Minken är som alla mårddjur ett mycket aktivt djur med stort
behov av rörelse. Den är så väl anpassad till ett liv i vatten
att den till och med har simhud mellan tårna. Den hör inte
hemma i den svenska faunan, men finns nu i hela landet. I de
flesta fall har det varit rymlingar från pälsfarmer som klarat
sig bra, eftersom den svenska naturen påminner om den
nordamerikanska, där den hör hemma. Men den har också
släppts ut för att ge ytterligare ett jaktbart vilt (källa Bjärvall,
Ullström boken Däggdjur). Minken har ingen naturlig fiende
i Sverige och går ofta hårt åt sjöfågel. Det skjuts enligt
statistiken ca 30 000 djur per år, en siffra som torde vara för
låg.
Naturliga beteenden
I djurskyddslagens 4 § står att djur skall ges möjlighet till
naturliga beteenden. Det är utom all tvivel att minkar inte
kan få sina mest grundläggande naturliga beteenden
tillfredsställda i en liten ståltrådsbur. Därom är etologer och
veterinärer ense. Att hålla djur i trånga burar med nätgolv
borde inte förekomma i ett land som säger sig vilja vara
vägledande internationellt i djurskyddsfrågor. I Sverige är
det mink, höns och räv som utsätts för den behandlingen.
Beträffande räv finns beslut om förändring och man har fått
ytterligare några år för att ändra förhållandena. Men för
landets över en miljon minkar finns ännu ingen ljusning.
Förbjud burhållningen!
Miljöpartiet anser att dagens hantering av minkar i trånga
burar strider mot djurskyddslagen. Denna lag, som Sverige
skryter så med allt sedan den antogs 1988, måste tas på
allvar nu. Den innebär att minkar inte kan hållas i små burar.
Det finns ingenting i lagen som säger att 4 § inte skulle gälla
även minkar. Förbjud de trånga burarna för minkarna!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om burhållningen av minkar.