Riksdagen beslöt i mars 1997 om nya regler för värphönshållning.
Beslutet innebar bl a att Jordbruksverket fick i uppdrag att utarbeta en
aktionsplan för hur utbyte av traditionella burar mot alternativa system
för hönshållning successivt ska ske. Målsättningen är att inga sådana
burar ska finnas kvar. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att
till 1 mars 1999 redovisa en lägesrapport över utvecklingen. En
aktionsplan ska utgöra en del av rapporten.
4 § - naturligt beteende
Vid utarbetande av aktionsplanen måste djurens behov stå i centrum.
Djurskyddslagen är inte relativ. I de avvägningar som gjorts sedan
riksdagen 1988 beslöt att förbjuda burhönshållning, har
producentintressen tillåtits styra besluten i alltför hög grad. Djurskydds-
och konsumentintressen (de senare kan vara diametralt motsatta
producentintresset) har kommit i skymundan och inte spelat lika stor roll
i beslutsprocessen. I djurskyddslagens 4 § stadgas att bl a lantbrukets
djur ska hållas och skötas på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och
ger dem möjlighet att bete sig naturligt. En naturlig hönsflock består av
tupp, höna och kycklingar. Ett antal hönor kan leva i flocken.
Flockstorleken är avhängig av att om de blir fler har hönsen svårare att
känna igen varandra. Man anser att en höna känner igen upp emot 100
individer.
Hönshållning blev äggproduktion
Hönshållning övergick till att bli äggproduktion under det sena 1950-
talet. Det är en viktig distinktion mellan begreppen, eftersom det förra
fokuserar på djurhållningen, det senare på äggproduktionen. Burarna
började ersätta de gamla hönshusen där hönorna rörde sig fritt och levde
ihop med tuppar omkring 1960. Allt större enheter startades under 1960-
och 1970-talen. Den största buranläggningen i Sverige (Aniagra) har som
mest haft närmare 200 000 hönor i bur. Aveln för att få fram en
högvärpande hybrid tog ordentlig fart vid samma tid. Internationella
avelsföretag säljer sedan länge de nya hybriderna över hela världen. På
bara 20 år har industrihönan (det är så man bör kalla uppfödningsformen)
ökat sin värpfrekvens till det dubbla. Samtidigt har gamla lantraser
försvunnit och finns bara kvar i små besättningar och i genbanksprojekt.
Äggpriset har sjunkit under perioden. Enligt en undersökning som
redovisades för något år sedan hade livsmedelspriserna sjunkit överlag
under en 20-årsperiod räknat i penningvärdestermer. Ägg var ett av de
livsmedel som sjunkit mest i pris, över 50 procent. Detta har skett på
bekostnad av hönornas välfärd.
Nya mål och viljor måste märkas i hönshållningen
? Den nya djurskyddslagen från 1988 utformades utifrån huvudtanken att
djurens intressen ska stå i centrum för produktionen, inte tvärtom. När nu
avvecklingen av buräggsproduktionen ska ske, försenat men dock igång,
är det viktigt att utveckla system för djurhållning som lever upp till de
stolta stadgandena i 4 §. Med hönan i centrum för utvecklingen framstår
småskalighet som den riktning som man måste prioritera och satsa på.
?
? Regeringen har i återkommande regeringsdeklarationer som målsättning
angett att samhället ska ställas om till ekologisk hållbarhet och uthållig-
het. I höstens regeringsdeklaration sades att djurskyddet ska stärkas.
Även målet att 10 % av växtodlingen skall vara ekologisk år 2000 borde
påverka hönsen.
?
? För att kunna uppnå fastställda miljömål, som även bör betraktas som
hälsomål eftersom miljögifter ger effekter på folkhälsan, krävs bl a
kortare transportvägar , mindre koncentrerad produktion för att minska
jordbrukets utsläpp av miljöförstörande ämnen, och användning av
giftfritt odlat foder, allra helst ett kretslopp på den egna gården.
?
? Arbetslösheten, inte minst bland kvinnor på landsbygden som sagts upp
från vårdjobb av olika slag, kräver initiativ för att hitta nya försörj-
ningsvägar, som också i preventivt syfte bör leda till ökad självförsörj-
ningsgrad.
?
? Konsumenterna håller på att ändra sina prioriteringar vid val av föda.
God djurhållning, obesprutade livsmedel, närproducerat, hälsosamt börjar
bli nya honnörsord. Handeln har anammat trenden och arbetar medvetet
för att utöka sortimentet med varor som uppfyller miljö-, hälso- eller
djurskyddskrav.
?
? En satsning på småskalig hönshållning skulle alltså inte endast uppfylla
stadgandet om naturligt beteende i djurskyddslagen utan också ligga i
linje med de mål som ställs på miljö- och hälsoområdena samt kunna
leda till ökade arbetstillfällen.
?
Aktionsplanen
Mot bakgrund av det anförda bör Jordbruksverket i arbetet med
aktionsplanen utarbeta ett förslag till hur småskalig, både ekologisk och
konventionell, hönshållning ska kunna utvecklas. Ett program för aktivt
stöd till en sådan utveckling måste läggas fram. I regeringens skrivelse
1996/97:64 konstaterades att småskalig äggproduktion inte skulle få
någon större omfattning utan betraktas som en nischproduktion. Detta
anser vi vara fel inställning, och utan hänsyn tagen till djurskyddslagens
stadganden och den omfattande kunskap som finns om hönor och tuppars
naturliga beteende och medfödda behov. Det finns ingen säker statistik
över antalet hushåll med småskalig hönshållning, men SCB:s statistik ger
en fingervisning. Antalet hönsbesättningar med 1-49 höns i företag med
minst 2 ha åker är 7 266 (1997). Utöver dessa finns ett okänt antal ej
statistikförda hönsbesättningar, där äggen säljs vidare i någon
omfattning. Uppskattningsvis finns det några hundra tusen höns i riktigt
småskaliga anläggningar (upp till 100 höns).
I aktionsplanen anser vi att ett förslag bör utformas om hur en aktiv
satsning för att nå ut över hela landet till personer som är intresserade av att
satsa på hönshållning i liten skala ska kunna organiseras. Förslaget bör inne-
hålla en utbildningsdel omfattande grundläggande etologisk hönskunskap,
marknadsföring för att nå ut på den lokala marknaden, hur man gör hållbara
ekonomiska kalkyler samt andra moment som kan ligga till grund för en
realistisk satsning på småskalig hönshållning med äggproduktion för avsalu i
närområdet. Projektet bör organiseras med hjälp av berörda regionala och
berörda myndigheter. Både forskningskompetens och naturbruksgymnasier
bör involveras. Väsentligt är att utreda vilka möjligheter som finns att erhålla
ekonomiskt eller annat stöd för utveckling av småskalig produktion.
Dagens hönshybrid har avlats med maximal produktion som mål.
Forskningssatsningar bör ske för att ta fram ekohöna som inte behäftas med
de problem som sönderavlade hybrider lider av. Hittills har en sådan "åter-
ställande" avel inte kunnat ske på grund av brist på medel.
Småskalighet
Det finns ingen vedertagen definition på småskalighet. Med hänsyn tagen
till den naturliga flockstorleken och att det är känt att höns möjligen kan
känna igen upp till 80-100 andra individer, bör flockarna inte överstiga
detta antal. På en gård skulle höns fördelade på skilda avdelningar kunna
uppgå till några hundra, högst ettusen. I begreppet småskalig
äggproduktion ligger att hönorna ska kunna vistas ute. KRAV:s regler
stadgar att hönorna har rätt att vistas ute under den varma årstiden.
KRAV har dock ingen begränsning på antalet höns i en anläggning.
Det är svårt att säga hur omfattande en satsning på småskalighet så som
skissas ovan kan bli, men en förutsättning för att en utveckling ska komma
till stånd är att en aktiv satsning görs. Det kommer att visa sig inom några år,
förutsatt att en landsomfattande utbildnings- och informationssatsning görs,
som genomförs på regional och lokal nivå. I projektet bör ligga en
uppföljning och utvärdering av resultatet.
Mer rådgivning behövs
Regeringen har efter riksdagens beslut anslagit medel för rådgivning om
alternativa system och en deltidstjänst finns på Jordbruksverket.
Eftersom det är synnerligen angeläget att nya producenter får rådgivning
baserad på aktuell kunskap när de ska satsa på någon typ av frigående
system för hönshållning, bör Jordbruksverket formulera mål för
rådgivningsarbetet samt löpande följa utvecklingen och redovisa
skriftligt hur många anläggningar som finns, hur många som tillkommer,
vilken typ av system det rör sig om, och hur djurskyddet upprätthålls.
Jordbruksverket bör tilldelas erforderliga medel för rådgivningsverksam-
heten, som även kan fördelas på regionala eller lokala rådgivningsinsatser, så
att en fullgod rådgivning sker till dem som är intresserade av att satsa på god
hönshållning i frigående system. Rådgivaren bör också ha ett övergripande
utbildningsansvar och utarbeta utbildningsplaner för frigående hönshållning.
Tidsplan
Aktionsplanen måste också innehålla en tidsplan. Jordbruksverket har
gett generösa dispenser till buräggsproducenter, som dock upphör 2002-
2003 (beroende på när de tre dispensomgångarna sätts in). Enligt
Jordbruksverkets föreskrifter får dispens från traditionella burar ges för
högst tre omgångar. Efter år 2003 ska höns inte få hållas i traditionella
burar i Sverige. Det är viktigt att fastslå att burhållningen ska vara
avvecklad då samt att aktionsplanen utformas med detta mål i sikte.
Jordbruksverket tvingas då att arbeta fram konkreta förslag om hur
avvecklingen ska gå till.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om aktionsplanens innehåll.
Stockholm den 26 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)
Tasso Stafilidis (v)
Mikael Johansson (mp)
Alice Åström (v)
Kia Andreasson (mp)
Lennart Värmby (v)