Motion till riksdagen
1998/99:MJ402
av Berit Adolfsson (m)

Kustfisket och kustsamhällena


Slå vakt om kustfisket och
kustsamhällena
Sedan urminnes tider har befolkningen försörjt sig på fiske
utmed våra kuster. I Bohuslän har fiskare som yrkesgrupp
varit dominerande i samhällslivet.
När man numera promenerar längs den så populära Smögenbryggan blir
man ledsen för att inte säga bestört. Där finns bara två tre båtar i reguljärt
kust- och havsfiske.
De båtar som nu finns i hamnen kommer kanske snart att säljas eller
huggas upp. Den som idag har råd och kraft att skaffa sig en ny båt, måste
"samla tonnage" för att kunna anskaffa en ny tillräckligt stor båt.
Antalet fiskebåtar har minskat i rask takt under senare år. Det beror på att
man för att "samla tonnage" köper upp äldre men helt funktionsdugliga
båtar. Priserna har anpassats till de generösa skrotningspremierna.
Investeringarna i den bohuslänska fiskeflottan är helt koncentrerade till
Göteborg och Öckerö. Det innebär att fisket förskjuts från norra och
mellersta Bohuslän till Göteborgsområdet. Bohuslän riskerar därmed att
mista en annan av sina traditionella näringar. De små kustsamhällena
utarmas alltmer och utflyttningen tar ny fart.
De bekymmer och arbetsinsatser som följer med yrkesfisket attraherar inte
unga människor. Det är beklagligt. Finansierings- och lånemöjligheterna är
heller inte anpassade till behoven. En översyn av dessa viktiga instrument
behövs.
I Europa finns ambitionen att öar och kustsamhällen skall leva och att
människor skall kunna få sin näring där. Inom EU:s många program finns ett
som gäller 5B Skärgård. Inom detta program är pengar avsatta för att stötta
traditionella näringar. Andra program har liknande syften.
Det vore olyckligt för landet, västkusten, turismen och miljön samt för
invånarna i kustområdena om fisket som näring försvann.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som belyser de
nuvarande yrkesfiskarnas situation, ungdomens möjligheter och ambitioner
att fortsätta inom detta yrke och hur finansierings- och låneinstrumenten
skall kunna moderniseras och anpassas till näringens behov.

Stockholm den 26 oktober 1998
Berit Adolfsson (m)