Västerhavsprojektet (1990-1995) kartlade de storskaliga
processerna och miljöeffekterna i Kattegatt och Skagerraks
havsområden. Arbetet, vars slutrapport kom i oktober 1996,
benämns Västerhavsprojektet och finansierades av
Naturvårdsverkets forskningsnämnd. Rapporten (NV rapport
4676) visade att situationen är alarmerande och har
förvärrats för Kattegatt och Skagerrak. Under de senaste 20
åren har halterna av kväve och fosfor bara ökat. Stora
mängder kväve transporteras in från södra Nordsjön.
Gödningen påverkar ekosystemen genom ökad produktion
av plankton, som i sin tur orsakar syrgasbrist vid bottnarna.
När vattenföringen i de tyska och holländska floderna har
varit särskilt hög (1988, 1989, 1994, 1995) har det märkts en
klar ökning av syrgasbristen.
Snabbväxande grönalger
och giftiga
Under den senaste tioårsperioden har mängden fintrådiga
och snabbväxande grönalger ökat drastiskt i Bohusläns
grunda vikar. Numera är mellan 30 och 40 procent av de
grunda områdena täckta av alger sommartid. Just dessa
platser är viktiga "barnkammare" och skafferi för fiskar och
kräftdjur. Den omfattande algförekomsten har inneburit
negativa förändringar på kustvattnens ekosystem och
biologiska mångfald.
Trenden är dyster. De senaste 20 åren har syrekoncentrationen i Kattegatts
och östra Skagerraks djupvatten minskat betydligt. Och det fortsätter. Nivåer
som är kritiska för djurlivet i Kattegatt och i flera av Bohusläns fjordar
uppstår årligen. I våras upplevde vi en kraftig algblomning i Skagerrak. Den
var t.o.m. mer omfattande än den kända blomningen av mördaralgen
Chrysocromulina 1988. I Norge slogs hundratals ton lax ut och utefter
bohuskusten drabbades bl.a. horngäddan.
Skagerrak som soptunna
30 milj ton partiklar och gifter uppskattas följa strömmarna
in från södra Nordsjön till Skagerrak och norra Kattegatt för
att främst ackumuleras i djuphålorna. Utöver dessa
giftupplag har lokala utsläpp av gifter i höga koncentrationer
sedementerats utmed kusten. Via luften transporteras
mängder av gifter, bl a polyaromatiska kolväten (PAH), som
så småningom hamnar i ytsedimenten. Radioaktiva ämnen,
som teknetium (se särskild motion), följer med strömmarna
in mot bohuskusten och värdena stiger i bl.a. tång och räka.
På bottnarna ligger också stora mängder dumpat
krigsmateriel, uppskattat till 170 000 ton, varav ca 5 000 ton
senapsgas, som förr eller senare kommer att vålla stora
bekymmer.
Biologiska effekter
Med Västerhavsprojektet kunde forskarna för första gången
konstatera att sedimenten innehåller gifter som ger
biologiska effekter på olika arter av bottendjur och på fisk.
Göta älvs mynning och Skagerraks djupare bottnar tycks ha
blivit särskilt drabbade och är klart giftigare än
referensbottnar vid Färöarna.
Ännu finns lyckligtvis inga tecken på att fisk eller skaldjur innehåller gift i
koncentrationer som kan bedömas vara farligt för människan. Men när är
gränsen nådd? Västerhavsprojektet visade hur miljögifterna och eutrofi-
eringen, genom den ökade närsaltsbelastningen, storskaligt påverkar våra
kusthav. Frågan är när de allvarliga brytpunkterna överträds som äventyrar
viktiga funktioner i ekosystemet.
1997-1998 års uppföljning
De senaste resultaten från undersökningar som Institutionen
för marin ekologi, Göteborgs universitet/Kristinebergs
marina forskningsstation utfört 1997-1998 visar klara
störningar i bottenmiljön och i flera fall har en försämring
inträffat jämfört med tidigare undersökningar. I
sammanfattningen skriver forskarna: "Utbredningen av låga
syrekoncentrationer har varit mycket omfattande under 1997
i flera av fjordarna kring Orust och i Gullmarsfjorden. I flera
fjordar har en betydande del av vattenvolymen saknat syre
eller haft så låga syrekoncentrationer att fisk inte kunnat
överleva och att bottenfaunan eliminerats eller minskat i
antal. Provtagning av bottenfauna visar på mycket kraftiga
störningar i flertalet av dessa områden. Jämförelser med
tidigare undersökningar visar på en omfattande utslagning av
bottendjur i Gullmarsfjorden, Havstensfjorden, Stigfjorden
och Ellösfjorden, samt att djur torde saknas på djup större än
10 meter i Kalvöfjorden och Koljöfjorden."
Nödvändig forskning och
räddningsinsatser
Regeringen bör ta till sig forskarnas resultat och öka
satsningen på att försöka rädda våra viktigaste framtida
"skafferier". Miljöpartiet anser att fortsatta satsningar på den
marina forskningen är avgörande och att hårdare krav måste
till, nationellt och internationellt, för att minimera giftiga
utsläpp. Insatser för att minska närsaltsbelastningen måste
förstärkas. Det finns ingen återvändo, om vi vill upprätthålla
ett hållbart livssystem.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av fortsatt intensiv havsforskning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att minska belastningen på vårt känsliga kusthav.
Stockholm den 26 oktober 1998
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Ewa Larsson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Kia Andreasson (mp)