Frågan om religiös slakt aktualiseras gång på gång. Det
anförs då att detta sätt att slakta skall ses som en fråga om
religionsfrihet och inte som en fråga om djurskydd.
Djurskyddslagen förbjuder
slakt utan bedövning
Kosher- och halalslakt är den slaktmetod som religiösa judar
respektive muslimer förespråkar. Avlivningen av djuret sker
genom att halsen genomskärs och att djuret förblöder. För att
slakten skall ske religiöst riktigt får djuret inte bedövas innan
snittet läggs och det är detta diskussionen egentligen handlar
om och som idag strider mot djurskyddslagen. I dess § 13
står: När djur förs till slakt och när de slaktas, skall de
skonas från onödigt obehag och lidande. Och i § 14:
Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tappas av.
Undantag från detta finns för fjäderfä och kaniner, men vid den slakten
skall hela huvudet snabbt avskiljas från kroppen.
Jordbruksverket har video
som visar slakten
Det förekommer skäktning av stora djur som får och nöt i
andra länder. Inför KU:s behandling av motioner om
skäktning ansåg Miljöpartiet att det vore lämpligt att
utskottet tog del av den video, som finns som bilaga till
Jordbruksverkets rapport 1992:37 Slakt av obedövade djur,
och som visar hur slakten går till. Det avslogs emellertid.
Videon är inspelad i England och visar kosherslakt:
Djuret förs in i en box speciellt utrustad för slakten. För att blotta halsen
fixeras djuret med frambenen fritt hängande i luften och huvudet pressat
bakåt mot ryggen. Därefter läggs ett snitt i halsen nedanför stämbanden så att
halspulsådror och luftstrupe skärs av. För att öka blödningen gräver slaktaren
med händerna i såren vid halspulsådern. Djuret fäktar med frambenen,
fortsätter att andas med den avskurna luftstrupen och dör först efter ½-1½
minut. Att djuret upplever ångest, smärta och lider står utom all tvivel.
Rabinen bekräftar därefter att djuret slaktats på föreskrivet sätt. Endast ca
50% av köttet används som kosher, eftersom judarna endast äter framdelskött
t.o.m. 12:e revbenet. Allt kött som inte godkänts som kosher säljs som
vanligt kött till konsumenter som inte får vetskap om att djuret slaktats
genom skäktning utan föregående bedövning.
Slakten skapar ångest och
plåga
Det är alldeles klart att såväl fixeringen av djuret före slakt
och själva slakten är grym och plågsam och strider mot den
mest grundläggande synen på djurhänsyn i Sverige. Trots
detta återkommer frågan på nytt i riksdagen genom motioner
och också genom aktioner på annat sätt av de grupper som
inte vill se frågan som en fråga om djurskydd utan som
religion.
Jordbruksverket har under 1998 fått i uppdrag att "årligen göra en
utvärdering av olika religiösa slaktmetoder i syfte att finna en religiös
slaktmetod som inte strider mot svenska bestämmelser om skydd av djur vid
slakt, men som kan godkännas av de parter vars utövande av religion bl.a.
förutsätter tillämpning av religiös slakt." Veterinärkåren, hjärnfysiologer och
djurskyddsorganisationer är eniga om att stora djur som skäktas utsätts för
lidande och ångest. Djurskyddslagen är så vitt jag förstår skriven utifrån
samma uppfattning och insikt. Uppdraget till Jordbruksverket verkar utifrån
detta mycket märkligt.
I den utvärdering som Jordbruksverket skall göra skall särskilt samråd ske
med olika religiösa organisationer och DO, men vare sig veterinär-
organisationer, djurskyddsorganisationer eller neurologer finns nämnda. Det
är mycket förvånande och oroande eftersom dessa grupper inte bara har
engagerat sig i frågan, utan också besitter stora kunskaper nödvändiga för de
utvärderingar som skall göras. Detta måste ändras.
Skäktning är en fråga om djurskydd!
Hemställan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt förbud av slakt genom skäktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 13 och 14 §§ djurskyddslagen som förbjuder plågsamma
slaktmetoder fortsättningsvis skall gälla,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att veterinärer, neurologer och djurskyddsorganisationer skall
ingå i den grupp som tillsatts för att göra årliga utvärderingar.