Fram till september 1997 gällde stränga regler för import av levande kräftor till Sverige. I korthet innebar dessa att kräftor som fördes in i Sverige omedelbart skulle transporteras till ett godkänt kokeri för att kokas och därigenom förhindra spridning av smitta. Kräftor fick heller inte säljas eller överlåtas innan de var kokta. Om kräftorna inte kokades omedelbart skulle de förvaras i låst eller plomberat utrymme.
Kräftor kan vara bärare av flera smittsamma sjukdomar, t.ex. vissa virus som också angriper fisk. De kan också vara bärare av olika typer av kräftpestsvamp.
Sedan september 1997 gäller nya regler vilka i korthet innebär att kräftor kan införas levande till Sverige utan att kokas. Det enda som fordras är att kräftorna vid lastningstillfället från leverantören inte ska ha uppvisat några tecken på smittsam sjukdom. Eftersom kräftpestsvampen m.fl. andra smittsamma sjukdomar är omöjliga att konstatera utan en ingående analys är naturligtvis detta ett helt otillräckligt krav.
Så sent som 1998 publicerade Fiskeriverket och Naturvårdsverket ett åtgärdsprogram för bevarande av flodkräftan i Sverige. En av åtgärderna som där föreslås är att införa ett förbud mot all import av levande kräftor. Men trots detta är det numera tillåtet att importera levande kräftor och transportera dem i Sverige, utan krav på kokning eller en hälsokontroll.
I syfte att skydda våra svenska fisk- och kräftbestånd från smittsamma sjukdomar bör vi återinföra ett totalt förbud mot import av levande kräftor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot införsel av levande kräftor.
Stockholm den 25 oktober 1998
Carl G Nilsson (m)