När riksdagen i mars 1997 beslöt att godkänna regeringens
förslag till ändring av 9 § djurskyddsförordningen, som
stadgade att höns för äggproduktion inte får hållas i bur, till
att värphöns inte får hållas i andra burar än sådana som
innehåller sittpinne, värprede och sandbad, gavs också
klartecken till att dispenser från de nya kraven kunde
medges. Beslutet innebar att dispens endast skulle beviljas
för traditionella burar "som uppfyller högt ställda djurhälso-
och djurskyddskrav".
Jordbruksverket inledde ett omfattande program för att kontrollera anlägg-
ningar som söker dispens. Kriterier fastställdes för vad som måste uppfyllas
för att dispens ska beviljas. Jordbruksverket anser till exempel inte att
sittpinne är nödvändig för att uppfylla lagens krav. Detta är förvånande
eftersom detta krav finns i gällande föreskrifter vid förprövning av burar.
Slutsatsen blir att hönornas situation i burarna inte kan anses ha förbättrats
genom riksdagsbeslutet.
Jordbruksverket har sedan riksdagsbeslutet 1997 koncentrerat sitt arbete på
dispensgivning på bekostnad av riksdagsuppdraget att utarbeta en aktions-
plan för att successivt byta ut de traditionella burarna tills inga sådana burar
finns kvar. Regeringen har begärt att Jordbruksverket lämnar en lägesrapport
den 1 mars 1999. Hittills har Jordbruksverket fattat beslut om 80 procent av
inkomna dispensansökningar. Besluten innebär att dispenser beviljats för
3,1 miljoner hönor. När verket beslutat om alla dispensansökningar lär det
röra sig om ca fyra miljoner värphönor som blir kvar i den traditionella
formen av burar trots de skärpta burkraven från den 1 januari 1999.
Över hälften av hönsbeståndet i landet kommer att sitta kvar i traditionella
burar fram till år 2003. Den generösa dispensgivningen innebär också att
möjligheten för alternativa system att etablera sig på äggförsäljnings-
marknaden försvåras. Införandet av djurvänlig hönshållning fördröjs. Så
många som 60 procent av konsumenterna tror, enligt en nyligen gjord enkät i
Jordbruksverkets regi, att de köper ägg från frigående hönor. Tillgången på
sådana ägg ligger i verkligheten på runt 20 procent av totala antalet
producerade ägg.
Denna uppseendeväckande skillnad beror på att märkningen av var äggen
kommer ifrån är frivillig och att äggbranschen inte heller vill införa en sådan
märkning. I stället använder man sig av produktpresentationer som i många
fall vilseleder konsumenten genom att man använder begrepp som till
exempel lantägg och på förpackningarna presenterar glada och romantiska
gårdsmiljöer. Regeringen bör därför omgående och utan att avvakta arbetet
med denna fråga i EU lägga fram förslag om obligatorisk märkning av ägg.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Jordbruksverket prioriterar arbetet med en
aktionsplan för att värphönorna snarast möjligt skall befrias från burarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk märkning av ägg.