs, som exempelvis användning av färskvatten, vara mindre
snedvridande och därmed att föredra framför olika former av skatt på arbete.
På sikt kan en skatteväxling från arbete till naturresurser och miljöpåverkan
leda till ett jämfört med idag radikalt annorlunda förhållande mellan
skattenivån på olika produktionsfaktorer. Vad som ovan anförts om
skatteväxling bör ges regeringen till känna.
8 Faktor 10 - en ökad resurseffektivitet
Jordens befolkning ökar dramatiskt. Om den rika delen av världen ska
kunna behålla sin levnadsstandard i framtiden och om uttaget av
naturresurser samtidigt skall ske på ett hållbart sätt måste
resurseffektiviteten öka drastiskt. Vi måste få ut mer nytta av varje insatt
resurs. Enligt vissa beräkningar måste vi överslagsmässigt bli tio gånger
effektivare, vilket gjort faktor 10 till ett begrepp. Det finns med i FN:s
dokument från konferensen om miljö och utveckling och har fått bred
uppslutning. Det handlar alltså om att uföra lika mycket med bara en
tiondel av den energi och det material vi idag använder.
Länge har miljötänkandet inriktats på att ta om hand det som flödar ut ur
ekonomin. Nu är det tid att i högre grad sätta in åtgärder där resurserna förs
in i ekonomin och produktionen.
Med faktor 10 sätts utveckling, ny teknik och rättvisa i fokus och man
lyfter möjligheterna med ökad naturresursproduktivitet. Det handlar inte om
att sätta begränsningar på produktionen utan tvärtom om en utmaning för
näringslivet att finna nya innovativa lösningar och öka effektiviteten. Både
företaget, kunderna och miljön kan bli vinnare.
Under hela 1900-talet har näringslivet genom rationaliseringar starkt
minskat behovet av arbetkraft i produktionen medan produktivitets-
utvecklingen mätt i omsatta naturresurser inte rönt något större intresse. Det
beror framförallt på prisförhållanden vilket gör skatteväxling till det kanske
viktigaste instrumentet för ökad resurseffektivet, eller ekoeffektivitet.
Effektiviseringskraven skiljer sig i praktiken starkt åt mellan olika typer av
resurser. I vissa fall krävs mindre, andra gånger mycket mer, än en faktor 10
för att nå en hållbar utveckling. Det väsentliga är att inrikta utvecklingen mot
en effektivare resursanvändning. Begreppet faktor 10 ger en uppfattning om
vilken utmaning vi står inför.
Regeringen bör enligt Centerpartiets mening utreda och formulera förut-
sättningarna för ett svenskt arbete vad gäller forskning och teknikutveckling i
syfte att anpassa samhället till faktor tio. Detta bör ges regeringen till
känna.
9 Hemställan
9 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett system för minskad användning av
kväve i jordbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en successiv reformering av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik i syfte att uppnå ett uthålligt
jordbruk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om boende/byggande,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en nollvision för fossila bränslen,
5. att riksdagen nu bör fastställa etappmål för låginblandning av
motoralkoholer i enlighet med vad som i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om höjd skrotningspremie,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om differentierade landningsavgifter,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en långsiktig åtgärdsplan för minskad
klimatpåverkan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kärnkraftens avveckling,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utveckla växtförädlarrätten och
undersöka om det är motiverat med ett liknande system för
djuravel,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att motverka patent på liv i EU, WTO och
EPO,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud mot regelmässig användning av
antibiotika och andra medicinska preparat i foder i tillväxtsyfte
inom hela EU,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en obligatorisk ansvarsförsäkring för
introduktion av gentekniskt modifierade organismer,4
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett moratorium för utsättande av
gentekniskt modifierade grödor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om märkning och särhållning av gentekniskt
modifierade produkter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationella konventioner angående
biologiska vapen,5
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att främja ideella initiativ för inköp av
skyddsvärd mark,
18. att riksdagen avslår de riktlinjer som regeringen angivit för
förvaltning av det skogsbolag som avses att bildas genom
överlåtelse av 900 000 hektar av Assi Domäns skogsinnehav, 3
19. att riksdagen beslutar att anta de riktlinjer som i motionen
anförts vad gäller förvaltning av det skogsbolag som avses att
bildas genom överlåtelse av 900 000 hektar av Assi Domäns
skogsinnehav, 3
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljökvalitetsnormer även skall omfatta
biologisk mångfald,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utvidga utbytesprincipen till att omfatta
mer än kemiska produkter,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av en miljöombudsman,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att integrera miljömål i exportfrämjande
åtgärder inom handel,3
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om företag och handel,3
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en lag om generellt producentansvar i
enlighet med Kretsloppsdelegationens idéförslag,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändring i syfte att kunna ställa offensiva
miljökrav vid offentlig upphandling,6
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skatteväxling,7
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om faktor 10.
29.
Stockholm den 26 oktober 1998
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Eskil Erlandsson (c)
1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.
2 Yrkande 7 hänvisat till TU.
3 Yrkandena 9, 18, 19, 23 och 24 hänvisade till NU.