Inledning
Det försvinner arter som aldrig förr på jorden. Att det går så fort beror i de allra flesta fall på en enda art på jorden - Homo sapiens, människan. Ingen art har någonsin förut kunnat påverka alla andra som vi kan och gör. Även i Sverige försvinner arter. På Artdatabankens årliga konferens under våren 1998 var tongångarna tyvärr negativa. Den annars så optimistiske Torleif Ingelög tvingades berätta att hotet mot arterna i landet - såväl hotade som vanliga - aldrig har varit större.
Artdatabanken listar
Artdatabanken i Uppsala försöker bedöma vilka arter som är hotade i landet. Det här kräver givetvis samarbete med olika biologiska institutioner liksom med ideella organisationer. Idag finns totalt 3 501 arter på listorna, 1 479 växter och 2 022 djur. Varje art beskrivs utförligt, situationen redovisas och man upprättar också ett åtgärdsprogram för varje art. Här finns alltså ett mycket bra material för fortsatt handling. Vän av ordning förleds kanske att tro att det i och med detta sätter igång att hända saker för att rädda arten ifråga. Men icke.
Det händer ingenting!
Att en art klassas som hotad innebär inte automatiskt skydd. Detta är naturligtvis en skandal och visar hur lite det som kallas biologisk mångfald tydligen betyder när ord skall gå till handling. Inte ens jakten tas bort. Man fortsätter som om inget hade hänt trots kunskap att arten minskar och hotas. Så fort det finns ett annat intresse tycks det dessutom gå före.
Något måste ske för arter på hotlista
Naturligtvis borde någonting ske med och för de arter för vilka situationen är så allvarlig att de klassas som hotade.
Upprätta aktionsplan
Sverige har undertecknat flera konventioner om biologisk mångfald, t ex Bernkonventionen och Konventionen om biologisk mångfald från Rio de Janeiro. Sverige skall bevara de vilda arterna i livskraftiga populationer, åtaganden som förpliktigar. Ser man att det börjar bli darrigt måste något ske.
Artdatabankens genomgång av hot och åtgärder utgör ett bra underlag för beslut. Vissa åtgärder kan behöva förtydligas och kompletteras med tid för genomförande. Därefter till beslut, antingen på regeringsnivå eller på nivå regeringen beslutar. Det viktiga är att det blir en klar aktionsplan.
Ta bort jakten
De hotade arter som finns i Artdatabankens lista borde naturligtvis inte jagas. Många miljöhot kan vara svåra att åtgärda och ta tid, men jakten är lätt att reglera. Är en art i minskande borde det vara självklart att de få individer som finns kvar inte skall skjutas. Det finns fortfarande jakt i Sverige på rödlistade hotade arter som sädgås och stjärtand, båda hotkategori 4 Hänsynskrävande. Även tjäder finns på hotlistan i hotkategori 4. Jakten är generös, såväl under höst som vinter.
Så fort en art hamnar på Artdatabankens hotlista måste jakten upphöra. Det måste finnas automatik i detta. Att arten är vanlig lokalt kan inte motivera jakten, den måste liksom hotlistningen bedömas nationellt.
Redovisa till riksdagen årligen
Det är dags att talet om den biologiska mångfalden ges större tyngd. Det måste dessutom få ett innehåll - kunskap om arter. För det är enskilda arter som är den biologiska mångfalden. Skapas inte åtgärder för att rädda enskilda arter så görs heller inget för den biologiska mångfalden. Allmänt prat om biologisk mångfald utan den insikten är bara tomt. Regeringen har i flera propositioner under förra mandatperioden uttalat vilja att värna den biologiska mångfalden. Det är bra.
Jag föreslår att regeringen lämnar en skrivelse årligen till riksdagen där situationen för de hotade arterna och beslutade aktionsplaner redovisas. Det skulle i ett slag skapa en bredare och djupare diskussion om det som sker i naturen, den biologiska mångfalden skulle bli något annat än ett begrepp och kunskapen, såväl hos politiker, press som allmänhet skulle öka. I redogörelsen kan givetvis även finnas diskussion om de vanliga arternas situation. En sådan skrivelse kunde också utgöra en bra kunskapskälla.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktionsplan för arter uppförda på Artdatabankens hotlistor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på hotade arter.
Stockholm den 26 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)