Sveriges kuster och skärgårdar är en mycket värdefull naturresurs. Det
brutna landskapet, bebyggelsen, djurlivet och floran skapar den unika
landskapsbild vi svenskar och besökande turister från andra länder
värderar så högt.
Våra kuster och skärgårdar är en resurs som måste vårdas och bevaras. En
bofast befolkning är ett absolut villkor för att garantera den skärgårdsbild vi
vant oss att uppskatta. En skärgård befolkad av tvåmånadersboende i stället
för åretruntboende blir ingen levande skärgård.
Men möjligheterna och förutsättningarna för den fastboende befolkningen
har starkt försämrats under senare år. Traditionella kust- och skärgårds-
näringar som fiske och jordbruk är trängda från olika håll. Arbetstillfällena
minskar och det leder till att framför allt den unga generationen flyttar.
Det finns emellertid en rad faktorer för vilka vi genom politiska beslut kan
påverka förutsättningarna för att leva och ha sin utkomst i skärgården. Tyvärr
har en rad sådana beslut de senaste åren gått i rakt felaktig riktning så att
förutsättningarna har försämrats. Jag tänker på beslutet att konfiskera
fiskerättsägarnas rättighet att sälja fiskekort och jag tänker på den förödande
beskattningen av skärgårdsbornas fastigheter. Regler som styr boende och
byggande är så omgärdade av regler och restriktioner att det i praktiken
ligger en död hand över vissa delar av våra kustområden.
Fria handredskapsfisket
En inkomstkälla för skärgårdsbefolkningen försvann när det fria
handredskapsfisket infördes 1985. Detta är i sig allvarligt nog. Men nu
börjar också en annan effekt av detta konfiskatoriska beslut märkas. På
flera håll i t.ex. Stockholms och Östergötlands skärgårdar erbjuder alerta
entreprenörer fiskeutflykter i dessa fiskevatten. Man tar bra betalt för
båttur och guidning men låter passagerarna fiska gratis med stöd av lagen
om fritt handredskapsfiske. En yrkesfiskare som fiskar för sin försörjning
på eget eller arrenderat vatten har ingen möjlighet att freda sig mot denna
minst sagt illojala konkurrens.
Enligt min mening måste riksdagen återskapa möjligheten för fiske-
rättsinnehavarna runt våra kuster och i de stora sjöarna att sälja fiskekort.
Detta kan ske genom att bilda fiskevårdsområden på samma sätt som skett i
tusentals insjöar, där fiske, sportfiske och fiskevård fungerar mycket väl i
god förening.
Fastighetsskatten
Taxeringsvärdet på en fastighet fastställs efter en kombination av
försäljningsprisstatistik, husets standard samt tomtens läge i förhållande
till eventuell sjö eller eventuellt hav. Fastigheter runt våra kuster - och
framför allt i vissa attraktiva områden - har stigit brant i pris under
senare år. Av naturliga skäl och med nödvändighet ligger de också nära
havet. Taxeringsvärdena har därför stigit och därmed den fastighetsskatt
som ägaren måste betala.
För den fastboende befolkningen får detta förödande konsekvenser. Det är
naturligtvis fullständigt obegripligt och oanständigt att t.ex. en bofast
yrkesfiskare i Östergötlands skärgård får betala ca 3 000 kronor i extra
fastighetsskatt för att hans bostad ligger vid stranden. Huset ligger där sedan
ca 100 år för att han så bra som möjligt ska kunna utöva sin näring.
Förutom att vi moderater i annat sammanhang föreslår ett långsiktigt
borttagande av fastighetsskatten måste riksdagen uppdra åt regeringen att
skyndsamt ändra denna beskattning så att sådana avarter, som jag givit
exempel på, undanröjs.
Att bygga och bo
Möjligheten att bygga ytterligare ett hus t.ex. vid generationsväxling eller
möjligheten att uppföra en eller några uthyrningsstugor kan ofta vara
avgörande för om ett skärgårdsföretag ska överleva. Sådant byggande är
idag omgärdat med onödigt stränga restriktioner och att överhuvudtaget
erhålla tillstånd är förenat med en nästan ogenomtränglig byråkratisk
procedur. En förenkling och samordning av nödvändiga regler och
villkor kan och bör göras. Onödiga regler kan tas bort, det gäller både
inom det statliga och det kommunala området. Förenklade ansökningar
och prövningar av olika tillstånd bör också kunna genomföras.
Säl, skarv och ejder
Stammarna av säl och skarv har vuxit och växer fortfarande mycket
starkt. Det torde inte vara någon tvekan om att populationerna nu är så
täta att de dels utgör ett problem för yrkesfisket, dels borde kunna bli
föremål för jakt. Att genom jakt beskatta vilda arter så att det upprätthålls
en bra balans i naturen är nödvändigt. Regeringen bör överväga att se
över regelverket så att sådan jakt blir möjlig.
I det sammanhanget borde också regeringen överväga att återinföra en
begränsad senvinterjakt på ejder. I Finland är sådan jakt tillåten och fungerar
där utan problem. Vi har mycket starka populationer av ejder i våra
östsvenska skärgårdar. Den ejderdöd som vi dessvärre har noterat detta år
torde rent av bero på att populationerna är för täta. På den tiden ejderjakten
var tillåten också på senvintern bedrevs denna jakt under biologiskt mer
riktiga former, då jakttrycket riktades lika mycket mot hanfåglar. Ett beslut
om att återinföra en begränsad senvinterjakt på ejder för den bofasta
skärgårdsbefolkningen skulle alltså vara välmotiverat, inte bara ur biologisk
synpunkt utan också vara en socialt välkommen reform. Möjligheten till en
attraktiv jakt bidrar nämligen på ett avgörande sätt till att bibehålla en
levande bosättning i skärgården.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det fria handredskapsfisket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler för byggande, 2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på säl, skarv och ejder.