Det är få områden som är inne i en så intensiv utveckling
som gentekniken. Här finns en oerhörd dynamik och
potential att påverka människors liv och öden i framtiden.
Samtidigt är det en fråga som i mycket ringa utsträckning
debatteras offentligt, bland annat beroende på ämnets
komplexitet. Detta är otillfredsställande.
Genteknik på växter och djur kommer att få allt större betydelse i
framtiden. Det är därför viktigt att vi noga tänker igenom de etiska aspekter
som finns inom detta område. Vi baserar vår grundsyn på den kristdemokra-
tiska förvaltarskapstanken. Vi menar att människan är förvaltare, och inte
herrar i skapelsen. Detta ger oss ett speciellt ansvar, vi ska agera med en
långsiktig helhetssyn med respekt för vår omgivning och kommande
generationer. Samtidigt ger vår syn på förvaltandet drivkraft till förändring.
Att förvalta innebär något mer än att bara passivt slå vakt om något. Vi
menar att det är förenligt med ett gott förvaltarskap att förändra, utveckla och
skapa nytt. Det måste dock ske på ett ansvarsfullt sätt.
De etiska utgångspunkterna är grundläggande för den kristdemokratiska
idéutvecklingen och för formulerandet av konkreta sakpolitiska ställnings-
taganden. Vi bygger vår grund på fyra pelare: människovärdet, ofull-
komlighetstanken, behovet av små och nära gemenskaper och förvaltar-
skapstanken.
Det är speciellt den sistnämnda av dessa, förvaltarskapstanken, som i
första hand är relevant för vår syn på skapelsen och hur vi ska förhålla oss
till
den. Med denna grundsyn har vi därmed dragit upp en gräns mot dem som
hävdar att människan är sin egen herre och kan styra och ställa helt efter eget
val.
Kungstanken bakom förvaltarskapet är "ansvar". Ansvarighetsfrågan har
följt mänskligheten som en levande tanke så långt vi kan blicka tillbaka i
historien. Förvaltarskapet - ansvarigheten - gäller både de egna personliga
resurserna och de yttre materiella värdena, miljö och resurser. Vi ska agera
på ett sådant sätt att vi med stolthet kan överlämna frukterna av vårt arbete.
Förvaltarskapet innebär inte något passivt förhållningssätt utan är
utvecklande och förnyande till sin karaktär. Vi ska därför inte skämmas för
att vi ingriper och påverkar naturen, men vi ska göra det utifrån ett
perspektiv som är långsiktigt och varsamt. Det är skillnad på en skönhets-
strävande trädgårdsmästare och en vinstmaximerande regnskogsexploatör,
för att ta ett något övertydligt exempel.
Vår förmåga att fatta medvetna val ger oss en särskild position, men
positionen medför ansvar och inte oinskränkt makt efter eget tycke. Mark
Twain har sagt att "människan är det enda djur som har förmågan att kunna
rodna, och också har en anledning att göra det". Det ligger en del sanning i
det påståendet.
Människans särställning får till konsekvens att vi har en speciell uppgift,
nämligen att bruka och förvalta. Vem eller vilken vi ser som ägare och för
vilken vi ska avlägga revision är en personlig fråga som kan besvaras olika
av olika människor "av god vilja", men vår position är unik.
Vad kan gentekniken
användas till?
Människan har påverkat naturen länge och konsten att flytta
gener är gammal. Att avla fram nya hundraser är ett
exempel. Den moderna gentekniken är mer specialiserad och
sofistikerad. Med hjälp av modern genteknik fortsätter
människan egentligen bara att göra det man alltid har gjort,
men sparar värdefull tid, pengar och andra resurser.
Behovet att offentligt diskutera och reflektera över gentekniken är stort.
Eftersom allt liv har samma byggstenar öppnar sig enorma potentialer med
hjälp av gentekniken. En sak måste vi komma ihåg: även traditionell avel kan
ge upphov till lidande och etiskt tveksamma resultat. Det har funnits etiska
problem långt innan den moderna gentekniken kom in på scenen. Den stora
skillnaden är hastigheten och styrkan hos de instrument som nu är
tillgängliga, eventuella misstag och oförutsedda effekter får därför mycket
större konsekvenser än tidigare.
Områden som är intressanta för industrin att dra nytta av genom modern
genteknik är främst läkemedel, diagnostik, växtförädling och miljövård. Det
finns både förhoppningar och farhågor om vad denna teknik kan bidra med.
Varför tveka inför en
satsning på genteknik?
Historien är full av exempel på brustna förhoppningar och
felslagna prognoser. Erfarenheterna från den så kallade
gröna revolutionen inom jordbruket visar tydligt på
problemen med att ny teknik inte alltid ger de resultat som
man hade tänkt sig.
Gröna revolutionen hade sin grund i ett nytt "mirakelvete" som kunde ge
fler och större skördar än vanligt vete, och dessutom var mindre känsligt för
klimatstörningar. Men istället för att bli en succé i kampen mot världssvälten
bidrog detta nya vete till att skapa stora behov av konstbevattning,
konstgödsling, bekämpningsmedel och kraftigt skuldsatta småbönder som
tvingades från sina gårdar.
Ytterligare en negativ utveckling som delvis hänger samman med den
misslyckade gröna revolutionen är utarmningen av den genetiska basen eller,
annorlunda uttryckt, det genetiska kapitalet.
Före den gröna revolutionen fanns drygt 80 000 olika varianter av ris. Bara
i Indien odlades över 30 000 olika rissorter. Idag odlas det bara cirka 50 olika
sorter, och risken finns att detta antal minskar ännu mer. Den genetiska
erosionen är en mycket allvarlig effekt av gentekniken. Utarmningen av
gener ger mindre variation att bygga vidare på. Vi vet inte idag exakt vilka
betingelser som kommer att gälla i framtiden, därför är en så bred genetisk
bas som möjligt en form av försäkring inför en osäker framtid. Problemen
med alltför ensidig genetisk profil gäller inte bara inom växtriket, utan är
också giltigt för boskapssektorn.
Dessa problem har blivit alltmer uppmärksammade. 1974 bildades
International Board for Plant Genetic Resources (IBPGR). Initiativet togs vid
FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 då man fattade beslut om att
börja samla in, torka och frysa viktigt genmaterial från växter. Fröerna
förvaras i så kallade genbanker.
På detta sätt kan man bevara fröerna i tiotals år, sedan får man odla dem
och få nya frön som man sedan kan spara en period till. Man måste med
andra ord hålla genbanken i ett aktivt förvaltande.
Ett annat sätt att slå vakt om den genetiska arvsmassan är naturligtvis att
odlingen sker i ursprungsmiljön. I flera länder i tredje världen har man därför
bildat så kallade fältgenbanker med syftet att hålla den genetiska variationen
intakt. Detta är ett oerhört viktigt arbete, som dock kan vara svårt för ett
fattigt land att avsätta resurser till. Vinsterna är långsiktiga, men
kostnaderna
omedelbara.
Ett annat hot som inte är lika påtagligt men som bör beaktas är riskerna
med vad som kan hända när man placerar ut GMO (Genetiskt Manipulerade
Organismer), dvs växter, djur eller mikroorganismer som blivit genetiskt
manipulerade, i naturen.
De ekologiska systemen är komplexa och det är inte alltid självklart att vi
kan förutse alla effekter. Till exempel kan jordbruksväxter manipuleras för
att få egenskaper som kvävefixering, ökad ihärdighet mot torka, frost eller
hög salthalt i marken, motståndskraft mot sjukdomar och
bekämpningsmedel. Det finns många erfarenheter av att det kan dröja lång
tid från det att en händelse inträffar till den tidpunkt då de fulla
konsekvenserna av händelsen blir tydliga. Det tog ungefär 50 år efter att den
kemiska revolutionen startat innan samhället på allvar insåg miljö- och
hälsokonsekvenserna med föroreningar, giftigt avfall, allergier och andra
problem.
Kan man ta patent på liv?
En fråga som har följt gentekniken i spåren och orsakat
mycket kritik är huruvida det ska vara möjligt för ett företag
att ta patent på levande organismer. Frågan är komplicerad
och innehåller många bottnar - juridiska, ekonomiska och
etiska.
Allt eftersom tiden har gått har tolkningarna av vad som kan patenteras
utvidgats och idag ges patent på läkemedel och numera även på
genmanipulerade växter.
Genom att manipulera generna är det idag möjligt att skapa nya
modifierade livsformer. Från genteknikföretagens sida finns det naturligtvis
ett stort intresse av att kunna skydda sina produkter, de har kostat mycket att
framställa och man vill inte bli bestulen på sitt arbete och dess frukter.
Det har funnits motstånd mot att bevilja patent på livsformer, men hela
tiden har gränserna flyttats steg för steg. I Sverige har man tänjt på
patentlagarna och 1992 frångick myndigheterna i all tysthet tidigare praxis
och gav ett företag patenträtt på två genmodifierade potatissorter.
I USA finns det en större öppenhet för möjligheten att ta patent och redan
1988 fick ett företag patent på den så kallade onkomusen som är
skräddarsydd för att användas inom cancerforskningen. Det blev det första
patentet på ett genmanipulerat levande däggdjur.
Kristdemokratiska
ståndpunkter
Mindre kött och mer vegetabilier -
mindre svält
Utifrån vår förvaltarskapssyn kan vi inte hävda att det är fel
att vi människor på olika sätt försöker påverka och förändra
naturen och vår livsmiljö. För att kunna försörja de
människor som lever idag kan vi inte förlita oss på de grödor
och de produktionsmedel som fanns för 200 år sedan, när
jordens befolkning bara var en bråkdel av dagens.
Sett ur befolkningsökningsperspektiv kan det därför synas logiskt att
fortsätta på den inslagna vägen - att göra jordbruket ännu mer
industrialiserat, förfina grödorna och fördjupa forskningen.
Samtidigt finns det andra vägar att gå. Det är ett allmänt känt faktum att
när växtprotein får gå omvägen via köttdjur förloras upp till 90 % av
proteinerna. Om livsmedelskonsumtionen kan gå mot en större andel
vegetabilier och en mindre andel kött minskar trycket på ständiga
produktivitetshöjningar. Riksdagen bör anta en strategi för hur svenska folket
ska stimuleras att öka andelen vegetabilier i kosten.
Ytterligare ansträngningar bör också ske när det gäller att minimera spillet
i livsmedelsproduktionen. Det gäller inte minst insatser mot skadedjur och
mögel i lagringsledet.
Märkning av livsmedel
Det är viktigt att vi som konsumenter har möjlighet att via
varans förpackning få information dels om innehållet och
dels om hur den har producerats. Sedan länge finns olika
slags miljömärkningar och en rättvisemärkning som anknyter
till nord-syd-perspektivet har introducerats. Det är också
nödvändigt att varor som på ett eller annat sätt har
producerats med hjälp av genmodifierade organismer tydligt
märks, så att konsumentens fria val är underbyggt av
tillräcklig kunskap om varan. Det kan finnas olika skäl
varför en konsument inte vill ha GMO-livsmedel, och
oavsett vilket skäl man anför så är det något som måste
respekteras.
EU:s regelverk tillåter inte en så tydlig märkning som vi skulle vilja se.
Det syns inte på tomater, rapsolja eller cornflakes om de är genförändrade.
Därför krävs det märkning. Sverige har agerat i EU för att få till stånd bättre
och tydligare märkning av livsmedel. Ansträngningarna har inte gett önskat
resultat. Regeringen bör därför ges i uppdrag att intensifiera sitt arbete att
på
olika sätt verka för att reglerna för märkning ändras så att konsumenterna
kan ges fullgod information. Sverige ska vara en pådrivande kraft i
utvecklingen av konsumentperspektivet inom EU.
Satsa på folkbildning
Riksdagen har ett särskilt ansvar för att kunskap i dessa
frågor sprids och fördjupas i de breda folklagren. Studier
visar att svenskarna har en generellt sett mer negativ hållning
till GMO än de flesta andra medborgare i Västeuropa. Detta
måste tas på största allvar. Danmark och Norge har givit
kunskapsspridning och folkbildning i dessa frågor en större
prioritet. Detta har i sak inte inneburit att motståndet har
försvunnit, men medborgarna har haft möjlighet att med
kunskap, istället för rädsla, kunna bygga under sin tvekan. I
Sverige borde vi följa dessa exempel och riksdagen bör
avsätta en särskild budgetpost för folkbildning om bioteknik
riktad i första hand till frivilligorganisationerna för att
möjliggöra uppbyggnaden av ett informationscentrum för
bioteknik. Av budgetformella skäl görs ingen hemställan i
denna motion, utan den återfinns i partiets miljömotion.
Internationella insatser
Utarmningen av världens samlade genetiska kapital är ett
stort och allvarligt problem. Att satsa mer resurser på att
samla in genmaterial och säkerställa att genbankerna
verkligen klarar av sina åtaganden är en högt prioriterad
uppgift. Vidare måste länderna i tredje världen få ekonomisk
hjälp med att utveckla sina fältgenbanker.
Eftersom det ligger ett globalt intresse i att bevara så mycket som möjligt
av det genetiska kapitalet bör Sverige agera inom FAO för att stödja u-
länderna att inrätta ett formellt nät av genbanker och fältgenbanker under
FAO:s kontroll. Kostnaderna för detta bör till viss del bekostas av i-länderna
via de traditionella biståndsanslagen. Det är också rimligt att de stora
bioteknikföretagen, som är direkt inkopplade i växtförädling, får avsätta
medel till en genbanksfond. Detta är en viktig fråga för Sverige att driva
internationellt.
Sverige bör ta initiativ till en FN-konferens om bioteknik. Frågan måste
lyftas till denna nivå och ges politisk tyngd. Konferensen kan ta upp bland
annat följande frågeställningar: "Ska av människan genförändrade
organismer få släppas ut i ekosystemet och i så fall under vilka villkor?",
"Hur ska man förhindra plågsamma djurförsök och ett ovärdigt utnyttjande
av djur?", "Behövs ett särskilt internationellt kontrollorgan för bevakning av
bioteknikens tillämpning?"
Genteknik och djurförsök
Genmanipulation på djur måste underställas en etisk
granskning. Även om syftet med genmanipulation kan vara
gott, till exempel högre avkastning på kött eller mjölk, är det
aldrig försvarbart att tillverka livsmedel på ett sådant sätt att
det innebär ett lidande eller onaturligt beteende för djuren.
Denna fråga är naturligtvis mycket bredare än frågan om
gentekniken. Att hålla värphöns i alltför trånga burar är ett
exempel på oetiskt handlande, utan att det handlar om
genmanipulation.
Frågan om genteknik på djur hänger också samman med djurförsöksetik.
Vi kristdemokrater menar att man ska sträva efter att minimera
användningen av försöksdjur inom forskningen och att det måste finnas
rimliga villkor för djuren under den tid som försöken pågår. Att medvetet
orsaka ett djur lidande i syfte att göra något gott för människor är ett i detta
sammanhang svårt dilemma. Det måste från fall till fall avgöras om ett visst
lidande för djuret är rimligt satt i relation till möjligheten att minska
lidandet
för människor.
Gentekniken är på detta vis inget principiellt nytt. Sedan länge har det
utförts experiment på djur för att få fram till exempel läkemedel och detta har
skett med samhällets öppna godkännande. Det är viktigt att varje projekt
underställs en etisk prövning, där man inte bara ställer frågan om hur man
ska minimera lidande och risker utan regelmässigt också ställer frågan om
relevans och nödvändighet. För att säkerställa att gentekniken inte medverkar
till att fler djurförsök än absolut nödvändigt utförs bör det upprättas en plan
som, i enlighet med det miljöprogram som EU:s ministerråd godkände 1992,
tydligt anvisar hur antalet djurförsök i Sverige kan halveras fram till år 2000.
Lagstiftningen
Vår nationella lagstiftning på området regleras i huvudsak i
lagen om genetiskt modifierade organismer, som trädde i
kraft 1994. Gentekniklagen har utformats så att den i
huvudsak implementerar EG-direktiven om genteknik. Det
finns dock några skillnader.
Utsättningsdirektivets bestämmelse om rapporteringsskyldighet till
myndighet efter slutförd försöksutsättning återfinns inte i den svenska lagen.
I praktiken brukar det fungera ändå, men det bör ändå justeras i lagtexten.
En annan skillnad är att det i den svenska lagen finns ett etiskt moment i så
måtto att etiska hänsyn ska "beaktas" i prövningarna. Denna skrivning löser
självklart inte alla problem, men ger ändå ett bra avstamp för nödvändiga
diskussioner, det finns därmed en formell möjlighet att föra in etiska
resonemang. Sverige bör i EU verka för att en motsvarande skrivning
kommer till stånd i utsättningsdirektivet. Riksdagen bör dessutom göra en
analys och utvärdering av hur det etiska momentet har fungerat i praktiken.
Har det tillåtits ha någon inverkan på besluten, eller har det bara fungerat
som kosmetika?
Ytterligare tillägg som bör göras i gentekniklagen och dess regel om
förhandsbedömning är krav på utredning om alternativa lokaliseringar och
utformningar på det sätt som miljökonsekvensbeskrivningar i princip ställer.
Vid riskbedömning bör man dessutom räkna både med direkta och indirekta
risker. Till exempel om en herbicidresistent växt ska sättas ut bör även
beaktas konsekvenserna av det/de bekämpningsmedel som växten gjorts
resistent mot, och inte bara växten som sådan. Ett företag som ansöker om
tillstånd att sätta ut GMO måste på ett övertygande sätt kunna argumentera
för att det inte finns några alternativa metoder som är att föredra framför
genetiska ingrepp.
Moratorium
Tveksamheten mot GMO-livsmedel är mycket spridd inom
EU:s länder. Det finns flera exempel på länder som vill ha
strängare regler än de som finns. Österrike, Luxemburg och
Italien var först ut med att använda skyddsklausulen som
finns i direktivet för godkännande av GMO. De förbjöd
användningen av GMO-majs i respektive land. Italien har
sedan dragit tillbaka detta, men de två andra framhärdar.
Detta har lett till att kommissionen har inlett en process som
troligen avslutas med att länderna anmäls till domstolen.
Frankrike har beslutat om moratorium för GMO-raps. Kommissionen
kräver att detta ska upphävas. Grekland har beslutat att användningen av
GMO-raps ska stoppas på samma sätt som i Frankrike.
I Storbritannien har regeringen sagt sig vilja se över sin GMO-policy och
under tiden som de miljömässiga konsekvenserna utreds skulle man införa
ett treårigt moratorium för godkännande av GMO-grödor.
Miljöutskottet i Europaparlamentet har bestämt sig för att sända ett brev
till kommissionen med en begäran om ett moratorium för godkännande av
nya GMO-grödor. Det tillfälliga stoppet skulle gälla tills EU:s regler för
godkännande av GMO setts över, vilket kan ta två år.
Sverige bör spela en aktiv roll i detta sammanhang och ansluta sig till de
krafter som vill förlita sig på försiktighetsprincipen. Regeringen bör få i
uppdrag att inom EU verka för ett beslut om moratorium i enlighet med
miljöutskottets begäran.
Patent på liv
Frågan om patent på liv är en mycket omfattande och
komplicerad fråga. Vi menar att möjligheten att kunna ta
patent på ett mikrobiologiskt förfarande, själva processen
som sådan, är tillräcklig för att företag ska kunna få
möjlighet att slå vakt om sina produkter. Att däremot ta
patent på en gen eller en organism som är genmodifierad ska
inte vara möjligt. Vi menar att det inte är rimligt att man ska
kunna ta patent på liv, på biologiskt material.
Det handlar inte om att vi är teknikfientliga eller mot nya upptäckter, men
teknik och etik får inte separeras. En ledarartikel i Ny Teknik i våras
sammanfattar bra vad det handlar om: "Det är självklart att gener inte går att
patentera. Eller snarare: det borde vara omöjligt att patentera en gen hos
människan eller ett djur eller en växt. Ingen kommer på idén att ens försöka
patentera exempelvis hjärnceller eller någon annan del av kroppen när
forskarna i detalj lyckats kartlägga hur organet ser ut. Men nu tror delar av
läkemedelsindustrin och kemiindustrin att det finns pengar att hämta från det
gentekniska området..... Patent finns för att skydda uppfinningar så att de ska
kunna exploateras av uppfinnaren. Inte för att skydda upptäckter och
kartläggningar av människokroppen. Upptäckter är inte uppfinningar utan
just människans kartläggning av hur naturen ser ut och fungerar. Att
människan sedan kan lära av naturen och uppfinna bra metoder för att med
genmodifierade bakterier tillverka bra läkemedel är en annan sak. Men
läkemedelsindustrin vill rucka på grundläggande drag i vår syn på och
användning av patent.... Här är det viktigare än någonsin att vara försiktig
och ansvarstagande. Företagen ska självfallet lägga ner möda på att patentera
metoder för att framställa läkemedel med hjälp av genmanipulerade
bakterier. Men inte försöka vrida själva patentbegreppet ur led. Gentekniken
har redan använts i Sverige mycket framgångsrikt. Det är en spännande och
mycket användbar teknik. Men läkemedelsindustrin måste tona ner kraven på
patentbarhet av själva generna." (Sten Haage, chefredaktör).
Det är intressant att se att det är läkemedels- och bioteknikindustrin som
förespråkar patent, medan vetenskapsmän, läkare, vetenskapliga
sammanslutningar etc är motståndare. Man menar att forskningssamarbete
och det fria utbytet av information och kunskap kommer att hämmas.
Under 1997 röstade Europaparlamentet för ett förslag från kommissionen
till nytt patentdirektiv för skydd av tekniska uppfinningar. I korthet går detta
ut på att det nu ska bli möjligt att ta patent på gener, växter och djur samt på
vävnad och kroppsdelar från människor - så länge som dessa är "isolerade
från den mänskliga kroppen". De enda levande organismer som utesluts från
patent i direktivet är hela människor och människoembryon.
I november 1997 tog ministerrådet ställning till förslaget. Vår uppfattning
var att Sverige skulle säga nej till förslaget. Den svenska regeringen stödde
dock tyvärr förslaget, något som vi är mycket kritiska till.
Tidigare i år beslutade Europaparlamentet att ställa sig bakom
ministerrådets förslag till direktiv. En strid som har rasat i tio år fick
därmed
ett slut. "En sorgens dag", kommenterade den koalition av miljögrupper,
bonde-, och u-landsorganisationer som vänt sig mot förslaget.
Direktivet ställer inte direkta krav på lagändringar i medlemsländerna.
Men patentlagar som stiftats innan gentekniken fanns skall nu tolkas i ett nytt
ljus. Det blir lättare att patentera uppfunna genmodifierade växter, transgena
däggdjur och delar av den mänskliga arvsmassan. Patent beviljas inte på
förändrade könsceller, på klonade människor eller på djur vars lidande inte
motsvaras av en medicinsk nytta för människan.
Felaktiga beslut av allvarlig art får dock inte lämnas utan åtgärd. Vi menar
att frågan måste aktualiseras på nytt i avsikt att arbeta för att riva upp
beslutet om patent på liv.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att öka
andelen vegetabilier i kosten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av livsmedel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till uppbyggandet av genbanker och fältgenbanker,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en FN-konferens om bioteknik,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en plan för halvering av
antalet djurförsök,
6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om genetiskt
modifierade organismer att rapporteringsskyldighet till myndighet ingår,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kravet att den etiska paragrafen i den svenska
gentekniklagstiftningen får en motsvarighet i EU:s direktiv,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av den etiska paragrafen i gentekniklagen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökonsekvensbeskrivningar i gentekniklagen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om moratorium för GMO,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att patent på liv ej skall vara möjligt.1
Stockholm den 23 oktober 1998
Dan Ericsson (kd)
Harald Bergström (kd)
Ulf Björklund (kd)
Amanda Grönlund (kd)
Johnny Gylling (kd)
Caroline Hagström (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Tuve Skånberg (kd)