Vårt lands viltstammar utgör en omistlig nationell tillgång
som är värd omsorg. Vården av dem är i grunden en för oss
alla gemensam uppgift, som skall samordnas med övrig
naturvård. Ibland måste vi människor agera för att
upprätthålla en skälig balans mellan olika viltlevande arter
av fåglar och djur i vår fauna. Detta sker genom att vi tillåter
jakt med större eller mindre begränsningar.
Vissa arter, på vilka vi idag inte tillåter jakt eller har jakt med mycket
restriktiva regler, har ökat mycket starkt i antal och ibland så starkt att det
uppstår olägenheter i olika hänseenden.
Som exempel kan nämnas att den svenska korppopulationen genomgått en
utomordentligt expansiv utveckling under senare år. Inom vissa områden
torde korparna vara fler än kråkorna och vid sopstationer förekommer ofta
enorma ansamlingar av korp.
Ett annat exempel är utvecklingen av det svenska beståndet av skarv.
Ökningstakten har varit extremt snabb de senaste tio åren och arten ökar
fortfarande snabbt. Denna kraftiga ökning har lett till ett stort antal klagomål
om att skarvarna gör skada på fiskbestånden, skapar andra olägenheter för
fisket och förstör skogen på de öar där de häckar. Undersökningar som gjorts
i Sverige och utomlands bekräftar dessa klagomål.
En tredje art som bör bli föremål för regeringens övervägande beträffande
jakt eller inte jakt är säl. Vad gäller knubbsälbeståndet på den svenska
västkusten har jakt inte förekommit på mycket lång tid. Detta har bl.a.
medfört att sälarna förlorat skyggheten för människor och de numera mycket
täta populationerna innebär att sälarna förlägger fodersök även till områden
där knubbsäl tidigare inte förekommit.
Vi har i Sverige också en debatt om balansen mellan de stora rovdjuren å
ena sidan och annat jaktbart vilt såsom älg och rådjur å andra sidan. Den
årliga avskjutningen av älg, hjort och rådjur är av en omfattning som
representerar stora ekonomiska värden. En alltför stor lodjursstam kommer
till exempel att allvarligt hota rådjursstammen.
Ovanstående är exempel som visar att regeringen måste aktivera sig för att
skapa förutsättningar för en bättre balans mellan olika viltstammar i Sverige.
Det kan i en del fall ske genom en översyn av reglerna för skyddsjakt
respektive möjligheter till en utökad allmän jakt. Det kan också ske genom
att Sverige i EU verkar för förändringar i de direktiv som är aktuella på
jaktens område.
Sammanfattningsvis vill jag poängtera det viktiga i att riksdag och
regering nationellt och internationellt verkar för en god balans i vår vilda
svenska fauna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om balans mellan vildlevande arter.