Under slutet av 80-talet slog Astrid Lindgren larm om djurens situation, bland annat om kor som aldrig fick komma ut ur ladugården och beta gräs. Protesterna ledde till den nya djurskyddslagen, som kom 1988 och som Astrid Lindgren fick i 80-årspresent med löfte om såväl fria höns som betande kor.
Men alla kor kommer inte ut på det efterlängtade betet nu heller, tio år senare, trots att djurskyddslagen säger att djur skall ges möjlighet till naturligt beteende och trots att betet och utevistelsen stadgas i förordning och föreskrift till lagen. Hur många som står inne går inte att få uppgift om. År 1991 stod ca 30 000 kor inne året runt men sedan upphör statistiken på Jordbruksverket. Den nya djurskyddslagen följs inte upp.
Gällande bestämmelser
Reglerna om betesgång finns i djurskyddsförordningen (1988:539) samt Statens jordbruksverks föreskrifter (1993:129) och allmänna råd (1994:2) om djurhållning inom lantbruket m.m.
Enligt djurskyddsförordningen ska nötkreatur som är äldre än sex månader och som hålls för mjölkproduktion hållas på bete sommartid. De nötkreatur som inte hålls för mjölkproduktion ska också hållas på bete eller på annat sätt ges tillfälle att vistas ute under sommaren. Kravet på utevistelse gäller inte för tjurar och inte för ungnöt som är yngre än sex månader.
Men det finns regler om undantag från kraven om betesgång i djurskydds- förordningen.
I Jordbruksverkets föreskrifter regleras betesperioden mer detaljerat och också när undantag från betestvång kan medges. Betesperioden ska vara sammanhängande och infalla under perioden 1 maj till 1 oktober. Under betesperioden ska betesdrift ordnas för samtliga mjölkande kor samtidigt.
Mjölkkor ska under ett dygn minst hållas på bete under tiden mellan två mjölkningstillfällen. Beläggningen får inte vara högre än att ett växttäcke bibehålls på minst 80 procent av betesarealen. Men i föreskrifterna finns möjlighet till dispens från beteskravet. Dispenskraven är detaljerade.
Ingen statistik
När det gäller dispensgivning eller prövning av undantag från kravet på betesgång är det, enligt djurskyddsförordningen, Jordbruksverket som handlägger ärendena om djurstallarna tagits i bruk efter den 1 juli 1988. Detsamma gäller fall där djurstallarna tagits i bruk före den 1 juli 1988 men sedan byggts om eller byggts till så att djurantalet utökats med mer än nio vuxna eller arton unga djur. I övriga fall prövas frågor om undantag av den kommunala nämnd som har tillsyn över att djurskyddslagen följs.
Enligt uppgift finns det ingen aktuell statistik angående prövade resp. god- kända ansökningar om undantag från betestvånget, vare sig på Jordbruks- verket eller på länsstyrelserna. Det enda som finns är statistik från 1991, då en enkätundersökning gjordes. Det året gavs 806 dispenser varav 610 gällde Norr- och Västerbotten. Enligt en uppskattning på Jordbruksverket rörde det sig då om ca 30 000 kor, de flesta uppbundna. Det året fanns ca 530 000 kor i Sverige. I interpellationsdebatt med mig den 8 maj 1998 lovade dåvarande jordbruksminister Annika Åhnberg att ta fram aktuell statistik. Sådan statistik bör tas fram årligen. Den måste också ge svar på hur många av de mjölkkor som står inne som går i lösdrift resp. är uppbundna.
Uppbundna året runt i värsta fall
Det är naturligtvis förvånande att ingen vet hur utvecklingen ser ut efter 1991. I dispensbestämmelserna talas om att dispens skall kunna ges under kortare tid, högst fem år. Egentligen borde därmed alla kor vara ute på bete under sommaren nu, men så är det inte. Fortfarande står kor uppbundna i svenska ladugårdar året runt, en typ av djurhållning som enligt mitt förmenande inte stämmer överens med djurskyddslagen. I interpellationsdebatten anförde jordbruksministern följande:
I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:129) om bete finns ytterligare bestämmelser om vilka villkor som måste vara uppfyllda för att dispens från beteskravet skall ges. Om dispensmyndigheten funnit möjligheter att anordna bete för samtliga mjölkkor i en besättning inte finns, måste ändå alla sinkor och rekryteringsdjur över sex månader alltid hållas på sommarbete, även om dispens givits för mjölkkorna. Inga djur som omfattas av en sådan dispens får stå bundna hela året.
Kravet att även de djur som omfattas av dispens skall ha möjlighet att röra sig är tydligt inskrivet i Jordbruksverkets föreskrifter om djurhållning i lantbruket. I 26 § punkt 3 e sägs att alla djur som omfattas av undantaget skall ges möjlighet till motion under en sammanhängande period om minst två månader per år.
Det måste inte nödvändigtvis vara så att man åtar sig att bygga om för lösdrift. Det kan vara ett exempel på hur man hanterar problemet. Ett annat är det som jag också nämnde, att man har en areal som visserligen inte är ett tillfredsställande underlag för bete, men som dock är tillfredsställande i den meningen att mjölkkorna kan komma ut och röra på sig.
För att man skall få dispens från det egentliga beteskravet förutsätts att man på annat sätt har tillgodosett djurens behov av rörelse och motion.
I samtal med flera veterinärer och andra "i verkligheten" visar sig detta fel. De kor som haft sin sinperiod under vintern, då alla kor står inne i Norrland av förståeliga skäl, kommer aldrig ut. Om de kalvar i mars finns det naturligtvis inga möjligheter till utevistelse under sinperioden i februari. Om driften är uppbundna kor så står också sinkorna bundna. Det är alltså bara de mjölkkor som haft turen att sinperioden sammanfaller med betessäsongen som får komma ut, men de kor som med dispensen står inne under sommaren är ju just de korna som sinat och kalvat under vintern. Med andra ord: de mjölkkor som står inne på sommaren kommer inte ut på hela året. I värsta fall står de uppbundna. Hela tiden. Enligt ovan nämnda källor är de flesta kor som står inne på dispens på sommaren just uppbundna.
Se över reglerna!
Det finns alltså skäl att se över dispensgivningen. Målet måste givetvis vara att alla kor kommer ut på bete under sommaren, men ett minimikrav måste i alla fall vara att de ges möjlighet att röra sig. Annars kan det knappast anses att djurskyddslagen tillämpas på korna. En ko som står uppbunden hela året kan inte sägas ha givits möjlighet till naturligt beteende enligt 4 § Djurskyddslagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av dispensgivningen beträffande betestvånget för mjölkkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till rörelse för mjölkkor för vilka dispens givits,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om årlig statistik beträffande dispenserna.
Stockholm den 20 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)