Huvuddelen av de kvarvarande laxälvarna i Östersjöområdet återfinns i
Norr- och Västerbotten. P.g.a. ett alltför omfattande fiske i havet med
framför allt drivgarn samt en miljögiftsrelaterad sjukdom (M-74) har
dessa älvars laxstammar under decennier reducerats kraftigt. En god
uppvandring av lax 1996 resulterade dock i en markant
produktionsökning i flera vattendrag. Produktionen i bl.a. Byske-, Kalix-
och Torne älv beräknas för denna årsklass uppgå till över 50 %.
Motsvarande beräkningar för andra vattendrag som Öre-, Lögde-, Åby-
och Råne älv visar dock på fortsatt låga nivåer.
Nuvarande regleringar
Den totala kvoten av lax som årligen får fiskas i Östersjön beslutas av
Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC). Med anledning av ett
internationellt uppmärksammande av de svaga vildlaxstammarna har
kvoterna sedan början av 90-talet halverats. I samband med
kvotförhandlingarna har också kommissionen rekommenderat enskilda
stater att inte tillåta laxfiske i älvarna.
Gällande fiskeregler i Östersjön tillåter fiske med drivgarn upp till en
längd av 21 km. EU:s nuvarande regler i övriga EU-vatten tillåter fiske med
drivgarn om högst 2,5 km längd/fartyg. Den svenska målsättningen har
hittills varit att ett förbud mot drivgarn eller begränsning om högst 2,5 km
längd inte skall omfatta Östersjön.
Sveriges nationella regler och åtgärder som bestäms av Fiskeriverket har i
huvudsak formats utifrån Fiskerikommissionens rekommendationer vilket
inför 1998 resulterat i att den svenska kvoten delats upp mellan kust och hav
och bestämts till 50/50. Dessutom har ett omfattande förbud för laxfiske i
älvarna införts.
Fiskerikommisionen har antagit en aktionsplan (IBSFC Salmon Action
plan 1997-2010) med målsättning att bl.a. uppnå en 50-procentig produktion
av lax i de outbyggda vattendragen. I aktionsplanen uttrycks att så långt det
går bör fiske på blandbestånd minskas till fördel för fiske riktat mot odlad
lax. Mot bakgrund de senaste årens ökning av tillgången på lax i vissa
vattendrag befaras dock att kvoterna för östersjöfisket återigen kommer att
öka. Därför bör Sverige via EU förmå Fiskerikommissionen för Östersjön
(IBSFC) att förbjuda blandbeståndsfiske efter lax och att som ett första steg
begränsa eller förbjuda användningen av drivgarn i Östersjön.
Ekonomi
Enligt en utredning gjord av Fiskeriverket 1996-09-04 är ca 200 personer
mer eller mindre beroende av laxfiske till havs för sin försörjning. Nettot
för dem av dessa företag som fiskat mer än 1 000 kg lax uppgick 1995
till ca 9 milj kr.
Enligt forskningsprojektet "Laxen tillbaka till våra älvar" som genomförts
vid Kulturgeografiska institutionen, Umeå Universitet, skulle ett fullt utbyggt
sportfiske efter lax i Norr- och Västerbotten kunna omsätta ca 200 milj kr
och utgöra underlag för ca 180 helårsarbeten. Detta förutsätter dock att
älvarna återfår full produktion av lax.
Förändrat fiskemönster krävs
Dagens regleringar av östersjöfisket är i ett biologiskt perspektiv
otillräckliga för vildlaxstammarna men alltför omfattande mot bakgrund
av den stora mängden odlad lax som finns i Östersjön. Resultatet blir
fortsatt svaga laxstammar och ett underutnyttjat fiske.
För att återfå full produktion i älvarna och för att samtidigt kunna beskatta
laxen maximalt krävs att nuvarande fiskemönster ändras. Genom att flytta
fisket från Östersjön till kusten och i älvarna kan respektive älvs laxstam
beskattas var för sig. Metoder för att i förväg beräkna mängden
återvandrande lax för varje älv finns och därmed kan också fisket begränsas
efter vad respektive laxstam tål. Med detta fiskemönster skulle en totalkvot
för Östersjön sakna betydelse och därmed kunna avskaffas. Laxfiske-
regleringen blir då i huvudsak en nationell angelägenhet där stor vinning
torde finnas i att lägga större ansvar och befogenhet på berörda regioner för
detaljreglering av laxfisket längs kust och i älv.
En total omfördelning av fisket skulle innebära kraftigt ökade
fångstvolymer framför allt i de regioner där fiske i älv och kust kan bedrivas
men även totalt för östersjöområdet. För Norr- och Västerbotten skulle detta
innebära ett uppfyllande av grundförutsättningen för att kunna utveckla
laxsportfisketurismen till beräknade nivåer samtidigt som yrkesfisket efter
lax skulle öka betydligt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade fiskemönster,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot blandbeståndsfiske efter lax.
Stockholm den 26 oktober 1998
Carin Lundberg (s)
Mats Lindberg (s)
Karl Gustav Abramsson (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Lena Sandlin (s)